Tristess

Alltså jag har drabbats av förkylningen från helvetet.
Den kom igår och har plågat mig hela natten med hosta, snor och täppta öron.

Skulle jobba långhelg, ringde för att be om nån oansvarig uppgift - typ springa med prover, skura sängar eller städa läkemedelsrummet.
MEN. Ingen ville att jag skulle gå dit. (Kan bero på att inte ens min egen bror kände igen min röst)
Buhu. Jag har redan tråkigt och det är typ 10 timmar kvar att vara vaken på.
Kasst.

Men det värsta av allt är att jag haft vansinnigt dåligt samvete för att jag missar Malins födelsedags-afterwork och Marias hejdå-nu-flyttar-jag-hem kalas som båda två är ikväll.
Jag skulle ju kunna gå nu, om jag fortfarande orkar ikväll, men då kan man ju smitta ner folk och bli sedd av nån från jobbet.
Alltså, jag hade kunnat jobba, men eftersom våra patienter är så otroligt infektionskänsliga så kan dom typ dö av förkylningar. Åtminstone vissa av dom.

Så nu har jag dubbelt så dåligt samvete, är uttråkad och är helt kvalfylld inför kvällen.