Att ta sig friheter och den tröttes klagan

Jag bjuder på suddiga bilder idag, de vill inte samarbeta alls och jag orkar verkligen inte hålla på och krångla.

Det har vart en lång natt inatt. Bokstavligt talat. Jag tittade på klockan sista gången 05.50 och vaknade 2 timmar senare. Kul värre.

Ister har levt om till tusen, kroppen är rastlös och huvudet tungt. Låg och vred mig i sängen ett par timmar innan det slutade med att jag gav upp och tillslut hamnade i soffan framför svtplay.

Ja, så kan man också tillbringa en natt.

Det konstiga är att jag inte har kunnat sova något mer efter det. Jag har gjort massa saker för att bli trött, rensat frys, lagat mat, cyklat 1,5 mil, städat hela lägenheten, läst bok, läst tidning, läst bloggar. Pratat i telefon.

Nope, nada. Det enda det har gett mig är ryggvärk, illamående och mer foglossning.

 

Hur som helst tänkte jag beklaga mig lite mer, det är ju roligare för er att läsa då menar jag. ( Obs. Sarkasm.)

Nu är jag i vecka 34 som ni kan se på den fina suddiga bilden här nedanför. Det är alltså 46 dagar kvar tills Ister ser dagens ljus. ( Ge och ta ett par veckor)

 

Men det är liksom spännande att ge sig ut bland folk nu. Alla har så. mycket. åsikter.
Det är helt galet.
Antingen rör man sig för lite ( VA!? Tränar du inte mer än sjukgymnastik och promenader!? Det är därför du har blivit så tjock alltså...) eller så rör man sig för mycket ( VA!? Cykla!? Du vet väl att det är livsfarligt!! Och städa? Man måste ta tillvara på tiden innan bebisen kommer och viiiila.)
Hur ska man kunna göra rätt för sig? Folk är omöjliga.

Och en annan sak är att om man nu öppnar käften för att klaga lite och få lite medkänsla (alltså, det händer inte så ofta. Faktiskt. Det mesta har jag lärt mig att man ska knipa käft med.) så får man bara massa "vänta bara tills bebisen är ute - då blir det värre" eller " alltså - sov du TVÅ timmar? Lyx! När bebisen kommit kommer du inte sova NÅGONTING!"
Alltså. Det är inte möjligt att inte sova någonting. Jag tror ärligt talat inte det blir så mycket värre än jag har föreställt mig. Kanske dumt att måla upp ett worst case scenario och så men både jag och Daniel förväntar oss att Ister kommer bli ungefär som vi när vi var små. Alltså kolik, allergier, sjukhusbesök till förbannelse och annat kul man kan roa sig med.
Ingen av oss tror att det ska vara rosa och skimrigt och alldeles underbart. Undrar om folk i allmänhet har förväntat sig det och sedan blivit besvikna eller om dom tror att vi gör det bara för att vi inte är hysteriska och pratar om det hela tiden?

Det vore liksom ganska skönt om folk bara kunde hålla sina tankar för sig själva ett par veckor nu - alternativt inte vara så jävla negativa ( hälsar dagens suraste tjej. Haha.)

Och sen vore det skönt att slippa höra "Men guuuud vad stor du är! Säker på att det bara är en?" eller " Hej tjockis!"
Det är jobbigt nog att gå upp i vikt när man tillbringar i stort sett hela sitt vuxna liv med att försöka gå NER i vikt. Att folk ständigt påpekar viktuppgång gör inte livet roligare att leva. Att man tar sig den friheten är för mig väldigt märkligt. När blev jag allmän egendom?
Tro mig. Jag vet att jag är tjockare nu än i februari. Jag om nån har väl märkt det. Det är ju förfan jag som bär runt på alla kilon?

Och inte skulle väl jag gå fram till random person och påtala en ganska tydlig viktuppgång? Nä. Skulle inte tro det.

Så. Det var den klagan. Nu ska jag vara trevlig och snäll igen.
Det är bara det att man försöker göra sig fin och tycka om sig själv, men i bakhuvudet ringer alla tjock- och neg kommentarer. Även om jag fattar att folk inte menar illa.

Tack och hej från den tjocka tjejen.