Dukes Place

 

Igår var det dags för Dukes Place igen.

Det betyder lindyhop till liveband och den ultimata peppen.

Jag skyndade mig hem från jobbet och svirade snabbt om till min bästa lindy-klänning.

En polkagrisrandig sak där kjolen står rakt ut när man snurrar fortfort.

 

 

 

Och fort gick det. Det snurrades som aldrig förr och när klockan slog 23 gjorde axeln så ont att det inte gick mer. Jädra skitaxel. Nån drog i den lite extra hårt i måndags och sen dess har den knastrat lite oroväckande. Mjo. Vi får väl se vart det slutar.

Hur som helst så var det ändå paus och tävling då axelontet stoppade mig. Kul som tusan och Martin och Sara gick till final och jag var stolt som en tupp!

 

Efter det fixade Joel skjuts åt mig med hans kompis så jag slapp skramla på spårvagnen en timme och springa hem genom regnet. Man tackar!

Här är bevis på hur snabbt det gick förresten. Ett stycke misshandlad arm. Lite rivsår kanske man får räkna med när man har kul.

 

En tripp till Sälen

För en vecka sen vaknade jag och Daniel upp i Sälen.

 

 

Vi var där för att träffa Emma och Markus, fylla lungorna med frisk luft och titta på fjällen. Det var kallt och friskt och underbart.

 

 

Vi började med att grilla korv vid en sjö mitt uppe på fjället. Som tur var fanns ett vindskydd, för precis när vi hade fått riktig fyr på elden började det hällregna.

Korven vart precis klar innan elden slocknade och vi packade in oss i bilen med värmen på max och styrde kosan hem mot rykande tekoppar och en varm dusch.

 

 

Eftersom det var kanelbullens dag passade vi på att slänga ihop en sats bullar som vart helt galet goda!

 

 

Nästa dag sken solen och vi tog en tur på fjället. Det finns inga bra bilder på det men ni får väl föreställa er. Sol, sjöar, lite halkiga stenar och tusen miljoner röda löv.

 

På kvällen firade vi att Markus inte jobbade mer den helgen. Tapas, ost och vin.

 

 

Efter en lång sovmorgon kisade vi ut genom fönstret och när dimman hade lättat var det strålande sol igen. Helt underbart!
Vi åkte upp till Markus jobb och lånade ihop lite cyklar till oss för att sedan bege oss ut till Rörbäcksnäs för lite mountainbike.
Underbar,underbar skog!

Jag trillade bara 3 gånger och klarade av två ställen som jag inte vågade åka på förra året. Timmarna bara försvann och plötsligt var det sent på eftermiddagen.

 

På söndagen var det dags att åka hem igen. Jag kunde dock ha stannat en vecka till. Minst.

Hösten i fjällen är fantastisk. Kort men fantastisk.

Kolla här på trädet! Det första kortet är från torsdagen, det andra från söndagen. Det går verkligen undan.

 

 

Sen roadtrippade vi hem igen. Stannade på lite olika ställen för att inte bli för trötta. Tillexempel lärde vi oss lite spanska av en dam i en skinnbutik.
Sen tittade vi på denhär fina bron och försökte att inte trilla ner från stupet där vi stod och fotade.

 

 

 

 

Snipp snapp snut, så var kortsemestern slut.

Tur att vi far till Island i sommar.

Välkommen höst

Idag är jag "ledig". Alltså har jag äntligen jobbat mina 8 pass i rad och får gå i skolan istället. Det jag hade sett fram mot mest var min sovmorgon idag. Jag skulle inte behöva gå upp 05.12 som jag gör i vanliga fall utan 06.00. Whoopwhoop!
Dock ville nån (aka min kille som jobbade tidigt) att det skulle vara så utan väckte mig under nån slags tornadoliknande tillställning och krävde att jag skulle gå upp för min väckarklocka tjöt.

Efter 2 millisekuders funderande väckte jag honom (vad är dethär med att terrorisera folk i sömnen!?) och bad honom gå upp och stänga av sin väckarklocka och att han skulle gå upp. Klockan är 05.12. WTF liksom.

Så var det med min sovmorgon.

 

Men. Man får hemskt mycket gjort när man inte kan somna om utan går upp mycket tidigare än vanligt.
Man kan lyssna på nattradio och tända ljus och äta frukosten i lugn och ro. Och tillochmed dricka kaffe! I vanliga fall prioriteras det bort i morgonhetsen. Jag går alltså upp 2 minuter senare och dricker beskt kaffe på jobbet istället. Låter ju klokt nu när man skriver ner det. Eller inte.

Nåväl. Tillbaka till den lugna morgonen:

 

 

 

Sen gick solen upp. Det var fantastiskt vackert. Önskar jag kunde visa hur fint det är egentligen, men eftersom min dator inte fungerar längre och det är sjukt omständigt att föra över vanliga kort till Ipaden får ni vanliga mobilbilder istället. Bättre än vilken tv och tidning som helst.

 

 

 

När jag kom ut var det kallt och krispigt och högt till himlen. En riktig fjäll-höst-morgon kändes det som. Jag hade ullstrumpor, fingervantar och halsduk. Så himla härligt, alltså dethär är ju hösten jag älskar.

For iväg till sammanstrålningsplatsen för oss pendlare och träffade Erik, Erik och Torsten. Och så packade vi in oss i bilen och for till Borås. Dethär väntade tydligen på oss där. Tacksamt:

 

 

 

 

Nu har jag frusit sen jag kom hem. Försökt tina under ett täcke, sen under en filt, sen med en kopp varm choklad och nu med Daniel dator i knät (den blir ungefär hur varm som helst) men inget funkar.
Tröstar mig med att det kommer vara ändå lite kallare i biosalongen ikväll. Kallt men mysigt.

Vintagerundan

 

Häromdagen var jag ledig och jag cyklade in till stan för att kolla in saluhallen i Linné med Anna. Fint värre. Efter lite stekt strömming direkt från Havet svirade vi om till vintage-letar-byxorna och gav oss ut på jakt.

Jag hittade en fantastisk liten skapelse. En kappa från 60 talet med perfekt passform. Ett litet hål i ena fickan men annars helt underbar.

Här får ni en suddig bild på den:

 

 

Anna köpte lite glas och sen var hon tvungen att åka hem och plugga. Jag hamnade mitt i en regnskur och tog skydd inne på myrorna. Och plötsligt mitt framför näsan stog ett par vinterkängor. Lite för stora (eller kanske perfekta med ett par sockar i) men för 130 :-

Jag kan ju inte tro annat än att de stog där och väntade på mig.
Jag har ju så otroligt dålig cirkulation i fingrar och tår (Raynauds Syndrom)  och varje vinter är en kamp mot förfrusna tår. Men nu sätter jag mitt hopp om ofrusna tår till dessa:

 

 

De känns som om de skulle klara en vinter i Sibirien. Men vi får väl se. Det är värt att prova iallafall!

 

Nu ska jag ta och cykla till jobbet i höstsolen, 3:e passet av 8 i rad. Piuh. Kanske kan hålla tummarna för en lugn kväll. Var på bodypump imorse och la på lite extra vikter, har numera spagettiarmar...

Morgonen är ju min grej

Alltså, fy vad jag gillar att jobba kväll ibland. Särskilt när man vaknar av sigsjälv när klockan är 7.15 och man såsar upp, får på sig lite träningskläder, äter litelite innan man ger sig ut (sockerärtor idag, snacka om att kylen är tom) och möts av strålande sol, klar himmel och 7 plusgrader.

Fy tusan va fint det är med höst - bästabästa tiden! Fast det säger jag alltid om alla årstider, men tja. Omväxling förnöjer väl?

Efter en timme i solen är mina händer som små isklumpar och magen längtar hem till min favoritmåltid på dagen: frukosten!



 

 

 

Jag äter i stort sett samma saker varje morgon så jag fattar inte hur det kan vara så gott. Kaffe, knäckebröd och fil med banan/smoothie.

 

Sen har jag ragglat runt härhemma, plockat lite, gått till återvinningen, imponerats över hur bra ryggen känns efter gårdagens massage och hämtat ut ett paket på posten med fina saker i. Och haft en fin pratstund med fruktaffärskillen. ( Han som tydligen ger alla söta tjejer rabatt på frukt, haha!)

Tänk om alla morgnar kunde vara som denhär.

Ingen stress och alla sidor i tidningen är nogrannt genomlästa. Fint som snus.

 

Ikväll blir det jobb och imorgon blir det kursstart i Borås. Ska bli spännande att se om jag kan hålla mig vaken en hel dag i skolbänken, hade ju vissa bekymmer med det förr.

Så mycket piller, så lite sömn Så lite ork, så mycket dröm

Lars Winnerbäck i Vidingsjö

I helgen var det äntligen dags för Lars Winnerbäcks spelning i Vidingsjö. Vi var smått ihjälpeppade redan i våras och nu var det äntligen dags.

 

Förfestpepp i solen. Alltså jag kan som inte fatta att det verkligen var sant. Vidingsjö motionscentrum, sol, öl, fantastiskt fina vänner och Lasse.

Maj god!

 

 

Efter att vi hade slutat tappa bort varandra i folkmassan, enligt corren 15 000 pers, ställde vi oss framför scenen och hade det bara för fint. Sjöng mig hes, la stämmor vi tyckte saknades och log så jag fick kramp i kinderna.

 

 

När Vi hade vinkat hejdå till Karolanna, Malin och Jenny gick jag Robert, Johan och Sofia för att titta på när 15 000 mäniskor skulle åka buss hem. ( den fick btw poliseskort för att ens komma fram till hållplatsen)

 

 

 

Sen och tog en sista lindysväng innan det var dags att bryta upp, kramas hejdå och säga "vi ses" och hoppas på att det blir snart snart snart.

 

sista delen av semestern

Dethär med realtidsinlägg verkar ju inte vara min grej, men bättre sent än aldrig resonerar jag så här kommer sista delen av semestern.

När vi hade varit klar i Linköping och träffat alla (nästan) som vi ville träffa for vi vidare mot Stockholmskompisarna. På vägen stannade vi i Söderköping och åt glass-lunch.
Inte trodde jag att jag någonsin skulle kunna få för mycket glass, men det gick tydligen. Åt så det stog ur öronen, men fick knappt i mig halva. Vilken besvikelse.

 

 

 

 

Väl i Stockholm bodde vi hos Helene och Kalle medan de snällt bodde hos Kalles föräldrar. Jag och Daniel gjorde stan på dagarna och träffade folk på kvällarna. Alla hade tydligen börjat jobba, men det gick ju bra med de flesta ändå.

Vi gick bland annat och drack öl.

 

 

 

 

Och hittade fantastiska loppisar.

 

 

 

 

Och var alldeles ensamma i tunnelbanan. Lite läskigt.

 

 

 

 

Sen for vi till Johanna i Uppsala. Vädret var så att säga blandat.

 

 

 

 

Där satt vi och eldade, badade tårna i sjön och tycket att livet var alldeles fantastiskt fint.

 

 

 

 

Sen for vi hem och när jag fick bläddra blad i kartboken till västkusten blev jag alldeles varm och lycklig inuti. Ännu bättre var det för att jag åt lakrits samtidigt. Fint som snus.

 

 

 

När vi kom hem möttes vi av massa halvdöda och döda blommor. Men det var en ruskigt fin semester!

 

Höstens utmaningar

Hej mitt i semestern! 

Vi har nu arbetat oss upp till Linköping och peppar nu om för nordligare äventyr.

När vi inte semestrar, äter god mat och träffar fantastiska människor försöker jag styra upp hösten. 

Jag kanske har tagit mig vatten över huvudet men jag ser fram mot hösten sjukt mycket! Alla fredagar ska jag och Torsten sätta oss i hans lilla bil och fara till Borås högskola och lära oss massa viktiga saker. Ser dock inte fram mot tentan som jag har hört ska vara allt annat än trevlig.

Sen ska jag verkligen fortsätta med dansen.

Robert har fått jobb i Stockholm och kommer flytta snart, himla sorgligt men såklart roligt för honom. Dock tråkigt ut lindyhopsynpunkt. Men man är ju inte sämre än att man kan va lite flexibel. Devrim och jag har ju dansat en del ihop under våren och det verkar ju vara ett vinnande koncept så vi slog våra kloka huvuden ihop och anmälde oss till en kurs. Och sen en till. Och sen två till. Herregud! 

4 kurser. Ja. Kan ju inte bli annat än roligt iallafall!

Skåne levererar

Skåne alltså. Sol, iskalla bad, rågfält så långt ögat kan nå. Det är så vackert här.

Vi tog en tur på Ven häromdagen, hyrde cyklar och trampade runt. Åt äcklig kebab och somnade i solen på en sandstrand halvvägs till Danmark.
Man borde ha semester lite oftare va? Sådär så man hinner andas, eller bara stanna för att titta på nåt fint.

Idag har vi varit i Kivik och tömt mysteriet på flaskor. Den första avnjöts med middagen på en topp med utsikt över havet, den andra nyss tillsammans med brie och salta kex.

Jo, jag kan nog vänja mig vid semester.

Semestern har startat!

Vi började semestern med sol. Från morgon till kväll.
Hittills har vi sovit i tält, morgondoppat oss i havet, druckit kaffe och ätit bullar under Tomas och Annas stora körsbärsträd, badat lite mer, gosat med Kerstin, tittat på branta klippor och på stjärnfall och ätit galet god mat.
Och dethär är bara början.
Fy tusan vad fint vi har det!

Husdrömmar och fina vänner

Idag har vi haft en ledig dag jag och Daniel. Jag är friskare och jobbade igår, även om jag var så trött att jag inte orkade fara iväg till lindyn på kvällen. Måste vara första gången det händer!

Men det är gott att vara ledig hur som helst, vi har tvättat och fixat så vi är lite mer redo för semester, bara 3 arbetspass kvar nu. Det är nästan så jag inte tror att det är sant!

Annars har vi vart på utflykt till Floda idag och tittat på min senaste husförälskelse. Alltså jag dör vad fint det är! 

Grått trähus, gångavstånd till bad och nära som tusan till tåget. En liten trädgård och kakelugnar i alla sovrum och i köket finns denhär:

Men det är väl som Daniel (aka förnuftet) säger. Det är lite långt bort, jag skulle få tråkigt och det är framförallt inte läge att gå och köpa ett hus om vi nu ska till Sydamerika om ett par månader.

Ena delen av mig håller med, klart vi ska bo i stan, och den andra delen vill bo på landet - odla morötter, tomater och bygga växthus.

Påvägen hem stannade vi å Allum innan vi for hem och skrotade runt lite innan det var dags att fara in till stan och träffa folk.

Såhär kan man se ut när man skrotar runt.

Nu har jag precis kommit hem från en sushimiddag med Karolanna, plus en uppföljande fika på Magasinsgatan med densamma. Tänk att pratet aldrig tar slut, inte ens efter 20 år. Jösses! Vad gamla vi har blivit! Men också väldigt fint att vi fortfarande har varandra.

Nåja. Daniel är kvar på stan med Johan, jag lyssnar på Abalone Dots, har tända ljus och är hemskt nöjd med denhär dagen.



Insomnia

Alltså, min kropp är ju för härlig.
Den får liksom för sig att den inte behöver sömn varje gång jag är sjuk. Vad är det med det liksom!?
Som inatt.
Vi såg på film igårkväll och sen kom vi (jag) på att min cykel fortfarande står uppe vid sjukhuset och att det kanske inte var den bästa iden att ha den där. Kedjan hoppade i fredags, så den har stått där sen dess. Och cyklarna brukar väl få stanna sisådär en natt innan nån vänlig själ knycker dom.
Så sagt och gjort for vi upp och hämtade hem den, frid och fröjd.


Jag dör nån slags trötthetsdöd påvägen hem i bilen och stupar i säng straxt innan klockan slår tolv.
Halv två smyger Daniel in i sovrummet och deklarerar att kan ska sova och ha öronproppar så jag kan hosta hur mycket jag vill. Tack. Alltså jag älskar honom ju och så. 
Men. Väck. Mig. Inte.
Jag har alltså inte somnat om. Nu är klockan snart halv sex och jag har hört att det kan vara bra att sova om man är sjuk...Åtminstone är det nåt jag säger till mina patienter.


Vad ska jag göra nu? Internet har tagit slut, jag har kollat på vartenda hus i Göteborg, Linköping Karlstad (sistnämnda är till Emma och Markus) och ätit en banan,och ett ballerinakex. 


Frukost kanske? Ge upp sömnen helt? En och en halv timme är ju meeeer än nog!
Gah, denhär dagen har definitivt inte börjat bra.

Förkylningen

Jag är förkyld, lite sådär manligt förkyld. Jag önskar mig en årsförbrukning av snälla snytpapper, de jag har gör mig skinnflådd på näsan.

Jag smörjer och smörjer men det hjälper inte. Det är liksom fnasigt och dant.

Daniel tycker jag har tur som blev förkyld denna helgen istället för nästa, för då har vi semester. Men jag vet inte riktigt om jag är böjd att hålla med. Man kan inte gå till mitt jobb när man håller på och hosta eller snora. (= dåligt med pengar)

 

Så jag sitter alltså hemma och gör det, tar kort på min trasiga näsa och lägger uppenbarligen upp det här till allmän beskådan. Fiffigt.

När jag inte gör det tittar jag på film och gamla grejer på SVTPlay.

Igår fick jag för mig att gå ut med soporna. Jag flåsade en kvart efter att ha gått upp för trapporna igen så idag har jag stannat inne.

Gjort kuckelimuckmedicin.

Jarnos finska te och Enisas kroatiska smoothie. Fast hon sa att jag skulle ha i en hel citron i den, det räckte med en tredjedel för att få hela gommen att dra ihop sig. Men det kanske är effektivt?

Man får väl bekämpa bacillerna bäst man kan. Svenska knäckemackor kanske också har nåt bra i sig?

Fast jag tror inte det gör så stor skillnad, är helt övertygad om att Johan och Anna smittade mig i måndags med den berömda Härräng-flu. Och den är tydligen extremt efterhängsam. Men vi får väl se.

Brunch

För exakt en vecka sedan var jag på brunch med dehär fina personerna.

Daniel var också med men han fastnade inte på bild.

De bor i Sälen och fastän det inte är mer än några timmar bort ses vi nästan aldrig och det är så himla sorgligt. Det var ett år sedan sist, även om det kändes som om bara det hade gått en kvart sen sist.

Det är det sämsta med fina vänner som bor långt bort. Att man kommer på hur mycket man saknar dom när man väl ses.

Nu försöker vi planera in en Emma- och Markusresa till hösten och det vore ju fantastiskt fint för jag behöver snart stilla min fjäll-längtan innan jag går upp i rök.

Röda björkar och eld och god mat och kärlek. Ja tack.