Rastning på Amundön

Idag sken solen från en klarblå himmel när vi gick upp.
Trots en natt när jag vaknat bokstavligen talat varje timme och varit uppe ett par timmar under tidig morgon kändes det som om vi var tvungna att ta oss ut.
Var tvungen att rasta förkylningen och magen utomhus.
Hav eller skog frågade Daniel.
Svaret blev givetvis båda, men eftersom jag inte kan gå så långt som jag vill så fick det bli Amundön runt.
Lite ekskog, lite hoppning på klippor och lite sol på näsan. Tänkte att jag ju kunde försöka att hoppa ut Ister men det funkade inte. Farmor ringde och undrade hur det gick. Hon är otålig.
Otålig och väldigt övertygad om att det är en bestämd liten krabat därinne som inte tänker komma förrän det är dags. Verkar ju inte bättre.

Vi tog en clementinpaus halvvägs iallafall, himla skönt. Nästan lä och vågor som slog ganska högt upp på klipporna. Nästan en känsla av vår.

När vi blev kalla om rumporna hoppade vi vidare runt ön.

På andra sidan var det hur varmt som helst, där kunde man ta av sig jackan och vantarna.

Och titta på svanar, hur många som helst.

Fantastiskt underhållande.

Sen for vi hem och åt gulasch + hembakat bröd innan jag parkerade mig framför netflix och Daniel åkte och fixade med bilen.

Nu slåss jag mot halsbrännan och Daniel mot soffbordet han försöker bygga ihop. 

Fin arbetsfördelning. Tänkte hålla mig vaken en stund till och sen hoppas på lite fler timmars sömn inatt. Och hoppas på att Ister behagar att titta ut imorgon istället.