En jordgubbshelg

I helgen var vi hemma i Linköping för att åka på Kinda kanal med släkten. 

Jag passade på att plocka jordgubbar med min lillebror och hans tjej, han har fyllt år och vi skulle baka tårta. 

Jag som inte tål jordgubbar i vanliga fall är numera storkonsument, dendär lilla personen i magen har verkligen ändrat ett  och annat. Hur som helst så äter man ganska mycket mer än man plockar när man plötsligt tål världens godaste bär. 

Lite lätt illamående ( men farfar hade vart stolt, han hetsade oss alltid till att äta mer och lägga mindre i hinken) så for vi hem och bakade jordgubbstårta.

Dagen därpå packade vi ombord oss och min farbror på m/s Kind för att fara genom massa slussar hela vägen ner till Brokind. Jag som är lite av en otålig typ trodde det skulle bli långsamt men jag tröttnade inte förrän sista timmen så det var klart roligare än vad man kunde tro!

Efter alla slussar var vi sol-röda och varma så vi for till landet och badade i sjön. Efter lång vånda var iallafall jag, min kusin, morbror och mamma i. Tydligt att se vem badgenen kommer ifrån. Lite kramp och hackande tänder senare var vi nöjda och glada igen.

Sen vankades det grillkväll, fågelskådning och tårta och vips så var en hemskt fin dag slut.

Livets vånda

Och just ja.
Imorron åker jag med Daniel till Linköping.
Det är ju påsk i helgen och då har det sagts att man måste åka hem.
Det känns minst sagt konstigt efter all skit som har hänt.
Jag vill faktiskt inte hem men det känns som om jag måste.
Man kan ju inte straffa alla för vad en person har gjort. Och detdär med att förlåta kanske ska tas tag i.
Men jag är ju långsynt, det vet ju alla. Mitt sämsta personliga drag om ni frågar mig.

Men nån dag måste jag väl bli vuxen och ställas inför all världens problem. Jag önskar bara att det inte var imorgon.

Sån tur är jobbar jag lördag-söndag så jag far hem fredag eftermiddag med evighetsbussen swebus.

Positiva är att jag ska leka med Karolanna och Malin hoppas jag!
Och Karolanna har styrt upp en dejt med Sofie och Åsa från låg-, mellan- och högstadiet. Har inte träffat dom på flera år och dom hade klassåterträff i helgen som var. Ska bli roligt att se vad som har hänt.

Jag älskar iallafall min kille och han får mig tillslut glad hur det än går.
Och denhär låten blir jag med glad av.
Och filmen med för den delen. Se den. Juno. Skrattar och gråter om vart annat.



Imorron ska jag gå på nån jäkla avancerad hjärt- och lungräddning på jobbet.
Jag skulle ha pluggat igenom boken, men så vart det inte. Som vanligt.
Det kanske går bra ändå.