fredag 8 november 2013

10 000 steg

Jag har en ny app, Moves heter den. Hade den för länge sen, men den blev utkonkurrerad av Runkeeper som jag nu är osams med och raderade i vredesmod efter en 5 mil lång cykeltur (Hisingen runt)  när den slutade registrera mitt i rundan.
Men Moves känns ändå rätt bra nu när det kanske inte är längden på rundan som räknas.
Nu mäter jag steg istället.
Målet får ju vara de 10 000 steg som man rekommenderas traska per dag.
Hittills har det gått rätt bra och klockan är ju bara två.

Jag har nämligen varit hos Moa och hälsat på henne och lilla Anton. Galet att vi skaffar barn allihopa!
Vi gick en solig promenad runt Härlanda tjärn, det är verkligen sjukt gott väder idag!



Annars peppar jag för att träffa Filip som ju är hemma från Norge. Hurra!
Jag ska fira att det är fredag med att måla naglarna med höstfärg, köpte ett nytt lack när jag var på stan med Anna och Maria. 
Lila ska det va! Passar fint med min nya tröja. Och på tal om att gå på stan så ser jag så mycket fram mot att snart kunna köpa vanliga kläder igen. Eller vanliga och vanliga. Men bättre utbud än vad som finns nu. Finns så himla mycket fint nu.



Det är liksom inte så lång tid kvar nu, peppen på det!
Jag gissar att det kanske blir några dagar extra men ändå. 
Igår trodde jag iofs att det satte igång, men allt stannade av igen så det var nog bara en teaser. Daniels första reaktion var "Hurra, jag slipper gå till jobbet!" Haha. Bra inställning där. 
Han blev nog mer besviken än jag när allt slutade.



Btw höll jag på att dö i matbutiken igår. Var galet sugen på julmust ( som vanligt) men nåt geni hade placerat flaskorna för långt upp och för långt in på en lastpall så varken jag eller Daniel nådde. Jag försökte i nån slags desperation klättra upp på pallen medan Daniel stod bredvid och fnissade. Dock var magen ivägen och pallen inte fast förankrad i marken (hade nog vart tvungen att bultas fast om den skulle klara min nuvarande vikt) så den välte liksom lite. 
Sen fick Daniel försöka men han hade alldeles för korta armar så han nådde bara med fingertopparna. 
Frustration!
Sen griper Daniel tag i första bästa kille som kommer förbi (lika lång som mig typ, haha) som heroiskt klättrade upp på lastpallen, trillar lite, sträcker sig i benet men tillslut lyckas få ner en flaska. 
Dagens hjälte!
Vi fick oss ett gott skratt alla tre iallafall, trots skador. Och jag fick förklara behovet av julmust i en graviditet. 
Slutet gott allting gott.

Nu blire nagellackande för hela slanten.
Trevlig fredag!

Inga kommentarer: