Livets vånda

Och just ja.
Imorron åker jag med Daniel till Linköping.
Det är ju påsk i helgen och då har det sagts att man måste åka hem.
Det känns minst sagt konstigt efter all skit som har hänt.
Jag vill faktiskt inte hem men det känns som om jag måste.
Man kan ju inte straffa alla för vad en person har gjort. Och detdär med att förlåta kanske ska tas tag i.
Men jag är ju långsynt, det vet ju alla. Mitt sämsta personliga drag om ni frågar mig.

Men nån dag måste jag väl bli vuxen och ställas inför all världens problem. Jag önskar bara att det inte var imorgon.

Sån tur är jobbar jag lördag-söndag så jag far hem fredag eftermiddag med evighetsbussen swebus.

Positiva är att jag ska leka med Karolanna och Malin hoppas jag!
Och Karolanna har styrt upp en dejt med Sofie och Åsa från låg-, mellan- och högstadiet. Har inte träffat dom på flera år och dom hade klassåterträff i helgen som var. Ska bli roligt att se vad som har hänt.

Jag älskar iallafall min kille och han får mig tillslut glad hur det än går.
Och denhär låten blir jag med glad av.
Och filmen med för den delen. Se den. Juno. Skrattar och gråter om vart annat.



Imorron ska jag gå på nån jäkla avancerad hjärt- och lungräddning på jobbet.
Jag skulle ha pluggat igenom boken, men så vart det inte. Som vanligt.
Det kanske går bra ändå.