Igår fick jag veta att en av dom finaste vännerna vakar vid sin pappas sjukhussäng på intensiven.
Ringde och pratade en stund. Grät en skvätt i mörkret och ensamheten när vi hade lagt på. Hon är så fin och jag fattar inte varför allt händer henne. Ska man bli föräldralös i vår ålder? FAN!
Sov nån timme för att sedan vakna och känna total maktlöshet. Jag vill så gärna göra något för henne, lätta trycket. Ingenting kan jag göra, bara finnas när och om hon orkar.
Det är fan inte rättvist.
Vaknade lite innan fyra imorse och kände att det inte var idé att ligga kvar och vrida sig. (Funderade på hur hon mår med tanke på min ångest)
Gick upp, gjorde frukost och åkte till jobbet där fullt kaos rådde.
Det har transplanterats hela natten och dagen. Döende patienter får nya liv.
Det är fint.
En patient fick ett hemskt besked, glada stämningen försvann igen. Ledsamhet.
Tog vagnen till stan för jag var på tok för trött för att cykla idag. Träffade Malin. Hon är bra. Man kan älta.
Det gör som inget.
Åt bästa kvällsmaten och for till Kristinedal för livets första Zumba-pass. Kul men konstigt. Jag skrattade högt åt migsjälv och undrar om jag kände mig lika fånig som jag såg ut.
Men det var härligt, befriande och svettigt.
På nåt sätt ligger sorgen lite längre ner i magen, inte lika jobbig. Dans och Oskar Linnros är bra.
Ringde och pratade en stund. Grät en skvätt i mörkret och ensamheten när vi hade lagt på. Hon är så fin och jag fattar inte varför allt händer henne. Ska man bli föräldralös i vår ålder? FAN!
Sov nån timme för att sedan vakna och känna total maktlöshet. Jag vill så gärna göra något för henne, lätta trycket. Ingenting kan jag göra, bara finnas när och om hon orkar.
Det är fan inte rättvist.
Vaknade lite innan fyra imorse och kände att det inte var idé att ligga kvar och vrida sig. (Funderade på hur hon mår med tanke på min ångest)
Gick upp, gjorde frukost och åkte till jobbet där fullt kaos rådde.
Det har transplanterats hela natten och dagen. Döende patienter får nya liv.
Det är fint.
En patient fick ett hemskt besked, glada stämningen försvann igen. Ledsamhet.
Tog vagnen till stan för jag var på tok för trött för att cykla idag. Träffade Malin. Hon är bra. Man kan älta.
Det gör som inget.
Åt bästa kvällsmaten och for till Kristinedal för livets första Zumba-pass. Kul men konstigt. Jag skrattade högt åt migsjälv och undrar om jag kände mig lika fånig som jag såg ut.
Men det var härligt, befriande och svettigt.
På nåt sätt ligger sorgen lite längre ner i magen, inte lika jobbig. Dans och Oskar Linnros är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar