Island - Gyllene Cirkeln

Island alltså. Vilket land!
Vi landade tidigt på måndagsmorgonen, tog bussen in till Reykjavik för frukost och spaning på vad staden hade att erbjuda.
Efter en heldag på stan var vi helt slut, checkade in på hotellet och la oss i dubbelsängen för att göra upp en plan för veckan - vi hade ju bestämt att vi inte skulle planera så mycket innan vi kom dit utan ta det när vi väl var på plats.
Sagt och gjort.
Vi bestämde att vi skulle göra den berömda "gyllene cirkeln" på tisdagen. En busstur till tre av de mest besökta platserna på Island.
Sagt och gjort.
Upp tidigt på morgonen innan det bar av mot Gullfoss, ett enormt vattenfall.

På vägen dit stannade vi vid ett växthus för ett litet snack. De odlade tomater med hjälp av värmen från de varma källorna. Varmt som tusan var det och fuktigt!
Konstig kontrast att gå in i 20-25 graders värme när det är 10 grader utomhus...
Hur som helst bjöds det på goda tomater, direktplockade från plantorna. Omnomnomn!

 

 

Sen kom vi fram till vattenfallet. Gullfoss alltså. Vilket fall! Helt galet stort.

Och lite blött för den delen. Regnkläderna åkte på trots sol och ganska bra värme.

Sen packade vi in oss i bussen igen och gav oss av till Geysir. Det är ju som det låter. Ett par geysirs som sprutade vatten rätt upp i luften bara. 30 meter upp, ungefär var 5:e minut.
Så. Jäkla. Konstigt.
Så där blev vi sittande som fån, stirrandes på ett hål i marken och räknade sekunder tills nästa utbrott. En timme gick helt galet fort.
Men så himla konstig grej, vattnet under ytskiktet börjar koka och bygger upp ett tryck som tillslut får allt att explodera i världens vattenskyar och vattenångor.

Det var så häftigt att vi satt kvar alldeles för länge och fick springa (jag med mina fogar!) till bussen för att inte få skäll av den arga busskvinnan.

 

Sista stoppet på bussrundan var Þingvellir (eller Tingvalla på svenska) som låg galet vackert bredvid Islands största sjö ( där vi hade tänkt dyka om jag inte var preggo. Nästan 100 meters sikt. Gah - så deppigt att vi missade det!)

Hur som helst, det är med på Unescos världsarvslista och en historiskt asviktig plats som typ alla islänningar pratade om.

Här började jag bli lite trött och hungrig så jag lyssnade inte så bra, men det var i alla fall här man höll sitt första riksmöte och "landet bildades".

 

Jag hasade mest omkring och imponerades av lavafälten och växterna och så.

 

 

Sen for vi hem, jag och Daniel åt ett helt kexpaket på typ 5 minuter innan vi äntligen stannade för snacks igen.

Skyr är bästa grejen med Island alltså. Fyfasen vilket bra snack. Gott, bra och fullt med nyttigheter. Jag blev helt såld.

Synd att det kostar typ 4 ggr så mycket här. Lite av ett problem faktiskt.

 

Tillbaka i Reykjavik åt vi en stor och inte så god hamburgare innan vi stupade i säng, konstaterandes att det kanske var fisk man skulle hålla sig till i matväg.

 

Vi är ju på Island nu

Och jag har inte haft tid eller ork över att skriva nåt. Dåligt, jag vet men jag lovar att göra en ordentlig uppdatering när vi har kommit hem. 

Igår var jag hur som helst gladast i universum, vi åkte till Jökulsaron och tittade på en glaciärsjö. 

Vi tog nån slags amfibiebåt från vietnamkriget och körde rätt ut i sjön! 

Där flöt det omkring enorma isblock på sisådär 100 ton. Piuh liksom, de vill man inte krocka med... 

Totalt tog det 15 timmar och kanske 13 av dom timmarna regnade det. Men nästan varje gång vi hoppade av bussen blev det uppehåll eller sol - helt galet.

Hur som haver såg jag ut såhär när vi åkte båten 

Sen blev jag ännu gladare, särskilt när en våg sköljde över båten och jag och Daniel var typ dom enda med regnkläder. Haha! Gynnar att vara från ett blött och kallt land!

Göteborgsimmet

Idag skulle vi göra del 2 i göreborgsklassikern - göteborgsimmet.

Det har hällregnat hela dagen, 19 grader i vattnet och blåser nån slags halvstorm.

Jag hade ändå velat vara med men en ond rygg och en galen förkylning förpassar mig till väskpassare.

Här är dock två tappra lagdeltagare: 

Just nu är de i plurret, de med vita mössor till höger. Det har spruckit upp lite och jag torkar regnkläderna och tittar efter blå himmel mellan molnen.

När de kommer upp vankas det kaffe och bulle och gratulationer!

( och lite avundsjukt spanande på medaljerna )

Sista tidens sommar

På sista tiden har man kunnat hitta mig på stranden. Trots att det inte har varit jättefint väder så har det varit väldigt varmt. Och jag som brukar ha en riktigt dålig termostat för värme och kyla har ballat ur totalt. Blir det över 20 grader varmt får jag mest fram " ööööh, bada " och då vet Daniel oftast att det bara är att packa handuken och badbrallan och köra till närmsta vattendrag.

Min badväska står packad 24/7

Annars har jag intagit soffläge, läst tidningen länge,länge på morgonen och sippat på kaffet så långsamt att det kallnat efter halva koppen. Allting går i långsam takt. Vi gör inte så mycket mer än att lufsa runt och pilla på grejer och prata om projekt och framtiden.

Och varje morgon när jag är nyduschad fascineras jag över hur snabbt håret torkar nu när det är sommar. Ingen hårför behövs. Heja sommaren!

Sen har vi hängt en hel del med denhär lilla rackaren. Nu är båda mina bröder i stan så vi har hittat på massa saker, hela familjen + respektive. Himla fint. 

Plus en glad liten skit.

 

En dag var vi barnvakter ända till tolv på natten, lillfisen skötte sig exemplariskt. Blir Ister ens hälften så snäll så finns det ingen som helst oro för framtiden. 

Sist men inte minst har vi köpt en bil! Vi fick ju låna Emmas och Markus bil när våran var kvaddad men vi behövde ju en egen! 

Efter mycket letande och funderande blev det en sånhär; 

En Volvo V70 men plats för allt. Barnvagn, hyllor, matkassar och packning. Vi köpte den igår och idag ska jag premiärköra. Spännande.

Imorgon åker vi äntligen iväg på bilsemestern, nästan en vecka försenade.

Men det ska bli gött att komma iväg, tror det kommer kännas ännu mer som semester då. 

Men först - lite familjehäng, grillning och bebisdreggel.

Tvåsiffrigt

Nu är det tvåsiffrigt.

99 beräknade dagar kvar, det är ju helt galet. Jag har börjat bli trött igen, kanske för att det är semester och att jag slappnar av, kanske för att jag snittar 3-4 kissningar per natt igen.

Sover med kuddar mellan knäna, tror att jag ska kvävas om jag lägger mig på rygg. 

Men what the heck. Om mindre ( fast troligast mer) än hundra dagar är Ister här och då spelar allt mindre roll. 

Hur kan tiden gå så snabbt och ändå så långsamt?

En ynka dag kvar

Imorgon går jag äntligen av. 

Äntligen 3 veckors semester.

Visserligen kanske inte två veckors bilsemester, men ändå. Förhoppningsvis köper vi en ny bil nästa vecka, en bil som rymmer lite packning och Ister och en vagn och lite sånt. 

Sen far vi till Island och bränner alla våra semesterpengar ( herregud vad dyrt det landet är!) 

Det känns som en bra semester trots allt.

Men först barnmorskan, lunch med Emma, ett kvällspass på jobbet och imorgon - sista passet innan sovmorgonens tid börjar. Ljuva liv.

Mitt är mitt och ditt är ditt

I veckan blev vi av med våran fina gamla bil. Daniel hade jobbat natt och ringde mig på morgonen och undrade om jag hade parkerat om bilen.
Nja, jag har ju inget körkort som du kanske vet, sa jag. Men han hittade inte bilen. Jag var övertygad om att han var så trött att han inte kom ihåg vart han hade parkerat den, men så var inte fallet.
Det står en röd bil där våran stod, ringde han och rapporterade. Jag är helt säker.
Men helt galet! Nån hade stulit vår bil!
Och stackars Daniel fick avsluta hans dag med att ringa polisen och krångla med försäkringen.

Senare på eftermiddagen skulle vi ut till Kinna på 40-årskalas, vi fick snällt hyra en bil för nätta 1000 spänn (som om man har det över bara sådär) och åka långt ut på landet. Lite molokna var vi men kalaset var trevligt.
Under kvällen ringde polisen och sa att de hade hittat bilen. På en cykelbana i Hjällbo. Och att vi kunde åka och hämta den. Perfekt tänkte vi!

Sån tur är var mamma och pappa i stan så de hämtade upp oss och skjutsade ut oss till Hjällbo. Daniel lyckades se bilen från vägen och den såg rätt oskadd ut. Yay!
Påvägen dit började vi dock ana oråd när det var sladdspår, blå färg på en betongsugga och en nermejad stolpe.
Hm.
Men där var den lilla Heppan!

Bakifrån helt ok, framifrån - inte så mycket.
Fronten var totalt intryckt, backspeglarna och växelspaken helt avbrutna, låset totalförstört.
Så himla onödigt.
Men allt var kvar i bilen - pengar, kläder, viktiga papper, vårt as-dyra cykelställ och fina solglasögon.

Alltså fine (eller egentligen inte, men mer fine) om man stjäl för pengarnas skull. Man har hungriga barn att mätta, har inte råd med kläder på kroppen, ett missbruk att finansiera eller vad det nu kan vara - men att stjäla bara för att ta sönder är fan inte ok.
Jag fattar att kidsen i Hjällbo kanske inte har det så lätt alla gånger. Ingen fritidsgård, inget sommarjobb, ingen som styr upp hemma, ingen som bryr sig.
Men att sno och ta sönder och vara en fara både för sigsjälv och andra är fasen inte ok. Och det är ju inte bara en gräns man har trampat över, att stjäla från privatpersoner och inte förstå konsekvensen av sitt handlande.
Alltså, när gick det snett?

Förstår dom vad dom gör? För någon som jobbar 100% och ibland lite till. Vi hjälper folk i utsatta situationer på våra jobb, utan att döma - utan att bry oss om bakgrund eller klasstillhörighet, kön, färg eller annat - får ut under 20 000 i månaden. Vi som amorterar, betalar tillbaka studieskulder och bistånd till fattiga människor i andra länder och bara är allmänt hederliga.
Vi får ta vår lediga tid att fixa med papper, ringa försäkringsbolag, styra om planer och tankar.
( Vi skulle ju åkt på bilsemester nästa vecka så jag fick köra mycket och förhoppningsvis vara mer körvan när kör-lärarna är tillbaka efter semestern. Tror det blir aningens svårt att lösa nu... )
Bara att lägga ner så mycket onödig kraft på något som är så totalt onödigt.
Vi kunde lagt pengarna allt kostar på så mycket mer nödvändiga saker - kanske en barnvagn? Kläder till bebisen som kommer? (Eller kläder till mig som bara växer ur allt hela tiden) En bilbarnstol? Bensin så vi kan åka och storhandla eftersom mina fogar inte riktigt gillar att cykla till mataffären, kånka på tunga korgar och sen lasta cykeln med mat för att cykla/gå hem.

Nej men jag tar gärna ett banklån för att köpa en ny bil. För en ny bil måste vi nästan ha. Särskilt om jag ska ta körkort. För jag har definitivt inte råd att köra resten på körskolan.
Åh. Att folk inte bara kan hålla reda på vad som är mitt och vad som är ditt.
Och att bara vara snälla mot varandra.

Hejdå bilen, vi ses nog aldrig mer igen.

Med en känsla av semester

I fredags kom min finaste Malin hit, hon hade nämligen jobbat sin sista dag i Sverige och äntligen börjat sin semester.
Vi tyckte att det var fint att Robbie Williams kom ända hit för att fira med oss.
Lördagen spenderades på en lite gräsplätt vid havet, solandes och badandes innan vi for hem och piffade till oss för konserten.
Vi fick sitta på solsidan av Ullevi, det var gott men varmt. Tur att det fanns öl (till Malin) och läsk (till mig).

Precis lagom till att konserten började hamnade vi äntligen i skugga. Och det var en jäkla show!
Jag har aldrig vart på en konsert där jag skrattat så mycket. Han är en riktig lirare dendär Robbie.

 

I pausen var det två karlar som underhöll oss med skrik och bråk, smockan hände i luften men sån tur var så lugnade de ner sig. Allt över en liten tänd cigarett. Herregud. Testosteron alltså.

I övrigt var det en hemskt fin kväll. Malin fick tom behålla huvudet, trots en mycket frenetiskt dansande granne.

 

På söndagen åkte hon till sitt nya hem i Oslo och vi passade på att åka till Emma och Markus för att måla en vägg.

Herregud vad varmt det var!

Men fint blev det. Och vi fick god mat som tack.

När vi äntligen var färdigmålade belönade vi oss med sommarens kanske varmaste bad och kallaste läsk innan vi mötte upp mamma och pappa för lite thaimat.
Det är ju hemskt lätt att tro att man har semester när dagarna är fulla av musik, sol och hav. Och framförallt ledig familj och lediga vänner.
Det är en hemskt go känsla, men jag blir lika förvånad varje dag när jag måste gå till jobbet. Pft! Jag längtar efter min egen semester.
Men nu är det bara 9 jobbpass kvar, sen väntar 3 långa veckor.

Och sjukt nog är det bara knappa två veckor efter det att jobba, sen ska jag vara riktigt jäkla långledig. Jag och Ister (som Daniel kallar den lilla stackars krabaten. Det var tydligen det enda könsneutrala han kom på. Krister-Ester-Klister-Ister. Hen kommer inte få det lätt här i livet, det kan man ju förstå redan nu... )

Badpaniken

Idag är det varmt i storstan. Sådär härligt olidligt varmt så att jag längtar efter mitt körkort så jag kan bli galen.
Att bara kunna ta en tur till en sjö eller ett hav efter jobbet, lite nonchalant sådär. Det är ju en bit kvar, men det går framåt. Igår övningskörde jag både till och från Kullavik plus att jag gjorde en näst intill perfekt fickparkering som avslut.

Hur som helst så hade jag badpanik idag. Såndärn som gör att man vill klä av sig skinnet för att det är så varmt. Allt som går emot kroppen bränns.
Så jag sms:ade min trogna badkompanjon Uffe och han var såklart lika badsugen som jag. Plus att han var gentlemannamässig nog att plocka upp mig utanför porten. Vi tog våra handukar och badkläder för ett kvällsdopp i Härlanda. Varmaste sjön i stan, säkert 20 grader.
Så nu sitter jag här, totalt nöjd och glad med en stolle i magen som lugnat ner sig för första gången på hela dagen. ( Alltså, det är helt galet vad det har levt om idag. Undrar om det är för värmen?)

Kvällsdopp är the shit!

Till sällskap har jag leverpastejsmackor med Malins hemmaodlade gurkor på.
Fy tusan vad fint!
Så numera är jag både mätt, sval och nöjd.

Sparken

Inte nog med att jag var på GT i veckan.
Jo såhär är det. Första sparken väckte mig vid fyrasnåret på morgonen i torsdags.
Det var inte någon lätt svepande känsla eller som ett fisksprattel eller ett kurr som folk beskriver det.
Nej, här var det nån som knackade på ordentligt. " Knack,knack,knack".
Vad tusan!? Jag som började tro att jag bara var tjock utan innehåll igen. Det är vecka 22 nu så det var väl iofs på tiden, men ändå.
Krabaten där inne höll på med sitt knackande i två timmar och sen blev det tyst igen.

Jag ska ju inte sticka under stol med den sjuka känslan av att ha nån i magen. Alltså, det är det konstigaste jag har vart med om. Men lyckan!
Nu knackas det då och då och jag blir lika förvånad varje gång.
Tänk att det snart (eller nästan snart iaf) ska komma en liten människa till våra liv och vända uppochner på allt vi tror vi vet.
Det är så konstigt att jag blir stollig.

Och idag hittade jag ett nytt bord. Perfekt.

Gyllene Tider

I fredags mötte jag upp Karolanna för att se mina barndomsidoler Gyllene Tider.
Och alltså. Det. Var. Så. Bra.
Inte kunde jag tro att jag skulle tycka att det var så fantastiskt som jag gjorde. 43000 pers var där och allsång på varendaste låt.
Jag tog min foglossning och dansade loss mitt allra bästa och Karolanna var inte sen att hänga med med sin ödematösa fot.
1,5 timmes lycka.
Och inte blev det precis sämre av att Marie Fredriksson klev upp på scenen under sista låten. "När alla vännerna gått hem".
Åh, det var så fint!

 

En helt perfekt kväll var det, långsam solnedgång över Göteborg, svalt och högt till himmelen.

Och vi sjöng oss hesa med alla andra som var där.

Helg mitt i veckan

Jag och Daniel hade helg mitt i veckan och då passade Johanna och Sofia från folkhögskolan på att komma hit och hälsa på, så himla fint! 

Vi hängde i Delsjön och grillade lite, åkte till havet och picknickar. åt glass, solade, badade och aktade oss för brännmaneter.

Åt oss fyrkantiga på tapas och hade det fint. 

Det är rätt lätt att tro att man har semester när det är så. 

Tyvärr är det långhelg som gäller men just idag lättas allt upp av Gyllene Tider på Ullevi! 

Strax dax! Peppen!

En jordgubbshelg

I helgen var vi hemma i Linköping för att åka på Kinda kanal med släkten. 

Jag passade på att plocka jordgubbar med min lillebror och hans tjej, han har fyllt år och vi skulle baka tårta. 

Jag som inte tål jordgubbar i vanliga fall är numera storkonsument, dendär lilla personen i magen har verkligen ändrat ett  och annat. Hur som helst så äter man ganska mycket mer än man plockar när man plötsligt tål världens godaste bär. 

Lite lätt illamående ( men farfar hade vart stolt, han hetsade oss alltid till att äta mer och lägga mindre i hinken) så for vi hem och bakade jordgubbstårta.

Dagen därpå packade vi ombord oss och min farbror på m/s Kind för att fara genom massa slussar hela vägen ner till Brokind. Jag som är lite av en otålig typ trodde det skulle bli långsamt men jag tröttnade inte förrän sista timmen så det var klart roligare än vad man kunde tro!

Efter alla slussar var vi sol-röda och varma så vi for till landet och badade i sjön. Efter lång vånda var iallafall jag, min kusin, morbror och mamma i. Tydligt att se vem badgenen kommer ifrån. Lite kramp och hackande tänder senare var vi nöjda och glada igen.

Sen vankades det grillkväll, fågelskådning och tårta och vips så var en hemskt fin dag slut.

Att ta igen sig

Med paddan på magen och fötterna i Daniels knä tar jag och ryggen igen oss efter kanske inte världens bästa helg. Jobbigt på jobbet och huvudet har inte riktigt förstått att kroppen inte vill göra som vanligt. Lyfta gubbar från golvet är inte riktigt så lätt som det en gång var...

Imorgon är jag ledig och vi firade med bio, extrema mängder popcorn och varsin stor läsk. Nyttigt så det förslår...
Eller ledig och ledig. Som vanligt nästan mer att göra än en vanlig dag. Måste verkligen fixa papprena till försäkringskassan, börjar redan bli krångligt, trots att det är långt kvar.
Sen ska det övningsköras, krävdes visst lite press för att sätta igång med det. Och sist men inte minst ska håret äntligen friseras och sen ska det hängas med världens sötaste brorsbarn.
Blir nog en fin dag!

Anledningen till tystnaden

Alltså, det har ju varit lite tyst här inne. Det finns fler anledningar, vissa större än andra.
Här är den största. Hemligheten.

 

 

Jag har något som växer i min mage. Och det är ju inte precis hemligt längre, det går knappt att missa.

 

 

En liten krabat med armar och ben och alla klaffar på rätt plats i hjärtat. ( Tro mig, jag tvingade barnmorskan att titta efter extra noga) Den sparkade och levde om så att det var svårt att få någon bra bild men vad tusan gör det.

Brås den på sin mor kommer vi ha att göra när november kommer.

Och det gör som ingenting. Dethär är fantastiskt.