Mitt är mitt och ditt är ditt

I veckan blev vi av med våran fina gamla bil. Daniel hade jobbat natt och ringde mig på morgonen och undrade om jag hade parkerat om bilen.
Nja, jag har ju inget körkort som du kanske vet, sa jag. Men han hittade inte bilen. Jag var övertygad om att han var så trött att han inte kom ihåg vart han hade parkerat den, men så var inte fallet.
Det står en röd bil där våran stod, ringde han och rapporterade. Jag är helt säker.
Men helt galet! Nån hade stulit vår bil!
Och stackars Daniel fick avsluta hans dag med att ringa polisen och krångla med försäkringen.

Senare på eftermiddagen skulle vi ut till Kinna på 40-årskalas, vi fick snällt hyra en bil för nätta 1000 spänn (som om man har det över bara sådär) och åka långt ut på landet. Lite molokna var vi men kalaset var trevligt.
Under kvällen ringde polisen och sa att de hade hittat bilen. På en cykelbana i Hjällbo. Och att vi kunde åka och hämta den. Perfekt tänkte vi!

Sån tur är var mamma och pappa i stan så de hämtade upp oss och skjutsade ut oss till Hjällbo. Daniel lyckades se bilen från vägen och den såg rätt oskadd ut. Yay!
Påvägen dit började vi dock ana oråd när det var sladdspår, blå färg på en betongsugga och en nermejad stolpe.
Hm.
Men där var den lilla Heppan!

Bakifrån helt ok, framifrån - inte så mycket.
Fronten var totalt intryckt, backspeglarna och växelspaken helt avbrutna, låset totalförstört.
Så himla onödigt.
Men allt var kvar i bilen - pengar, kläder, viktiga papper, vårt as-dyra cykelställ och fina solglasögon.

Alltså fine (eller egentligen inte, men mer fine) om man stjäl för pengarnas skull. Man har hungriga barn att mätta, har inte råd med kläder på kroppen, ett missbruk att finansiera eller vad det nu kan vara - men att stjäla bara för att ta sönder är fan inte ok.
Jag fattar att kidsen i Hjällbo kanske inte har det så lätt alla gånger. Ingen fritidsgård, inget sommarjobb, ingen som styr upp hemma, ingen som bryr sig.
Men att sno och ta sönder och vara en fara både för sigsjälv och andra är fasen inte ok. Och det är ju inte bara en gräns man har trampat över, att stjäla från privatpersoner och inte förstå konsekvensen av sitt handlande.
Alltså, när gick det snett?

Förstår dom vad dom gör? För någon som jobbar 100% och ibland lite till. Vi hjälper folk i utsatta situationer på våra jobb, utan att döma - utan att bry oss om bakgrund eller klasstillhörighet, kön, färg eller annat - får ut under 20 000 i månaden. Vi som amorterar, betalar tillbaka studieskulder och bistånd till fattiga människor i andra länder och bara är allmänt hederliga.
Vi får ta vår lediga tid att fixa med papper, ringa försäkringsbolag, styra om planer och tankar.
( Vi skulle ju åkt på bilsemester nästa vecka så jag fick köra mycket och förhoppningsvis vara mer körvan när kör-lärarna är tillbaka efter semestern. Tror det blir aningens svårt att lösa nu... )
Bara att lägga ner så mycket onödig kraft på något som är så totalt onödigt.
Vi kunde lagt pengarna allt kostar på så mycket mer nödvändiga saker - kanske en barnvagn? Kläder till bebisen som kommer? (Eller kläder till mig som bara växer ur allt hela tiden) En bilbarnstol? Bensin så vi kan åka och storhandla eftersom mina fogar inte riktigt gillar att cykla till mataffären, kånka på tunga korgar och sen lasta cykeln med mat för att cykla/gå hem.

Nej men jag tar gärna ett banklån för att köpa en ny bil. För en ny bil måste vi nästan ha. Särskilt om jag ska ta körkort. För jag har definitivt inte råd att köra resten på körskolan.
Åh. Att folk inte bara kan hålla reda på vad som är mitt och vad som är ditt.
Och att bara vara snälla mot varandra.

Hejdå bilen, vi ses nog aldrig mer igen.

Med en känsla av semester

I fredags kom min finaste Malin hit, hon hade nämligen jobbat sin sista dag i Sverige och äntligen börjat sin semester.
Vi tyckte att det var fint att Robbie Williams kom ända hit för att fira med oss.
Lördagen spenderades på en lite gräsplätt vid havet, solandes och badandes innan vi for hem och piffade till oss för konserten.
Vi fick sitta på solsidan av Ullevi, det var gott men varmt. Tur att det fanns öl (till Malin) och läsk (till mig).

Precis lagom till att konserten började hamnade vi äntligen i skugga. Och det var en jäkla show!
Jag har aldrig vart på en konsert där jag skrattat så mycket. Han är en riktig lirare dendär Robbie.

 

I pausen var det två karlar som underhöll oss med skrik och bråk, smockan hände i luften men sån tur var så lugnade de ner sig. Allt över en liten tänd cigarett. Herregud. Testosteron alltså.

I övrigt var det en hemskt fin kväll. Malin fick tom behålla huvudet, trots en mycket frenetiskt dansande granne.

 

På söndagen åkte hon till sitt nya hem i Oslo och vi passade på att åka till Emma och Markus för att måla en vägg.

Herregud vad varmt det var!

Men fint blev det. Och vi fick god mat som tack.

När vi äntligen var färdigmålade belönade vi oss med sommarens kanske varmaste bad och kallaste läsk innan vi mötte upp mamma och pappa för lite thaimat.
Det är ju hemskt lätt att tro att man har semester när dagarna är fulla av musik, sol och hav. Och framförallt ledig familj och lediga vänner.
Det är en hemskt go känsla, men jag blir lika förvånad varje dag när jag måste gå till jobbet. Pft! Jag längtar efter min egen semester.
Men nu är det bara 9 jobbpass kvar, sen väntar 3 långa veckor.

Och sjukt nog är det bara knappa två veckor efter det att jobba, sen ska jag vara riktigt jäkla långledig. Jag och Ister (som Daniel kallar den lilla stackars krabaten. Det var tydligen det enda könsneutrala han kom på. Krister-Ester-Klister-Ister. Hen kommer inte få det lätt här i livet, det kan man ju förstå redan nu... )

Badpaniken

Idag är det varmt i storstan. Sådär härligt olidligt varmt så att jag längtar efter mitt körkort så jag kan bli galen.
Att bara kunna ta en tur till en sjö eller ett hav efter jobbet, lite nonchalant sådär. Det är ju en bit kvar, men det går framåt. Igår övningskörde jag både till och från Kullavik plus att jag gjorde en näst intill perfekt fickparkering som avslut.

Hur som helst så hade jag badpanik idag. Såndärn som gör att man vill klä av sig skinnet för att det är så varmt. Allt som går emot kroppen bränns.
Så jag sms:ade min trogna badkompanjon Uffe och han var såklart lika badsugen som jag. Plus att han var gentlemannamässig nog att plocka upp mig utanför porten. Vi tog våra handukar och badkläder för ett kvällsdopp i Härlanda. Varmaste sjön i stan, säkert 20 grader.
Så nu sitter jag här, totalt nöjd och glad med en stolle i magen som lugnat ner sig för första gången på hela dagen. ( Alltså, det är helt galet vad det har levt om idag. Undrar om det är för värmen?)

Kvällsdopp är the shit!

Till sällskap har jag leverpastejsmackor med Malins hemmaodlade gurkor på.
Fy tusan vad fint!
Så numera är jag både mätt, sval och nöjd.

Sparken

Inte nog med att jag var på GT i veckan.
Jo såhär är det. Första sparken väckte mig vid fyrasnåret på morgonen i torsdags.
Det var inte någon lätt svepande känsla eller som ett fisksprattel eller ett kurr som folk beskriver det.
Nej, här var det nån som knackade på ordentligt. " Knack,knack,knack".
Vad tusan!? Jag som började tro att jag bara var tjock utan innehåll igen. Det är vecka 22 nu så det var väl iofs på tiden, men ändå.
Krabaten där inne höll på med sitt knackande i två timmar och sen blev det tyst igen.

Jag ska ju inte sticka under stol med den sjuka känslan av att ha nån i magen. Alltså, det är det konstigaste jag har vart med om. Men lyckan!
Nu knackas det då och då och jag blir lika förvånad varje gång.
Tänk att det snart (eller nästan snart iaf) ska komma en liten människa till våra liv och vända uppochner på allt vi tror vi vet.
Det är så konstigt att jag blir stollig.

Och idag hittade jag ett nytt bord. Perfekt.

Gyllene Tider

I fredags mötte jag upp Karolanna för att se mina barndomsidoler Gyllene Tider.
Och alltså. Det. Var. Så. Bra.
Inte kunde jag tro att jag skulle tycka att det var så fantastiskt som jag gjorde. 43000 pers var där och allsång på varendaste låt.
Jag tog min foglossning och dansade loss mitt allra bästa och Karolanna var inte sen att hänga med med sin ödematösa fot.
1,5 timmes lycka.
Och inte blev det precis sämre av att Marie Fredriksson klev upp på scenen under sista låten. "När alla vännerna gått hem".
Åh, det var så fint!

 

En helt perfekt kväll var det, långsam solnedgång över Göteborg, svalt och högt till himmelen.

Och vi sjöng oss hesa med alla andra som var där.

Helg mitt i veckan

Jag och Daniel hade helg mitt i veckan och då passade Johanna och Sofia från folkhögskolan på att komma hit och hälsa på, så himla fint! 

Vi hängde i Delsjön och grillade lite, åkte till havet och picknickar. åt glass, solade, badade och aktade oss för brännmaneter.

Åt oss fyrkantiga på tapas och hade det fint. 

Det är rätt lätt att tro att man har semester när det är så. 

Tyvärr är det långhelg som gäller men just idag lättas allt upp av Gyllene Tider på Ullevi! 

Strax dax! Peppen!

En jordgubbshelg

I helgen var vi hemma i Linköping för att åka på Kinda kanal med släkten. 

Jag passade på att plocka jordgubbar med min lillebror och hans tjej, han har fyllt år och vi skulle baka tårta. 

Jag som inte tål jordgubbar i vanliga fall är numera storkonsument, dendär lilla personen i magen har verkligen ändrat ett  och annat. Hur som helst så äter man ganska mycket mer än man plockar när man plötsligt tål världens godaste bär. 

Lite lätt illamående ( men farfar hade vart stolt, han hetsade oss alltid till att äta mer och lägga mindre i hinken) så for vi hem och bakade jordgubbstårta.

Dagen därpå packade vi ombord oss och min farbror på m/s Kind för att fara genom massa slussar hela vägen ner till Brokind. Jag som är lite av en otålig typ trodde det skulle bli långsamt men jag tröttnade inte förrän sista timmen så det var klart roligare än vad man kunde tro!

Efter alla slussar var vi sol-röda och varma så vi for till landet och badade i sjön. Efter lång vånda var iallafall jag, min kusin, morbror och mamma i. Tydligt att se vem badgenen kommer ifrån. Lite kramp och hackande tänder senare var vi nöjda och glada igen.

Sen vankades det grillkväll, fågelskådning och tårta och vips så var en hemskt fin dag slut.

Att ta igen sig

Med paddan på magen och fötterna i Daniels knä tar jag och ryggen igen oss efter kanske inte världens bästa helg. Jobbigt på jobbet och huvudet har inte riktigt förstått att kroppen inte vill göra som vanligt. Lyfta gubbar från golvet är inte riktigt så lätt som det en gång var...

Imorgon är jag ledig och vi firade med bio, extrema mängder popcorn och varsin stor läsk. Nyttigt så det förslår...
Eller ledig och ledig. Som vanligt nästan mer att göra än en vanlig dag. Måste verkligen fixa papprena till försäkringskassan, börjar redan bli krångligt, trots att det är långt kvar.
Sen ska det övningsköras, krävdes visst lite press för att sätta igång med det. Och sist men inte minst ska håret äntligen friseras och sen ska det hängas med världens sötaste brorsbarn.
Blir nog en fin dag!

Anledningen till tystnaden

Alltså, det har ju varit lite tyst här inne. Det finns fler anledningar, vissa större än andra.
Här är den största. Hemligheten.

 

 

Jag har något som växer i min mage. Och det är ju inte precis hemligt längre, det går knappt att missa.

 

 

En liten krabat med armar och ben och alla klaffar på rätt plats i hjärtat. ( Tro mig, jag tvingade barnmorskan att titta efter extra noga) Den sparkade och levde om så att det var svårt att få någon bra bild men vad tusan gör det.

Brås den på sin mor kommer vi ha att göra när november kommer.

Och det gör som ingenting. Dethär är fantastiskt.

Söderut

Om två timmar tar jag och daniel vårt pick och pack och far lite södut, nämligen mot Warszawa!
Där är det lite varmare och jag hoppas på en jacklös uteservering och lite sol på näsan.
Framförallt ser jag fram mot att bo på hotell, det var länge sen sist.
Och bara få vara med den jag gillar bäst!
Så so long Sverige, snön och regnet. Ses nästa vecka!

v.å.r.

Cykelvägarna är sopade och det luktar sådär lite blöt, mustig asfalt när vi cyklar till jobbet på morgonen.
Det är så fint så man blir helt kollrig i hjärtat.
Äntligen, äntligen - äntligen är det vår!!

Detdär med jobbet

Igår fick jag vad man kanske skulle kunna kalla för en "reprimand" av en medarbetare på mitt jobb. Eller så skulle man kunna säga att hon muckade gräl, det kanske kommer lite närmre sanningen.
Det är rätt roligt egentligen, hur man kan leva i parallella universum.
Jag tycker att jag jobbar på rätt bra, väldigt bra tillochmed, är rätt omtyckt av både personal och patienter och ofta bjuder på en dråplig historia eller två som får folk att skratta. Att jag försöker att Vara neutral mot de jag inte tycker så mycket om ( man kan ju omöjligt tycka om alla hundra jobbarkompisar, eller hur!?)
Men. I det andra paralell-universumet är jag citat: en lat bitch som är dum i huvudet. Där ser man.
( Jaja, jag kan snäsa, gnälla och klaga men jag hoppas jag inte gör det hela tiden..)
Nåväl. Denhär lata bitchen hann hur som helst springa ett par vändor till operation, duscha en patient, prata med ett antal läkare, plats-kordinatorer och anhöriga, stämpla prover och ge frukost till massa patienter innan klockan var halv nio.
Och istället för att få hel lunchrast vaktade jag en hel avdelning. Själv eftersom alla andra åt/var iväg med patienter.
Såhär ser det ut då.
Men jag tar ju inte så mycket ansvar heller.

Middagstips

Imorgon är det köttfri måndag igen. Och eftersom Sara bjöd mig på den godaste vegetariska lasagnen jag har ätit härom veckan så måste jag vidarebefordra receptet till världen.
Alltså fy tusan vad god den är.
Här kommer den.

 

 

1 paket färska pastaplattor

2 msk smör

3 msk vetemjöl

5 dl mjölk

100 g riven parmesan

250 g ricotta

8 stora tomater, finhackade

1/2 kruka basilika, finhackad

1 stor rödlök, strimlad

3 vitlöksklyftor, finhackade

Börja med att hacka lök och vitlök, lägg i en stor skål.

Sen är det bara att börja hacka tomaterna. Det tar ungefär en halv evighet men det är det värt.
Lägg i hacket i den stora skålen tillsammans med lök och ricottaosten.

Hacka basilika och riv parmensanosten.
Blanda i basilikan i lök- och tomathacket, salta och peppra. Klart med fyllningen!

Gör bechamelsåsen av mjölken, smöret och mjölet. Blanda i 2/3 av parmesanosten.

Sen är det bara att varva fyllning, sås och lasagneplattor, skjuts in i ugnen på 200 grader i ca 25 minuter.

 

OBS! Viktigt att det är färska lasagneplattor.
Ät och njut!

 

 

Livet som går lite för fort

Alltså jag hinner inte med.
Allt går så fort nu, det är födelsedagskalas, lindyhop, middagar, häng i solen, träning, jobb, dubbelpass på jobb, mer lindyhop, fester och planer för framtiden.
Jag har köpt en kalender för att kunna hålla reda på allt men det hjälper inte riktigt hela tiden.
Vissa planer går om intet för att jag har dubbelbokat mig.
Vi skulle ju åkt på spa - Evelina, Emma och jag. Men sen kom jag på att Hisingen runt var samma helg och om jag missar den tävlingen blir det ingen Göteborgsklassiker för mig.
Så det blev inget spa då. Jäkla skit!
Men cykla ska jag göra. Och det blir nog kul.

Hur som helst är jag ledig i dagarna tre, skönt värre för jag är galet trött.
Igår var det verksamhetsfest i Johanneberg. Hela jobbet (nästan iaf) var där och slog klackarna i taket, vissa mer än andra.
Själv hasade jag hem vid elvasnåret.
Idag vaknade jag upp till dethär:

Gjorde våruppror och satte på mig min gamla vårjacka och traskade ut i solen.
Satt på en bänk och önskade att nån satt brevid så jag fick prata hål i huvudet på den. Men det är lite dåligt med spontan-promenad-kompisar i Gamlestan.
Istället lyssnade jag på radio och somnade ungefär 5 minuter efter jag hade satt mig ner.
Har jag sagt att det nog är bra att jag är ledig?

 

 

Nu ska jag egentligen inte göra nånting mer än att vänta på att Daniel kommer hem från jobbet. Det är ju kul det med.

Mot Linköping!

Nu sitter jag på bussen mot Linköping,har ledig helg och är sannerligen upplagd för lite äventyr!
Ikväll ska jag till min lillebror och få middag, titta på hans nya lägenhet och träffa hans nya tjej. Imorgon blir det lite träning ( försöker ju reda upp mitt liv lite med detdär. Absolut minimum med 3 träningstillfällen per vecka - inklusive lindyhop) och sen har finaste Malin födeledagsfest!
Jag är så himla peppad!

Förövrigt har det vart en galet fin dag idag, visserligen har jag jobbat men ändå. Med lagom mycket att göra och kaffe i solen med fina vänner så gör det inte så mycket. Fy vilken skön känsla det är att tycka om sitt jobb så mycket ( oftast iaf )
Idag skrattade jag så tårarna rann flera gånger...

Men med fint väder kommer ännu mer vår och sommarlängtan. Satt och tittade på gamla bilder nu och dör lite av längtan och hur fint det är på östgötaschlätten då.
Men våren och sommarens tid kommer väl så småningom.
Ska bara ge mig till tåls lite.