måndag 31 januari 2011

Tänder

Jag längtar efter sommaren.
Var ute och återvann skräp nyss. En fuktig halvljummen vind, lite lätt snöfall.
Kommer den aldrig snart? Vinden som smälter isen.

Imorgon ska jag till tandläkaren. Jag har inte varit hos tandläkaren sen jag bodde i Linköping. Det var minst 7 år sedan.
Jag tror nämligen jag har hål i en tand. Det isar lite extra när man borstar hårt där. Har aldrig haft hål innan så jag vet ju inte hur det känns, men logiken säger att det borde kännas såhär.
Det jag är mest rädd över ät att få skäll för jag slarvar med tandborstningen. Det gör jag ju. Borstar för snabbt, använder aldrig tandtråd.
Suck.

Här kan jag tänka mig att borsta tänderna igen. Om man tar bort myggen förstås.

Norge tur och retur

Jag såg ju fram mot en helt ledig helg i torsdags. Bara göra det som faller en in.
Hm.
Riktigt så blev det ju inte. Klockan 12 på fredagen impulsbestämde jag och Maria oss för att åka till Norge och jobba i helgen.
Det lät så himla bra. Massa pengar och tja, så svårt kan det ju inte vara?
(Jag hade inte riktigt tänkt på att jag gör två helger på raken nu och jag jobbar 10 av 12 dagar)
Vi var helt vansinnigt nervösa på bussen, tre timmar i skräck för vad som komma skall. Det visade sig ju nämligen att vi inte alls skulle vara i Oslo båda två - Maria hamnade i en by 40 minuters tågfärd bort.
Men efter mycket panik och tullkontroller osvosv (Norge är nya Sovjet) så var vi framme. Hittade Marias tåg och sen var jag ensam.
Jaha. T-bana. OMG. Jag fattar ju inte ens systemet i Stockholm....Men en snäll tant hjälpte mig rätt och tillslut kom jag fram till Majorstuen där jag skulle hämta nyckel.
Nån nyckel fanns inte och klockan var mitt i natten. Kulkul. Tillslut fanns det en omärkt nyckel längst ner i burken. Tja, det är väl bara att testa?
Letade mig fram till rätt adress och den passade faktiskt.
Sov som en stock trots 4 andra tjejer i lägenheten och att de under hade fest.
Jobbade kväll-natt vakt så jag hade tid på mig att hitta sjukhuset (via Daniel som fick lotsa mig via google-maps för att jag gick vilse)
Hamnade på en ortopedavdelning. Herre gud. Jag har aldrig jobbat med ortopedi!
Jag tror det gick bra, hoppas bara att jag inte gjorde något dumt.
Förstod de flesta patienter, det var två stycken som såg ut som frågetecken varje gång jag sa nåt bara...

Nu har jag sovit 11 timmar och känner mig fortfarande sovtrött. Men jag gjorde det - jag åkte till Norge och fixade att jobba helt själv!
Jag är vansinnigt stolt!
(trodde liksom aldrig att det skulle bli av, att jag var för feg)
Men vågar man inte är man bara en liten lort som fru Lindgren sa en gång i tiden. 

torsdag 27 januari 2011

Bättre dag idag.

Mycket bättre dag idag.
Solen skiner men det är fortfarande -10 ute. När ska isen smälta egentligen?

Lagar världens goaste mat, ni kanske får se sen. Efter jobbet eller så.
Har ledig helg denna veckan, det ska bli vansinnigt skönt!

onsdag 26 januari 2011

Vän av ordning.

Alltså. Nu är jag arg på en på mitt jobb igen.
Jag tycker man ska hålla sig till sin yrkesroll, men det är vissa som har lite svårt med det.
Det är fantastiskt att vi har undersköterskor, men dom ska inte lägga sig i mitt arbete. Inte säga åt mig vilka mediciner som patienterna har, inte avbryta rapporten. Inte hålla på att stänga av dropp.
Jag blir osäker när jag jobbar med någon som trampar över gränserna. Jag har ingen aning om saker hon gör, jag tappar kontrollen och saker blir fel.
Hon fattar inte och jag blir galen!
Dom har en roll att fylla och jag har en annan. De tar hand om omvårdnaden och jag det medicinska. DET ÄR DÄRFÖR JAG HAR PLUGGAT PÅ HÖGSKOLAN!!!
Varför kan folk inte bara göra som dom ska. Mitt liv blir lättare då.

Och ja. Jag är sur och ser bara saker ur mitt perspektiv.
Skyller hälften på att precis cyklat hem i 10 minusgrader i alldeles för lite kläder.

9. Min tro

Jag tror att kärlek kan flytta berg.

måndag 24 januari 2011

Tröttma

Vart har denhär dagen tagit vägen?
Sov länge, låg kvar i sängen länge, åt frukost länge.
Gick och tränade på gymmet. Sprang 5,5 km och sen maskiner i 40 min. Handlat och lagat kassler-kikärtor- spenat-spagetti-parmesan käk. Mycket gott även om det låter konstigt. Känns gott att äta riktig mat igen.
Men nu är jag helt sinnesjukt trött.
Fattar inte hur jag ska orka åka till bunkern i Mölndal och vara ett trevligt middagsällskap.
Mera kaffe!
Blåser håret och dricker kaffe om vartannat.

Anna och Malin har nämligen bjudit in till middag i deras lägenhet. Ska bara klä på mig, sen ska jag hasa till vagnen. Skulle köpt en fin tulpanbukett men alla i affären var skrumpna. Så jag kommer tomhänt. Trist.

8. Ett ögonblick.

Har funderat länge och väl på ett ögonblick värt att dela med mig av.
Dethär ögonblicket utspelade sig i Norge, vid en sjö och runt en eld.
Det var maj och sådär varmt på dagarna som det kan vara, man har linne och shorts. På kvällen kryper temperaturen ner och man har stickade tröjor och mössa på sig.
Vi har åkt till Eikersdal med folkhögskoleklassen. På dagen har vi bestigit berg och åkt skidor och snowboard ner i slaskig snö, ner för fjällsluttningen och in bland björkarna. Ner i en bäck. Slabbiga skor, brända näsor och nackar men vansinnigt lyckliga.
På kvällen lagar jag och Johanna mat i foliepaket på glöden och det sitter kanske 10 personer runt oss och pratar och skrattar. Nån nynnar på en sång. Jag har en arm om min axel, ett lår tätt emot mitt.
Det slår mig, "jag kommer aldrig bli lyckligare än såhär". Både sorgligt och härligt.
Den glädjen som fanns i mitt bröst då går liksom inte att beskriva. Så fina vänner, så mycket kärlek. Så vackert livet kan vara.

Jag antar att jag kommer toppa dendär känslan nångång. Men det har inte hänt än, jag känner lycka av annat slag nu. Men just dendär jag-älskar-hela-världen-känslan är ovanlig.
Jag saknar känslan men den är väl inkapslad och man kan ta fram den när det är mörkt och kallt ute eller om man känner sig ledsen.
Det sorgliga är att alla de jag älskade så mycket bor över hela Sverige och vi ses inte längre. Bara några få som ses ibland. Många är gifta nu, andra har barn.
Det är konstigt. Men kanske inte, det är trots allt 6 år sen detdär ögonblicket var.
Men det känns som igår.

söndag 23 januari 2011

Så fint att man dör lite innuti

7. Min bästa vän.

Min första bästa vän fick jag när jag började ettan på Vidingsjöskolan. Hon hette Petra och var helt bedårande.Liten, blond och jag ville vara precis som hon.
Vi gjorde allt tillsammans, vi gömde oss på loftet i deras lada, gick på scouterna tillsammans, var ihop med samma kille (det var inget konstigt på den tiden. Faktiskt)
Hon bodde ute på landet och fick åka skoltaxi. Ibland åkte jag med henne hem och det var så spännande. Det var som det var på landet. Man fick gå in med skorna på och det var flugfångare i köket. Jag såg min första fästing i trappen upp till hennes rum. Den var enorm och hon visade hur man kunde klämma sönder dom i en barbiesko. Jag glömmer det aldrig. Blandning mellan skräck och beundran över hur modig hon var.
Allt var så annorlunda mot hemma hos mig. Vi klappade kossor och de hade en get som brukade tugga på byxben och tröjärmar. (Den rymde ofta för att jaga pensionärer i Vidingsjöspåret)
Hon hade en lillasyster som heter Sandra som aldrig fick vara med oss och leka. Stackarn. Hon vart förvisad till att klä på katterna kläder och rensa polen från äckliga djur.
Jag och Petra satt väl ihop till fyran eller femman innan vi började glida från varandra. Vi fortsatte gå i samma klass tills hon hoppade av skolan i tvåan på gymnasiet. Hon bor i Stockholm nu, har tre fantastiskt söta barn och det verkar som om livet har vänt den fina sidan till.



I sjuan blev jag bästa kompis med Karolanna.




Hon hette Anna, men nu heter hon sitt fina mellanamn Karolina men jag är klippt hopplös och dum som inte kan vänja med av med hennes första namn så vi har väl kompromissat till Karolanna.
Vi gick i samma klass från ettan till nian men jag tror det var nångång på sommarlovet mellan sexan och sjuan som vi fann varandra på riktigt. Vi gick på Berga och var nog ganska oskyldiga tonåringar. Vi rökte inte och drack inte. Dock var vi inte lika städade på killfronten men det är inget föräldrar märker lika tydligt..vi var dödligt kära i omgångar och vi hittade killar överallt. Åkte på läger och hånglade tills läpparna blev helt fnasiga.
Ibland kan jag verkligen sakna tiden då vi satt uppflugna på övervåningen och chattade med okända killar med signaturen "skogens drottning". Vi visste allt om varandra och sen dess har vi hållit ihop genom åren. Upplevt krossade hjärtan, äventyr, massa fester och flyttar.
Nu bor hon alldeles för långt bort (vi har nog inte bott i samma stad sen vi gick ut gymnasiet, men ändå) och vi ses för sällan. Vi uppdaterar våra liv emellanåt och hon vet alla mina hemlisar.

På gymnasiet träffade jag Malin.



 Vi har nog alltid vetat om varandra men våra vägar korsades nog inte förrän på gymnasiet. Vi läste musikprofil- inriktning på våra samhällsprogram och hamnade i samma kör, brevid varandra tror jag. Jag gick i tvåan och hon i ettan.
En dag gick vi tillsammans hem från skolan och det var starten på vår vänskap. Att man kunde ha så mycket gemensamt med nån! Vi sågs mer och mer.
Dagen efter Malins student tog vi tåget till Stockholm för att fara vidare till Irland för 3 veckors äventyr. Vi prövade gränser och bodde i tält. Gick och gick. Fick blåsor på fötterna och skavsår på axlarna. Blev arga och ledsna på varandra. Kom i slutet av vandringen på att det nog berodde på blodsockersvängningar och eftersom vi blev snälla och glada så fort vi åt.
När vi kom hem från Irland med massa nya kompisar i bagaget flyttade vi till Göteborg. En skabbig 4:a i Mölndal blev hem åt oss och en till kompis.
Efter ett år flyttade vi isär. Och gled isär med för den delen. MEN. Hon var den enda kompisen som hälsade på mig i Hålland. En stor, eller snarare, enorm eloge för det!
Vi hittade tillbaka och nu är jag så glad att vi bor i Göteborg båda två. Vi ses inte så ofta som vi vill, men jag vet vart jag har henne och jag vet att jag kan säga vad jag vill utan förbehåll.

Sen har jag fler, men dessa är de som står ut mest, som jag kan säga vad jag vill till. Jag älskar er fina vänner!

P3 Guld


Såhär såg jag ut innan vi for till P3 Guld. Svart, svart, svart och så lite turkosa stenar på det.



Allt började med Håkan Hellström. Som jag älskar dig!


Sen var det konfetti och blås, tyngdlyftning och prisutdelningar. Jag dog lite varje gång.
Plus att jag blev starstruckt av Hanna Hellquist.



Sist men störst var Robyn. Herregud säger jag bara!
Varför,varför,varför var jag inte på hennes konsert.
Hon krossade mitt hjärta.




Och eftersom Robyn är min nya idol och hon spelar på Way Out West i sommar vill jag köpa biljetter dit redan nu. Frivilligt sällskap eftersökes?

lördag 22 januari 2011

Äntligen lördag!

Kom nyss hem från jobbet, sitter nyduschad i soffan och är så jävla peppad!!
Äntligen är det lördag, P3 Guld OCH jag fick sluta tidigt. Det var så jäkla fint när jag cyklade hem från jobbet, kolla här bara:


Nu ska vi laga finmat och göra oss iordning för bästa kvällen!!!!
Ska skrika högst och dansa mest av alla!

fredag 21 januari 2011

Update

Nu har jag ätit soppan och mackan.
Hämtat HM påsen i rätt butik. Provat alla kläder som kom - hurra dom är så fina!!
(resten var slut på lager och kommer om ett par veckor)
Mår fortfarande bra.
Drar på mig långkalsongerna och cyklar snart ut i solen. Sol idag igen. Det måste vara ett bra tecken!

6. Min dag

Den började med att jag panikvaknar till Daniels larmklocka 05.10 och tror att jag har försovit mig.
Börjar svettas och är påväg upp ur sängen när jag kommer på att jag går kväll igen. Piuh.
Hjärtat har precis lugnat ner sig när Daniel säger att han tror att han är magsjuk. "Fast kanske ändå inte för ingenting har hänt än, bara dendär känslan man kan ha innan."
Sen går han till jobbet, jag stoppar i öronpropparna och somnar om. Drömmer en konstig dröm om uteliggare och mördare.
Vaknar svettig igen när min klocka ringer klockan 8. Kul.
Går upp och gör iordning frukost; fil med jordgubbar i, en knäckemacka med kalkon på och en med gurka och leverpastej. Dricker te och c-vitamin. Och så en morot på det.
Kommer på att jag inte har nån mat till matlådor. Inser att jag måste handla.
Stryker träningen från schemat (har börjat cykla igen, det är ju 16 km varje dag och man ska väl inte gå ut för hårt?)
Går och duschar. Fönar håret och äter upp frukosten.
Känner mig i förstadiet innan magsjuka.
Måste gå och handla.
Rädd för att kräkas.
Går och handlar, ska hämta ut paketet från HM också.
Jag har gått till fel affär. Mår mer illa. Handlar och funderar ut bäst ställe att kräkas på. I korgen? Men där har jag ju mina vantar? I brödpåsen? Brödpåsen får det bli.
Kräks inte, går hem och tänker ringa till jobbet. Då inser jag att det nog är mensvärk blandat med hunger.
Äter en macka och tar en värktablett.
Vops är det borta! Haha. Jag är ju ändå sjuksköterska liksom. jag borde bli av med min legitimation.

Nu kokar jag rotfruktsoppa.
Potatis, kålrot, morot, purjo och gul lök. Till det serveras rågkusar med philadelpihiaost och kalkon.
Lyxigt.
Skulle lagat mat tills ikväll också när jag ändå höll på men jag var så upptagen att hitta nånstans att kräkas på så jag glömde huvudingrediensen...
I brist på soppkort så får ni en bild på världens minsta hamburgare istället:





Sen cyklar jag till jobbet och hoppas på att det blir en lika fin kväll som igår. Lugnt och skönt och man kan hänga lite inne med patienterna och med de man jobbar med.
Finns dock en överhängande risk att det är kaos då det äntligen har transplanterats igen. Men kaos är också kul. Har bara glömt bort hur man gör när man kaosjobbar, det var så länge sen.


Det är väl dagen i stort.

torsdag 20 januari 2011

Äntligen sol!

Jobbar kväll idag, det är så skönt att ta det lugnt på förmiddagen.
Har plockat och fixat lite härhemma, gått till återvinningen så att saker och ting får plats under diskbänken igen.
Daniel har fixat våra cyklar så man kan börja cykla igen. Det passar så bra att göra det idag för det är ÄNTLIGEN SOL!
Som jag har längtat, man blir lite konstig om det går för många dagar innan den kommer fram igen.
Jag vet inte om jag har visar tulpanerna som Karolina och Erik hade med i fredags, isåfall gör jag det igen för dom är så himla fina. Plus att dom har hållt sig i snart en vecka!
(hur gammal är jag egentligen, 65?)




Imorgon har jag bytt pass så jag går kväll igen, ska träna på förmiddagen och förhoppningsvis sitta 30 minuter i massagestolen! Det är det bästa med Kristinedal. Det är som Friskis och Svettis fastän större och med simhall + massage. You gotta love it!
Och sen är det lördag, då är det äntligen P3 Guld. Som jag har längtat! Det ska bli fantastiskt roligt.
Vi lyssnar ju bara på p3 i princip (tur att vi är lika nördiga båda två) och det ska bli så kul att se alla som jobbar där och alla artister som ska uppträda!
Iha!

onsdag 19 januari 2011

Vårruset!

Just ja!
Anmälningsblankett för vårruset damp ner i hallen idag!!
Bra dag att få den på - peppdagen när inget gå fel.
Kollade på bilder från förra året, det var sjukt mycket folk.


Jag var vansinnigt taggad och sprang så fort att jag fick personbästa!
Nog för att jag sprang Göteborgsvarvet senare samma månad, men ändå. Jag var så himla nöjd med migsjälv. Loppet var skitkul och picknicken efteråt var astrevlig! Hoppas att det känns lika bra iår med.



Jag raggar alltså lag. Vem är med?
Man är minst 6 personer per lag. Det är den 9 maj, kostar 190 spänn och då får man starnummer, medalj, picknick, sponsorgrejer och en riktigt rolig kväll.
Kom igen!

Äntligen ordning.

Hurra - det gick ju hur bra som helst att byta klänningen.
Skickade efter den randiga klänningen från katalogen istället. Gu vad jag längtar!

Vägningen gick verkligen över förväntan. +1,6 bara, jag som trodde det var 5-6 kilo. Minst! Så himla skönt! Dock konstigt att det känns som om jag har gått upp i vikt senaste tiden, tycker att det spänner i byxlinningen och att bh:n är lite för liten. Inbillning?
Men motivationen finns där nu. Gick till gymmet och tränade en timme innan vi gick hem och lagade mat. Thaigryta med fisk och ris och sallad. Gissa om jag är nöjd?
Allt känns så mycket bättre när man väl har tagit tag i det.

Och vad skönt det är att vara ledig lite mer! Vi har ju önskeschema på mitt jobb, men jag har inte tillgång till att gå in och göra några ändringar eftersom jag "bara" är vikarie. Alltså. Fuck it. Jag har jobbat där ett år nu, borde det inte vara dags att få lite rättigheter snart? Blir nog bra när jag blir fast i mars-april nångång (om det nu går vägen)
Men iallafall. På nåt sätt har jag fått mycket fler lediga dagar nu än i höstas. Kanske inte fler men de kommer oftare. En dag här och en dag där. Inga mardrömsveckor med 7 dagar i rad. Gottgott.
Man hinner och orkar göra saker.
Som att blogga och ta kort på sigsjälv när man precis har vaknat.
Såhär ser jag ut då. Iförd myskläder.




Brukar hasa omkring såhär en stund på morgonen, lagom länge för att äta frukost i lugn och ro (om jag inte går dag på jobbet, då blir det inget mys, bara effektivitet)
Sen hittar jag sminket, oftast iallafall. Idag blev det smink iaf.
Masara, eyeliner och pudersmink från Bare Minerals. Bästa sminket. Den gör all skillnad i världen!
Köpte startkit i USA för en väldigt billig peng. Då fick man borstar, puder och allt möjligt smått och gott med.



Sen brukar jag klä på mig vanliga kläder. Idag svart och en scarf som jag fick i födelsedagspresent. Och när de lediga dagarna infaller kan man fira med nagellack. OPIs knallrosa.

Så tillbringades eftermiddagen på stan med Daniel. En mycket, mycket trevlig ledig dag!

Ledig dag!

Jag är ledig idag. Alltså det är så skönt att jag dör. Jag sov 10 timmar inatt knappt utan att vakna.
Långfrukost med Daniel och tidningen.
Nu ska jag ner på stan och försöka byta en klänning som jag köpte i november. Den är alldeles för stor och jag vet inte vad jag tänkte. Öppetköptiden har gått ut för ett par veckor sen men man kanske kan få byta den mot nåt annat. Denhär tillexempel?
(Och ja, jag är fortfarande inne i min vår-besatthet...)




'

Sen kanske, kanske kommer jag iväg till träningen. Jag har varit förkyld sen 25 december. Det är en månad. Suck. En månads skumpande på spårvagnen och minimalt med aktivitet. Men nu kanske jag är helt bra. Vi får väl se. Jag tror jag blir motiverad till att träna iallafall. Om en timme väger jag in min vårvikt och den är inte lika bra som den var innan jul, har en känsla av att allt mitt kämpande i höstas är lite förgäves.
Menmen. Nya tag.

5. Vad är kärlek?


Kärlek är när man blir sådär oföklarigt lycklig och pirrig och får fjärilar i magen när man tänker på någon. Alltså min kille. Hela han är kärlek....När han går ut i regnet för att handla och låter en ligga kvar på soffan för att man fryser.
Att få tandkräm på tandborsten varje morgon.
Att fuldansa i köket.
Att han kan åka på semester till NewYork med fyra tjejer och ändå tycka att det är skitkul.



Att bli hämtad på jobbet när det hällregnar och man inte har några regnkläder med sig.
Att han vandrar med mig i fjällen varenda sommar, bär lite tyngre än mig fastän vi är lika stora. Och att han låter mig få nästan allt varmvatten när man måste stoppa huvudet i en 4 gradig bäck för att tvätta håret.




Kärlek är att man bara inte kan hejda sig när en av de finaste personerna i världen gifter sig. Helt plötsligt är man längst fram på trappen och hissar upp den finaste bruden i världen. Framför alla gäster. Fastän man egentligen inte vill göra saker framför folk alls.


Kärlek är att ha en jävligt knäpp familj som man ändå tycker hemskt mycket om. För att man vet att det fixar sig alltid. På nåt sätt.


Kärlek är vänskap.
Att alltid veta att man har någon som lyssnar. Och att man får tjata och älta saker utan att bekymra sig för att få höra sakerna på stan en vecka senare. Att kunna säga precis vad man vill, när man vill.
Att inte behöva ses så ofta men ändå känna personen så väl att man kan vara precis som man är, inga krusiduller. Att känna sig trygg i någon annans förvar.
(jag skulle vilja lägga in ett kort på alla mina fina vänner här, men har inget bra på alla tillsammans)

Att hänge sig åt musik. Gå på konsert och bara hänge sig. Bara vara här och nu.

Att älska sin stad. Känna att man vill bo här, bara här.
Kärlek är att sätta sig på cykeln på kvällen, känna den ljumma vinden mot ansiktet, bli lite svettig när man klättrar upp i utkikstornet och bara titta på ett vackert Göteborg som glittrar i solnedgången.
En stad som bjuder på salta vindar, regn från sidan, varma sommardagar, skrikiga måsar, gratiskonserter, spårvagnar, kittlande upplevelser och fantastiskt trevliga människor.



Det är kärlek.

tisdag 18 januari 2011

Matt och less

Alltså mitt jobb. Jag älskar det egentligen men ibland är det bara så jävla trist med folk som inte bara kan vara bland folk och bete sig. Idag har jag fått så himla mycket nedlåtande kommentarer och blickar av två stycken på jobbet, inte ens min arbetsgruppgrupp. Ingen av dom har nån aning om hur jag jobbar men ändå klankar de ner på mig och hur jag gör eller inte gör saker.
Jag blir så himla ledsen och arg. Mest arg-ledsen (sådär så man blir så arg att man börjar gråta) Jag började försvara mig, men de vänder det till att jag skyller ifrån mig eller så får man "jaja, lillagumman-blicken" Ung, blond och dum.
Använder smutsiga knep och härskartekniker. Personer med så mycket auktoritet som de båda har både skämmas. (Det är alltså en av överläkarna och en av sektionsledarna/småcheferna som vill ha ett eget kungadöme)
Det enda jag vill är att patienterna ska ha det bra. Ingen skall gråta av smärta och ingen ska dö ensam.
Även om man jobbar väldigt tydligt mot det (enligt migsjälv) så blir man ifrågasatt.
Hej - ner med ledningen!!
Eller börja uppskatta att folk sliter röven av sig.



Jag har till och med skrivit ut ansökningspapper idag, till en annan avdelning där jag har hört att de ha bra personalpolicy och utbildar folk. Och där folk är snäll mot varandra.



Jag har precis tittat klart på Jakten på lyckan med Hanna Hellkqist.
Tur att kvällen slutar nöjt och glatt iallafall. Hon kan få flytta in här när som helst.
Sova mellan mig och Daniel. Så det så.

4. Dethär åt jag idag.

Frukost 05.15
Fil med banan i. En knäckemacka med smör och skinka. En kopp blåbärste. Kanske snarare en balja te, men ändå.

Second breakfast 09.00
Frukost på jobbet. Två knäckemackor med leverpastej och saltgurka. En kopp kaffe. Äpplejuice.

Lunch 12.15
Rotfruktsgrönsaker och kycklingfilé, sallad och sås gjord på turkisk yoghurt, timjan, salt, peppar och chilisås. Nomnomnom.
Till efterätt åt jag 2 digistivekex och drack en flaska vatten.

Mellanmål 14.30
Litet äpple och en banan, vatten. Drickyoghurt.

Middag 19.00
Havregrynsgröt med kanel, linfrö och russin. 2 knäckemackor, en med stekt ägg och en med leverpastej och grönsaker på. En clementin.

Jag tycker att det är så jäkla svårt att äta "normalt" när man börjar jobbet 06.45 och slutar 16. Hur ska man göra? Jag måste äta innan jag far hemifrån, annars är jag har jag koma efter fem minuter på jobbet. I vanliga fall cyklar jag ju (8km) och då behöver man ju nåt i magen.
Men sen blir det ju frukost igen. Jag äter ju aldrig två frukostar när jag går kväll. Svårt, jag vill dra ner på det men jag blir så vansinnigt hungrig om jag inte äter...konstigt va.
Plus att jag har ätit 5 knäckemackor idag. Hipphipphurra för knäcke. Goaste mackan. Men inte så nyttigt kanske.
Men alltså. Orkar man laga mat 2 ggr/dag? Jag tror inte jag gör det.
Blir ofta gröt eller soppa eller nåt annat lätt. Fel eller rätt?
Försöker äta mycket kött iaf, för mitt lite svajiga blodvärde. Kombinera med c-vitaminer i form av apelsin/clementin. Mycket kött och grönsaker.
Det är mitt motto from nu.

måndag 17 januari 2011

3. Mina föräldrar

De gifte sig när jag låg i magen, en procedur på 2,5 minuter i stadshuset.
Ingen av dem har på sig sina ringar, de ligger inlåsta på banken så att de inte ska komma bort. De har olika efternamn, ingen ville byta.
De har sällan skällt på oss, jag vet nån gång när vi var små som vi fick skäll. Pappa stannade på motorvägen och vi fick klart och tydligt höra att han inte skulle köra en meter till förrän vi var tysta.
Värst av allt var när de var besvikna på en. Det är en ganska bra uppfostringsmetod. Men jag blir fortfarande gråtig när någon säger att jag gjort den besviken.
Vi har fått göra nästan vad vi vill, de hade inte så gott om pengar eftersom pappa pluggade när jag och min storebror var små och mamma pluggade när lillebror var liten.
Vi bodde i en trea och det gick, vad jag minns, förvånansvärd bra.
Har alltid varit pappas flicka, säkert för att jag gillade bollsporter och döpte mina nallar till Brolin och Sandlöv efter fotbolls- och hockey favoriter.
De bor i Linköping.
Jag vet inte riktigt mer vad jag ska skriva, känns inte så schysst att lämna ut massa grejer om dom på internet. Nå får la fråga om ni undrar.

Med dröm om varmare tider

Jag drömmer om sommar och varma vindar. Längtar efter ljusa morgnar när man cyklar till jobbet i shorts, t-shirt och sandaler. Grill och bad efter jobbet, även om man slutar 21.30.

När vi hade middag här i fredags fick jag tulpaner. De ger liksom någon slags falsk förhoppning om att det nästan är vår nu. Att den lurar bakom hörnet. Och det faktum att det är 5 grader varmt ute späder på känslan av att snart se snödroppar, krokusar och sädesärlor.
För att fira min dumhet har jag köpt lite saker på HM. Dethär blandannat:


Ett hårband. Jag har ett parstycken någonstans. Hittade dom inte i somras och inte igår när jag rensade garderoben. Så nu håvade jag hem dethär fina för dryga 30 spänn. Som hittat.
En kort klänning med långa ärmar är ju ett klart vårtecken. Tights och klänning. Världens bästa kombo.




Ett somrigt linne som jag vill ha min midjehöga svarta kjol till.
(Ska bara börja cykla till jobbet igen och träna lite så kommer det sitta som en smäck!)


Och ett par fantastiska örhängen som jag bara var tvungen att ha.


söndag 16 januari 2011

2. Min första kärlek.

Han hette Anders, jag var 12 - han 15.
Skulle börja sjuan till hösten, dethär var på sommarlovet innan dess. När man levde i detdär mellanlandet, och det kändes som att det var precis innan livet skulle börja.
Han gick nästan i nian och var cool.
Mellan tält, gulnande gräs och eldstäder spirade kärleken och jag trodde jag skulle spricka.
Jag skulle dö, verkligen om han inte tittade på mig. Hade inget större hopp om det,jag var så vanlig och pojkflickig och han kände min brorsa. Varför skulle han ens se åt mitt håll?
Det var en kväll i mitten av veckan - det var mörkt och vi skulle gå något jäkla nattspår. Jag var livrädd för mörkret men skulle inget visa. En av mina bästa vänner och jag skulle promt med, trots att vi var yngst.
Vi gick och gick och gick. Det började regna. Vi visste inte vart vi var. Åska, blixtar. En snitslad bana som plötsligt tog slut vid ett övergivet hus med en trasig gungställning. Vilse.
Ihopknipna ögon och regn innanför jackan. Då kom det. En varm hand som tog runt en kall. En arm runt en axel.
Jag trodde jag skulle dö. Varenda muskel spändes och hela kroppen blev varm. Jag är så kär att jag snart spricker, kommer jag ihåg att jag tänkte. Är det möjligt att explodera av kärlek?
Vi kom hem tillslut, en kram, en puss på pannan. Så oskyldigt men ändå låg jag sömnlös.
Under de sista ljusa nätterna som aldrig tog slut höll vi handen och pussades nån gång när ingen såg. Hemligt.
Sen for vi hem. " Vi ses" sa han.
Min familj åkte på semester och jag minns att jag tyckte mina föräldrar var elakast i världen som släpade med mig till Stockholm när jag inte visste hur det skulle gå för mig och Anders. Mitt liv höll på att gå i bitar.
Jag skrev långa tårfyllda sidor om honom i min dagbok. Skickade kort till honom.
Fick aldrig något svar.
När vi började sjuan gick han i nian. Förbjuden mark.
Vi skrev meddelanden på hans skåp och var livrädda att bli påkomna.
Det blev inget mer än dedär varma sommardagarna. Sist jag hörde något om honom hade han flyttat till Uppsala och var vegitarian.
Men han är ett himla fint minne.

Kviberg och bio.

Igår var vi på Kvibergs marknad. Alltså. Herregud va mycket skit det fanns där. Det var helt otroligt!!
Kunde inte bestämma mig för om jag älskade det eller bara vara rädd för alla suspekta typer. Minst 90% måste varit stöldgods.
Man kunde köpa allt från mobiltelefoner till motorsågar och ägg. (Och Iphone 4g för 800 spänn. Plus att "herlurar" ingick. Dom måste vart stulna. Lovar.)
Hälften av de som jobbade såg ut att vara hämtade från Bronx farligaste gäng. Piuh!
Det var så jäkla kul. Vi köpte en tavla av en tjock svensk gubbe som inte såg ut som om han kunde ha stulit nåt som han sålde. Tavlan kostade 10 spänn och vi har ingen aning om vad vi ska göra med den.

Efter ett tag tappade jag känseln i mina tår och vi var tvungna att åka. Så vi for på bilutflykt till Lerum och tittade på fina hus och sjöar. Sen åkte vi till Allum, mest för att jag har hört att det var så bra. Det var väl inte riktigt så som jag hade föreställt mig. Plus att jag fick den äckligaste maten i mannaminne. Ljummen thaisoppa med fett som simmade omkring i hela tallriken...

Köpte varsin bulle, kokade kaffe och pensionärsfikade innan vi for till Balltorp för att kvittera ut Daniels julklapp hos brorsan. Tron- helkväll.Först middag och öl, sen film och snacks. Alltså orginalfilmen från -82.
Sjukt dålig!

Men kanske lite kult. Kan inte riktigt bestämma mig.





Sen for vi in till stan genom hellregnet och gick på bio och såg nya Tron. Den var bättre men inte alls min smak. Fast man ska väl vidga sina vyer emellanåt också? Bra effekter och förutsägbart slut.
Inte illa pinkat för en "killfilm".


1. Om mig

Om mig:
Jag är 26 år. Född i Göteborg men flyttade härifrån när jag var ett år då min pappa kom in på läkarutbildningen i Uppsala. Bodde där tills jag var 4. Har ett av mina första minnen från tvättstugan i Uppsala. Jag och min storebror vill gå ut och gunga, det fanns en gungställning mittemot tvättstugan.
Men vi var sjuka jämt, tålde ingenting och ute på lekplatsen var en pojke som hade kikhosta (om jag minns rätt) så vi fick stanna inne.
Efter några år flyttade vi till Linköping för pappas utbildning avslutades där. Jag minns tågresan, jag hade fått en liten sälmjukisdjur av farmor. Allt var spännande.
Vi flyttade till Vidingsjö och tuvgatan. Jag träffade Josefine, Emily och Sofie. De blev mina bästa vänner. Förutom min dagisfröken Birgitta Rosenlund då. Hon var den enda som fick mig att sluta gråta på dagis. (oftast fick min storebror hjälpa till med tröstandet för vi gick på kombinerat dagis/frititds) När jag nästan var 6 år kom min lillebror till världen.
Det var första gången som jag och min storebror bråkade.
Jag var pojkflicka som spelade fotboll och klättrade i träd.



Jag var med i scouterna hela min uppväxt. Det var nog någon slags räddning när man ser tillbaka på det i efterhand. De flesta verkar haft en riktigt jobbig uppväxt - särskilt högstadietiden. Jag ska väl inte påstå att det var en dans på rosor, men jag har nog aldrig riktigt tvivlat på migsjälv.
Jag fann de finaste vännerna i världen genom scouterna. Vi var ute varenda helg och gjorde grejer. Var vi inte i Småland var vi i Finspång. Jag fick självförtroende och självkännedom. Testade gränser. Utvecklades på ett tryggt sätt.
När jag var yngre var jag engagerad i allt - hann med allt. Nu i efterhand fattar jag inte hur det gick till. Jag gick i orientering, scouter, fotboll och innebandy förstås. Den hängde med lång tid. Ända tills jag bröt nyckelbenet så dåligt att det aldrig riktigt blev bra. Jag satt i styrelsen för scouterna och för KFUMs ungdomsråd. Jag gick på gymnastik och var med i ett projekt om SISU och unga tjejer. Sedan blev jag ungdomsledare, kolloledare och scoutledare.
Hur i hela världen hann man allt och fick bra betyg?
Den duktiga flickan hade gjort entré.

På gymnasiet blev det lugnare med allt. Jag fick nytt umgänge och började festa mer. En av mina bästa vänner blev ihop med min gamla pojkvän och jag blev utfryst av mina dåvarande vänner.
Efter mycket vånda blev jag och min vän sams och det är verkligen ingenting jag ångrar idag. Det gänget som frös ut mig är (vad jag kan se) fortfarande rätt osäkra i livet.

Efter gymnasiet flyttade jag ihop med fina vänner i Göteborg. Vi skulle egentligen till Oslo, men kom bara halvvägs.
Det var trevligt ett tag, men sen mest slitsamt. Efter ett år kom jag in på en folkhögskola som låg på en bergssluttning med utsikt över inlandsälven. Fjället var bara ett stenkast bort. Det var mitt finaste år i livet.
Många av de jag lärde känna där är fortfarande nära vänner.



Efter fjällutbildningen flyttade jag till Skövde och blev sjuksköterska. Många omtentor och fester senare träffade jag den bästa killen i världen.
Jag åkte till Indien i tre månader och jobbade tillsammans med Sara och Camilla på en vårdcentral och en mobil klinik som inriktade sig på de som var för fattiga för att söka "riktig" sjukvård.
Vi vaccinerade barn och mammor, mätte vägde och fasade över hur undernärda alla var.
Vissa barn som föddes och var fullgångna vägde knappt 1 kilo.



Jag och Daniel flyttade ihop i min lilla etta och trivdes förträffligt. Jag blev klar och fick jobb - först på en kirurgavdelning med cancerpatienter som var så himla ledsam att jag ibland grät när jag cyklade hem. Sen fick jag världens bästa jobb på akuten. Där nästan alla som jobbade var kompisar, man kom in i gänget så himla snabbt och vi hittade jämt på grejer. Vi klarade allt tillsammans. Men ingenting varar för evigt.
Efter ett halvår var Daniel klar i skolan och vi flyttade till Göteborg.
Köpte en lägenhet som renoverades och vi fick jobb båda två.



Här är vi nu.
Jag jobbar på transplantationscentrum och är så himla nöjd och stolt över mitt jobb. Jag älskar att jobba med människor och jag tror/vet att jag är riktigt bra på det. Jag lär mig något nytt varje dag och utvecklas hela tiden. Och några av jobbarkompsarna har blivit riktigt fina vänner. Jag älskar att jobba med folk i min egen åkder. Och framförallt unga patienter.

Jag tycker om äventyrssporter. Vandrar helst, men gärna skidor eller snowboard. Har ett fallskärmshopp att se fram emot. Har slagit mig sönder och samman på mountainbiken och i forskajaken.
Älskar att resa. Att se nya horisonter, uppleva nya kulturer.

Ser fram mot sommaren som vanligt, iår bjuder den nog på paddling i Norge istället för den sedvanliga vandringen. Sen är viljan mycket större än vad som är bra. Drömmer mycket om äventyr men kommer bara ut en bråkdel av alla gånger. Men drömmar är viktiga, utan drömmar kommer man ingenstans.

Det var nog om mig, hur jag är.
Här är jag nu. Hejhej!

fredag 14 januari 2011

en komplicerad lista.

Min kusin Cecilia jobbar på har en avancerad lista. Jag älska ju listor av alla slag så nu ska jag göra en likadan. En lista att fylla under en månads tid. Men om jag känner migsjälv rätt kommer det att bli längre tid än så. Jag är ju lite långsam i starten.




1 – Om mig
2 – Min första kärlek
3 – Mina föräldrar
4 – Det här åt jag i dag
5 – Vad är kärlek?
6 – Min dag
7 – Min bästa vän
8 – Ett ögonblick
9 – Min tro
10 – Det här hade jag på mig i dag
11 – Mina syskon
12 – I min handväska
13 – Den här veckan
14 – Vad hade jag på mig i dag?
15 – Mina drömmar
16 – Min första kyss
17 – Mitt favoritminne
18 – Min favoritfödelsedag
19 – Detta ångrar jag
20 – Den här månaden
21 – Ett annat ögonblick
22 – Det här upprör mig
23 – Det här får mig att må bättre
24 – Det här får mig att gråta
25 – En första
26 – Mina rädslor
27 – Min favoritplats
28 – Det här saknar jag
29 – Mina ambitioner
30 – Ett sista ögonblick

torsdag 13 januari 2011

Fjällen

Vi var ju i fjällen förra veckan. Det var så himla fint, vi bodde i en stor stuga med bastu och kamin som man kunde värma kalla fötter framför efter långa dagar i backen.


Sen kom fina vänner på besök. Johanna kom på fredagen och gjorde ett par gäståk och på lördagen fick vi besök av Emma och hennes kille Markus. Det var ruskigt trevligt. Jag längtar ihjäl mig tills nästa gång vi ses.
Ledsamt bara att det är så himla långt till Sälen. Men till sommarn sa vi.


Sen hade vi festligeheter varje kväll. Drack öl och snackade skit. Masserades med så mycket tigerbalsam att det sved i ögonen. Åt vansinnigt god mat med efterätter varje dag.


Och fikade det snabbaste vi kunde i värmestugan för alla ville ut och åka så fort som möjligt igen. Himla fin resa.



Tjugondagknut

och idag ska julen ut!
Sagt och gjort. Alla andventsljustakar och stjärnor är nerplockade. Det känns så himla skönt!
Igår fick jag med en finfin bukett hem från jobbet, såhär ser den ut och står numera på köksbordet och utstrålar hopp om vår.





Gör planer för våren. Bröllop, födelsedagsfirande och mamma som kommer på besök.
Känns så himla kul. Det kommer bli ett bra år iår, det känner jag på mig.

onsdag 5 januari 2011

Lista - så 2010!

Gjorde du något 2010 som du aldrig gjort förut?
Renoverade. Det hade jag aldrig tidigare gjort!
Kul, läskigt, jobbigt och spännande.


Höll du några av dina nyårslöften?
Tror faktiskt inte att jag lovade nåt. Kanske träna och äta bättre,det brukar ju vara vanligt hos mig. Om jag lovade det så har jag faktiskt inte hållit det alls.


Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jajamen. Massa folk får små grävlingpotatissäckshybrider.
Dom är söta och luktar gott. Så länge de inte skriker och kräks.

Dog någon som stod dig nära?
Farfar.

Vilka länder besökte du?
Jag var i Danmark med Evelina och Sara. Det regnade hela tiden och jag vart jättesjösjuk på båten men det var alldeles, alldeles underbart.
Sen var jag i New York med Anna, Malin, Daniel och Linda.
En förlängning av sommaren, sju dagar av sol och värme. Converse och svettiga fötter. Öl i påse och bär på lösvikt.



Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Mer tid (som vanligt). En långresa.


Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas? Vet inte, är inte så hemskt mycket för datum. Men jag började mitt jobb första februari. Det minns jag med skräckblandad förtjusning.

Vad var din största framgång 2010?
Öh. Ingen aning. Har jag ens åstadkommit nåt sånt?

Största misstaget?
Gud, jag har verkligen kort minne. Eller så har jag förträngt det.

Bästa köpet?

Kanske mina vinterkängor. Jag har inte blivit vit om tårna mer än nån gång i dom, det trodde jag inte kunde hända. Annars skulle jag nog säga min nygamla cykel.


Vad spenderade du mest pengar på?
Mitt CSN lån och lägenhetslånet om man ska räkna tråkiga grejer. Halvtråkigt är nog alla renoveringskostnader. Roligast var New York!


Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att äntligen få resa lite. Att jag fick en Kitchen Aid.
Fjällvandringen!
Att andas frisk och klar luft och bara gå o gå o gå.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Johnossis "whats the point." Den har ekat många gånger i mitt huvud och spelats på högsta volym i bilen många gånger.


Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och. Det började ledsamt och nedstämt men har blivit bättre och bättre. 2011 blir nog bättre.


Vad önskar du att du gjort mer?
Träffat mina fina vänner. Varit i skogen mer.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat och jobbat.

Hur tillbringade du julen?
I balltorp. Halva dagen ute, halva dagen inne. Precis som det ska vara.



Blev du kär i år?
Kanske i Tage. Men jag älskar Daniel lika mycket som vanligt.

Favoritprogram på TV?

Vänner. Ett Indienprogram som gick i våras men som jag inte minns vad det hette. Och en fantastisk norsk kortfilm om en liten kille som var 6 år och skulle lära sig allt om fjället.

Bästa boken du läste i år?
Sista Harry Potter boken. Herre min je, vad dom är spännande.

Största musikaliska upptäckten?
First Aidkit! Bästa ever. Och det bästa är att vi ska på p3-guld och det ska dom med!


Något du önskade dig och fick?
En varm sommar och en kall vinter. Snö som låg från november och framåt.



Något du önskade dig men inte fick?
En långlång resa till Asien. Men det kanske blir iår istället. Sen önskade jag mig ett nytt kök men det fick vänta eftersom det blev så dyrt att lägga golv. Men golvet är finfint och det var värt varenda krona. Ni ser det ovanför. Det är fantastiskt gott att gå barfota på.

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Hade stort kalas där nästan alla mina vänner kom på. En fantastisk mix av gammalt och nytt folk. Fast på min riktiga födelsedag missade jag spårvagnen, hade en dålig dag på jobbet innan den vände på Liseberg och sen otroligt god indisk mat på Bombay palace.


Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Lite mer ledighet, tid att hälsa på mer folk. Semester och en resa med sol inblandat hade inte vart helt fel. Jag känner att jag kanske önskar mig massa onödiga grejer, men jag har inte haft mer än en veckas sammanhängande ledighet sedan sommaren innan jag började plugga. (Då var jag ledig en och en halv och jobbade på ett scoutläger) Det är nästan 5 år sedan.


Vad fick dig att må bra?
Denhär pojken.


Och att dansa som om det inte finns någon morgondag



Vilken kändis var du mest sugen på?
Carina berg skulle gärna fått flytta in här ett tag.

Vem saknade du?
Dom gamla vanliga. Folk som bor för långt bort för att träffa så ofta man vill.

De bästa nya människorna du träffade?
Oj! Alla fina personer på mitt jobb - dom är världens bästa jobbarkompisar!! Och många av dom är riktigt fina vänner också.

Mest stolt över?
Allt jag gör på jobbet. Ibland kan jag bli barnsligt nöjd över hur mycket avancerade grejer man gör. Men jag hoppas jag inte tjatar om det för mycket, man blir lätt trött på jobbtjat.
Sen är jag himla stolt för mina vänner. Jag är stolt över de som är gravida och för de som har gift sig. Att de vågar ta steget. Sen är jag himla stolt för de som är singlar och vågar vara det. Det är inte alla som gör liksom.Tycker att de är mycket modigare än jag.
 Högsta önskan just nu?
Att resan blir av till hösten och att alla jag känner ska få vara friska och glada!
Att jag ska få vara med om mer äventyr nästa år. Och att jag ska vara i naturen mer. Och kanske träna mer också.
Och att få långt hår igen. (för att vara lite ytlig)