söndag 29 september 2013

P.s

Ett litet förtydligande bara.
Jag får höra snälla och fina saker också. 
D.s

Att ta sig friheter och den tröttes klagan

Jag bjuder på suddiga bilder idag, de vill inte samarbeta alls och jag orkar verkligen inte hålla på och krångla.
Det har vart en lång natt inatt. Bokstavligt talat. Jag tittade på klockan sista gången 05.50 och vaknade 2 timmar senare. Kul värre.
Ister har levt om till tusen, kroppen är rastlös och huvudet tungt. Låg och vred mig i sängen ett par timmar innan det slutade med att jag gav upp och tillslut hamnade i soffan framför svtplay.
Ja, så kan man också tillbringa en natt.
Det konstiga är att jag inte har kunnat sova något mer efter det. Jag har gjort massa saker för att bli trött, rensat frys, lagat mat, cyklat 1,5 mil, städat hela lägenheten, läst bok, läst tidning, läst bloggar. Pratat i telefon.
Nope, nada. Det enda det har gett mig är ryggvärk, illamående och mer foglossning.
 
Hur som helst tänkte jag beklaga mig lite mer, det är ju roligare för er att läsa då menar jag. ( Obs. Sarkasm.)
Nu är jag i vecka 34 som ni kan se på den fina suddiga bilden här nedanför. Det är alltså 46 dagar kvar tills Ister ser dagens ljus. ( Ge och ta ett par veckor)
 

Men det är liksom spännande att ge sig ut bland folk nu. Alla har så. mycket. åsikter.
Det är helt galet.
Antingen rör man sig för lite ( VA!? Tränar du inte mer än sjukgymnastik och promenader!? Det är därför du har blivit så tjock alltså...) eller så rör man sig för mycket ( VA!? Cykla!? Du vet väl att det är livsfarligt!! Och städa? Man måste ta tillvara på tiden innan bebisen kommer och viiiila.)
Hur ska man kunna göra rätt för sig? Folk är omöjliga.

Och en annan sak är att om man nu öppnar käften för att klaga lite och få lite medkänsla (alltså, det händer inte så ofta. Faktiskt. Det mesta har jag lärt mig att man ska knipa käft med.) så får man bara massa "vänta bara tills bebisen är ute - då blir det värre" eller " alltså - sov du TVÅ timmar? Lyx! När bebisen kommit kommer du inte sova NÅGONTING!"
Alltså. Det är inte möjligt att inte sova någonting. Jag tror ärligt talat inte det blir så mycket värre än jag har föreställt mig. Kanske dumt att måla upp ett worst case scenario och så men både jag och Daniel förväntar oss att Ister kommer bli ungefär som vi när vi var små. Alltså kolik, allergier, sjukhusbesök till förbannelse och annat kul man kan roa sig med.
Ingen av oss tror att det ska vara rosa och skimrigt och alldeles underbart. Undrar om folk i allmänhet har förväntat sig det och sedan blivit besvikna eller om dom tror att vi gör det bara för att vi inte är hysteriska och pratar om det hela tiden?

Det vore liksom ganska skönt om folk bara kunde hålla sina tankar för sig själva ett par veckor nu - alternativt inte vara så jävla negativa ( hälsar dagens suraste tjej. Haha.)

Och sen vore det skönt att slippa höra "Men guuuud vad stor du är! Säker på att det bara är en?" eller " Hej tjockis!"
Det är jobbigt nog att gå upp i vikt när man tillbringar i stort sett hela sitt vuxna liv med att försöka gå NER i vikt. Att folk ständigt påpekar viktuppgång gör inte livet roligare att leva. Att man tar sig den friheten är för mig väldigt märkligt. När blev jag allmän egendom?
Tro mig. Jag vet att jag är tjockare nu än i februari. Jag om nån har väl märkt det. Det är ju förfan jag som bär runt på alla kilon?

Och inte skulle väl jag gå fram till random person och påtala en ganska tydlig viktuppgång? Nä. Skulle inte tro det.

Så. Det var den klagan. Nu ska jag vara trevlig och snäll igen.
Det är bara det att man försöker göra sig fin och tycka om sig själv, men i bakhuvudet ringer alla tjock- och neg kommentarer. Även om jag fattar att folk inte menar illa.

Tack och hej från den tjocka tjejen.


 

 

torsdag 19 september 2013

Hemmagjort äpplemos

Ikväll har jag gjort äpplemos. Har vart sugen på att baka och laga senaste dagarna och igår såg jag att man kunde fara till återvinningscentralen och få äpplen som folk med för mycket trädgård ville bli av med.
Sagt och gjort.
När Daniel kom hem från jobbet for vi till återbruket och fick plocka nåt kilo äpplen, man tackar!

 

 
Sen var det bara att börja skala, ta bort fula bitar och hacka.
 
 
Koka upp småbitarna med lite vatten tills de blev mjuka, i med socker och kanel - koka lite till


 
 
mixa med stavmixer och voila - färdigt mos:
 
 
 
För att göra fyra burkar mos behöver man:
 
1 kg äpplen
4 dl socker (mer eller mindre, man får smaka sig fram)
0,5 dl vatten
ev. kanel
 
  • Hacka äpplena i småbitar, kolla så att man inte får med mask eller annat proteinrikt.
  • Koka på svag värme tillsammans med vattnet tills äpplebitarna har blivit mjuka ( ca 10 min)
  • Ta av från plattan, häll i socker och kanel - koka upp igen.
  • Mixa till önskad konsistens.
  • Häll i rena burkar - klart!
 
Lätt som en plätt!
Och nästan helt gratis. Så tack snälla frukt-överskotts-innehavare för finfin sylt!

onsdag 18 september 2013

Bebis

Alltså när man ska ha en bebis får man mycket reklam och skit. Men en bra grej var att man får välja valfritt plagg på kappahl. Tog en sväng dit när jag ändå var på stan och jag trodde jag skulle dö vad sött det är med barnkläder! 
Har inte titta på nåt alls hittills ( man vill ju inte jinxa liksom) men nu kanske det börjar bli på tiden...
Jag gillar ju lite könsneutrala grejer och denhär var ju inte så tokig. 
Eller?

tisdag 17 september 2013

Halkan

Idag ska jag köra halkan, känns nervöst och lite roligt på samma gång. Uppkörningsdatumet kryper närmre, snart bara en månad kvar. 
Herregud - ska jag nånsin få ett körkort får jag nog se till att klara det innan ister kommer till världen.
Sen känns det som om vi kommer att ha annat för oss än att övningsköra... så jag tillbringar min lediga tid med teoriböckerna och på körskolan. Denna veckan 4 dagar, sen blir det tack och lov ett avbrott på torsdag med Karolanna och Ullared - yay!
Hoppas på att hitta något till ister, vi har ju fortfarande inte skaffat oss nånting. Piuh, kanske vore på tiden snart?

Men först - buss och spårvagn ut till Stora Holm. Bäst att passa på när jag fortfarande nåt ratten...

söndag 15 september 2013

Den som väntar på något gott

Vi får våra ringar på tisdag.
Det känns lite fånigt men jag dör av längtan. Efter nästan 3 års väntan på ett frieri så är ju inte två veckor så mycket i det stora hela. Men ändå.
Jag vill ha den nu. Nununu!



 
Daniel ville ha en titanring men det ville inte jag. Jag var helt inne på guld eller vitt guld. Egentligen vitt guld för att jag tycker inte att jag passar i guld men tja. Efter ett par varv i butiken fastnade jag för samma ring tre gånger.
En i titan.
Typiskt. Kollade upp om man kunde få den i annat material men det gick inte ( och den som var mest lik kostade det hur mycket mer som helst) men så tillslut provade jag den. Lite motvilligt ska väl erkännas men så fort den var på så ville jag inte ta av mig den.
Så det blev en titanring för mig med.

De är ju lite olika men vad gör det? Så länge man trivs med sin ring tycker inte jag att det gör någonting alls. Bara man känner sig lite extra lycklig när man tittar på den.

fredag 13 september 2013

Sista dagen på semestern

Sista dagen på Island spenderades i Reykjavik.
Vi tog sovmorgon och långfrukost på hotellet innan vi gick upp och la oss igen.
Efter lunch åkte vi till ett shoppingcenter i förhoppning att hitta ringar, men det fanns ingenting som föll oss i smaken.
Synd.

Efter det tröttnade vi och for hem igen och bestämde oss för att besöka Perlan istället.
Det är ett omgjort vattentorn på en kulle mitt i stan som nuförtiden rymmer ett museum, en konstgjord geysir och en roterande (!) restaurang.



Först gick vi på muséet. Det handlade om Islands historia, spännande värre!
Man kunde prova kläder och hjälmar. Jag dog lite när Daniel tog på sig den här:

 
Sen gick vi hem och piffade innan Daniel bjöd mig på finfin förlovningsmiddag i den roterande resturangen.  
Vi fick vårt bord precis intill fönsterna och hade en jättevacker solnedgång att titta på.
Under middagen snurrade vi ett varv, tror det tog två timmar ungefär.
Utsikten var enorm! Att det inte finns på fler ställen!
 



Jag åt en fisktallrik igen som nästan var lika god som i Isafjördur och fick sen in världens finaste efterätt.
 
Men resten glömde vi ta kort på för vi hade det så himla bra. Synd men bra anledning.
 
Så var den resan slut. Nästa resa vi tar oss iväg på är vi tre stycken. Galet!
Men det var en hemskt fin sista-resa - jag kan verkligen rekommendera Island för alla som undrar. Det finns allt - natur, äventyr, kultur, mat, stad osv.
Åk bara åk!

Jökulsárlón lördagen den 24/8

Vår sista utflykt tog oss utmed sydkusten. En 15 timmar lång resa med buss där slutmålet var Jökulsárlón, en glaciärsjö som vi hade hört att vi var tvungna att se innan vi for hem.
Vi hade bokat en tur där man först skulle gå en timme på glaciären och sen åka båt i glaciärsjön men dagen innan avfärd blev vi uppringda och meddelade att turen var inställd pga. väder.
Det här var ju turen som vi hade sett fram mot mest av allt så vi blev så himla besvikna. Dock lyckades vi få plats på en annan tur som åtminstone gick till sjön. Gå på glaciär får jag väl göra en annan gång, kanske utan foglossning. Så det var väl egentligen bra.
Och det var faktiskt båten vi mest av allt ville åka på.

Så vi gick upp superdupertidigt och gick ut i hällregnet mot buss-stationen. Tydligen hade de vissa problem med vem som skulle vart så vi blev en timme försenade, men tillslut gav vi oss av med en glad fransos som guide.
Det regnade nästan hela tiden under förmiddagen och var så låga moln att man inte såg så mycket. Fransosen berättade om vulkanerna där bortom dimman och han var grym på geologi. Himla spännande.



Vi gjorde små pitstop utmed vägen för att titta på olika saker. Skönt för onda ryggar och sparkande bebisar.
Vi stannade tillexempel vid ett vattenfall (surprise!)



Det var stort och de två amerikanska damerna framför oss i bussen tog kanske 200 kort.
Innan dagen var slut var båda tvungna att bli avsläppta på en bensinmack för att köpa nya minneskort. Helt galet! Plus att den ena hade två kameror varav den ena hade ett sjukt högt slutarljud och den andra hade ett objektiv som hon dängde mot fönsterrutan nästan varje gång hon skulle ta kort.
De utgjorde en ganska stor del av underhållningen i bussen.

 
Sen åkte vi genom regnet och ut på andra sidan.
Och plötsligt såg man naturen igen! Vi åkte tillexempel förbi ett as-stort lavafält som hade skövlat hela byar på sin väg mot havet. Vulkanutbrottet hade hållit på i 9 månader och lavafältet var flera kvadratmil.
Det är galet svårt att ta in och förstå hur det är att bo i ett land där ens gård ändå är i riskzon för att svepas bort av lava. Går liksom inte att ta in riktigt.
Lavan hade täckts av mossa nu om nån undrar varför det är grönt och inte svart.


Sen kom vi till glaciärerna. Därunder ruvar vulkanerna.




Sen var vi framme vid Jökulsárlón!
De gula bil-båtarna i balgrunden är amfibiebåtar från Vietnam. Jag var peppad till tänderna och blev inte besviken!
Tydligen var det sol för första gången på tre veckor så det gjorde ju inte saken sämre.



Det var lite kallt, typ vinter och vi hade på oss ungefär alla kläder vi hade med oss. Jeans, regnbyxor, tjocksockar, kängor, halsduk, tre tröjor, fleece, regnjacka, mössa och nyköpta vantar.
Det var ungefär bara jag och Daniel som hade extrakläder. Ha!
Kan också tilläggas att det blåste en del ( och jag blev inte sjösjuk en enda gång. Tack Ister!) och vågorna gick över relingen på båten. Vi var torra och alla andra var blöta och efter ett litet tag lite sura.

 
Sen fick vi snacks. Glaciär-is. Tusenåriga baciller - det kunde man ju inte tacka nej till!

 
Och så tittade vi förstås på den fantastiska utsikten.
 
Förr gick glaciären hela vägen ner till havet men den smälter undan och på 70 år har den krupit tillbaka så mycket att det har bildats en stor sjö av allt smältvatten. 5 km lång tillochmed.
Där kalvar glaciären ut isflak på sisådär 20 ton som sakta tar sig ner mot utloppet till havet.




Det var fullt av stora flak, fåglar och sälar. Helt fantastiskt!
Kan varit den vackraste platsen jag har varit på i hela mitt liv!!




Titta bara! Man skulle kunnat vara där en hel dag om det inte hade vart så kallt.


 
 
Och mitt i min eufori över hur vacker världen är och hur lycklig jag är för att jag fick uppleva allt dethär fina så friar Daniel!
Helt jävla sjukt!
Bästa dagen ever!
Jag hade inte en aning och blev helt tagen på sängen. Fick fram mitt JA! där i blåsten samtidigt som jag torkar tårarna.
Såhär glada var vi efteråt (när jag hade snorat klart). 24 augusti alltså. En dag att minnas.



Daniel hade inte köpt en ring för "jag känner dig" men vi tog ändå det klassiska "vi har förlovat oss" kortet. Haha, man får ju passa på ändå. Och himla fint att få välja sin egen ring. Bra kille detdär.


Sen var det hög tid att vända tillbaka mot Reykjavik igen.
På vägen var vi fåniga och fnittriga och dö-lyckliga.

Vi stannade på en regnig strand med farliga vågor. Och helt svart sand.
Den är tydligen klassad som en av världens mest vackra stränder. Men man kunde aldrig bada för strömmarna och vågorna. Sorgligt värre,

 
Jag hoppade så gott jag kunde. Tungt med magen och fogarna.
 
 

 

Men det var faktiskt hemskt fint. Och blött. Regnet låg kvar där vi lämnade det. Men vad gjorde väl det?


Innan det blev mörkt stannade vi vid det sista vattenfallet för resan. Det var faktiskt riktigt coolt, det fanns en stig in bakom fallet. Vi blev ännu blötare men det är inte varje dag man kliver in bakom ett fall.


 
 
Flera långa timmar senare var vi hemma i Reykjavik igen och totalt stupade i säng.
Finaste, bästa turen.

måndag 9 september 2013

Västfjordarna och Isafjördur

Onsdag-torsdag hyrde vi bil och begav oss norrut från Reykjavik, nämligen mot Isafjördur.
En liten by norröver. Här ligger det:




Vi kanske nu såhär i efterhand skulle hyrt en lite mer bekväm/större bil men vi visste inte riktigt då hur vägarna såg ut. Vi hade ju hört oss för såklart men det var liksom inga problem att åka liten bil dit. Det kanske det inte heller hade varit om vi hade hållit oss till asfaltsvägarna men nu är vi ju inte skapta på det sättet, varken jag eller Daniel.

Och i början var det ju asfalt och ganska tillrättalagda vägar.
Ibland fanns faktiskt utrymme att stanna bredvid vägen .



Bitvis var landskapet väldigt kargt, det fanns en och annan odlad plätt och låtsas-skog men ju högre vi kom desto mindre växtlighet blev det.
Sen blev det lite mindre vägar. Utan asfalt.
Vi var jättenöjda att vi hade packat in våra snökedjor.


 
Men vi behövde inte snökedjorna sån tur var, det var snö på topparna av fjällen men ibland växte det till och med blommor mellan lavafälten.

 
Det var hejdlöst vackert nästan överallt, förutom när vi tröttnade på sten. Det var som att köra bil på kalfjället, typ den sträckan mellan Abisko och Kebnekaise som bara är sten.
Serpentinväg upp, serpentinväg ner, sen upp, sen ner. På grus. Jag var kanske inte helnöjd hela tiden över de djupa hålen i vägarna och hastigheten på bilen. Det senare gick väl att påverka lite men är det 70 så är det...
Kanske var lite lättare för alla med jeep om vi säger så.
 
Hur som haver kom vi ju ut till fjordarna efter alla serpentiner. Där stannade vi och hade nöd-mats-paus. Tur var väl det att vi hade stannat och handlat i en liten by för några snackställen fanns det inte utmed vägen. Inte några bensinstationer heller för den delen.
Men jag var hemskt nöjd med utsikt och banan.


Efter en stund slutade det regna och blev nästan varmt - 12 grader sisådär. Då fick också Ister plats på kortet:



Det var lite svårt att klä sig varmt, försökte köpa nån varm jacka eller tröja men allt var så tajt om magen att det aldrig blev nåt köp. Enda jag hittade var ett par vantar. Snark.

Hur som haver fanns lite aktiviteteter längst med vägen, tillexempel kunde man stå utmed vägen och titta på sälar på ett ställe. Så himla fin idé.

Det fanns gratis kikare och en liten gästbok + att man kunde köpa hemkokt blåbärssylt och gårdsplockade hallon. Men vi hade inte tagit ut några pengar (och gjorde inte det på hela resan ) så jag fick bli utan bär, himla sorgligt.



Sen stannade vi ungefär en miljon gånger för att beundra utsikten. Kolla bara vilket vackert land!

 

 
 
När kvällen kom var vi äntligen framme i Isafjördur. Där hade vi sett fram emot att gå på fik och strosa i affärer. Tji fick vi.
När vi hade checkat in hos en söt liten dam (och Daniel hade städat duschen ren från hår. Det är kärlek det) så gick vi ut på stan. Eller på byn kanske man ska säga. Allt var stängt. Eller allt och allt. De fyra-fem butiker som fanns.
Så vi fick snällt strosa runt bland plåthusen tills vi blev hungriga. Sen gick vi till byns finaste restaurang och jag åt min livs godaste fisktallrik.
Eller alltså, jag tog "dagens fångst" och fram kom en hel gjutjärnspanna men 4 olika fiskfiléer på. Jag åt så jag höll på att spricka och fattade inte hur mycket mat det var för en enda person.
Dock hade det kommit lite fler gäster när jag nästan hade ätit upp allt och då insåg vi att man skulle ha delat på pannan. Så jag hade tryckt i mig nästan 2 personers mat. Kände mig plötsligt lite lagom tjock.
Men herregud vad gott det var. Och jag har ingen aning om vad det var däri för servitören kunde inte de engelska namnen.
Och jag var alldeles till mig över godheten så jag glömde ta kort. Jag har inte ett enda kort från Isafjördur, jäkla klantigt.
 
Dagen efter vände vi åter över bergen för att åka och titta på ett vattenfall som Daniel hade hört att det var fint. Och det var ingen underdrift.


Vi knallade upp till toppen och var asnöjda med att köpa fika när vi kom ner. Jag drömde om kanelbullar och kaffe hela vägen upp.
Väl nere igen (det var faktiskt en bit att gå. Plus att jag inte såg marken för magen var ivägen) så visade det sig att det lilla huset som vi trodde var ett café bara var en ensam liten toalett.
Besvikelsen alltså.


Jag fick trösta mig med en skyr istället. Gott det med men inte riktigt som en nybakt bulle.





Sen for vi hem till Reykjavik och så var den trippen slut. 90 mil på småvägar. Men fint var det.



 

 

 

 

söndag 8 september 2013

Blå Lagunen

Nästa dag på Island tog vi våra badkläder och for ut till Blå Lagunen, ungefär 40 minuter bort med buss.
Ut bland lavafälten och in i dimman. Det var knappa 12 grader varmt och hällregn, men vad gör väl det om man ska ligga i varmvatten? 
När vi kom fram möttes vi av svarta klippor och knallblått vatten.


Så himla fint! 
Vi checkade in och fasade för att gå ut utomhus, det hade blåst upp till nån slags storm därute. Efter mycket om och men tog vi sats och gav oss ut i kylan


Fem sekunders plågan och senvar vi i. Riktigt gött var det! 
Vi hasade/simmade omkring tills vi hittade ett av inloppen av de varma källorna. Där hängde vi i det alldeles för varma vattnet tills vi såg ut som russin och jag undrade om Ister hade blivit kokt.




Innan vi gick upp och åt lunch gjorde vi den klassiska ansiktsmasken av mineraler och salter från Lagunen, det var helt ok i nästan tio sekunder, sen regnade den ner i ögonen. Inte helt optimalt.
Synd - tänk vad fräsch man hade blivit annars. Det hade jag behövt...




Sen var den dagen slut och vi for hem till hotellet för att göra hårinpackning ( doppade man håret i Lagunens vatten blev det som svinto och det var lite svårt att undvika när det gick så höga vågor...) och äta finmat på restaurang.


måndag 2 september 2013

Island - Gyllene Cirkeln

Island alltså. Vilket land!
Vi landade tidigt på måndagsmorgonen, tog bussen in till Reykjavik för frukost och spaning på vad staden hade att erbjuda.
Efter en heldag på stan var vi helt slut, checkade in på hotellet och la oss i dubbelsängen för att göra upp en plan för veckan - vi hade ju bestämt att vi inte skulle planera så mycket innan vi kom dit utan ta det när vi väl var på plats.
Sagt och gjort.
Vi bestämde att vi skulle göra den berömda "gyllene cirkeln" på tisdagen. En busstur till tre av de mest besökta platserna på Island.
Sagt och gjort.
Upp tidigt på morgonen innan det bar av mot Gullfoss, ett enormt vattenfall.

På vägen dit stannade vi vid ett växthus för ett litet snack. De odlade tomater med hjälp av värmen från de varma källorna. Varmt som tusan var det och fuktigt!
Konstig kontrast att gå in i 20-25 graders värme när det är 10 grader utomhus...
Hur som helst bjöds det på goda tomater, direktplockade från plantorna. Omnomnomn!


 
 
Sen kom vi fram till vattenfallet. Gullfoss alltså. Vilket fall! Helt galet stort.



Och lite blött för den delen. Regnkläderna åkte på trots sol och ganska bra värme.



Sen packade vi in oss i bussen igen och gav oss av till Geysir. Det är ju som det låter. Ett par geysirs som sprutade vatten rätt upp i luften bara. 30 meter upp, ungefär var 5:e minut.
Så. Jäkla. Konstigt.
Så där blev vi sittande som fån, stirrandes på ett hål i marken och räknade sekunder tills nästa utbrott. En timme gick helt galet fort.
Men så himla konstig grej, vattnet under ytskiktet börjar koka och bygger upp ett tryck som tillslut får allt att explodera i världens vattenskyar och vattenångor.

Det var så häftigt att vi satt kvar alldeles för länge och fick springa (jag med mina fogar!) till bussen för att inte få skäll av den arga busskvinnan.


 
Sista stoppet på bussrundan var Þingvellir (eller Tingvalla på svenska) som låg galet vackert bredvid Islands största sjö ( där vi hade tänkt dyka om jag inte var preggo. Nästan 100 meters sikt. Gah - så deppigt att vi missade det!)
Hur som helst, det är med på Unescos världsarvslista och en historiskt asviktig plats som typ alla islänningar pratade om.
Här började jag bli lite trött och hungrig så jag lyssnade inte så bra, men det var i alla fall här man höll sitt första riksmöte och "landet bildades".

 
Jag hasade mest omkring och imponerades av lavafälten och växterna och så.

 
 
Sen for vi hem, jag och Daniel åt ett helt kexpaket på typ 5 minuter innan vi äntligen stannade för snacks igen.
Skyr är bästa grejen med Island alltså. Fyfasen vilket bra snack. Gott, bra och fullt med nyttigheter. Jag blev helt såld.
Synd att det kostar typ 4 ggr så mycket här. Lite av ett problem faktiskt.
 
Tillbaka i Reykjavik åt vi en stor och inte så god hamburgare innan vi stupade i säng, konstaterandes att det kanske var fisk man skulle hålla sig till i matväg.