söndag 6 februari 2011

Fina vänner


Jag är så himla tacksam för mina fina vänner.
I fredags for Korvstroganoff deathmach-gänget ut till Angela i Snipen och fick världens godaste middag. Det vart ingen korvstroganoff utan riktig irländsk middag.
Tvärlyxigt med ostpinnar och bubbel till fördrink, jordärtskocksoppa med vitlöksbröd till förrätt, potatisbakelse, svampsås och grillad turkey till huvudrätt och en fantastisk chokladkaka till efterrätt.
Höll på att gå i bitar för det var så gott och så himmelens trevligt.





Daniel hämtade mig efter hans jobb var slut och vi kom hem lite efter tolv. Upp fem för att cykla till jobbet.
Tröttma.

Igår hörde Fredrik och Joel av sig. Avskedsmiddag för Albin som far till Asien. Sen hörde Filip av sig och sa att han var hemma från Norge och ville ses.
Jag ville mest ligga i soffan och dö av trötthet. Tackade nej till allt men efter en halvtimme började jag bli rastlös i vanlig ordning. Lite piffning och så var jag nästan som ny.
Ner till stan och åt till Gyllene Prag. Åt stekt ost och potatis. Drack en stor och asgod öl till. Pratade med gamla och nya vänner.
Gjorde planer.
Hade sådär fantastiskt trevligt så man bara inte vill gå hem.



När det var dags att bege sig vidare ringde Filip, det var bara att traska till Indiern på vasagatan och ta en kingfisher i ytterligare ett fantastiskt sällskap.
Sen när klockan närmade sig halv tolv orkade jag inte mer och for hem. Sov som en stock och nu försöker jag vakna till för ett kvällspass på jobbet.

Livet går lite i 120 just nu, men det gör liksom ingenting. Jag är så glad för alla vänner jag har. Och för att de hör av sig och hittar på roliga grejer. Det är så lätt att bara sitta hemma för att man är trött och inte riktigt har lust. Istället kan man bara ta sig i kragen och anstränga sig lite så har man hundra gånger roligare än vad man hade haft hemma i soffan.
Lätt att gå i sambofällan liksom. Man har ju nästan alltid nån att umgås med. Och bara för att den ena inte orkar betyder det inte att man inte kan gå själv. Man sitter ju faktiskt inte ihop.
Så det så.

Tack fina vänner för att ni förgyller mitt liv.

Inga kommentarer: