söndag 27 februari 2011

Nepal

Jag sitter och läser om Nepal i min sprillans nya Lonely Planetguidebok.
Kan inte riktigt fatta att vi kanske står där om ett halvår!
Läser om Mount Everest, höjdsjuka och bästa vandringsleder. Tänk om vi får se det på riktigt - världens högsta berg.
Det vore nåt att se innan man dör.

Imorron ska jag till jobbet och se om det har lugnat ned sig.
Hoppas kan man ju alltid göra...

16. Min första kyss

Min första "riktiga kyss" var sommaren -99 under stålande sol och gult, vasst gräs.
Han hette Emil och var från Stockholm.
Jag var på mitt första läger utan mamma och pappas vakande ögon. Egentligen var jag för liten för att vara där, man skulle ha fyllt 16 och jag var bara 15, men det gick bra ändå för storebror var med.
Jag hade varit förkrossande kär i Jarno under de kanske fyra dagarna vi hade bott där (alltså jag hoppas att ni minns hur snabbt allt gick i den åldern. Man var kär ena dagen och inte kär andra.) Men han hittade iallafall en annan tjej och mitt hjärta krossades. (Jag var en riktig dramaqueen då)
Jag trodde aldrig jag skulle bli kysst. Varför skulle någon gilla mig? En pojkflicka med lite för stora lår.

Men så träffades vi över en kurs i hur man lagade mat i eldgrop (fråga mig inte hur jag hamnade där) Han var 18 tror jag och det var säkert halva grejen. När första dagen var slut höll vi varann i handen och när andra dagen var slut kysste han mig. Mitt på blanka dagen bland alla människor runt eldarna. Jag tyckte det var skitpinsamt att alla såg. Han hade vass skäggstubb som repade mina läppar.




På en femtonårings sätt fångade han mitt hjärta en kort stund. Hånglade så jag fick fläskläpp (Har aldrig hänt igen, han måste vart extremt intensiv..)
Hela min by ropade "Eeeeemil - förgrymmade unge!!" efter honom. Jag sov ett par nätter i deras kameltält de fått från nån oljeshejk en gång i tiden.  Det var stort och svalt och vi hånglade och hånglade. Pratade knappt med varandra.
I slutet på lägret hade jag tröttnat. Jag var ju inte alls kär. Jag hade fått uppmärksamhet och kyssar och det var väl trevligt, men han var så efterhängsen!
Jag var ju egentligen fortfarande kär i Jarno. Eller Johan. Eller Robert. Men inte i Emil iallafall, det var nåt som var säkert. Försökte gå omvägar och satt i andra killars knä när jag visste att han såg.
Herregud, va taskig jag var. När vi skulle åka hem grät han och bad om mitt telefonnummer. Han fick det för jag trodde aldrig han skulle ringa.
Det gjorde han. En miljon gånger. Jag tvingade bröder och föräldrar att säga att jag inte var hemma. Jag fattar inte att de gick med på det.
Han fortsatte envist och jag minns inte hur det gick, om jag tillslut sa till honom att sluta eller om nån annan fick göra det. Jag tror han grät igen.
Och jag var så lycklig och fri när det äntligen var över.

Jag har sett detdär stora kameltältet flera gånger efteråt. Jag blir alltid lite svettig i handflatorna i rädsla att springa på honom. En gång har jag sett honom, har ingen aning om han kände igen mig. Jag var snabbt därifrån. Så kan det gå.

fredag 25 februari 2011

Gårdagens bio




127 Hours.
Se den!
Jag läste boken 2006, den gick inte att lägga ifrån sig, klippt omöjligt (den heter "En vilja av sten")
Givetvis hade jag extremt höga förväntningar på filmen eftersom jag tyckte om boken så mycket, tror jag har rekommenderat den till alla mina friluftsgalna vänner.
Filmen var, som alltid, annorlunda än boken. Bra ändå, de som inte hade läst boken hängde med bra och det jag egentligen saknade mest var bakgrundshistorien.
Men det är en fantastisk film, vacker och tänkvärd och varje gång som det blir lite för läskigt och jag brukar tänka "det är bara på film" så ruskas man om för det har faktiskt hänt på riktigt.
Om man tyckte om Into the wild ska man verkligen se denhär. Men om man är lättsvimmad ska man inte göra det.

Tristess

Alltså jag har drabbats av förkylningen från helvetet.
Den kom igår och har plågat mig hela natten med hosta, snor och täppta öron.

Skulle jobba långhelg, ringde för att be om nån oansvarig uppgift - typ springa med prover, skura sängar eller städa läkemedelsrummet.
MEN. Ingen ville att jag skulle gå dit. (Kan bero på att inte ens min egen bror kände igen min röst)
Buhu. Jag har redan tråkigt och det är typ 10 timmar kvar att vara vaken på.
Kasst.

Men det värsta av allt är att jag haft vansinnigt dåligt samvete för att jag missar Malins födelsedags-afterwork och Marias hejdå-nu-flyttar-jag-hem kalas som båda två är ikväll.
Jag skulle ju kunna gå nu, om jag fortfarande orkar ikväll, men då kan man ju smitta ner folk och bli sedd av nån från jobbet.
Alltså, jag hade kunnat jobba, men eftersom våra patienter är så otroligt infektionskänsliga så kan dom typ dö av förkylningar. Åtminstone vissa av dom.

Så nu har jag dubbelt så dåligt samvete, är uttråkad och är helt kvalfylld inför kvällen.

onsdag 23 februari 2011

Dålig dag igår, bra dag idag.

Igår hade jag en fruktansvärt dålig dag på jobbet. Det var länge sedan jag kände att allt föll mig ur händerna och att kontrollen försvann vind för våg.
Hade 8 patienter (vilket är väldigt mycket när man jobbar på mitt jobb) och så skickade IVA upp en till.9 patienter. Panik.
Ingenting gick som det skulle - jag hann inte äta, de stackars patienterna fick inte kläder, inte mediciner, inte duscha osvosv. Jag letade efter slangar och tryckset som inte fanns nånstans och jag hamnade tillslut i CPAP förrådet för att gråta en skvätt.
Herregud vad jag hatar mitt jobb ibland. Eller kanske att känna sig otillräcklig.
Jobbade över och missade vägningen.

Väl ute från sjukhuset hade cykeln hakat upp sig på tre:an och det var snortugnt att cykla.
Händelserik cykelfärd dock. Plockade upp en man och en kvinna som hade trillar på rullgruset (på varandra, det såg så festligt ut, tills jag såg att båda blödde) Så jag fick praktisera lite akutsjukvård. Och fånga in deras lilla hund.
Livat värre!
Hem och slockna i soffan tills vi kom på att det inte fanns nån mat i kylen. Då var det bara att åka o handla o laga. Suck. Jag vill ha en liten butler som gör sånt åt mig.
Sen var det en kamp att hålla ögonen öppna till 21.30 när Jakten på Lyckan börjar. Hurra vad Hanna Hellqvist är bra! Kan inte sägas tillräckligt många gånger.

Idag tänkte jag att det skulle bli en bra dag. Åt smoothie till frukost och gick sen till gymmet.
Tänkte springa men så var banden upptagna och jag hamnade på en som är blandning mellan crosstrainer och löpband. Sprang en mil på en timme. Helt ok.
Stapplade hem och snart ska jag till jobbet.
Såhär trött var jag efter träningen:


Och nu är jag så trött att jag inte orkar cykla på trean till jobbet utan jag tar vagnen.
Det var länge sen - bäst att passa på att unna sig medan man kan.
Plus att jag har klippt luggen och det känns trist att paja den bara för en eländig cykeltur nu när jag redan har tränat.

måndag 21 februari 2011

15. Mina drömmar

Jag drömmer om så mycket. Olika saker, olika plan. Här är några saker iallafall.

  • att resa. Få se världen.
  • att slippa bry sig så mycket om pengar. Helst kanske vinna på lotto eller så.
  • att gifta mig och få fina och friska barn.
  • att alltid trivas på jobbet. Men att inte jobba så mycket.
  • att bo på landet men inte så långt från stan, och att ha en vedspis i köket.
  • att det ska vara sol och sommar flera månader än vad det brukar vara.
  • att alla jag känner ska få vara friska och lyckliga.
  • att allt grus ska sopas bort så det blir vår snart.
  • att det skulle finnas två matlådor i kylen nästa gång jag öppnar den.
  • att få ha en trädgård med plommonträd i.
  • att gå ner 5 kilo fläsk och köpa fina klänningar.
  • att min hand ska sluta göra ont.
  • att jag vore bättre på gitarr
  • att Daniel ville ge med sig och börja dansa Lindyhop med mig.
  • att leva mer ekologiskt och mer hållbart.
  • att få ha ett husdjur

14. Vad hade jag på mig i dag?

 Dethär är inte kort från idag, men jag har nästan exakt samma kläder så det får gå an.







Prickig t-shirt; Monkey
Linne under t-shirten: H&M
Svart kofta; Lindex
Svarta jeans som inte syns; Only.

Och så ovanpå kläderna:

Jacka; Thenson. Reafynd från julrean - halva priset!
Scarf; prutfynd från Indien, kostade kanske 20 spänn.
Mössa; Lindex
Handskar; Goretex från Naturkompaniet.
Väska; från American Eagle NY

onsdag 16 februari 2011

födelsedagspresenten

Alltså jag fick en födelsedagsjulklapp av mina syskon. Jag vet inte om det är den värsta eller bästa presenten.
En handledarkurs på bilskola.
Jag vill ju faktiskt egentligen inte. Det är ju dom som vill. Bara för att de har körkort. Och storebror ska nog inte snacka så mycket för han tog körkort nyss och han är 4 år äldre.

Jag har inget behov av det. Visst att det vore skönt och en frihet osv men jag har 0 intresse. Kanske sen men inte nu.
Bortskämd. Check.
Men jag hatar när folk tjatar på mig och det gör dom hela tiden.
H E L A  T I D E N.
Jag blir galen.

söndag 13 februari 2011

Födelsedagsissue

På torsdag fyller Daniel 35 och jag har issues om vad en bra present är.
Har som redan köpt nåt men det är inget man kan kvittera ut på en gång och det är ju så jäkla trist att vänta på presenter... Att det alltid ska va så svår!

lördag 12 februari 2011

13. Denhär veckan

Måndagen började tidigt. 05.10 ringer klockan när man går a-tur på jobbet.
Packa matlåda, på med regnstället och ut på cykeln. Bra dag på jobbet. Slutade en halvtimme tidigare och sprang ner till Daniels avdelning (ligger 3 våningar under min) för att hetsa på honom. Vi skulle nämligen på filmfestivalen tillsammans med Linus och Susanne.

En kvart senare och väldigt mycket blötare satt vi i biomörkret.
Efter första filmen gick vi till The Rover, käkade hamburgare och drack bärs. Tillbaka till nästa film och sen hem för att stupa i säng.

Tisdagen var ledig dag. Långfrukost, lusläsning av tidningen. Daniel åkte för att hämta sin cykel som fått punka och jag åkte för att väga mig. - 0,6 kg. Hurra, äntligen!
Gick på stan en sväng. Lämnade in mina vinterkängor som läckte, fick pengarna tillbaka! (hade förstås hellre fått ett par nya för dom var de bästa kängorna i världen, men dom var slut överallt) Firade mina återfådda pengar med att köpa en fin väska på Lindex som jag har spanat på i hundra år.
Fick sms att klänningarna från H&M hade kommit (båda var för stora och lite konstiga så dom är tillbakaskickade nu) och sen kom äntligen min Kitchenaid. Julklapp i februari. Man tackar!
Åkte på fintur till Maxi i Möldnal för storhandling. Av nån anledning känns det roligare att storhandla där än på Willys i Gamlestan.

Onsdag var samma visa att gå upp tidigt och cykla till jobbet. Halvbra dag, var helt slut när jag kom hem. Men vi hade bokat in oss på Bodycombat på Kristinedal så det var bara att åka. Det var vansinnigt kul och jag slog och sparkade tills jag trodde armarna skulle gå av. Mycket bra sätt att avreagera sig på efter en störig dag.

Torsdag var en såndärn dag då allt gick fel. Det strulade med timlistan från Norge, jag skulle helt plötsligt inte få nån lön för mina timmar. Var tvungen att faxa och ringa och maila tills jag höll på att få krupp.
på nåt sätt som jag fortfarande inte fattar så fixade Daniel det. Han är bäst.
Och nu kanske jag fick tillbaka motivationen att åka igen, trotsallt är det en fin stad och trevliga människor.



Jag jobbade kväll och fick cykla genom slask-snö-regn-storm. Var så trött att jag nästan började gråta i backen upp till sjukhuset. Hade helt galen träningsvärk. Ganska dålig dag på jobbet. För många och för dåliga patienter. Fick veta att mitt schema skulle vart inlämnat i onsdags och att jag nu fick ta det som blev över. Kul.

Fredag. Det var igår. Gick a- tur och var vansinnigt trött efter 4 timmars sömn. Det är ungefär det man snittar när man går c- tur och sen börjar med a-tur dagen efter. Suck.
Hysterisk dag på jobbet. De dåliga patienterna vart sämre och inte en läkare kunde komma och kolla. Två opererade, en på Östra och en på Sahlgrenska. Underläkaren visste inte vad hon skulle ta sig till (och det visste ju inte jag heller). Tillslut kom en och styrde upp och jag var så tacksam att jag höll på att börja gråta.
Fick ändra lite i mitt schema och hoppas numera på att få jobba påsken i Sverige och inte i Norge.
Daniel laddade hem film på kvällen och vi gjorde varma mackor i grillen, dansade i köket och handlade snacks. En himla fin kväll.

Idag är det lördag och jag har vart uppe sen 8 och bakat morotsbröd i KitchenAiden.
Det går förträffligt bra. Såhär ska det bli:


Solen skiner ute och jag börjar inte jobba förrän två.
Imorron är sista jobbdagen denna vecka, har funderingar på om man skulle masa sig iväg till gymmet efter jobbet. Måste prova löpformen snart.
Tror på att veckan slutar bra!

fredag 11 februari 2011

o, just ja!

Så har vi fuldansat jävligt mycket i köket och jag älskar min kille!

Fredag

Äntligen fredag. (ironi.) Har en känsla av ledig helg, men den stämmer verkligen inte.
Är visserligen ledig på måndag men det är lång tid kvar.
Vi låtsasfirar fredagen med grekiska finmackor i mack-grillen, lättöl, cola och popcorn.
En finfilm på datorn och sen bums i säng.
Kul man har det när man jobbar tre helger i rad.

torsdag 10 februari 2011

12. I min handväska.

Själva väskan är köpt i New York. Den är brun och alldeles lagom stor.
När jag tömde den kom dethär ut:
- en reflex som jag har fått av Frida.
- ett par ros-örhängen som jag nästan aldrig använder för de är så stora.
- ett äpple (pink lady. Äppelfavoriten)
- ett läppsglans från NY
- en gammal P3 Guldbiljett
- en biobiljett från i måndags när vi var på filmfestivalen.
- en bok som heter " Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann"
- en nässpraysburk med mentholsmak. Går ingenstans utan den och har säkert en väldigt tunn skiljevägg i näsan nuförtiden.
- förvarets hudsalva.
- ett måttband.
- en chokladkaramell (åt upp den nyss)

Love it!

Här är en suddig mobilbild på min skönhet:

onsdag 9 februari 2011

denhär vill jag ha på mig i sommar.

Matthet

Jag håller på att dö nu. Tröttheten gör att jag inte kommer härifrån.
Var på bodykombat för två timmar sen och jag kan numera inte lyfta mina armar upp till huvudet.
Hur ska det gå. Jag dör träningsvärksdöden.
Men vad härligt det är att träna. Att slå så hårt man kan och känna sig stark.
Hurra för träning!

tisdag 8 februari 2011

Kitchenaid

Äntligen har min Kitchenaid kommit, äntligenäntligenäntligen!!
Jag älskar den redan!
Gud den är så fin, jag vill bara titta på den hela tiden.
Haha *materalistisk tjej 84*

Jag och Daniel har firat med en bulle och lite av Angelas chokladkaka. Sockerchock med lätt illamående gjorde att jag hamnade här i soffan istället för att dreggla i köket.

söndag 6 februari 2011

Fina vänner


Jag är så himla tacksam för mina fina vänner.
I fredags for Korvstroganoff deathmach-gänget ut till Angela i Snipen och fick världens godaste middag. Det vart ingen korvstroganoff utan riktig irländsk middag.
Tvärlyxigt med ostpinnar och bubbel till fördrink, jordärtskocksoppa med vitlöksbröd till förrätt, potatisbakelse, svampsås och grillad turkey till huvudrätt och en fantastisk chokladkaka till efterrätt.
Höll på att gå i bitar för det var så gott och så himmelens trevligt.





Daniel hämtade mig efter hans jobb var slut och vi kom hem lite efter tolv. Upp fem för att cykla till jobbet.
Tröttma.

Igår hörde Fredrik och Joel av sig. Avskedsmiddag för Albin som far till Asien. Sen hörde Filip av sig och sa att han var hemma från Norge och ville ses.
Jag ville mest ligga i soffan och dö av trötthet. Tackade nej till allt men efter en halvtimme började jag bli rastlös i vanlig ordning. Lite piffning och så var jag nästan som ny.
Ner till stan och åt till Gyllene Prag. Åt stekt ost och potatis. Drack en stor och asgod öl till. Pratade med gamla och nya vänner.
Gjorde planer.
Hade sådär fantastiskt trevligt så man bara inte vill gå hem.



När det var dags att bege sig vidare ringde Filip, det var bara att traska till Indiern på vasagatan och ta en kingfisher i ytterligare ett fantastiskt sällskap.
Sen när klockan närmade sig halv tolv orkade jag inte mer och for hem. Sov som en stock och nu försöker jag vakna till för ett kvällspass på jobbet.

Livet går lite i 120 just nu, men det gör liksom ingenting. Jag är så glad för alla vänner jag har. Och för att de hör av sig och hittar på roliga grejer. Det är så lätt att bara sitta hemma för att man är trött och inte riktigt har lust. Istället kan man bara ta sig i kragen och anstränga sig lite så har man hundra gånger roligare än vad man hade haft hemma i soffan.
Lätt att gå i sambofällan liksom. Man har ju nästan alltid nån att umgås med. Och bara för att den ena inte orkar betyder det inte att man inte kan gå själv. Man sitter ju faktiskt inte ihop.
Så det så.

Tack fina vänner för att ni förgyller mitt liv.

torsdag 3 februari 2011

Dethär jag gjort ikväll

Albin och Joel tog med mig upp på utkiksplatån i Änggårdsbergen. Dom spexade och vände mariekex i mun.


Vi gjorde en eld och grillade pinnbröd som vi åt med smör, kanel och socker.
Som nybakta kanelbullar med extra kärlek smakade det.
Sen blev det kallt och mörkt så vi halkade hem igen.
Nu är jag nyduschad och trött som tusan.

9 dagar i rad

Jag tyckte jag var lite för trött för mitt eget bästa. Gick o skulle duscha, inget vatten i duschen. Inget i kranen, inget i toan. Vafan!
Är det redan 3:e? Visste att vattnet skulle försvinna men trodde inte det var nu...
Hur kan så många dagar ha gått? Jag har jobbat 9 dagar i rad och tappat räkningen. Herregud.
Vattnet är avstängt till klockan ett och jag måste snart pinka. Inte har jag borstat tänderna heller.

Kontentan: jag måste alltså ta mig till gymmet för att duscha och pinka. Och då är det väl lika bra att träna också? Eller?
Lite träning och massagestol kanske? Det tycker jag låter som en trevlig kompromiss. Eller promenad och massagestol. Eller bara massagestol. Gud jag är så trött. Vet inte vad jag vill.
Ikväll ska jag nog elda tillsammans med Joel.

Och så kommer Daniel hem från fjällen ikväll. Äntligen!

11. Mina syskon


Jag har två syskon, bröder båda två. En lillebror som heter Albin. Han är 6 år yngre än mig. En storebror som är 4 år äldre än mig.
Här är vi när vi var små:







Min lillebror.
Egentligen är han 5,5 år yngre än jag, men eftersom jag fyller i december ser det ut som 6 år på pappret.
Jag kommer ihåg när han föddes. Vi fick åka hem till Pettersons. Mattias gick i min klass och Anna gick i Linus. Där var vi över dagen, lekte med modellera och byggde kojor. När vi kom hem på kvällen hade vi fått ett syskon. MEN inte en syster som vi hade önskat oss. Jag minns att jag var vansinnigt besviken på mamma. Stackarn, det var ju inte hennes fel. Plus att han inte var så kul i början, han kunde inte ens leka.

Det var lite problem med vad han skulle heta. Alla fick rösta på sitt favoritnamn,tillslut blev det Albin. Mamma och pappa ville att Linus skulle ha hetat det, men de bodde i Göteborg då och alla visste att Albin var en känd båtmotor så det blev aldrig nåt med det.
Morfar ville att han skulle heta Silikon (uttala det på norrländska så blir det fint). Det fick han inte, men han fick morfars mellanamn istället.
Men så gick tiden och han vart roligare och roligare. Första gången jag och Linus bråkade var när vi båda ville leka med Albin och vi kunde inte komma överens om vem som skulle få börja.
Stackarn, han blev nästan sliten itu.
Han var världens roligaste lillebror, kunde få mig att tjuta av skratt.
Vi byggde u-grop i mammas och pappas säng på helgerna (u-grop var nog egentligen tänkt som igloo, men det kunde han inte säga. Man la iallafall hela familjens täcken och kuddar i mitten på sängen som en koja. Mycket trevligt). Vi två hade en favoritlek som hette Taggarna-utåt-kör! som var någon slags kittellek tror jag. Vi körde den tills vi dog av skratt.








När vi växte upp var han yngst jämt, det är ju lite svårt att komma ifrån. Men sen vart han störst och starkast. Han lyfter en som om man vägde 40 kilo
Han är inte ett dugg intresserad av sjukvård (som resten av familjen) utan han gillar bilar och mekaniska prylar. Han jobbar i Mjölby på ett ställe där man bygger truckar.
När han inte jobbar köper han bilar, meckar med dom och sen säljer han dom för en fin liten vinst.
Inte helt dålig affärsverksamhet.

Han har precis flyttat ihop med sin tjej i Mantorp av alla ställen. Äntligen har han flyttat hemmifrån! Inget slår den känslan. Han har blivit så himla stor. Jag trodde liksom aldrig att han skulle växa upp.

Jag är mest lik min lillebror. Det kan man se här. Samma hårfärg (kan man inte se här), samma gröna ögon och samma potatisnäsa.





Sen har vi storebror Linus. Han är 4,5 år äldre än vad jag är. Född på sommaren fastän han var beräknad att komma på senhösten. Tre månader förtidigt kom han, med fötterna först. Jag minns ju ingenting av förklarliga skäl, men har sett kort och hört mycket om det. Hemsk tid tydligen. Ingen visst om han skulle leva eller dö. Men mot alla odds överlevde han, tog sig igenom en operation och sen blev han stor och stark. Och snäll.




För när jag var liten fick jag alltid vara med. Trots att jag säkert var en pain in the ass.
Han och hans kompisar stog ut med mig, mina kompisar och alla hyss.
Utmanade mig hela tiden. Eftersom han är äldre och hade haft lite längre tid på sig att bli snabb, stark och koordinerad så var ju han bättre på allt. Men det fattade jag ju inte då.
Men jag tror att det har format mig till den jag är idag.
Vi har liksom tävlat oss genom livet. Eller jag har gjort det iallafall, mer eller mindre.
Vi var med i scouterna när vi var små. Jag minns en gång när vi var långt ute i skogen. Jag skar jag mig när jag täljde på en pinne. Det vart ett djupt hack i tummen, nageln lossnade och det bara sprutade blod överallt. Det kom massa på hans ryggsäck. Jag blev förtvivlad. Hade förstört hans finaste grej. Ville inte berätta det för honom, försökte torka bort det, men det blödde ju så himla mycket så det vart bara värre.
Jag höll på att dö. Men när han fick veta att jag skurit mig kom han springande.
Förlåtförlåtförlåt! Jag har pajjat din ryggsäck. Tårar som rann.
Då sa han storartat att; äh - det är ju ascoolt med blod på ryggan - det gör ingenting!
(fastän jag fortfarande är helt 100% säker att han tyckte helt tvärt om)
Sen blev han ju sjuksköterska typ 20 år senare, men ändå. Han är snäll.

Nu jobbar vi på samma jobb och ses typ varje dag. Han gillar multisport och friluftsliv. Fjäll i alla former går bra. Och resor till andra sidan jorden. Eller att renovera sitt slitna gamla radhus.

Vi är inte lika till utseendet alls. Han ser ut som pappa, farmor och våra kusiner. Lång och smal, bruna ögon och kroknäsa. Så kan det vara.
Men till humorn och till sättet är vi hemskans lika.


onsdag 2 februari 2011

En hemsk dag som ändå blev ganska bra.

Igår fick jag veta att en av dom finaste vännerna vakar vid sin pappas sjukhussäng på intensiven.
Ringde och pratade en stund. Grät en skvätt i mörkret och ensamheten när vi hade lagt på. Hon är så fin och jag fattar inte varför allt händer henne. Ska man bli föräldralös i vår ålder? FAN!
Sov nån timme för att sedan vakna och känna total maktlöshet. Jag vill så gärna göra något för henne, lätta trycket. Ingenting kan jag göra, bara finnas när och om hon orkar.
Det är fan inte rättvist.
Vaknade lite innan fyra imorse och kände att det inte var idé att ligga kvar och vrida sig. (Funderade på hur hon mår med tanke på min ångest)
Gick upp, gjorde frukost och åkte till jobbet där fullt kaos rådde.
Det har transplanterats hela natten och dagen. Döende patienter får nya liv.
Det är fint.
En patient fick ett hemskt besked, glada stämningen försvann igen. Ledsamhet.

Tog vagnen till stan för jag var på tok för trött för att cykla idag. Träffade Malin. Hon är bra. Man kan älta.
Det gör som inget.
Åt bästa kvällsmaten och for till Kristinedal för livets första Zumba-pass. Kul men konstigt. Jag skrattade högt åt migsjälv och undrar om jag kände mig lika fånig som jag såg ut.
Men det var härligt, befriande och svettigt.
På nåt sätt ligger sorgen lite längre ner i magen, inte lika jobbig. Dans och Oskar Linnros är bra.

tisdag 1 februari 2011

10. Dethär har jag på mig idag.

Casual klädd för tandläkare och cykeltur genom ett smältande Göteborg.


Linne- H&M
Tröja - Lindex tror jag, har fått den av mamma.
Jeans- Lager 157
Strumpor- Newbody
Örhängen - Snö
Halsband - Samekonst från Nikkaloukta.