För exakt en vecka sedan var jag på brunch med dehär fina personerna.
Daniel var också med men han fastnade inte på bild.
De bor i Sälen och fastän det inte är mer än några timmar bort ses vi nästan aldrig och det är så himla sorgligt. Det var ett år sedan sist, även om det kändes som om bara det hade gått en kvart sen sist.
Det är det sämsta med fina vänner som bor långt bort. Att man kommer på hur mycket man saknar dom när man väl ses.
Nu försöker vi planera in en Emma- och Markusresa till hösten och det vore ju fantastiskt fint för jag behöver snart stilla min fjäll-längtan innan jag går upp i rök.
Röda björkar och eld och god mat och kärlek. Ja tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar