lördag 30 april 2016

Svärfamiljen på besök

Igår kom Daniels familj på besök - både farmor,farfar, kusiner och faster+farbror!
Iris har hittills haft ungefär världens bästa helg och jag är trött som tusan även om vi har haft det riktigt fint!
Igår på förmiddagen var jag hos barnmorskan på kontroll, allt såg fint ut - lite lågt Hb men ändå ok. Sen åkte vi (dom andra) gokart innan vi gick ut och käkade middag.

Idag har vi ätit hotellfrukost och varit på Liseberg.
Jag åkte Kaninresan = världens långsammaste båt där man tittar på blommor och kaniner och försökte hålla ihop mitt bäcken och min rygg.

De andra åkte desto mer!


När vi kom hem fick Iris bada för att bli varm igen, det var väl ca skjutsen minusgrader på Liseberg. Eh, kändes iallafall så i min supertunna vårjacka i duggregnet... Enda jackan jag kan ha nuförtiden och nu är den lite blodig pga kraftigt och oväntat näsblod från min ena näsborre. Måste bara älska vad graviditeten gör med mig! 
Hur som haver kom jag på att jag hade köpt ingredienser till bullar så efter en powernap satte jag och Iris fart med bullbaket (OBS! Hon fick egen deg som jag slängde sen. /MVH bacillskräckstjejen) medan Daniel preppade övre badrummet för att sätta upp vårt vägghängda skötbord så småningom. Vi låtsas lite att det är lååååång tid kvar och att det inte är så bråttom men nu snart måste vi väl fixa det sista skruvandet och fixa babyskydd till bilen och sånt. Hehe. 
Jag tror ju att jag kommer gå över tiden denna gången också och då är det väl inte så bråttom men om det sätter igång när det ska så är det ju bara två veckor kvar.

Men hur som helst. Att baka med en 2,5 åring när man själv har tålamod ungefär lika långt som sin näsan var väl inte helt bra. Och när degen stod på jäsning hade jag så sjukt ont i ryggen att jag bara ville lägga mig ner och dö lite. 
Så himla deppigt! Men det var bara att bita i det sura äpplet (efter lite panodil) och göra klart bullarna. De blev sjukt goda och imorgon ska de med när vi ska på kosläpp!
Hurra!

'

Nu håller jag tummarna för att Iris kan sova inatt trots förkylning och lite hosta så alla kan vakna pigga imorgon bitti! 

tisdag 26 april 2016

Att räknas som fullgången.

Nu är bebisen fullgången om man räknar i barnmorskevärlden. Nu ska det bara tjockas på (vilket gärna får gå lite lätt till, vill inte ha så mkt större barn att föda ut än Iris)
Vecka 38 alltså.





Var hos spec-barnmorskan och gick igenom Iris förlossning och när man ser partogrammet, kurvan på värkarna o så så är det kanske inte så konstigt att det gjorde så ont. Hoppas verkligen inte det går dubbelt så fort denhär gången.

Jag försöker ta en promenad om dagen. Den är varken lång eller snabb men det känns som om det är att gräva min egen grav om jag bara sitter hemma hela dagarna. Några muskler ska väl förhoppningsvis vara kvar när bebisen är ute.
Men det känns som om magen är ute och går med mig. Och sammandragningarna gör att jag går så vansinnigt långsamt. Lite löjligt långsamt liksom.


Igår tog vi med oss en familj på gården och gick ner i skogen här bakom för att plocka vitsippor. Kul med två gravida otympliga morsor som försökte nå ner till blommorna och två barn som ville plurra i bäcken under en icke-existerande uppsikt av sina pappor. ( De körde radiostyrd bil, haha. Snark alltså) 


Men det var mysigt ändå. Men våren alltså - var är du? Det är kallt och snöar då och då. Fitusan alltså. Kom tillbaka!

söndag 24 april 2016

Litens sovplats

Idag har familjen varit iväg till världens största barnbutik (typ) och köpt en litenheten säng till bebisen.
Vi fick den i present av mina föräldrar och jag är så himla glad för det. Det var en av sakerna som vi inte hade med Iris och som vi nu inte prioriterade ekonomiskt när vi köpte bebisgrejer. Dubbelvagnen var ju himla dyr så det var liksom bara att prioritera bland grejerna vi ville ha.
Så det var en himla fin sak att få! Jag är så nöjd!




Valet föll tillslut på en bedside crib från Jack och Lilly. Den var lagom stor och passar perfekt i mått på min sida sängen. Iris sover ju med oss till och från och det känns inte helt hundra att ha både henne och bebisen i sängen. Nu väntar bara monteringen, det faller nog på Daniels lott då jag fortfarande har himla ont i ryggen efter gårdagens tur i Slottskogen.

Sen är det bara att skruva upp skötbordet som är kvar. Vi har halvmåttat väggen i badrummet på övervåningen där det är tänkt att det ska sitta så det är bara att hålla tummarna för att det verkligen passar. 
Jag nojar lite över att få klart allting innan det blir för nära inpå, det vore så skönt att bara kunna slappna av lite. Vi har liksom bokat upp all ledighet innan BF så det blir liksom lite tajt om tid. Men jaja. Nån gång kommer det väl upp. 
Nästa helg ska jag få tillbaka våra bebiskläder från Evelina + lite av hennes prylar och då känns det nog mer "på riktigt".

En gravid-uppdatering.

Imorgon går jag in i vecka 38. Det är inte långt kvar nu, hur man än vrider och vänder det.
Denhär lilla (eeh, eller ganska stora) bebisen får gärna komma på utsatt datum, inte göra som sin storasyster och komma 10 dagar försent.
Jag vill iofs inte att den kommer för tidigt, jag har fortfarande ett par samtal kvar med barnmorskan på sjukhuset att genomföra men sen är han mer än välkommen.
Det är trångt nu.
Jag har ett par byxor kvar som fortfarande mudden är bekväma på, de andra slutar liksom mitt på magen nu. Och i tillägg till det har jag kommit in i stora värmeböljan också, det gjorde jag med Iris också och det är klart bättre att göra det i april än i november - lite mer accepterat att gå i kjol och skippa jackan såhär års.
Fötterna håller sig rätt okej, jag behöver ha stödstrumpor ibland/ om jag vet att jag ska gå mycket. Lite kramper i vaderna då och då men inte så farligt som sist. Fingrarna börjar svullna upp, jag har fått ta bort två av ringarna nu och använder bara vigselringen. Lite sorgligt men de kommer ju snart passa igen.





Annars är jag mest trött. Trött och har ont i ryggen, fogarna och sjukligt mycket sammandragningar. Jag kan dra mig från att resa mig upp från en stol in i det längsta för jag vet vad som komma skall. Kissnödig typ så fort jag ställer mig upp och måste gå upp på nätterna 3-4 ggr för att gå på toa. 
Sömnproblemen börjar bli värre nu, jag vet inte om jag "vant" mig vid tabletterna eller om dosen bara inte är tillräcklig. Men det är bra mycket bättre än med Iris iallafall. 
Tja, det var väl de krämporna jag har :p 
Huvudvärken är borta och foglossningen är iallafall bättre ( antagligen pga att jag inte rör mig så mkt/snabbt längre iom sammandragningarna) så allt är inte sämre. 

Men alltså, att vara höggravid är inte en dans på rosor. Jag längtar efter min vanliga kropp!
Eller åtminstone att kunna gå normalt och busa med Iris som innan.
Snart så!

tisdag 19 april 2016

Att disponera tiden

Nu är jag nästan helt frisk, det var en himla långdragen sjuka detta.
Bara ont i halsen och den eviga tröttheten kvar men den får jag väl stå ut med tills bebisen behagar komma ut.

Under den tiden jag inte har skrivit har vi varit i Oslo och hälsat på Malin och Johan - galet att det kommer finnas två bebisar med oss nästa gång vi ses!
Förra veckan var Daniels föräldrar här en kortis och sen var det Daniels tur att bli sjuk.
Fy tusan för denhär våren alltså - alla dessa sjukor!

Om jag får klaga lite så har jag har känt mig helt slutkörd sista dagarna efter att ha hållit ordning på Iris själv. Jag sover som bekant rätt kasst under mina graviditeter (även om det är bättre denhär gången tack vare Lergigan) och det blir ju inte bättre av en 2,5 åring som också sover dåligt. Jag vaknar och behöver kissa 3 ggr/natt plus att Iris vaknar kanske 5 gånger. Om jag har henne så blir det sannerligen inte mycket sammanhängande sömn.
Lägg på att försöka jaga henne dagtid med sammandragningar från helvetet och fogar som inte sitter ihop. Ja  - det är verkligen inte en dans på rosor. Det var verkligen mycket trevligare att vara gravid förra gången när man kunde göra lite mer som man ville....
Men tack och lov är Daniel frisk nu och Iris har förskola tre dagar denna veckan = jag får vila.
Och för en gångs skull vilar jag på riktigt. Läser, tittar på serier och hasar runt i grannskapet.
Har förvisso dåligt samvete för allt jag borde göra men det försöker jag skita i.

Jag gissar att det dåliga samvetet kommer följa mig livet ut, haha.

Nu ska jag äta mellanmål innan det är dags att hämta den lilla vildingen!

fredag 1 april 2016

På bättringsvägen

Jag är äntligen lite friskare. Hostan är kvar, hesheten likaså men jag har ingen feber och har inte behövt ta nån medicin på ett par dagar.
Tur är väl det för när jag var hos barnmorskan häromdagen så förfärades hon av dels hur jag lät ( såklart, jag låter ta mig tusan inte klok) men också hur jag såg ut.

Jag skulle gissa på att jag inte riktigt fixar doserna av Cocillana Etyfin som jag blev ordinerad. Utslag över nästan större delen av kroppen som kliar så jag blir tokig. Hon ville att jag skulle ta mig till vårdcentralen omedelbums men alltså, jag vet ju vad de kommer säga.
Avvakta, sluta med Cocillana och kom tillbaka om det inte är bättre. Så jag väntade lite och det är faktiskt bättre. Lite klåda då och då men inte alls sånna utslag. Hurra!
Och jag hostar inte ihjäl mig heller - winwin!


Som vanligt blir jag hemskt rastlös när jag piggnar till efter en sjuka. Jag vill städa, röja, åka till tippen, möblera om, träffa folk, gå på stan osvosv. 
Denhär gången har jag försökt hålla mig i skinnet lite och nöjt mig med att måla om en kista och åka på lugna utflykter. 
Idag for vi till Horsikan och åt bulle och tittade på änder innan Daniel och Iris hängde på lekplatsen och jag fick måla ifred. Himla skönt! 
Känns som om våren är på gång på riktigt nu.


Är dock stressad inför bebisens ankomst, det känns som om jag har blivit snuvad på två veckors förberedelser ( Vilket jag iofs blivit med vab, föräldrar på besök och sjuka) så nu vill jag ta igen allt - helst igår.
Ikväll ska jag skriva en to-do-list så vi har nåt att bocka av. 
Inte långt kvar nu, får se om jag lyckas hosta ut mini i förtid eller om det blir som sist - att jag gjorde vad som helst för att de skulle sätta igång....