I fredags mötte jag upp Karolanna för att se mina barndomsidoler Gyllene Tider.
Och alltså. Det. Var. Så. Bra.
Inte kunde jag tro att jag skulle tycka att det var så fantastiskt som jag gjorde. 43000 pers var där och allsång på varendaste låt.
Jag tog min foglossning och dansade loss mitt allra bästa och Karolanna var inte sen att hänga med med sin ödematösa fot.
1,5 timmes lycka.
Och inte blev det precis sämre av att Marie Fredriksson klev upp på scenen under sista låten. "När alla vännerna gått hem".
Åh, det var så fint!
Och alltså. Det. Var. Så. Bra.
Inte kunde jag tro att jag skulle tycka att det var så fantastiskt som jag gjorde. 43000 pers var där och allsång på varendaste låt.
Jag tog min foglossning och dansade loss mitt allra bästa och Karolanna var inte sen att hänga med med sin ödematösa fot.
1,5 timmes lycka.
Och inte blev det precis sämre av att Marie Fredriksson klev upp på scenen under sista låten. "När alla vännerna gått hem".
Åh, det var så fint!
En helt perfekt kväll var det, långsam solnedgång över Göteborg, svalt och högt till himmelen.
Och vi sjöng oss hesa med alla andra som var där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar