Lussebullebaket

När man inte har så mycket att göra kan man alltid baka. Och är man som jag och längtar extra mycket efter julen kan man ju börja med att baka lussekatter, det är ju ändå snart advent!

Här kommer receptet:

50 g jäst
5 dl mjölk (röd)
200 g smör
250 g kesella
2 dl socker
1g saffran
1 tsk salt
16 - 17 dl vetemjöl
massa russin
1 ägg + lite mjölk till pensling
pärlsocker om man gillar det

Gör som med en hederlig bulldeg - smält smör och häll i mjölken. Värm till 37 grader
Smula jästen i en bunke och blanda med degvätskan.
I med saffran, salt, socker, kesella och blanda runt. Sen är det bara att ha i mjölet, lite i taget tills degen släpper kanterna.
Jäs i 60 minuter under en handduk.

Häv ut degen och knåda den på bakbord. Här kan man ju välja om man vill ha russin i själva degen eller om man vill göra traditionella lussebullar med russin bara i hörnen. Jag gjorde hälften/ hälften.
Dela degen i 30 bitar - rulla till längder, gör snurror och låt jäsa i 45 minuter till. Ca 30 bullar blir lagom i storlek.

Sätt ugnen på 225 grader, pensla bullarna med uppvispat ägg+ mjölk och sockra lite om man vill.
Vips in i ugnen - 8 minuter ungefär. Sen är det bara att äta!
Go jul!

39 +2

Jag är ju inte precis bra på att lägga upp veckobilder på den lilla rackarungen därinne. Men nu kan ni få se. Det är ju 4 dagar kvar om man nu ska tro på det givna datumet. 

Även om man inte ska ställa in sig för mycket på ett specifikt datum är det svårt att inte räkna ner. Och hoppas på att den ska komma ut snart. 

Just nu är jag nyss hemkommen från en långpromenad i rätt snabbt tempo ( för att vara mig) men inte händer det något för det. 

Det enda är att magranden plötsligt blev större på ett ställe, första bristningen? 

Eller så är det för att den ligger på sniskan därinne, vad vet jag? Min naveln är iallafall sned så det räcker:

Nä, den har nog parkerat sig därinne för all framtid.

Nu ska jag snart baka lussebullar så det finns godsaker att bjuda på när glöggen blir klar. Det är ju inte förrän i december men ändå. Nåt måste jag väl sysselsätta mig med? Får kanske sätta lås på frysen bara så de inte råkar bli uppätna innan.
Gött att ha lite energi iallafall, igår var värsta deppodagen - hade sovit sjukt dåligt och det var mörkt och regnigt hela dagen. Var helt gråtmild och övertygad om att jag inte hade några vänner (typiskt pms- humör. Var bara lite länge sen jag hade det så jag kopplade inte riktigt att det hade hormoner att göra. Och jag har ju inte vart nåt hormonell innan, kanske mest berodde på sömnbrist.. )
Jag kom hur som helst inte utanför dörren förrän Daniel kom hem.
Men idag så! Pepp-pepp!

10 000 steg

Jag har en ny app, Moves heter den. Hade den för länge sen, men den blev utkonkurrerad av Runkeeper som jag nu är osams med och raderade i vredesmod efter en 5 mil lång cykeltur (Hisingen runt)  när den slutade registrera mitt i rundan.
Men Moves känns ändå rätt bra nu när det kanske inte är längden på rundan som räknas.
Nu mäter jag steg istället.
Målet får ju vara de 10 000 steg som man rekommenderas traska per dag.
Hittills har det gått rätt bra och klockan är ju bara två.

Jag har nämligen varit hos Moa och hälsat på henne och lilla Anton. Galet att vi skaffar barn allihopa!
Vi gick en solig promenad runt Härlanda tjärn, det är verkligen sjukt gott väder idag!

Annars peppar jag för att träffa Filip som ju är hemma från Norge. Hurra!

Jag ska fira att det är fredag med att måla naglarna med höstfärg, köpte ett nytt lack när jag var på stan med Anna och Maria. 

Lila ska det va! Passar fint med min nya tröja. Och på tal om att gå på stan så ser jag så mycket fram mot att snart kunna köpa vanliga kläder igen. Eller vanliga och vanliga. Men bättre utbud än vad som finns nu. Finns så himla mycket fint nu.

Det är liksom inte så lång tid kvar nu, peppen på det!

Jag gissar att det kanske blir några dagar extra men ändå. 

Igår trodde jag iofs att det satte igång, men allt stannade av igen så det var nog bara en teaser. Daniels första reaktion var "Hurra, jag slipper gå till jobbet!" Haha. Bra inställning där. 

Han blev nog mer besviken än jag när allt slutade.

Btw höll jag på att dö i matbutiken igår. Var galet sugen på julmust ( som vanligt) men nåt geni hade placerat flaskorna för långt upp och för långt in på en lastpall så varken jag eller Daniel nådde. Jag försökte i nån slags desperation klättra upp på pallen medan Daniel stod bredvid och fnissade. Dock var magen ivägen och pallen inte fast förankrad i marken (hade nog vart tvungen att bultas fast om den skulle klara min nuvarande vikt) så den välte liksom lite. 

Sen fick Daniel försöka men han hade alldeles för korta armar så han nådde bara med fingertopparna. 

Frustration!

Sen griper Daniel tag i första bästa kille som kommer förbi (lika lång som mig typ, haha) som heroiskt klättrade upp på lastpallen, trillar lite, sträcker sig i benet men tillslut lyckas få ner en flaska. 

Dagens hjälte!

Vi fick oss ett gott skratt alla tre iallafall, trots skador. Och jag fick förklara behovet av julmust i en graviditet. 

Slutet gott allting gott.

Nu blire nagellackande för hela slanten.

Trevlig fredag!

En ärligt snodd tisdagslista.

Hallå! Vad gör du?

Just nu väntar jag på att min lunch ska bli klar. En ihopslängd paj med broccoli, skinka och svamp. Försöker fylla frysen med diverse goda grejer inför den laga-mat-o-pepp jag har hört kommer snart.

Hur ser du ut just nu?

Ärvda gravidkläder från H&M, örhängen från Nepal och håret i knut. Jag har skjutsat min storebror och denhär lilla killen till Landvetter. De ska på grabbhelg i Norge. 

Har liksom nåt slags tvång att klä mig propert om jag ska köra bil. Om jag skulle krocka eller så, att jag inte ska se ut som en lufs. Haha, jäkla tvångstankar.

Vad är det bästa med måndagar?

Just nu spelar det inte så stor roll vilken dag det är. Jag gör typ samma sak varje dag. 

Hasar upp ur sängen, duschar, äter frukost, går en promenad, kollar internet, lagar mat, försöker vila lite, fixa lite hemma, väntar på att Daniel ska komma hem/ nån kompis ska sluta jobba.
Försöker ha nåt slags socialt liv varje dag. 

Avslutar dagen med tända ljus och försöker greppa att det redan är november.

Största höjdpunkten varje måndag är väl iofs att få vända blad i kalendern. Det är kul!

( nej jag har verkligen inget liv)

Nämn tre saker du längtar till.

1. Att den lilla illbattingen ska komma ut.

2. Jul.

3. Malin.

Nämn tre saker du oroar dig över.

1. Hur det ska gå när den lilla illbattingen ska komma ut

2. Att jag alltid ska vara tjock och otränad

3. Att folk ska sluta höra av sig eller bjuda in mig på roliga saker bara för jag snart blir en person till.

Vad önskar du dig?

Snö och kyla snart. Fast helst inte just nu för jag har ingen varm jacka som går att knäppa. Men snart så. En vit advent.

Och en resa. Jag vill alltid resa. Hoppas innerligt att Ister blir ett glatt och snällt barn som vill hänga med på upptåg. Vi kanske inte nödvändigtvis behöver klättra upp på bergstoppar och bli höjdsjuka men det vore fint med lite kulturutbyte, ny sand under tårna och en oupptäckt horisont. Det är en av de bästa känslorna - att vara påväg. 

Här är vi påväg till Sydamerika och jag har redan plöjt halva reslektyren. Det är också en av de fina sakerna med att resa. Tiden att läsa. Gamla klassiker, nya deckare, fantasy, romaner. You name it.

Men nu seglar jag iväg. Åter till listan.

Vad ska du göra i helgen?

Ingen aning faktiskt, Daniel jobbar och jag är helt planlös. Får lite panik när det är så himla oplanerat. I värsta fall får jag väl göra långkok och andra roliga frysa-in-maträtter tills när Ister är ute och man kanske inte orkar laga så himla mycket mat.

På fredag ska jag dock träffa fina Filip som är hemma från Norge på besök. Som jag längtar. Gissar att vi ska satsa på att bli sockerstinna och fnittriga som vanligt.

Något råd till alla där ute?

Var snälla mot varandra.

11 dagar

Idag är det 11 skruttiga dagar kvar till BF.

Jag är seg o trött. 

Igår var vi och hejade på mina fina kompisar som sprang Finalloppet i Skatås, de var så himla duktiga! Nu är de klara med Göteborgsklassikern som vi faktiskt påbörjade tillsammans, men som jag hoppade av lagom till sommaren.

Ska bara övertala dom om att de måste göra om det nästa år så jag får vara med...

Efter hejandet for vi till Allum och Daniel köpte mig ett par fina tofflor från Shepard. De enda tofflorna jag äger är nämligen ett par hysteriskt fula foppatofflor och jag tänker inte gå omkring på BB i bara strumporna. Och kanske inte heller i foppatofflor...

Men nu så. Fixat och klart!

På kvällen var den trevliga delen av dagen tydligen slut, jag svullnade upp i händerna och fick världens värk i ryggen. Kul. Testade TENS men det funkade bara tillfälligt. Daniel masserade sig svettig och vips knakade ryggen till och det värsta släppte. Dock var natten halvkul, hade världens huvudvärk och bara vred mig varv på varv på varv. Så jag har vart vaken sen 3. 

Och inbillat mig att jag hade havandeskapsförgiftning. Sånt man kan göra på nätterna tydligen.

Somnade om nån timme innan vi skulle gå upp och vaknade nästan ännu mer miserabel. 

Nu visade det sig att jag har lite feber och så så det kanske bara var en vanlig förkylning eller nåt. Tråkigt är det iallafall.

Tröstar mig med julmusik och glögg. Och en liten hasning ut i blåsten.

Nu och då.

Jag satt och tittade på gamla bilder på instagram. 

Herregud av mycket som har hänt på inte så lång tid. För nästa exakt nio månader sedan låg jag på en säng i Ecuador och försökte torka under en takfläkt. 

Vi var påväg in i amazonas och det var så varmt och fuktigt att jag trodde jag skulle dö. Och om jag inte dog av fukt så skulle jag dö av alla ljud. 

Men vad som slog mig var att jag hade en navel då. En navel och en ganska platt mage.

Såhär såg jag ut nyss. 

Som en liten val som knappt ser sina tår längre. Festligt värre.

Kommer jag nånsin få tillbaka min gamla kropp? 

Skulle inte tro att jag får det, inte helt iallafall. Men det vore ju fint om lite kunde komma tillbaka. Gärna snart.

Det är 38 veckor mellan bilderna. Jag har ju haft lite tid på mig att lägga på mig ett och annat kilo. 

Men snart blir jag förhoppningsvis lite smalare. Det vore liksom fint att inte bedriva en kamp varje gång man ska ta på sig skorna eller strumporna. 

Eller bara klippa tånaglarna. Piuh! 

Det är som att bedriva ett krig.

Men snart så. (Gärna imorgon efter Lars Winnerbäck konserten. Eller på lördag, det går också bra. Tack.)

Den lille rackarn är välkommen iallafall. 

Jobbarkompisar

I veckan har jag lekt med mina jobbarkompisar tre gånger. 

Vi har druckit te, ätit scones och kakor, stickat ( Dock inte jag r/t tålamodet igen) och vart på restaurang och ätit tapas. 

De är så himla fina!

Här är Mathildas katt som också är fin. Och hemskt nyfiken på stickor och garn.

Igår var vi på vinotapas. Gott värre.

Såhär såg jag ut. Finns liksom inga kläder som gör att man känner sig fin längre.

Plus att jag är varm prick hela tiden så jag helst går klädd i linne och trosor. 

Ej så uppskattat på restaurang så det fick bli kjol o t-shirt.

Rund som en boll. Dock har ister äntligen sjunkit ner lite så lungorna får plats att andas igen. Piuh! Det var på tiden. 

Men det är sjukt gott att inte bli bortglömd när det händer saker, vet ju hur lät det är att glömma bjuda den som inte är på jobbet. Och jag blir så glad o varm när jag ändå får vara med. 

Finaste jobbet i världen. 

Sängen

Sen sist har vi fixat typ alla grejer till Ister. Eller nästan allt iallafall. 

Sist ut på listan var att skruva ihop och måla spjälsängen som vi har fått. 

Det är ju alltid roligt att dra igång ett projekt, alltid lika jobbigt och hatfyllt att avsluta dom. 

Konstigt. 

Tillslut blev det klart, många svordomar senare. 

Det slutade med att Daniel fick fixa det sista för mitt tålamod i kombination med min rygg gjorde mig till en samhällsfara.

Men det blev rätt bra ändå.

Det är ändå tur att det inte finns några stora projekt kvar som jag kan störta in i med huvet först. 

När jag låg på alla fyra med målarfärg över halva magen började jag fundera på detdär med att ta det lagom lugnt.

Svårt tydligen.

Nu ska jag öva på det. 

En utflyktsdag

Idag var ju första dagen i mitt nya liv. Eller nja - kanske inte nya liv men ett liv där jag kan åka lite vart jag vill när jag vill.
Jag och Daniel var ute och åkte lite igår men idag fick jag köra helt själv.
Känns galet förbjudet! Verkligen som om man gör nåt olagligt...

Jag åkte hem till Karolanna och sen åkte vi till Stora Holms säteri och tittade på massa fina saker. Jag lyckades till och med köpa en matta och en duk.
Vi firade med lunch uppe i ladan innan vi kissade på världens kanske roligaste toalett. Gjord av lego.
Kolla bara, man kan ju inte bli annat än glad!

Sen körde vi hem igen och jag gick på promenad i det fina höstvädret. Kallt men tjusigt!
Tur att jackan fortfarande går att stänga. ( Även om det är lite trångt)

Promenaderna är inte riktigt lika snabba som förr, men nästan lite trevligare.

Det är rätt gött när man måste pausa och får sitta med näsan mot solen som en annan pensionär.

Nu på kvällen skulle jag fira min löneförhöjning med en öl men det var så hiskeligt tråkigt att göra själv så plötsligt fann jag migsjälv i köket - slipandes på spjälsängen. 

Att det ska vara så svårt att inte göra nånting.

Men som den hemmafru jag är nuförtiden får man väl ta tag i lite saker. Tanken är att den ska bli vit och ihopskruvad en vacker dag. 

Kom dock inte så långt idag. Tog fram skruvarna men tappade tålamodet efter kanske en minut. Och sen värker ryggen som aldrig förr så det är väl snart dags att inta soffläge.

Om det bara fanns nåt kul på tv att titta på. Varför sänds bara massa skit? Herregud. Man kan ju bli galen för mindre...

Ett stycke körkort comin up!

De senaste veckorna har jag ägnat alla mina små grå celler som finns var till att plugga,plugga,plugga.
Körkortsteori alltså. Fy tusan.
I förrgår var det dags för prov. Jag låg vaken nästan hela natten och rabblade skyltar, regler och gjorde prov på internet. Tror jag fick 2 timmars sömn, liksom halvbra uppladdning.

Jag brukade ju få en fruktansvärd tentaångest på högskolan men jag hade liksom förträngt den. Det går inte att tänka rationellt. Mitt knep då var att oroa mig för andra saker, som pengar eller killar eller nåt sånt. Inte ens det gamla tricket funkade.
Och då hade jag ändå tagit till uppkörningen och saker som kan gå fel under en förlossningen. Hjärnan är knäpp. Tydligen är teoriprovet värre än akuta snitt och bilkrockar.
Men.

Det gick ju så himla bra!
Träffade Baisa på bussen av en slump och fick världens pepp och så bara försvann nervositeten. Magi.
Och jag hade bara tre fel. TRE! Det är ju nästan ingenting.

Så jag åkte hem och firade med en Skyr, några chokladbitar och ett barnmorskebesök.

Skyren var inte lika god som på Island, chokladen var skitgod och Ister har stoppat ner sitt lilla huvud i mitt bäcken och fixerat sig. En himla bra dag helt enkelt. 

Dagen efter, igår alltså, var det dags att köra upp. Jag sov skitbra (i mina mått mätt)  säkert 4- 5 timmar och var så morgontrött att jag inte hann bli nervös. 

Blev lite nervös på körskolan dock, när min lärare inte dök upp. Hon hade nämligen krockat vår bil påvägen till körskolan. 

Hu stackarn!
Hon och jag hann precis hoppa in i en annan lärares bil innan vi var tvungna att åka iväg. Sen blev vi ändå lite tidiga och fick ta en kopp kaffe och snacka lite skit, hon är så himla trevlig!

Och så blev det dags för uppkörningen. Och allt gick bra förutom en liten backning som jag skämdes riktigt ordentligt över. Men det spelade tydligen ingen roll om man hamnade rätt tillslut. Och det tackar man ju för.

Så alltså. Plötsligt satt jag där och hade skaffat mig ett körkort.

Och av min körlärare Caroline fick jag presenter. Så himla rart!

Jag var lite övertygad om att vi skulle ses igen, till nästa uppkörning liksom så jag hade ingenting till henne. Alltid lite jobbigt men så är det väl.

Jag fick en blomma, ett fint kort, ett ljus och en fantastisk gris som Ister ska få. Och en stor kram.
Fy - jag kommer verkligen sakna dom allihopa på körskolan.

Det har vart intensivt och svårt men himla kul och spännande också. Och nu är friheten min.

Och Ister är välkommen till världen vilken dag hen vill.

Utbildningskontroll

Jag försöker ju ta körkort. Det här liksom inte gått så bra tidigare så när jag blev med barn tänkte jag att jag skulle ta tag i det en gång för alla. 

Jag jobbar tydligen bäst under press. 

Hur som helst, på min körskola gör man utbildningskontroll med körskolelärarnas chef för att se om man är "redo" för att köra upp på riktigt.

Förra veckan kuggade jag den. Det var ju inte så himla kul. 

Var på vippen att börja lipa men så bestämde jag mig för att det var bättre att kugga där än på uppkörningen, gick hem och köpte en bulle + en tidning och tog nya tag.

Idag gjorde jag om det och det gick så himla bra! Yay! 

Hoppas bara teoriprovet och uppkörningen går lika fint i slutet på veckan... 

Såhär glad blir man iallafall:

En helg på slätten

I helgen gjorde vi vår sista utflykt. Eller vad jag tror kommer bli sista innan vi blir tre i alla fall. Känns lite risky att fara land och rike runt nu.

Vi tog bilen hem till östgötaslätten för en familjehelg. Innan samkvämet började hann vi hälsa på ute i Bjälbo hos Petra, Daniel och Kerstin och hos Jennie och hennes familj.
Fint att hasa runt och få fika högt och lågt!

Sen blev det fredag och vi åkte ut till Fjälla. Där var det så höstligt så man blev helt knäsvag.
Allting lyste rött och gult och luften var klar och krispig. Man kunde ha t-shirt i trädgården.
Vi räfsade löv och eldade.

 

När det blev för jobbigt för fogarna så skyllde jag på att nån ju var tvungen att passa Theo. Så kunde han sova och jag titta på utan att få dåligt samvete. Perfekt kombo.

 

Sen grillade vi lite korv och fikade. Och eldade lite mer.

 

Jag hittade denhär killen i skogen. Han åstadkom visst lite eldningbart material. Typ varenda gren han kom åt gick upp i rök

Han är ju inte klok.

 

 

Sen vaknade Theo och Daniel passade på att öva lite på att vara familjefar. Det gick ju galant. Fast typ allt går ju galant med den ungen. Önskar en av samma sort!

 

 

När solen började gå ner blev det kyligt och jag och Daniel tog en tur över berget till Gabbi som var och hälsade på sina föräldrar i deras stuga. Så himla perfekt tajming!

Och när det blev kväll bakade vi pepparkakor och drack oss sockerhöga på julmust och glögg.
Himla fint!

På söndagen vaknade vi till dethär inne i Linköping:

 

Grabbarna tog ut cyklarna på rastning i skogen och jag hasade hem till Malin som också var i Linköping på besök - återigen sjukt bra tajming. Vi fick prata ikapp nästan 2 timmar innan jag var tvungen att hasa hem för att packa ihop alla grejer för hemfärd till götet.

En himla fin helg med en riktigt bra bonustvist i form av oväntade möten.

 

En utebliven Stockholmshelg

I helgen skulle jag egentligen åkt till Stockholm för att hälsa på min fina Karolina.

Dock ville kroppen annorlunda. Det har verkligen blivit jobbigare med det mesta och jag är mycket tröttare nu än för ett par veckor sen. 

Så för en gångs skull stannade jag hemma och gjorde lugna saker.

Det är vecka 35 nu, galet att det bara är 5 veckor kvar nu. 

Välkommen oktober

Nu är det oktober. Bästa höstmånaden.
Klar kall luft, krispigt på morgonen, röda löv. Kylig vind. Love it!

Vi firade 1 oktober med att vara lediga, Daniel skulle egentligen utbildats till HLR-instruktör men så blev kursen inställd (synd!) och vi fick oväntat en heldag ihop. Hurra!
Vi tog långfrukost, Daniel tog en tur med racercykeln och jag gick en höstpromenad. Så himla gott.
Sen kom jag hem och satte igång ett litet bakprojekt för vi fick finbesök av brorsan och hans familj.

Efter fikat for vi och tittade på världens största lastfartyg som ligger i hamnen. Stort alltså.
11 mil containrar står på den. Piuh. Så stort att man inte riktigt kan föreställa sig.
Efter tittandet blev vi så hungriga så vi for till stan och åt hamburgare.

 

Theo ville också ha mat som vanligt. Men han fick nöja sig med en pomme och en liten bit bröd.

Rovers hamburgare är lite för starka för en 5 månaders...

 

Målet med dagen var hur som helst Banff Mountain Film Festival. Och då måste man ju ha magen full med hamburgare från Rover, det är tradition.

Årets filmer var riktigt bra, alla utom en. Eller typ två, men jag somnade under den andra så den blev inte så lång för min del.
Skidfilm ska vara kort och cool, annars blir det lite långsamt. Och en film om curling är lite dömd att bli tråkig redan innan man sett den.

 

 

I övrigt är det sjukt kul tillställning. Man träffar alltid lite folk man känner och blir totalinspererad av alla knäppgökar som finns därute i världen.

Och imponeras av vad den mänskliga kroppen klarar av.

Idag har jag späkt migsjälv med körkortsteori hela morgonen, herregud vad det inte är så kul. Förhoppningsvis ger det resultat tills uppkörningen och teoriprovet om ett par veckor.

Men nu är jag fri och ska ge mig ut i höstsolen en sväng innan Daniel kommer hem så vi kan fara ut på landet och köpa ett skötbord.
Det närmar sig nu.

julmusten

Har kanske haft världens mest störiga craving senaste veckan. Julmust. I september.

Det är inte helt lätt att få tag på kan jag säga.

Tror jag letade överallt innan jag sprang på den här pallen på Coop i Bäckebol.

Lyckan var total.

 

 

 

Vi har tillochmed åkt till Kungälv en gång för att jag hade hört att det fanns på Citygross men väl där skrattade de bara åt mig och sa att det var lite tidigt för must.

Tacka vet jag Coop. De kan man lita på.

 

Jag kände mig dock sjukt åpen när jag köpte tre flaskor (fanns inte stora flaskor) men idag ska jag dricka en. Efter jag har gått promenad. Inkomst och utgift ni vet.