tisdag 17 mars 2015

Resten av resan

Resten av helgen var lika bra (nästan iallafall) 
På lördagen bestämde vi oss för att åka turistbuss, något som jag föraktade å det grövsta fram tills för några år sedan då jag kom på hur himla fiffigt det var. 
Särskilt om man kan hoppa på och av längst med vägen, man får ju allt serverat - hur kan man inte gilla det?! 
(Hej medelåldern - här kommer jag!) 

Det var varmt och sol när vi gick ut men det gick visst över rätt fort och vi höll på att frysa ihjäl innan vi hann fram till Big Ben.


Luvor och hörlurar. Turist på riktigt!



Vi hoppade av på ett par ställen - Buckingham Palace till exempel men jag var så kissnödig och det var så jäkla blåsigt så vi hoppade på nästa buss igen.
Tog oss till Harrods och efter en evighet (tyckte jag - hade ont och var så jäkla trött på dyra saker som jag inte ens vågade peta på) hamnade vi på en pub för lite krubb och öl innan vi styrde kosan mot Naturhistoriska museet!
Där spanade vi mest på dinosaurierna och människokroppen. I mitt tycke de mest intressanta sakerna i världshistorien typ.
Daniel fick dra mig från dinosaurieutställningen.
Jag fattar inte hur de kan ha gått på samma (inte bokstavligt talat) jord som oss! Hur är det möjligt? Jag får då inte ihop det i mitt huvud.
Och vad gjorde dom så stora!?



När solen var påväg ner stängde museet och vi var så illa tvungna att gå därifrån.


Vi hade planerat för bio och middag men hittade ingen film vi ville se så det fick bli en musikal till (OBS! Ej mitt förslag!) Jag blev själaglad såklart. 
Vi bestämde att vi fick välja en av de billigaste biljetterna för reskassan inte var på topp så vi hamnade på tredje balkong på Kalle och Chokladfabriken. Det var minst lika häftigt att sitta däruppe som på en av de fina platserna nere i salongen. Och stort plus för att vi hade bättre utsikt över scenbygget, alla ramper som skjutsades hit och dit + orkesterdiket. Jag gillar ju att följa det som händer bakom också.
Inte lika gripande musik som i Lejonkungen men barnskådespelarna var verkligen snäppet vassare i Kalle.
Vi var hur som helst hemskt nöjda med vårt beslut. 
Sen köpte vi med oss lite käk och åt på hotellrummet.

På söndagen skulle vi ju åka hem vid 07 men pga strulande biljettmaskin på centralen missade vi tåget och därför också flyget och jag fann mig stå och storgråta mitt på flygplatsen och tro att jag skulle gå under om jag inte fick hålla Iris i mina armar inom två timmar. 
Himla sorglig känsla. 
Efter mycket om och men fick vi bokat om våra biljetter till Oslo. Eller inte till Oslo-Oslo utan 16 mil söder om Oslo. Därifrån tog det två timmar in till stan. Och sen 3,5 timme till Gbg. Oh the joy!
Fina Filip ryckte in och köpte biljetter åt oss till Sverige OCH plockade upp oss på stationen när vi väl kom hem, nästan 12 timmar senare än vad vi skulle. Så ovärt! 
Inte bara hade vi gått upp 04 på morgonen, sprungit genom en hel flygplats, gråtit, missat en hel dag med Iris och en halv dag med Filip - vi missade också att få gå på bröllopsmiddagen på Hovås på kvällen. Där skulle vi ha provsmakat menyerna och vinerna men vi får väl eeeh - chansa? 
Jävla rutten dag alltså.

Det fina var att ha Filip här långt in på natten, det kändes lite som förr när vi båda bodde i stan samtidigt! Plus att han hade köpt världens finaste klänning till Irret som hade åkt med honom ända från Cuba. Hade jag inte gråtit ut alla tårar på morgonen så hade det kommit en rördhet-skvätt när vi lindade upp paketpappret. Nu får det mer än gärna bli varmt så den kan åka på!

Men det är skönt att vara hemma. Hur gott det än är att vara borta så är det tusen gånger bättre att äntligen komma hem, särskilt nu när det finns en liten klump kärlek ( som nu har en rinnig näsa och ögoninflammation men ändå) att älska och längta hem till. 

lördag 14 mars 2015

En omvänd otursfredag.

Vilken fantastisk dag vi hade igår! 
När daniel vaknade ( jag vaknade vid 06- vanlig iristid... Men då hann jag åtminstone plugga lite) insåg vi att det vad fredagen den 13:e och då blev jag genast lite orolig, det brukar alltid hända nånting dåligt/ klantigt den dagen ( säkert mest för att jag är vidskeplig och förstorar upp saker just om det är den 13:e) 
Men det är ju inte så mkt att göra åt saken så vi gjorde oss i ordning och gick ner till frukosten. 
Där hade vi förväntat oss nåt spartanskt kaffe och en rostmacka men tji fick vi! Världens buffé men goda mackor, pålägg, yoghurt, musli, croissanter och annat gott. Det är tydligen en tysk kedja som har hotellet så det förklarar väl saken. Så jäkla gott!

Sen begav vi oss ut på stan. Tittade på Towern, Towern bridge ( bor precis där) och tog tuben in till picadilly för att se lite affärer och köpa musikalbiljetter på Leicester Square där de tydligen ska vara lite billigare. Vi hittade kiosken och köade en stund och fick de två sista (!!!) biljetterna till hela helgen. Hur kan man ha sån tur!? 
Och precis när hon hade knappat in dom så ville paret i luckan brevid köpa till samma föreställning men hon ba "Sorry, hade ni vart fem sekunder snabbare hade ni fått dom" . Gissa om jag var glad när vi gick därifrån? 
Plus att en liten gren föll ner från ett träd och missade mig med ett par cm. Händer dessa två saker inom loppet av fem minuter vet man att dethär måste bli en bra dag. I mitt vanliga liv hade jag vart detdär paret utan biljett och grenen hade vart full av fågelskit och träffat mig mitt i pannan... 

Glada i hågen promenerade vi lite i chinatown, soho och på oxfordstreet och jag ville köpa typ allt jag såg...


Fick lite newyork- känsla och det är ju aldrig fel! Sen styrde vi stegen mot Hyde park där våra trötta fötter fick vila sig och magarna fick mat. Efter nån timme var vi fortfarande trötta men fick syn på ett cykel-hyrar-ställe och det måste man ju prova! 
Vi tog oss en sväng runt hela parken + lite till och det var helt underbart!


Lite hästar, lite vårsol, mycket blommor och massa folk. Vi pausade här och var för att lukta på blommor och peka på husfasader eller fontäner. ( och fick en vakt efter oss för man fick tydligen inte beträda Prinsessan Dianas del av parken med cykel, inte ens om man ledde den som vi gjorde... Men han var hemskt trevlig så det gjorde inget ) 

När cyklingen var slut var det nästan dags för musikal så vi hoppade in på en italiensk resturang, såg ut som ett hål i väggen utanför.
Inuti däremot - rätt fint! 
Tydligen var den utvald i nån fancy tidning som Englands bästa italienska resturang. Bra chansning! Vi delade på en pizza, kycklingspett, sallad och en bricka efterätter.   


Det var gaaaaanska gott om vi säger så. 

Galet nöjda hasade vi ner till teatern för att se The Lionking och fick gåshud efter ungefär en minuts föreställning.
Man fick inte ta kort men det upptäckte jag inte förrän efter jag tog dethär kortet.


Ni kan ju googla om ni vill se nåt klipp, rätt så jäkla häftiga kostymer iallafall! 
Och underbar musik! 
Daniel hade inte vart på musikal innan så det blev extra roligt bara för att han tyckte att det var så bra!

Trötta och nöjda trillade vi i säng inatt. Jag är redan vaken ( vaknade 06 i vanlig ordning) och Daniel snusar så sött här intill.
Spännande att se vad denhär dagen bjuder på. Men London - jag tror vi har en kärleksaffär på gång.

fredag 13 mars 2015

London!

Igår startade jag ( läs Iris) dagen vid 06 som vanligt nuförtiden. Turligt nog så har hon sovit lite bättre på natten = jag var bara uppe 2 gånger och alltså rätt pigg. 
Solen var påväg upp och det var strålande väder. Vi gick till förskolan och sen drog jag hem och tentapluggandet hela dagen. 
Vi har tenta nästa vecka, piuh. 

Stor fördel med att inte bo på tredje våningen:


Sitta ute i trädgården i ett läigt hörn! Satt i bara t-shirt och brände mig på näsan! 

Sen blev det eftermiddag och då var det dags att flyga till London! 
Min 30-årspresent - äntligen! Jag har ju inte varit här någon gång, galet egentligen att vi reser till andra sidan jorden och struntar i det som är nära.


Det gick bra att flyga, kanske lite bättre än vanligt. Jag hatar att starta och landa. Uppe i luften brukar det vara ok men påväg dit alltså. Fifan. 
Sviter sen en Nepalflygning när jag påriktigt trodde att jag skulle dö ( det är då och när Iris föddes som jag har haft dödsångest på riktigt. Haha, man väljer sina tillfällen)

Hur som helst. Vi landade, letade rätt på en biljett till tåget och skramlade in till stan där vi sen promenerade till hotellet. 
Vi bor typ fem minuter härifrån 


De kunde detdär med att bygga broar förr. Sjukt imponerad! 
Idag ska vi se London, försöka få biljetter till en musikal och käka mat ostört. 
Iris är hemma i ballis hos brorsan. Känns helt sjukt att vara här utan henne men också otroligt lyxigt! 
Igårkväll käkade vi middag kl 22! Och vi åt den varm! Inte varje dag det händer... Stort plus för att vi fick fina bilder skickade till oss så vi vet att det går bra därhemma. 


Iofs var det nog mer Linus och Susannes mentala hälsa vi var oroliga för, Iris älskar ju att vara där så henne är det nog inga problem med. 

onsdag 11 mars 2015

Så många beslut

Livet tickar på, det har äntligen blivit någon slags tveksam vår, solen skiner och himlen är klarblå även om vinden är kall. 
Tulpanerna som jag petade ner i jorden i höstas har börjat titta upp, äntligen! Jag googlar växter, buskar, plantor och växthus. Har drabbats av nån trädgårdsjuka, snart är väl vår lilla,lilla gräsplätt helt uppodlad...

Annars svär jag över att inte kunna träna eller cykla nu när vädret är fantastiskt. Hur kommer det sig att peppen på att träna alltid är störst när man inte kan? 
Jag vill bara att sternum ska läka och jag ska slippa ta tabletter som gör mig yr och trött. Men den dagen kommer väl, det är faktiskt lite bättre redan. 

I helgen var mamma och pappa här. Vi tittade på min vigselring och provade tusen andra.
Det är så mycket val att göra, jag som är dålig på att välja glass! Hur ska jag kunna välja nåt som jag ska ha resten av livet?
 
Denhär kombinationen tyckte jag var fin, även om det inte blir den. Nätt men ändå tjusig.
Hu, jag tror jag har bestämt mig men vi får väl se, jag kanske ändrar mig igen. Och igen. Och igen. 

Nu ska jag hoppa av bussen och träffa mina klasskompisar. Tentaångestplugg står på schemat. 

fredag 6 mars 2015

En veckas praktik

Nu är denhär veckans praktik över. 
Det har varit SÅ.KUL!  
Kändes som en dröm när jag klev genom dubbeldörrarna till avdelningen, får jag verkligen vara här på riktigt!? Stört egentligen men vi är ju på avdelningen ibland och hämtar/ lämnar patienter och det har alltid kännts sådär ouppnåeligt. Det är liksom eliten av eliten som får jobba där. 
Och så jag då. Det är så overkligt. Och jävligt läskigt. Jag kände nog i 99% av tiden att jag inte hade nån aning om nånting. 
Respiratorer, dialysmaskiner, konstiga läkemedel och undersökningar. Herre gu.

Sternum höll ihop sig någorlunda, fick gå hem tidigare alla dagar dock, men klarade ändå av 6-7 timmar per dag och det får jag ju vara nöjd med. Tack för starka värktabletter! 

Idag är det skola i Borås igen och sen kommer mamma och pappa! Kulkul! 

söndag 1 mars 2015

Sternumfraktur

Jag var på akuten igår tillslut. De ville inte hjälpa mig så mycket (för jag hade väntat för länge och bröstbenet är inte en ortopedisk skada och därför var jag på fel sjukhus... ) så idag var jag på närakuten och de ville hjälpa mig - det var ju snällt.
"Ett solklart trasigt sternum" sa läkaren. 
Snöpligt alltså, jag trodde lite att jag bara inbillade mig ett tag men tja. Ingen vill väl va sjuk? 
Men lite bra för då kan jag ju säga på praktiken att jag faktiskt inte får lyfta o så iallafall, hade jag inte vetat att det var en spricka / brutet så hade det känns lite töntigt att ba " eh jag har lite ont så detdär får ni sköta själva"... 

Men fasen alltså. Det tar ju veckor att bli bra. Jag som inte ens cyklade fort.