onsdag 11 maj 2016

Nu är han här!


I söndags kväll vid 22.30 gick vattnet lite spontant sådär och klockan 04.50 isch på måndag morgon (9/5) så tittade den här lilla krabaten ut ( i vidöppen hjässbjudning såklart, varför ska man göra det lätt för sig?)
Det hela gick superfort och gjorde lika vansinnigt ont som sist. Fanns inte en chans i världen att få nån annan bedövning än lustgas den här gången heller. Märkligt detdär.
Men det kändes ändå väldigt mycket bättre än med Iris, säkert delvis för att jag inte var sjuk denna gången + att jag inte hade tröttat ut mig hemma i 2 dygn med värkar. Och att jag var så säker på att det var flera veckor kvar att jag inte hann noja upp mig! Det gjorde kanske mest skillnad...

Vi stannade över natten men sen ville vi hem till Iris.
Nu sitter vi här i soffan och det är sjukt konstigt att vi har två barn.




Iris är världens bästa syrra och vill bara kramas, pussas och hålla. Hon är så jäkla stolt så hjärtat smälter lite:


Det är bara på kvällarna ( har blivit bra mkt senare kvällar nu, svårt att hålla på rutinerna) som det har vart tydligt att hennes värld är lite annorlunda, hon testar grejer som hon vet att hon kommer få nej på, ska ha napp, låtsas-gråter, blir arg och vill bestämma allt själv. Men jag känner att hon får hållas lite. Det har ju ändå bara gått två dagar... hittills är det mest att blåsa lite extra på fejksåren och säga att vi älskar henne ett par gånger extra. 

Men allt som allt: Han är här, jag är så tacksam för att jag slipper vara höggravid och Iris är världens bästa syrra.
Nu: glass och åter till bebisbubblan.

Inga kommentarer: