Nyårsafton 2013

Nyårsafton inleddes traditionsenligt med fyrverkerier, närmare bestämt GP:s  på Frihamnen. De var helt fantastiska och vi var nöjda som lyckades se dom över huvud taget efter tidigare årens dimma och regn.
Iris fick hänga i bilen när jag och Daniel stod utanför och spanade. Hon sov sig igenom precis allting inklusive den långa bilkön därifrån. Bra unge detdär.

Sen for vi hem till Johan och Baisa där ett glatt gäng väntade på oss med förrätten nästan klar. 

Sen njöt vi av en trerätters på småbarnsföräldrars vis. Alltså var vi alla vid bordet nån gång samtidigt men oftast saknades det någon. Men man gör vad man kan. Korta och inte så djupa samtal fördes när tillfälle gavs och det var faktiskt himla trevligt. 

Jag fick ett par öl innanför västen och det var också trevligt, var ju ett tag sen. 

Men sen hände nåt konstigt. Det tog stopp. Herregud, är det vuxenheten som kom över mig? Så efter det blev det alkoholfritt öl och bubbel, bra grejer det med.

Här är jag strax innan tolvslaget.

När klockan var 23.57 kom Iris på att hon ville vara med. Hon yttrade det med ett vrål så Daniel var så illa tvungen att springa in och hämta henne. Så hon firade in 2014 med blöja, body, haglöfs täckjacka och Malins fina ullpläd. Också en fin klädsel.

Hela gänget skålade in året på balkongen och var förundrade över hur mycket som hade hänt på ett år. 

Undrar vad nästa år har att bjuda på.

En sak som planerades för var en vecka i fjällen ihop till sommaren. Vi var ju i sälen för ett par år sen ihop med Johan och Baisa ( plus massa andra) och åkte skidor och Daniel och Tova var ju med i Norge och paddlade så nog är de bra semesterkompisar alltid! 

Se om alla kan pussla ihop det bara. 

Hur som helst var det ett fint och ganska städat nyår och jag var stolt för att jag lyckades hålla mig vaken till 02.30 (trots att jag hade vart vaken sen 04.30 på morgonen) Nu är det nya året mer än välkommet!

nyårsafton

Idag är det nyårsafton, tiden liksom bara flyger förbi.
Julen i Linköping var fin, bästa på länge.
Lite flängig som vanligt men skönt att få träffa så många, vi var hemma nästan en hel vecka och det var riktigt mysigt.

Ikväll ska nyåret skålas in i Kållered med 6 andra småbarnsföräldrar och deras barn.  Alltså förra året kom jag och Malin hem klockan 5 efter att ha svirat runt i Billdal och nu har vi en bebis härhemma. Det är så konstigt. Men förhoppningsvis blir det lika bra firande som förra året, om än lite annorlunda.
Daniel ska köra så jag ska öla ordentligt för första gången sen typ mars. Hurra!

Dethär året har varit så jäkla bra, jag önskar att alla år är som dethär. (Nog för att jag fattar att det inte skulle hålla i längden men ändå)
Jag har dykt med sjölejon, spanat på vandrande träd i amazonas, klättrar uppför uråldriga trappor i inkariket, åkt båt på glaciärsjö,  förlovat mig, tagit körkort, fått en stor löneförhöjning (för att vara sjuksköterska) blivit med barn och fött ut en söt liten rackare. Vad mer kan man önska?
Får göra en årsresume som jag brukar, hinner bara inte just nu (som vanligt)

Men nu ska jag skynda mig att piffa klart medan lillfisen sover, man vet ju aldrig hur länge det varar!
Hoppas 2014 blir lika fint som 2013!
Så Gott Nytt År allesammans!

jul-ledigt

Idag börjar julen. Eller tja. Daniels ledighet börjar idag iallafall.
Min började ju för nästan tre månader sen... Hur som helst. Det ska bli gott att få fira med nära och kära, få träffa vänner som bor lite för långt bort och som man ser alldeles för sällan.
Och att få en gran, även om den är i plast.
Jag sörjer att det inte blev nån julgran här i år, det är liksom viktigast av allt för julkänslan och så har vi inte hunnit.
Men förra årets var himla fin.

Och sen det ska bli obeskrivligt skönt att kunna få lite barnpassning så fort man vill.

Jag älskar henne ju såklart men hon har en hemskt stark röst (som hon använde i stort sett hela dagen igår. Förutom den timmen när Filip hälsade på. Såklart. Hon väljer sina tillfällen)


Nej. Nu ska det packas!

Ett stycke livstecken

Kom på att det var typ hundra år sen jag skrev nåt. Eller åtminstone ett par veckor. Det är lite svårt att få tiden att räcka till. Och sen höjder det kanske inte överdrivet mycket i livet. 

Daniel jobbar och jag och Iris hänger på dagarna. 

Somliga dagar går bättre och somliga sämre. Är vi båda hungriga samtidigt går det såhär:

Och efter åtminstone den ena av oss har ätit så går det såhär:

Äta, sova, baja - börja om. Det är livet det!

Men jag försöker upprätthålla nån slags socialt liv, träffa någon varje dag. Det går rätt bra ändå!

Idag var Karolina här, nyss hemkommen från Stockholm. Fint att hinna ses lite iallafall innan jul, det är alldeles för långt mellan gångerna!

Och så var vi på julfrukost på jobbet igår, jag och brorsan. 

Så himla fint att träffa alla igen, tråkigt bara att jag märker hur mycket jag saknar jobbet när jag väl kommer dit...Jag är nog inte riktigt helt gjord för att vara hemma. 

Iris var också pepp på att träffa alla fina människor igen.

Så. Bebisbildboom. Nu vet ni lite mer hur hon ser ut iallafall.

I förrgår fyllde jag år och det var inte nåt vidare firande att tala om, även om det var trevligt. 

Tänkte att jag skulle fylla år i vår igen och kunna bju hem lite folk och ha kalas "på riktigt". Inte ett där man får be gästerna att gå hem halv nio för man håller på att somna.

Och om 4 dagar är det julafton. Hur galet är inte det? 

Vi har inte ens fått in nån gran, det som jag såg fram mot så himla mycket. Finns liksom inte ens tid för det. Hur är det möjligt att nåt så litet tar så mycket tid? 

Jaja, vi far hem på söndag, det ska bli fint. Där finns ju en gran iallafall, om än i plast.

Nu ska jag gå och slänga i tvätten och hoppas att kunna läsa klart denhär drömmiga artikeln. 

Kan man kombinera pyttebebis och skidåkinig?

Drömma kan man ju iallafall.

Iris är här!

Som ni alla kanske redan har förstått är anledningen till tystnaden att det har kommit en bebis nu.

Hon kom den 24:e november, en månad innan jul. 

Efter ett och ett halvt dygn av värkar och efter mitt livs värsta förmiddag for hon ut klockan 10.54.

4004 g tung och 52 cm lång och med massa hår. "Hon har samma frisyr som sin pappa" sa barnmorskorna och skrattade.

Vi kallade henne för sumobrottarn från Minsk för hon var tjock och lite ful men nu heter hon Iris och börjar söta till sig.

Hon är ganska snäll, bara hon inte är hungrig - då blir hon galen. Och hon blir också galen om hon blir för varm. Men det har hon väl efter sin mor... Hon har också två små skrattgropar som syns emellanåt och då dör jag lite för det är så sött. 

Sen gillar hon sin pappa rätt mycket - hon kan ligga en hel morgon på hans bröst och grymta nöjt. 

Ja det är väl Iris såhär långt, hon har ju inte haft så lång tid på sig att ge sig till känna.

Daniel jobbar första dagen idag efter sin 6 dagar långa pappaledighet. Jag försöker lista ut hur man går på toa och äter mat när man är ensam. Spännande värre. 

Fortfarande ingen leverans

Fortfarande inget som händer på magfronten, det enda är att jag blir lite klumpigare och lite tjockare för varje dag. 

Igår var vi på bio igen, catching fire. I förhoppning om att den skulle vara så spännande att vattnet skulle gå men det funkade inte. 

Dock var den himla bra, faktiskt lik boken - det är ju inte alltid det är så. Ofta tycker jag att man blir besviken men nu var det inte så tokigt! Jobbigt bara att det är så lång tid kvar tills nästa film. 

Tur att böckerna finns iallafall - dels för en mes som jag så jag vet hur det går redan innan ( hade aldrig vågat kolla på filmen annars) men dels för att motivera lite långsamma läsare ( Daniel alltså) att ta tag i detdär med böcker igen. 

Men man borde verkligen se filmen! 

Hetsade upp mig ett par gånger så jag fick ett par ordentliga värkar men mer än så blev det inte.

Så jag ser fortfarande ut som en barbapappa;

Idag har jag spenderat största delen i sängen, somnade först när Daniel fick till jobbet vid 6 och vaknade av byggjobbarna på gården vid 8. Så jag har levt dagen i nån slags halvkoma, blir så ibland. 

Vaknade till först under eftermiddagspromenaden, tur var väl det för eftermiddagen spenderades i Mölndal där bilen fick nya vinterdäck och jag fick snoriga Theo- pussar.

Nu hänger vi i soffan, Daniel och jag. Tittandes på skräp- tv och med magarna fulla av hemmagjorda hamburgare. Och fotmassage. Bästa grejen. 

Ännu en dag

Nu har jag gått nästan en vecka över tiden. 

Vi var hos barnmorskan imorse och pratade lite om igångsättning och så, känns skönt att ändå ha fått ett sista datum när illbattingen är här. 

Och om det är så att det drar ut på tiden lite till så kanske det inte är hela världen heller för Daniel lyckas inte få ledigt över jul. Och om det är så att Ister inte kommer förrän runt 24:e så kan vi använda de tio pappadagarna över jul. 

För de får man tydligen inte neka. Haha, det kan dom ha SU.

Det händer liksom inte så mycket mer än att jag har lite små sammandragningar och mensvärk men det kan ju hålla på för evigt så det kan man ju inte hänga i granen precis.

Så det är väl bara att fortsätta med väntandet.

På vägen hem från barnmorskan gick jag och Daniel på has- promenad. Vi skulle nämligen norpa en flaska årgångsglögg på vägen hem, men man vill ju inte hänga på låset ihop med alkisarna så vi tittade oss omkring istället. 

Här är vi vid Nya Kulan vid SKF tillexempel. Vitsigt i sann götebogsanda.

Sen for Daniel till jobbet och jag väntade på Susanne och Theo som skulle komma hit, men så ringde dom och meddelade att de va sjuka i en ny sjuka ( alltså inte den Theo gav mig sist vi såg som jag fortfarande snörvlar av) så då skippade vi att ses. Känns deppigt att bli sjuk igen liksom.

Så jag fick gå på promenad själv. Och nu kokar jag lite risgrynsgröt till sömnlösa nätter och peppar upp mig för att se första delen av Hungerspelen. Imorgon blir det kanske bio nämligen och jag har ju bara läst böckerna. Känns som om jag måste se första filmen iallafall så jag inte får en total chock när jag sitter i biosalongen.

Plus att jag är världens mes så jag kommer vara livrädd hela tiden.

(Vi var på bio i måndags också, såg Aboute Time. Ingen läskighetsfaktor där inte. Jag gillar att välja film själv men det kan man väl inte göra varje gång...)

Nu ska jag äta min gröt och ni får se hur fint det var på min promenad. Tada!

Rastning på Amundön

Idag sken solen från en klarblå himmel när vi gick upp.
Trots en natt när jag vaknat bokstavligen talat varje timme och varit uppe ett par timmar under tidig morgon kändes det som om vi var tvungna att ta oss ut.
Var tvungen att rasta förkylningen och magen utomhus.
Hav eller skog frågade Daniel.
Svaret blev givetvis båda, men eftersom jag inte kan gå så långt som jag vill så fick det bli Amundön runt.
Lite ekskog, lite hoppning på klippor och lite sol på näsan. Tänkte att jag ju kunde försöka att hoppa ut Ister men det funkade inte. Farmor ringde och undrade hur det gick. Hon är otålig.
Otålig och väldigt övertygad om att det är en bestämd liten krabat därinne som inte tänker komma förrän det är dags. Verkar ju inte bättre.

Vi tog en clementinpaus halvvägs iallafall, himla skönt. Nästan lä och vågor som slog ganska högt upp på klipporna. Nästan en känsla av vår.

När vi blev kalla om rumporna hoppade vi vidare runt ön.

På andra sidan var det hur varmt som helst, där kunde man ta av sig jackan och vantarna.

Och titta på svanar, hur många som helst.

Fantastiskt underhållande.

Sen for vi hem och åt gulasch + hembakat bröd innan jag parkerade mig framför netflix och Daniel åkte och fixade med bilen.

Nu slåss jag mot halsbrännan och Daniel mot soffbordet han försöker bygga ihop. 

Fin arbetsfördelning. Tänkte hålla mig vaken en stund till och sen hoppas på lite fler timmars sömn inatt. Och hoppas på att Ister behagar att titta ut imorgon istället.

Jul på Liseberg

Igår vaknade jag med världens ondaste hals, snor i näsan och ett tungt huvud. Kul värre, känns ju som att det sista man behöver är att bli sjuk. 

Låg i soffan/sängen hela förmiddagen och tittade på Glee och tyckte synd om migsjälv. 

Efter lunch gaskade jag upp mig - gick en promenad och bakade lite skorpor, så kändes livet lite bättre iallafall.

När Daniel kom hem slängde vi på oss lite extra varma kläder och tog vagnen in till stan för Liseberg hade invigning på julmarknaden och det kunde vi ju inte missa!

Jag hade räknat med att inte kunna gå på julmarknaden alls i år så det var ju en klar bonus. 

Vi köpte brända mandlar och souvas, tittade på is-show och renar, värmde oss vid elden och satt i höbalar. Himla fint.

Sen for vi hem för att titta på fotbollen. Underhållande men lite deppigt.

Och nu sitter jag här, svårt att sova med allt snor och hosta. Tänker att det kanske är bra att en av oss sover iallafall. Och jag tröstar mig med clementiner och te. 

Daniel är ledig i fyra dagar nu, det känns omotiverat fint - som en liten minisemester eller så. Inte för att vi kan åka iväg och hitta på så himla mycket grejer, men ändå. 

Dagen D

Idag är dagen då Ister ska komma ut. Jag tror ju inte precis att det kommer hända.
Jäkla skitunge.
Känner inte precis nånting alls, eventuellt en liten värk då och då men det gör ju inte ont så det känns som om det bara skulle vara nån liten sammandragning eller nåt.
När jag är ute och går drar och sliter det överallt men liksom inte som om den skulle vilja komma ut.
Jag som hatar att vänta. Suck och snark.

Så jag försöker roa mig med lite andra grejer. Som imorse när jag skulle fila fötterna. Det är ju lite av ett bestyr såhär i 9:e månaden. Jag ser dom ju inte riktigt... Lyckades väl halvbra kan jag väl säga. Men om det nu skulle sätta igång har jag inte världens skabbigaste fötter iallafall.

Har iallafall haft sällskap idag, Karolanna har varit här och lunchat. Så himla fint med lunchvänner. 

Och innan hon kom hann jag städa (!) så nu är jag totalt sysslolös. 

Ganska skönt för en gångs skull, trött trots bästa natten på flera veckor. Sov nästan 6 timmar, helt galet.

Kanske var det för att jag träffade massa folk igår? Jag verkar ha en hemskt understimulerad kropp eller nåt. 

Men igår var jag hemma hos Anna på mitt jobb och lärde mig sticka. 

Vi har nämligen en syjunta. Men jag har inte stickat sen 8:an och hatade det innerligt då så jag har liksom mest fikat och pratat. 

Men så igår tänkte jag att det kanske var dags att prova ändå. Så jag for ner på stan och köpte garn och stickor och började på en halsduk. 

Och kul var det!

Vi får väl se när den blir klar bara...

Lussebullebaket

När man inte har så mycket att göra kan man alltid baka. Och är man som jag och längtar extra mycket efter julen kan man ju börja med att baka lussekatter, det är ju ändå snart advent!

Här kommer receptet:

50 g jäst
5 dl mjölk (röd)
200 g smör
250 g kesella
2 dl socker
1g saffran
1 tsk salt
16 - 17 dl vetemjöl
massa russin
1 ägg + lite mjölk till pensling
pärlsocker om man gillar det

Gör som med en hederlig bulldeg - smält smör och häll i mjölken. Värm till 37 grader
Smula jästen i en bunke och blanda med degvätskan.
I med saffran, salt, socker, kesella och blanda runt. Sen är det bara att ha i mjölet, lite i taget tills degen släpper kanterna.
Jäs i 60 minuter under en handduk.

Häv ut degen och knåda den på bakbord. Här kan man ju välja om man vill ha russin i själva degen eller om man vill göra traditionella lussebullar med russin bara i hörnen. Jag gjorde hälften/ hälften.
Dela degen i 30 bitar - rulla till längder, gör snurror och låt jäsa i 45 minuter till. Ca 30 bullar blir lagom i storlek.

Sätt ugnen på 225 grader, pensla bullarna med uppvispat ägg+ mjölk och sockra lite om man vill.
Vips in i ugnen - 8 minuter ungefär. Sen är det bara att äta!
Go jul!

39 +2

Jag är ju inte precis bra på att lägga upp veckobilder på den lilla rackarungen därinne. Men nu kan ni få se. Det är ju 4 dagar kvar om man nu ska tro på det givna datumet. 

Även om man inte ska ställa in sig för mycket på ett specifikt datum är det svårt att inte räkna ner. Och hoppas på att den ska komma ut snart. 

Just nu är jag nyss hemkommen från en långpromenad i rätt snabbt tempo ( för att vara mig) men inte händer det något för det. 

Det enda är att magranden plötsligt blev större på ett ställe, första bristningen? 

Eller så är det för att den ligger på sniskan därinne, vad vet jag? Min naveln är iallafall sned så det räcker:

Nä, den har nog parkerat sig därinne för all framtid.

Nu ska jag snart baka lussebullar så det finns godsaker att bjuda på när glöggen blir klar. Det är ju inte förrän i december men ändå. Nåt måste jag väl sysselsätta mig med? Får kanske sätta lås på frysen bara så de inte råkar bli uppätna innan.
Gött att ha lite energi iallafall, igår var värsta deppodagen - hade sovit sjukt dåligt och det var mörkt och regnigt hela dagen. Var helt gråtmild och övertygad om att jag inte hade några vänner (typiskt pms- humör. Var bara lite länge sen jag hade det så jag kopplade inte riktigt att det hade hormoner att göra. Och jag har ju inte vart nåt hormonell innan, kanske mest berodde på sömnbrist.. )
Jag kom hur som helst inte utanför dörren förrän Daniel kom hem.
Men idag så! Pepp-pepp!

10 000 steg

Jag har en ny app, Moves heter den. Hade den för länge sen, men den blev utkonkurrerad av Runkeeper som jag nu är osams med och raderade i vredesmod efter en 5 mil lång cykeltur (Hisingen runt)  när den slutade registrera mitt i rundan.
Men Moves känns ändå rätt bra nu när det kanske inte är längden på rundan som räknas.
Nu mäter jag steg istället.
Målet får ju vara de 10 000 steg som man rekommenderas traska per dag.
Hittills har det gått rätt bra och klockan är ju bara två.

Jag har nämligen varit hos Moa och hälsat på henne och lilla Anton. Galet att vi skaffar barn allihopa!
Vi gick en solig promenad runt Härlanda tjärn, det är verkligen sjukt gott väder idag!

Annars peppar jag för att träffa Filip som ju är hemma från Norge. Hurra!

Jag ska fira att det är fredag med att måla naglarna med höstfärg, köpte ett nytt lack när jag var på stan med Anna och Maria. 

Lila ska det va! Passar fint med min nya tröja. Och på tal om att gå på stan så ser jag så mycket fram mot att snart kunna köpa vanliga kläder igen. Eller vanliga och vanliga. Men bättre utbud än vad som finns nu. Finns så himla mycket fint nu.

Det är liksom inte så lång tid kvar nu, peppen på det!

Jag gissar att det kanske blir några dagar extra men ändå. 

Igår trodde jag iofs att det satte igång, men allt stannade av igen så det var nog bara en teaser. Daniels första reaktion var "Hurra, jag slipper gå till jobbet!" Haha. Bra inställning där. 

Han blev nog mer besviken än jag när allt slutade.

Btw höll jag på att dö i matbutiken igår. Var galet sugen på julmust ( som vanligt) men nåt geni hade placerat flaskorna för långt upp och för långt in på en lastpall så varken jag eller Daniel nådde. Jag försökte i nån slags desperation klättra upp på pallen medan Daniel stod bredvid och fnissade. Dock var magen ivägen och pallen inte fast förankrad i marken (hade nog vart tvungen att bultas fast om den skulle klara min nuvarande vikt) så den välte liksom lite. 

Sen fick Daniel försöka men han hade alldeles för korta armar så han nådde bara med fingertopparna. 

Frustration!

Sen griper Daniel tag i första bästa kille som kommer förbi (lika lång som mig typ, haha) som heroiskt klättrade upp på lastpallen, trillar lite, sträcker sig i benet men tillslut lyckas få ner en flaska. 

Dagens hjälte!

Vi fick oss ett gott skratt alla tre iallafall, trots skador. Och jag fick förklara behovet av julmust i en graviditet. 

Slutet gott allting gott.

Nu blire nagellackande för hela slanten.

Trevlig fredag!

En ärligt snodd tisdagslista.

Hallå! Vad gör du?

Just nu väntar jag på att min lunch ska bli klar. En ihopslängd paj med broccoli, skinka och svamp. Försöker fylla frysen med diverse goda grejer inför den laga-mat-o-pepp jag har hört kommer snart.

Hur ser du ut just nu?

Ärvda gravidkläder från H&M, örhängen från Nepal och håret i knut. Jag har skjutsat min storebror och denhär lilla killen till Landvetter. De ska på grabbhelg i Norge. 

Har liksom nåt slags tvång att klä mig propert om jag ska köra bil. Om jag skulle krocka eller så, att jag inte ska se ut som en lufs. Haha, jäkla tvångstankar.

Vad är det bästa med måndagar?

Just nu spelar det inte så stor roll vilken dag det är. Jag gör typ samma sak varje dag. 

Hasar upp ur sängen, duschar, äter frukost, går en promenad, kollar internet, lagar mat, försöker vila lite, fixa lite hemma, väntar på att Daniel ska komma hem/ nån kompis ska sluta jobba.
Försöker ha nåt slags socialt liv varje dag. 

Avslutar dagen med tända ljus och försöker greppa att det redan är november.

Största höjdpunkten varje måndag är väl iofs att få vända blad i kalendern. Det är kul!

( nej jag har verkligen inget liv)

Nämn tre saker du längtar till.

1. Att den lilla illbattingen ska komma ut.

2. Jul.

3. Malin.

Nämn tre saker du oroar dig över.

1. Hur det ska gå när den lilla illbattingen ska komma ut

2. Att jag alltid ska vara tjock och otränad

3. Att folk ska sluta höra av sig eller bjuda in mig på roliga saker bara för jag snart blir en person till.

Vad önskar du dig?

Snö och kyla snart. Fast helst inte just nu för jag har ingen varm jacka som går att knäppa. Men snart så. En vit advent.

Och en resa. Jag vill alltid resa. Hoppas innerligt att Ister blir ett glatt och snällt barn som vill hänga med på upptåg. Vi kanske inte nödvändigtvis behöver klättra upp på bergstoppar och bli höjdsjuka men det vore fint med lite kulturutbyte, ny sand under tårna och en oupptäckt horisont. Det är en av de bästa känslorna - att vara påväg. 

Här är vi påväg till Sydamerika och jag har redan plöjt halva reslektyren. Det är också en av de fina sakerna med att resa. Tiden att läsa. Gamla klassiker, nya deckare, fantasy, romaner. You name it.

Men nu seglar jag iväg. Åter till listan.

Vad ska du göra i helgen?

Ingen aning faktiskt, Daniel jobbar och jag är helt planlös. Får lite panik när det är så himla oplanerat. I värsta fall får jag väl göra långkok och andra roliga frysa-in-maträtter tills när Ister är ute och man kanske inte orkar laga så himla mycket mat.

På fredag ska jag dock träffa fina Filip som är hemma från Norge på besök. Som jag längtar. Gissar att vi ska satsa på att bli sockerstinna och fnittriga som vanligt.

Något råd till alla där ute?

Var snälla mot varandra.

11 dagar

Idag är det 11 skruttiga dagar kvar till BF.

Jag är seg o trött. 

Igår var vi och hejade på mina fina kompisar som sprang Finalloppet i Skatås, de var så himla duktiga! Nu är de klara med Göteborgsklassikern som vi faktiskt påbörjade tillsammans, men som jag hoppade av lagom till sommaren.

Ska bara övertala dom om att de måste göra om det nästa år så jag får vara med...

Efter hejandet for vi till Allum och Daniel köpte mig ett par fina tofflor från Shepard. De enda tofflorna jag äger är nämligen ett par hysteriskt fula foppatofflor och jag tänker inte gå omkring på BB i bara strumporna. Och kanske inte heller i foppatofflor...

Men nu så. Fixat och klart!

På kvällen var den trevliga delen av dagen tydligen slut, jag svullnade upp i händerna och fick världens värk i ryggen. Kul. Testade TENS men det funkade bara tillfälligt. Daniel masserade sig svettig och vips knakade ryggen till och det värsta släppte. Dock var natten halvkul, hade världens huvudvärk och bara vred mig varv på varv på varv. Så jag har vart vaken sen 3. 

Och inbillat mig att jag hade havandeskapsförgiftning. Sånt man kan göra på nätterna tydligen.

Somnade om nån timme innan vi skulle gå upp och vaknade nästan ännu mer miserabel. 

Nu visade det sig att jag har lite feber och så så det kanske bara var en vanlig förkylning eller nåt. Tråkigt är det iallafall.

Tröstar mig med julmusik och glögg. Och en liten hasning ut i blåsten.