Sparken

Inte nog med att jag var på GT i veckan.
Jo såhär är det. Första sparken väckte mig vid fyrasnåret på morgonen i torsdags.
Det var inte någon lätt svepande känsla eller som ett fisksprattel eller ett kurr som folk beskriver det.
Nej, här var det nån som knackade på ordentligt. " Knack,knack,knack".
Vad tusan!? Jag som började tro att jag bara var tjock utan innehåll igen. Det är vecka 22 nu så det var väl iofs på tiden, men ändå.
Krabaten där inne höll på med sitt knackande i två timmar och sen blev det tyst igen.

Jag ska ju inte sticka under stol med den sjuka känslan av att ha nån i magen. Alltså, det är det konstigaste jag har vart med om. Men lyckan!
Nu knackas det då och då och jag blir lika förvånad varje gång.
Tänk att det snart (eller nästan snart iaf) ska komma en liten människa till våra liv och vända uppochner på allt vi tror vi vet.
Det är så konstigt att jag blir stollig.

Och idag hittade jag ett nytt bord. Perfekt.