tisdag 18 januari 2011

Matt och less

Alltså mitt jobb. Jag älskar det egentligen men ibland är det bara så jävla trist med folk som inte bara kan vara bland folk och bete sig. Idag har jag fått så himla mycket nedlåtande kommentarer och blickar av två stycken på jobbet, inte ens min arbetsgruppgrupp. Ingen av dom har nån aning om hur jag jobbar men ändå klankar de ner på mig och hur jag gör eller inte gör saker.
Jag blir så himla ledsen och arg. Mest arg-ledsen (sådär så man blir så arg att man börjar gråta) Jag började försvara mig, men de vänder det till att jag skyller ifrån mig eller så får man "jaja, lillagumman-blicken" Ung, blond och dum.
Använder smutsiga knep och härskartekniker. Personer med så mycket auktoritet som de båda har både skämmas. (Det är alltså en av överläkarna och en av sektionsledarna/småcheferna som vill ha ett eget kungadöme)
Det enda jag vill är att patienterna ska ha det bra. Ingen skall gråta av smärta och ingen ska dö ensam.
Även om man jobbar väldigt tydligt mot det (enligt migsjälv) så blir man ifrågasatt.
Hej - ner med ledningen!!
Eller börja uppskatta att folk sliter röven av sig.



Jag har till och med skrivit ut ansökningspapper idag, till en annan avdelning där jag har hört att de ha bra personalpolicy och utbildar folk. Och där folk är snäll mot varandra.



Jag har precis tittat klart på Jakten på lyckan med Hanna Hellkqist.
Tur att kvällen slutar nöjt och glatt iallafall. Hon kan få flytta in här när som helst.
Sova mellan mig och Daniel. Så det så.

2 kommentarer:

elina sa...

men HATAR puckon på jobbet! det drar verkligen ner ALLT. på mitt förskräckliga jobb jag hade i höstas fanns det en hel del sådana.. 20åriga vikarier som blev fulla på personalfest (som jag inte var med på) och snackade skit om mig med mina kollegor, som inte hade en aning om vad det innebar att jobba heltid med avdelningsansvar på det där stället. GUD! vad är det för fel på folk?

en fis i rymden sa...

Åh, jag fattar verkligen inte hur man kan vara sån. Det är så jävla omoget!
Vi är ju vuxna människor och jag har så himla svårt att förstå hur man fortfarande kan bete sig som om man fortfarande går i 8:an fastän man är 40 år.
GAH! Folk!
(Nu vart jag arg igen. Crap!)