lördag 26 juli 2014

Sommaren

Oj, det var länge sen jag var inne här, det var visst en sommar som kom mellan...
Denhär tropiska hettan som har parkerat över Sverige gör mig trög i huvudet och allt går i ultrarapid. 
Jag brukar ju få badpanik när termometern närmar sig 20 grader och nu är det 25 redan när vi går upp på morgonen. Nu saknar jag iallafall inte badkompisar!
Såhär har jag sett ut varenda dag sista veckorna. 

 
Just idag är vi i Lilleby med mamma o pappa. Snart ska vi ge oss men först ett dopp till medan Iris sover! 

söndag 29 juni 2014

Om handen

Tillslut fick jag ju träffa en läkare om min hand. Hon skickade omgående en remiss till ortopeden och sjukskrev mig en månad så Daniel kan vara hemma och ta hand om Iris nästa vecka.
Hoppas det kommer att bli bra!

Igår tyckte iris att det var lämpligt att kräkas ner skenan - tyget är ju tvättbart så det var inga problem, däremot hur tusan man ska förankra plastskenan medan tyget torkade var inte helt enkelt.
Men lite tejp och en gammal stödstrumpa gjorde susen! 
Man tager vad man haver :)
Längtar dock tills den är borta...

söndag 22 juni 2014

Midsommar

Midsommarafton och midsommardagen tillbringades i Västerlösa utanför Linköping, hemma hos Jonas och Hanna.
När vi kom hade de förberett lunchen, det var bara sillen som saknades och det var väl tur att Daniel hade svängt förbi saluhallen och shoppat loss.


Sen blev det huggsexa om de godaste sillsorterna, ölen, snapsen och knäckebrödet. Både stora och små var superhungriga!


Vädret var bra för att vara midsommarväder, soligt och molnigt om vartannat och inte en droppe regn.
Kidsen badade och vi tittade på och väntade på att få dansa kring stången.


Iris åkte rutschkana för första gången i livet och det blev succé.



Missade att ta kort på dansen och när lilla fröken klappade en get så hårt att hon fick näven full med päls (stackars geten brydde sig inte, han var nog van med barn) och tittade på alla andra djur.
Fick ett kort på Kerstin iallafall, ett av sju barn som var med. Hon är närmast i ålder till Iris och är söt som socker.


När vi åkte hem, mitt i natten, var det fortfarande ljust. Har jag sagt hur mycket jag älskar sommarnätter!?


På midsommardagen hängde vi först på tuvgatan och sen i vikingstad hos daniels familj. Där gick iris i totaldäck och somnade hos faster. Sen var det bara att packa in allt i bilen igen och åka hem hit igen.
Himla snabb men rolig helg.

Kroatien - Zadar

Vi for ju på semester, till Zadar närmre bestämt.
Flyget gick direkt från Säve till Zadar och Iris skötte sig superbra hela vägen, vi var riktigt chockade både jag och Daniel. Man vet ju inte innan men man kan lugnt säga att vi oroade oss i onödan...


Det första vi gjorde när vi kom fram till vår lägenhet var att ta en liten promenad ner till vattnet, ca fem minuter från lägenheten. Helt jäkla fantastiskt! Vattnet var, som Malin uttryckte sig, helt genomskinligt! Det var rent, fint och snyggt överallt. 


Boendet gick inte heller av för hackor! Vi hade hyrt två lägenheter bredvid varandra så vi kunde hänga maximalt. Vi hade supermysiga storfrukostar varje morgon innan vi gick ner till stranden.
Lägenheten låg i ett bostadsområde = perfekt för oss. 5 minuter till havet och bussen, 10 minuter från den lite finare sandstranden och 30 min promenad från gamla stan (dit bussen såklart också gick). Världens bästa läge!


De flesta dagarna var det supervarmt så det var först när solen sänkte sig som vi gav oss ut och gick längre sträckor. Solnedgångarna var otroligt vackra och det var så himla fint att gå utmed havet och lukta på havet som blandade sig med blomdoften.


En dag bestämde vi oss för att det vore trevligt att åka båt. Sagt och gjort. Vi bokade en dagstur och gav oss ut på havet.
Det visade sig i efterhand att det kanske var lite väl lång tid att tillbringa på en båt, både för barn och vuxna men vi fick bada i en riktigt vacker vik och äta galet goda tomater och citrusöl.


Hur som helst är det roligt att komma iväg lite från staden och se lite mer av landet. Det visade sig vara lite svårare än vi trott då det rådde stor brist på bilbarnstolar för Iris. Undrar hur kroaterna själva åker med sina småbarn?


På kvällarna när vi var mätta på sol och bad tog vi bussen till gamla stan där allt liv fanns. Busshållplatsen var det verkligen inget fel på. Här väntar gänget på bussen.


I väntan på bussen kan man ta det obligatoriska hopp-kortet:


Här får ni några bilder från gamla stan:
Den äldsta kyrkan på västkusten, byggd på 1100-talet.


Gamla gränder och fina träd


Gamla, gamla murar och lite nyare hus. Mycket fick återuppbyggas efter kriget.


Det gamla var blandat med nytt på sina ställen men det var snyggt gjort och ingenting som störde.
Ett par av kvällarna gick vi till Havsorgeln som är ett orgelverk som spelar med hjälp av havets vågor. Där var det såklart massa turister men det var lugnt och skönt och himla mysig stämning, det skvalpade och musiken var dov men ändå genomträngande på nåt sätt.
Här är de lägsta trappstegen som gav de mörkaste tonerna

Och här är jag och mitt hjärta.

Och här är våra soldyrkande kompisar :D


Det var en himla fin semester på alla håll och kanter. Vackert land, bästa ressällskapet, fint folk (om än lite svårt med språket om man skulle prata med de som var lite äldre) så himla god mat, skönt i vattnet och svingod glass. Och billigt var det! 
Om någon funderar på att åka till Zadar, gör´t bara!

Bröllop!

Helgen innan vi for på semester var vi på bröllop i Bjärred.
Det var äntligen Tina och Daniel som gifte sig och det var så himla fint!
Enkel akt i kyrkan och sen for vi vidare mot en vacker vingård. Så himla bra kväll.


Brudparet, bestman och tärnor åkte limo, vi åkte i Tinas bil.


På vingården blev det middag, skratt, lite tårar vid fina tal, mer skratt och ännu mer mat. Underbart att få träffa så många från gamla gänget. Vissa hade jag inte sett på nästan tio år!
När solen gick ner satt vi ute under den brinnande himlen och åt bröllopstårta och skrattade,skrattade och skrattade. 
Tänk att det gått så många år och man ändå trivs så bra med alla gamla vänner.


Vilken tur att folk gifter sig då och då så man får chansen att återuppta gamla kontakter!

torsdag 19 juni 2014

Att prova på andra sidan

Jag provar just nu att vara patient med min jäkla hand.
Det är ganska spännande om man lyckas behålla humöret och se det hela som just ett experiment.
Såhär har det gått till hittills:

Dag 1.

1. Ring vårdcentralen ( känns ju logiskt att börja där.)
 Bli placerad i kö där man gör tusen knappval. De ringer upp om 2 timmar.

2. Blir uppringd. Beskriver mitt problem och de hänvisar till arbetsterapeut. De kan ej koppla mig dit utan det är ett annat telefonnummer och en annan kö.

3. Ringer arbetsterapeut. Supertrevlig och ber mig komma dit pronto.

4. Kommer till arbetsterapeut, får stödskenan. De kan såklart inte svara på mina frågor om smärtlindring och amning utan hänvisar till läkare på VC.

5. Telefontiden till VC är stängd.

Dag 2.

1. Sätt klockan på 07.55 för att kunna ringa 08.00 prick. VC ringer upp om 1,5 timme.

2. Missa samtalet från VC pga skrikande barn som överröstar ringsignalen.

3. Ring upp VC igen, hamna i kö igen, tusen knappval igen, bli uppringd 4,5 timme senare.

4. Det finns inga tider kvar, de ber mig återkomma 08.00 nästa dag "för då släpps fler tider".

Dag 3. 

1. Sätter åter klockan på 07.55.

2. VC ringer tillbaks efter 1 timme (cred för att det går fortare och fortare att ringa upp). Finns inga lediga tider idag. De ber mig återkomma på måndag eftersom det är midsommar och helg etcetc.
Sköterskan i telefonen vill inte ge råd om antiinflammatoriska läkemedel och amning eftersom hon inte är någon läkare "men jag hade nog tagit det själv, så farligt kan det nog inte vara" ( är inte det ett råd?)
Jag påpekar att jag måste ha sjukskrivning from onsdag nästa vecka - hon säger att det inte är några problem i och med att det släpps fler tider på måndag.
Ber om att få en av de tiderna redan nu, men " det ska vara lika för alla" så därför måste jag ringa på måndag morgon 08.00
(Vaddå lika för alla? Isåfall skulle man väl kunna boka de jävla tiderna!?)

3. Ringer till BVC för att höra om de har nån uppfattning om läkemedel och amning, det finns ju ändå läkare där.

4. BVC ringer upp 1 timme senare.

5. Missar BVC samtal pga gråtande bebis (igen)

6. Ringer tillbaka och får prata med min fina BVC-ssk på en gång (pris ske gud!)

7. Hon avråder lkm men ber mig ändå kolla med läkaren på VC. Påpekar mina tidigare försök att få komma till VC och hon ondgör sig över systemet. Hänvisar till jourcentralen.

8. Går till jourcentralen en kvart innan det öppnar och står i kö till lappautomaten. 6 före i kö.

9. Blir triagerad av en supertrevlig tjej som också hon är sur på systemet. Tycker definitivt att en läkare ska titta på handen och skriva sjukintyg. Får gå vidare till läkaren.

10. Betalar och får sitta i ny kö.

11. Kommer tillslut in till läkaren som skakar på huvudet och säger att det ska vara min ordinarie läkare som tittar på handen. Jag ska gå till den VC jag tillhör (alltså den jag redan var på) Han kan ej skriva sjukintyg eller råda mig till något mer än att ej ta annan medicin än paracetamol. Plus att jag får rådet att "smörja in armen med lotion, eller nej - kortison, eller nej - nåt receptfritt som finns på apoteket" mot utslagen jag får under skenan. Han skulle också skriva recept på panodil tills han kom på att det kunde man köpa receptfritt på apoteket. Verkade som om det var riktigt jobbigt att skriva ut salva/tabletter?

12. Han skriver iallafall en remiss till läkarna som jobbar på VC ( alltså dagtid) och ber mig ringa tillbaka på måndag morgon 08.00 för att se så remissen kommit fram.

13. Går hem ett par timmar senare, lite fattigare och konstaterar att jag redan visste allt han sa och att det är jävligt tur att jag är:
- ledig (så jag kan ringa varje jävla morgon 08.00)
- har en pappa som är läkare ( som oftast kan hjälpa till när det behövs mediciner och sånt. Dock ej med detta)
- har en mamma som är arbetsterapeut ( se ovan)
- har ganska (tycker iallafall jag) hög smärttröskel
- har en sambo och pengar på banken så jag inte står på bar backe när jag inte hinner få sjukintyget i tid.
- har fått bättre tålamod sen jag fick barn.
- har förståelse för de som arbetar, det är ju systemet det är fel på - inte personalen.
- att jag är frisk i övrigt, hade aldrig orkat med detta om jag hade vart sjuk på riktigt. Nu har jag ju "bara" ont - det är ju en helt annan femma om det hade rört sig om nåt annat.

Så kontentan. Jag har inte kommit nånvart. På måndag måste jag börja om från början igen.
Systemet känns ju helt galet. Tänk vad mycket pengar och framförallt tid man kunde spara om allt bara flöt på.
Men jag ska verkligen försöka att fortsätta se på allt som ett experiment att vara patient. Det är bara det att det är så krångligt.

tisdag 17 juni 2014

Morbus de Quervain

Jag har haft ont i händerna ett bra tag nu, det kommer och går lite från dag till dag. Det började när Iris låg i magen och jag trodde att det kanske var en släng av karpaltunnelsyndrom och att det skulle gå bort när hon väl var ute.
Sen kom hon och det har vart så mycket med det ena och det andra (och typ 2 månader hade jag så ont i fiffi att inget annat kändes) men sista månaden har det blivit värre och värre och koncentrerats till vänster handled och tumme. Jag åt en kur diklofenak men inget hände.
Det har liksom varit uthärdligt men så för en vecka sedan, andra dagen i Kroatien hände nåt och jag fick superont.
Alltså riktigt ont, nästan som om nåt hade gått av.
Tur i oturen att vi var på semester så alla kunde hjälpas åt med Iris, men det blev liksom inte bättre.
Så det första jag gjorde imorse var att ringa vårdcentralen och hade turen att få komma pronto.

Och jag hade turen att träffa en finfin arbetsterapeut som snabbt diagnostiserade det hela som Morbus de Quervain ( på svenska: akut inflammation i tummens senskida ) och provade ut en tant-skena till mig.
Den är superhård, typ som ett halvgips, och gör att man inte kan böja handleden eller tummen = rätt hyfsad smärtlindring.


Det är det positiva.
Det negativa är att den ska vara på dygnet runt, får bara ta av den när jag duschar ( om jag är försiktig), den ska vara på i ca 6 veckor, den är supervarm och det är sommar och om det inte funkar kanske man måste operera. Och det vill jag absolut inte. 
Hur tusan sköter man en liten bebis och ett hushåll med en hand? Och hur fasen ska jag fixa håret? Eller flyttpacka!?

Till råga på allt är Iris super-mammig och vill bara bli buren hela tiden, jag håller på att bli galen!  
Vi lånade sån tur var en bärsele av Johan och Gudrun till min Linköpingresa och har den fortfarande kvar. Det slutade med att jag fick spänna fast henne superhårt och göra benböj tills jag hade mjölksyra i benen. Då somnade hon. 
Sen fick jag ligga prick still i 40 minuter och svettas tills hon vaknade och bestämde sig att fortsätta tjura.


Denhär dagen alltså.
Snart ska jag avsluta den med panodil och soffläge.

Babyaktiviteter: babysim

Innan semestern hade vi avslutning på babysimmet.
Jag trodde ärligt talat inte att det skulle vara så himla kul som det faktiskt var - både jag och Iris älskade det!
Känns sorgligt att inte längre se fram mot torsdagarna... I början av terminen var Iris supertrött efter en halvtimme och skrek typ hela vägen hem i nån kombo av extrem trötthet och hunger men ju längre vi höll på desto mer klarade hon av.

Vi var bara tre familjer från början men en hoppade av för deras lilla grabb var mest ledsen hela tiden, stackarn. Kvar vart Iris och Elvira - de två gladaste ungarna i stan:

 

De lärde sig att hålla i kanten, balansera i simringar, sparka bensparkar, jaga leksaker, simma med armpuffar och framförallt lärde de sig att skvätta vatten.


Men det jag tyckte var roligast var ändå dyken. Fatta att hon fixa att hoppa i och vara under vatten! Det är ju helt galet. Min duktiga, duktiga tjej!


Det låter kanske inte superkul men det var det! Och ett stort plus att vi bara var två stycken och att Gunilla och Elvira var så himla trevliga och söta.

Babysimmet får helt enkelt 5 plask av 5 möjliga.



fredag 6 juni 2014

Snart semester

Snart åker vi på semester med en bunt fina människor. Jag hoppas på sol och massa bad, senast jag kollade skulle det bli fint väder hela veckan!
Iris peppar igång med att prova badoutfit lånad av hennes kompis Annie. 
Cool katt! 


Men först blir det en helg i skåne och bröllop!!

tisdag 20 maj 2014

Samuel

Det har vart lite tyst ett par dagar.
Samuel, en kille från folkhögskolan omkom i en bilolycka i Nepal för ett par dagar sen.
Här hemma har han fru och barn, jämngamla med mig.
Alltså livet är så himla skört.

lördag 17 maj 2014

Göteborgsvarvet 2014

Oj, det var varmt idag. Inte så varmt som förra året (typ 10 grader kallare) men det räckte.
Och såklart var det överbelastat telefonnät så jag och Evelina hittade aldrig varandra, buhu.

Tittade dock på massa duktigt folk som sprang och tjötade med folk som stod bredvid mig i sann göteborgs-anda. Här är stamtrupp två typ. Eller tre. Eller fem. Blandade ihop alla efter typ en kvart.
Fällde en rörd-tår över gubbarna som har sprungit alla lopp tillsammans med damen som stod bredvid mig.


I min jag är för varm/ var är Evelina/ jag är hungrig/ jag hatar alla som är i vägen/ nu måste snart Iris äta/ blev helt geggig om foten för jag trampade ner mig i ett lerhål- depp beslöt jag mig för att gå upp till jobbet och säga hej! 
Där var det lugnt och skönt, jag fick till och med barnvakt när jag åt. 

Sen gick jag ner till stan och åt glass med Susanne och Theo. Satt på en filt i gräset och tittade på folk, himla fint. 
Iris tränar på att sitta jämnt och ständigt och nu börjar hon fatta galoppen ordentligt:


Linus jobbade i sjukvårdstältet och jag blev peppad på att göra detsamma nästa år. 
Det verkade som mindre blessyrer ända tills Daniel kom hem från jobbet och gav senaste uppdatering om 3 eller 4 hjärtstopp och en ung kille som inte klarade sig.
Fy tusan alltså. Så himla sorgligt. 

Varvspepp

Idag går Göteborgsvarvet av stapeln, jag ska titta på i vanlig ordning.
Dock kommer alltid en känsla över mig att jag är en av dom som ska springa, lika dant varje år fastän det nu var rätt länge sen jag sprang sist.  Jag blir så himla peppad av tävlingar, alltså inte normalmycket utan helt galet peppad. Får adrenalinpåslag, blir kissnödig och liksom lite poppig i kroppen såfort jag närmar mig en startfålla.

Tur för mig att jag kommer dra på vagnen och ha en gravid Evelina vid min sida, annars kanske jag hade galopperat med ( typ 200 meter innan jag hade dött typ)
Förra året var Malin här och vi stod vid Avenyn och tittade och drack läsk när folk plötsligt började kollapsa runt oss. Helt sjukt!
Det slutade med att vi försökte hjälpa till så gott vi kunde, de stackars funktionärerna stod helt handfallna och var totalt oförberedda på att folk var så dåliga.
I år ska det vara fler bemannade sjukvårdstält och SU ska också vara bättre förberedda. Hoppas det stämmer, vädret ser varmt ut redan nu. Linus ska jobba i ett tält och Daniel på sjukhuset, hoppas dom inte får så mkt att göra.

Sjukdomar och kollapser kan hålla sig undan, i år ska jag bara njuta :D
Och framförallt - hänga med finevelina!

fredag 16 maj 2014

Det första passet.

I onsdags gick vi till polisen för att fixa pass till Iris. Någon ( läs: jag ) sa att vi var tvungna att vara där tidigt för det alltid är sån jäkla kö.
Någon annan (Daniel) tyckte att vi (jag) kunde ta ett chillpill och ta dagen som den kom.
Så det gjorde vi. Och när vi kom till passcentralen var det 35 personer före i kön. Och två nummer avverkades på 5 minuter. Jag skämtar inte. Det var så långsamt att det nästan började växa mossa på mig.

Så efter två promenader bestämde vi oss för att köpa med käk och ha picknick i parken som inte ligger långt ifrån polisen. Sagt och gjort.
Precis när vi var färdigätna och Iris skulle amma började det såklart hellregna. Vi flydde tillbaka till polisen och det kanske var tur för då var det bara fem kvar i kön och hungern hade inte förvandlat sötnöten till ett monster än.

Hon charmade alla poliser inom armlängds avstånd (vilket iofs inte är så långt men ändå) och fick dom till att springa och leta efter pallar och stolar och gud vet vad.
Tillslut satt hon där och efter ett par försök fick hon en godkänd bild ( det första var tydligen hysteriskt roligt för alla poliser skrattade högt innan de bad om ursäkt och tog ett nytt foto.)


ps. här ser man tydligt hennes "tant-slingning" i håret. Mörka toppar och blond botten, liksom ett försök att se tunnhårig ut.

Sen kom vi på att semestern faktiskt är om tre veckor och att vi inte har så många kortärmade bodys/pyamaser. Och påpassligt låg det en secondhand-butik påvägen hem. Det är betydligt roligare och billigare ( och mer klimatsmart) att köpa secondhand. Och kul att inte alla andra ungar har samma.


Såhär glad kan man vara i en psykadelisk svamp-pj.


Idag har jag varit ute och gått i nästan tre timmar. Eller tja. en halvtimme satt jag och tittade på Jennies hund som badade men hur som helst. Jag var i solen i tre timmar. Resultatet kan man se nedan. Är det såhär solkysst hy ser ut?
Ont gör det iallafall och jag hittar ingen lotion. Att man aldrig lär sig.

måndag 12 maj 2014

En gråblå dag

Idag vaknade jag till en grå dag.
Hade mensvärk hela natten och när jag äntligen lyckades somna vaknade Iris och ville äta. Såklart.
Jag är ju i vanliga fall ett stort fan av värktabletter i alla dess former när värken slår till, jag blir lite lätt dysfunktionell och dubbelvikt av mensvärk. Men nu när man ammar får man hålla sig till panodil och det är lite som en piss i havet.



Hur som helst faller regnet utanför i skurar. Lite sådär att det börjar regna varje gång jag tänker tanken att vi ska gå ut.
Iris gnäller och är arg om vartannat, gissar att hon också vill ut och jag är för låg för att underhålla helhjärtat. Nu sover hon iallafall och vaknar förhoppningsvis lite gladare om en stund.

Mest grått är det nog för att det är lite ensamt efter en sån fin helg med massa vänner. Och jag orkar liksom inte anstränga mig för att åka till nån nu, det hade vart fint om nån bara ringde på dörren och ville komma in och äta chokladbollar och ligga i soffan.

För att trösta mig provade jag att göra köket blått med nyköpta saker från Nyblom Kolléns våroutlet. Det blev ju inte helt tokigt.

Nu vaknar lillan, förhoppningsvis på bättre humör än jag.


söndag 11 maj 2014

En Malin-helg

Helgen började i fredags med livets lättaste sövning. Hon somnade på ca 10 sekunder, no kidding!

Helt galet! Sen vaknade hon iofs två timmar senare och var superpigg men ändå.
Och då hade min allra finaste Malin äntligen kommit hit från Oslo så vi hade tjejsnack ända tills Daniel kom hem från jobbet och vi var tvungna att gå och lägga oss för att han skulle upp tidigt på lördagen. (Och för att vi var dödströtta men behövde skylla på nåt för att sluta prata typ.) 

På lördagsmorgonen tog vi det lugnt och vid lunch kom Filip hit och sa hej i ett par timmar och Malin passade på att kila ner till stan för lite kompistid. 
Jag och Filip gick på promenad och åt glass i solen. Så himla fint att ha mina bästa Norgekompisar här samma helg (och tillomed lite samtidigt!) Men usch så långt det känns till Norge när man för ett par timmar har haft dom så nära.

På kvällen svirade jag och Malin om till öldrickarkläder. Vi gick till The Rover och åt handisar. 
Man blir aldrig besviken och alltid mätt. 
Sen tog vi instagramkort på varann:


Skålskål!


Jag glömde bröstpumpen hemma och var i ärlighetens namn helt slut efter mat o öl så vi åkte hem rätt tidigt ( eller i mina mått mätt nuförtiden - AS-SENT!) och kom hem lite lagom för att skämmas inför de sista låtarna i ESC. Alltså det är ju mest kul att negga på folk, inte lyssna på produktionen. 
Hur som helst. Vi gick och la oss innan röstningen och det gör väl inget, kul dock att det gick så bra för Sverige. ( Eller? Jag vet egentligen inte om jag bryr mig helt)

Idag har vi slappat i soffan medan vi väntade på att det skulle sluta regna innan vi for till stan och träffade Malins kompis Mia som bjöd på supergod kladdkaka. 
Väldigt lägligt att ge mig choklad eftersom jag nu har mensvärk för första gången sen januari förra året. Jag jinxade som vanligt och sa att det var det bästa med att amma - man slipper mensvärk. 
Och vad vaknade jag av imorse? Jo såklart. 
Precis samma sak som hände när jag sa att jag inte tappade nåt hår efter förlossningen. Vad hände då? Började tappa veckan efter. I mängder. Alltså - det kan va nåt av det äckligaste jag har vart med om. 
Nåväl.
Tröstchoklad var gott och jag unnade mig två panodil och en promenad hem längst vattnet när jag hade vinkat hejdå till Malin.


Nu är det tomt och sorgligt att vara själv och jag längtar redan tills nästa gång vi ses. 
Men det har vart en riktigt fin helg!