torsdag 31 oktober 2013

Nu och då.



Jag satt och tittade på gamla bilder på instagram. 
Herregud av mycket som har hänt på inte så lång tid. För nästa exakt nio månader sedan låg jag på en säng i Ecuador och försökte torka under en takfläkt. 
Vi var påväg in i amazonas och det var så varmt och fuktigt att jag trodde jag skulle dö. Och om jag inte dog av fukt så skulle jag dö av alla ljud. 

Men vad som slog mig var att jag hade en navel då. En navel och en ganska platt mage.


Såhär såg jag ut nyss. 
Som en liten val som knappt ser sina tår längre. Festligt värre.
Kommer jag nånsin få tillbaka min gamla kropp? 


Skulle inte tro att jag får det, inte helt iallafall. Men det vore ju fint om lite kunde komma tillbaka. Gärna snart.
Det är 38 veckor mellan bilderna. Jag har ju haft lite tid på mig att lägga på mig ett och annat kilo. 
Men snart blir jag förhoppningsvis lite smalare. Det vore liksom fint att inte bedriva en kamp varje gång man ska ta på sig skorna eller strumporna. 
Eller bara klippa tånaglarna. Piuh! 
Det är som att bedriva ett krig.
Men snart så. (Gärna imorgon efter Lars Winnerbäck konserten. Eller på lördag, det går också bra. Tack.)

Den lille rackarn är välkommen iallafall. 

lördag 26 oktober 2013

Jobbarkompisar

I veckan har jag lekt med mina jobbarkompisar tre gånger. 
Vi har druckit te, ätit scones och kakor, stickat ( Dock inte jag r/t tålamodet igen) och vart på restaurang och ätit tapas. 
De är så himla fina!

Här är Mathildas katt som också är fin. Och hemskt nyfiken på stickor och garn.


Igår var vi på vinotapas. Gott värre.
Såhär såg jag ut. Finns liksom inga kläder som gör att man känner sig fin längre.
Plus att jag är varm prick hela tiden så jag helst går klädd i linne och trosor. 
Ej så uppskattat på restaurang så det fick bli kjol o t-shirt.


Rund som en boll. Dock har ister äntligen sjunkit ner lite så lungorna får plats att andas igen. Piuh! Det var på tiden. 

Men det är sjukt gott att inte bli bortglömd när det händer saker, vet ju hur lät det är att glömma bjuda den som inte är på jobbet. Och jag blir så glad o varm när jag ändå får vara med. 
Finaste jobbet i världen. 

Sängen

Sen sist har vi fixat typ alla grejer till Ister. Eller nästan allt iallafall. 
Sist ut på listan var att skruva ihop och måla spjälsängen som vi har fått. 
Det är ju alltid roligt att dra igång ett projekt, alltid lika jobbigt och hatfyllt att avsluta dom. 
Konstigt. 


Tillslut blev det klart, många svordomar senare. 
Det slutade med att Daniel fick fixa det sista för mitt tålamod i kombination med min rygg gjorde mig till en samhällsfara.
Men det blev rätt bra ändå.


Det är ändå tur att det inte finns några stora projekt kvar som jag kan störta in i med huvet först. 
När jag låg på alla fyra med målarfärg över halva magen började jag fundera på detdär med att ta det lagom lugnt.
Svårt tydligen.
Nu ska jag öva på det. 

fredag 18 oktober 2013

En utflyktsdag

Idag var ju första dagen i mitt nya liv. Eller nja - kanske inte nya liv men ett liv där jag kan åka lite vart jag vill när jag vill.
Jag och Daniel var ute och åkte lite igår men idag fick jag köra helt själv.
Känns galet förbjudet! Verkligen som om man gör nåt olagligt...

Jag åkte hem till Karolanna och sen åkte vi till Stora Holms säteri och tittade på massa fina saker. Jag lyckades till och med köpa en matta och en duk.
Vi firade med lunch uppe i ladan innan vi kissade på världens kanske roligaste toalett. Gjord av lego.
Kolla bara, man kan ju inte bli annat än glad!


Sen körde vi hem igen och jag gick på promenad i det fina höstvädret. Kallt men tjusigt!
Tur att jackan fortfarande går att stänga. ( Även om det är lite trångt)


Promenaderna är inte riktigt lika snabba som förr, men nästan lite trevligare.
Det är rätt gött när man måste pausa och får sitta med näsan mot solen som en annan pensionär.


Nu på kvällen skulle jag fira min löneförhöjning med en öl men det var så hiskeligt tråkigt att göra själv så plötsligt fann jag migsjälv i köket - slipandes på spjälsängen. 
Att det ska vara så svårt att inte göra nånting.
Men som den hemmafru jag är nuförtiden får man väl ta tag i lite saker. Tanken är att den ska bli vit och ihopskruvad en vacker dag. 


Kom dock inte så långt idag. Tog fram skruvarna men tappade tålamodet efter kanske en minut. Och sen värker ryggen som aldrig förr så det är väl snart dags att inta soffläge.

Om det bara fanns nåt kul på tv att titta på. Varför sänds bara massa skit? Herregud. Man kan ju bli galen för mindre...

Ett stycke körkort comin up!

De senaste veckorna har jag ägnat alla mina små grå celler som finns var till att plugga,plugga,plugga.
Körkortsteori alltså. Fy tusan.
I förrgår var det dags för prov. Jag låg vaken nästan hela natten och rabblade skyltar, regler och gjorde prov på internet. Tror jag fick 2 timmars sömn, liksom halvbra uppladdning.

Jag brukade ju få en fruktansvärd tentaångest på högskolan men jag hade liksom förträngt den. Det går inte att tänka rationellt. Mitt knep då var att oroa mig för andra saker, som pengar eller killar eller nåt sånt. Inte ens det gamla tricket funkade.
Och då hade jag ändå tagit till uppkörningen och saker som kan gå fel under en förlossningen. Hjärnan är knäpp. Tydligen är teoriprovet värre än akuta snitt och bilkrockar.
Men.

Det gick ju så himla bra!
Träffade Baisa på bussen av en slump och fick världens pepp och så bara försvann nervositeten. Magi.
Och jag hade bara tre fel. TRE! Det är ju nästan ingenting.


Så jag åkte hem och firade med en Skyr, några chokladbitar och ett barnmorskebesök.
Skyren var inte lika god som på Island, chokladen var skitgod och Ister har stoppat ner sitt lilla huvud i mitt bäcken och fixerat sig. En himla bra dag helt enkelt. 


Dagen efter, igår alltså, var det dags att köra upp. Jag sov skitbra (i mina mått mätt)  säkert 4- 5 timmar och var så morgontrött att jag inte hann bli nervös. 
Blev lite nervös på körskolan dock, när min lärare inte dök upp. Hon hade nämligen krockat vår bil påvägen till körskolan. 
Hu stackarn!
Hon och jag hann precis hoppa in i en annan lärares bil innan vi var tvungna att åka iväg. Sen blev vi ändå lite tidiga och fick ta en kopp kaffe och snacka lite skit, hon är så himla trevlig!

Och så blev det dags för uppkörningen. Och allt gick bra förutom en liten backning som jag skämdes riktigt ordentligt över. Men det spelade tydligen ingen roll om man hamnade rätt tillslut. Och det tackar man ju för.
Så alltså. Plötsligt satt jag där och hade skaffat mig ett körkort.


Och av min körlärare Caroline fick jag presenter. Så himla rart!
Jag var lite övertygad om att vi skulle ses igen, till nästa uppkörning liksom så jag hade ingenting till henne. Alltid lite jobbigt men så är det väl.
Jag fick en blomma, ett fint kort, ett ljus och en fantastisk gris som Ister ska få. Och en stor kram.
Fy - jag kommer verkligen sakna dom allihopa på körskolan.


Det har vart intensivt och svårt men himla kul och spännande också. Och nu är friheten min.
Och Ister är välkommen till världen vilken dag hen vill.

tisdag 15 oktober 2013

Utbildningskontroll

Jag försöker ju ta körkort. Det här liksom inte gått så bra tidigare så när jag blev med barn tänkte jag att jag skulle ta tag i det en gång för alla. 
Jag jobbar tydligen bäst under press. 

Hur som helst, på min körskola gör man utbildningskontroll med körskolelärarnas chef för att se om man är "redo" för att köra upp på riktigt.
Förra veckan kuggade jag den. Det var ju inte så himla kul. 
Var på vippen att börja lipa men så bestämde jag mig för att det var bättre att kugga där än på uppkörningen, gick hem och köpte en bulle + en tidning och tog nya tag.

Idag gjorde jag om det och det gick så himla bra! Yay! 

Hoppas bara teoriprovet och uppkörningen går lika fint i slutet på veckan... 

Såhär glad blir man iallafall:


måndag 14 oktober 2013

En helg på slätten

I helgen gjorde vi vår sista utflykt. Eller vad jag tror kommer bli sista innan vi blir tre i alla fall. Känns lite risky att fara land och rike runt nu.

Vi tog bilen hem till östgötaslätten för en familjehelg. Innan samkvämet började hann vi hälsa på ute i Bjälbo hos Petra, Daniel och Kerstin och hos Jennie och hennes familj.
Fint att hasa runt och få fika högt och lågt!

Sen blev det fredag och vi åkte ut till Fjälla. Där var det så höstligt så man blev helt knäsvag.
Allting lyste rött och gult och luften var klar och krispig. Man kunde ha t-shirt i trädgården.
Vi räfsade löv och eldade.


 
När det blev för jobbigt för fogarna så skyllde jag på att nån ju var tvungen att passa Theo. Så kunde han sova och jag titta på utan att få dåligt samvete. Perfekt kombo.
 
Sen grillade vi lite korv och fikade. Och eldade lite mer.

 
Jag hittade denhär killen i skogen. Han åstadkom visst lite eldningbart material. Typ varenda gren han kom åt gick upp i rök
Han är ju inte klok.
 
 
Sen vaknade Theo och Daniel passade på att öva lite på att vara familjefar. Det gick ju galant. Fast typ allt går ju galant med den ungen. Önskar en av samma sort!
 

 
När solen började gå ner blev det kyligt och jag och Daniel tog en tur över berget till Gabbi som var och hälsade på sina föräldrar i deras stuga. Så himla perfekt tajming!

Och när det blev kväll bakade vi pepparkakor och drack oss sockerhöga på julmust och glögg.
Himla fint!



På söndagen vaknade vi till dethär inne i Linköping:

 
Grabbarna tog ut cyklarna på rastning i skogen och jag hasade hem till Malin som också var i Linköping på besök - återigen sjukt bra tajming. Vi fick prata ikapp nästan 2 timmar innan jag var tvungen att hasa hem för att packa ihop alla grejer för hemfärd till götet.
En himla fin helg med en riktigt bra bonustvist i form av oväntade möten.
 

söndag 6 oktober 2013

En utebliven Stockholmshelg

I helgen skulle jag egentligen åkt till Stockholm för att hälsa på min fina Karolina.
Dock ville kroppen annorlunda. Det har verkligen blivit jobbigare med det mesta och jag är mycket tröttare nu än för ett par veckor sen. 
Så för en gångs skull stannade jag hemma och gjorde lugna saker.

Det är vecka 35 nu, galet att det bara är 5 veckor kvar nu. 

onsdag 2 oktober 2013

Välkommen oktober

Nu är det oktober. Bästa höstmånaden.
Klar kall luft, krispigt på morgonen, röda löv. Kylig vind. Love it!

Vi firade 1 oktober med att vara lediga, Daniel skulle egentligen utbildats till HLR-instruktör men så blev kursen inställd (synd!) och vi fick oväntat en heldag ihop. Hurra!
Vi tog långfrukost, Daniel tog en tur med racercykeln och jag gick en höstpromenad. Så himla gott.
Sen kom jag hem och satte igång ett litet bakprojekt för vi fick finbesök av brorsan och hans familj.

Efter fikat for vi och tittade på världens största lastfartyg som ligger i hamnen. Stort alltså.
11 mil containrar står på den. Piuh. Så stort att man inte riktigt kan föreställa sig.
Efter tittandet blev vi så hungriga så vi for till stan och åt hamburgare.


 
Theo ville också ha mat som vanligt. Men han fick nöja sig med en pomme och en liten bit bröd.
Rovers hamburgare är lite för starka för en 5 månaders...

 
Målet med dagen var hur som helst Banff Mountain Film Festival. Och då måste man ju ha magen full med hamburgare från Rover, det är tradition.

Årets filmer var riktigt bra, alla utom en. Eller typ två, men jag somnade under den andra så den blev inte så lång för min del.
Skidfilm ska vara kort och cool, annars blir det lite långsamt. Och en film om curling är lite dömd att bli tråkig redan innan man sett den.
 

 
I övrigt är det sjukt kul tillställning. Man träffar alltid lite folk man känner och blir totalinspererad av alla knäppgökar som finns därute i världen.
Och imponeras av vad den mänskliga kroppen klarar av.

Idag har jag späkt migsjälv med körkortsteori hela morgonen, herregud vad det inte är så kul. Förhoppningsvis ger det resultat tills uppkörningen och teoriprovet om ett par veckor.
Men nu är jag fri och ska ge mig ut i höstsolen en sväng innan Daniel kommer hem så vi kan fara ut på landet och köpa ett skötbord.
Det närmar sig nu.

julmusten


Har kanske haft världens mest störiga craving senaste veckan. Julmust. I september.
Det är inte helt lätt att få tag på kan jag säga.
Tror jag letade överallt innan jag sprang på den här pallen på Coop i Bäckebol.
Lyckan var total.
 
 
 
Vi har tillochmed åkt till Kungälv en gång för att jag hade hört att det fanns på Citygross men väl där skrattade de bara åt mig och sa att det var lite tidigt för must.
Tacka vet jag Coop. De kan man lita på.
 
Jag kände mig dock sjukt åpen när jag köpte tre flaskor (fanns inte stora flaskor) men idag ska jag dricka en. Efter jag har gått promenad. Inkomst och utgift ni vet.