Dagen D

Idag är dagen då Ister ska komma ut. Jag tror ju inte precis att det kommer hända.
Jäkla skitunge.
Känner inte precis nånting alls, eventuellt en liten värk då och då men det gör ju inte ont så det känns som om det bara skulle vara nån liten sammandragning eller nåt.
När jag är ute och går drar och sliter det överallt men liksom inte som om den skulle vilja komma ut.
Jag som hatar att vänta. Suck och snark.

Så jag försöker roa mig med lite andra grejer. Som imorse när jag skulle fila fötterna. Det är ju lite av ett bestyr såhär i 9:e månaden. Jag ser dom ju inte riktigt... Lyckades väl halvbra kan jag väl säga. Men om det nu skulle sätta igång har jag inte världens skabbigaste fötter iallafall.

Har iallafall haft sällskap idag, Karolanna har varit här och lunchat. Så himla fint med lunchvänner. 

Och innan hon kom hann jag städa (!) så nu är jag totalt sysslolös. 

Ganska skönt för en gångs skull, trött trots bästa natten på flera veckor. Sov nästan 6 timmar, helt galet.

Kanske var det för att jag träffade massa folk igår? Jag verkar ha en hemskt understimulerad kropp eller nåt. 

Men igår var jag hemma hos Anna på mitt jobb och lärde mig sticka. 

Vi har nämligen en syjunta. Men jag har inte stickat sen 8:an och hatade det innerligt då så jag har liksom mest fikat och pratat. 

Men så igår tänkte jag att det kanske var dags att prova ändå. Så jag for ner på stan och köpte garn och stickor och började på en halsduk. 

Och kul var det!

Vi får väl se när den blir klar bara...