Jag satt och tittade på gamla bilder på instagram.
Herregud av mycket som har hänt på inte så lång tid. För nästa exakt nio månader sedan låg jag på en säng i Ecuador och försökte torka under en takfläkt.
Vi var påväg in i amazonas och det var så varmt och fuktigt att jag trodde jag skulle dö. Och om jag inte dog av fukt så skulle jag dö av alla ljud.
Men vad som slog mig var att jag hade en navel då. En navel och en ganska platt mage.
Såhär såg jag ut nyss.
Som en liten val som knappt ser sina tår längre. Festligt värre.
Kommer jag nånsin få tillbaka min gamla kropp?
Skulle inte tro att jag får det, inte helt iallafall. Men det vore ju fint om lite kunde komma tillbaka. Gärna snart.
Det är 38 veckor mellan bilderna. Jag har ju haft lite tid på mig att lägga på mig ett och annat kilo.
Men snart blir jag förhoppningsvis lite smalare. Det vore liksom fint att inte bedriva en kamp varje gång man ska ta på sig skorna eller strumporna.
Eller bara klippa tånaglarna. Piuh!
Det är som att bedriva ett krig.
Men snart så. (Gärna imorgon efter Lars Winnerbäck konserten. Eller på lördag, det går också bra. Tack.)
Den lille rackarn är välkommen iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar