fredag 21 januari 2011

6. Min dag

Den började med att jag panikvaknar till Daniels larmklocka 05.10 och tror att jag har försovit mig.
Börjar svettas och är påväg upp ur sängen när jag kommer på att jag går kväll igen. Piuh.
Hjärtat har precis lugnat ner sig när Daniel säger att han tror att han är magsjuk. "Fast kanske ändå inte för ingenting har hänt än, bara dendär känslan man kan ha innan."
Sen går han till jobbet, jag stoppar i öronpropparna och somnar om. Drömmer en konstig dröm om uteliggare och mördare.
Vaknar svettig igen när min klocka ringer klockan 8. Kul.
Går upp och gör iordning frukost; fil med jordgubbar i, en knäckemacka med kalkon på och en med gurka och leverpastej. Dricker te och c-vitamin. Och så en morot på det.
Kommer på att jag inte har nån mat till matlådor. Inser att jag måste handla.
Stryker träningen från schemat (har börjat cykla igen, det är ju 16 km varje dag och man ska väl inte gå ut för hårt?)
Går och duschar. Fönar håret och äter upp frukosten.
Känner mig i förstadiet innan magsjuka.
Måste gå och handla.
Rädd för att kräkas.
Går och handlar, ska hämta ut paketet från HM också.
Jag har gått till fel affär. Mår mer illa. Handlar och funderar ut bäst ställe att kräkas på. I korgen? Men där har jag ju mina vantar? I brödpåsen? Brödpåsen får det bli.
Kräks inte, går hem och tänker ringa till jobbet. Då inser jag att det nog är mensvärk blandat med hunger.
Äter en macka och tar en värktablett.
Vops är det borta! Haha. Jag är ju ändå sjuksköterska liksom. jag borde bli av med min legitimation.

Nu kokar jag rotfruktsoppa.
Potatis, kålrot, morot, purjo och gul lök. Till det serveras rågkusar med philadelpihiaost och kalkon.
Lyxigt.
Skulle lagat mat tills ikväll också när jag ändå höll på men jag var så upptagen att hitta nånstans att kräkas på så jag glömde huvudingrediensen...
I brist på soppkort så får ni en bild på världens minsta hamburgare istället:





Sen cyklar jag till jobbet och hoppas på att det blir en lika fin kväll som igår. Lugnt och skönt och man kan hänga lite inne med patienterna och med de man jobbar med.
Finns dock en överhängande risk att det är kaos då det äntligen har transplanterats igen. Men kaos är också kul. Har bara glömt bort hur man gör när man kaosjobbar, det var så länge sen.


Det är väl dagen i stort.

Inga kommentarer: