Sängen

Sen sist har vi fixat typ alla grejer till Ister. Eller nästan allt iallafall. 

Sist ut på listan var att skruva ihop och måla spjälsängen som vi har fått. 

Det är ju alltid roligt att dra igång ett projekt, alltid lika jobbigt och hatfyllt att avsluta dom. 

Konstigt. 

Tillslut blev det klart, många svordomar senare. 

Det slutade med att Daniel fick fixa det sista för mitt tålamod i kombination med min rygg gjorde mig till en samhällsfara.

Men det blev rätt bra ändå.

Det är ändå tur att det inte finns några stora projekt kvar som jag kan störta in i med huvet först. 

När jag låg på alla fyra med målarfärg över halva magen började jag fundera på detdär med att ta det lagom lugnt.

Svårt tydligen.

Nu ska jag öva på det. 

En utflyktsdag

Idag var ju första dagen i mitt nya liv. Eller nja - kanske inte nya liv men ett liv där jag kan åka lite vart jag vill när jag vill.
Jag och Daniel var ute och åkte lite igår men idag fick jag köra helt själv.
Känns galet förbjudet! Verkligen som om man gör nåt olagligt...

Jag åkte hem till Karolanna och sen åkte vi till Stora Holms säteri och tittade på massa fina saker. Jag lyckades till och med köpa en matta och en duk.
Vi firade med lunch uppe i ladan innan vi kissade på världens kanske roligaste toalett. Gjord av lego.
Kolla bara, man kan ju inte bli annat än glad!

Sen körde vi hem igen och jag gick på promenad i det fina höstvädret. Kallt men tjusigt!
Tur att jackan fortfarande går att stänga. ( Även om det är lite trångt)

Promenaderna är inte riktigt lika snabba som förr, men nästan lite trevligare.

Det är rätt gött när man måste pausa och får sitta med näsan mot solen som en annan pensionär.

Nu på kvällen skulle jag fira min löneförhöjning med en öl men det var så hiskeligt tråkigt att göra själv så plötsligt fann jag migsjälv i köket - slipandes på spjälsängen. 

Att det ska vara så svårt att inte göra nånting.

Men som den hemmafru jag är nuförtiden får man väl ta tag i lite saker. Tanken är att den ska bli vit och ihopskruvad en vacker dag. 

Kom dock inte så långt idag. Tog fram skruvarna men tappade tålamodet efter kanske en minut. Och sen värker ryggen som aldrig förr så det är väl snart dags att inta soffläge.

Om det bara fanns nåt kul på tv att titta på. Varför sänds bara massa skit? Herregud. Man kan ju bli galen för mindre...

Ett stycke körkort comin up!

De senaste veckorna har jag ägnat alla mina små grå celler som finns var till att plugga,plugga,plugga.
Körkortsteori alltså. Fy tusan.
I förrgår var det dags för prov. Jag låg vaken nästan hela natten och rabblade skyltar, regler och gjorde prov på internet. Tror jag fick 2 timmars sömn, liksom halvbra uppladdning.

Jag brukade ju få en fruktansvärd tentaångest på högskolan men jag hade liksom förträngt den. Det går inte att tänka rationellt. Mitt knep då var att oroa mig för andra saker, som pengar eller killar eller nåt sånt. Inte ens det gamla tricket funkade.
Och då hade jag ändå tagit till uppkörningen och saker som kan gå fel under en förlossningen. Hjärnan är knäpp. Tydligen är teoriprovet värre än akuta snitt och bilkrockar.
Men.

Det gick ju så himla bra!
Träffade Baisa på bussen av en slump och fick världens pepp och så bara försvann nervositeten. Magi.
Och jag hade bara tre fel. TRE! Det är ju nästan ingenting.

Så jag åkte hem och firade med en Skyr, några chokladbitar och ett barnmorskebesök.

Skyren var inte lika god som på Island, chokladen var skitgod och Ister har stoppat ner sitt lilla huvud i mitt bäcken och fixerat sig. En himla bra dag helt enkelt. 

Dagen efter, igår alltså, var det dags att köra upp. Jag sov skitbra (i mina mått mätt)  säkert 4- 5 timmar och var så morgontrött att jag inte hann bli nervös. 

Blev lite nervös på körskolan dock, när min lärare inte dök upp. Hon hade nämligen krockat vår bil påvägen till körskolan. 

Hu stackarn!
Hon och jag hann precis hoppa in i en annan lärares bil innan vi var tvungna att åka iväg. Sen blev vi ändå lite tidiga och fick ta en kopp kaffe och snacka lite skit, hon är så himla trevlig!

Och så blev det dags för uppkörningen. Och allt gick bra förutom en liten backning som jag skämdes riktigt ordentligt över. Men det spelade tydligen ingen roll om man hamnade rätt tillslut. Och det tackar man ju för.

Så alltså. Plötsligt satt jag där och hade skaffat mig ett körkort.

Och av min körlärare Caroline fick jag presenter. Så himla rart!

Jag var lite övertygad om att vi skulle ses igen, till nästa uppkörning liksom så jag hade ingenting till henne. Alltid lite jobbigt men så är det väl.

Jag fick en blomma, ett fint kort, ett ljus och en fantastisk gris som Ister ska få. Och en stor kram.
Fy - jag kommer verkligen sakna dom allihopa på körskolan.

Det har vart intensivt och svårt men himla kul och spännande också. Och nu är friheten min.

Och Ister är välkommen till världen vilken dag hen vill.

Utbildningskontroll

Jag försöker ju ta körkort. Det här liksom inte gått så bra tidigare så när jag blev med barn tänkte jag att jag skulle ta tag i det en gång för alla. 

Jag jobbar tydligen bäst under press. 

Hur som helst, på min körskola gör man utbildningskontroll med körskolelärarnas chef för att se om man är "redo" för att köra upp på riktigt.

Förra veckan kuggade jag den. Det var ju inte så himla kul. 

Var på vippen att börja lipa men så bestämde jag mig för att det var bättre att kugga där än på uppkörningen, gick hem och köpte en bulle + en tidning och tog nya tag.

Idag gjorde jag om det och det gick så himla bra! Yay! 

Hoppas bara teoriprovet och uppkörningen går lika fint i slutet på veckan... 

Såhär glad blir man iallafall:

En helg på slätten

I helgen gjorde vi vår sista utflykt. Eller vad jag tror kommer bli sista innan vi blir tre i alla fall. Känns lite risky att fara land och rike runt nu.

Vi tog bilen hem till östgötaslätten för en familjehelg. Innan samkvämet började hann vi hälsa på ute i Bjälbo hos Petra, Daniel och Kerstin och hos Jennie och hennes familj.
Fint att hasa runt och få fika högt och lågt!

Sen blev det fredag och vi åkte ut till Fjälla. Där var det så höstligt så man blev helt knäsvag.
Allting lyste rött och gult och luften var klar och krispig. Man kunde ha t-shirt i trädgården.
Vi räfsade löv och eldade.

 

När det blev för jobbigt för fogarna så skyllde jag på att nån ju var tvungen att passa Theo. Så kunde han sova och jag titta på utan att få dåligt samvete. Perfekt kombo.

 

Sen grillade vi lite korv och fikade. Och eldade lite mer.

 

Jag hittade denhär killen i skogen. Han åstadkom visst lite eldningbart material. Typ varenda gren han kom åt gick upp i rök

Han är ju inte klok.

 

 

Sen vaknade Theo och Daniel passade på att öva lite på att vara familjefar. Det gick ju galant. Fast typ allt går ju galant med den ungen. Önskar en av samma sort!

 

 

När solen började gå ner blev det kyligt och jag och Daniel tog en tur över berget till Gabbi som var och hälsade på sina föräldrar i deras stuga. Så himla perfekt tajming!

Och när det blev kväll bakade vi pepparkakor och drack oss sockerhöga på julmust och glögg.
Himla fint!

På söndagen vaknade vi till dethär inne i Linköping:

 

Grabbarna tog ut cyklarna på rastning i skogen och jag hasade hem till Malin som också var i Linköping på besök - återigen sjukt bra tajming. Vi fick prata ikapp nästan 2 timmar innan jag var tvungen att hasa hem för att packa ihop alla grejer för hemfärd till götet.

En himla fin helg med en riktigt bra bonustvist i form av oväntade möten.

 

En utebliven Stockholmshelg

I helgen skulle jag egentligen åkt till Stockholm för att hälsa på min fina Karolina.

Dock ville kroppen annorlunda. Det har verkligen blivit jobbigare med det mesta och jag är mycket tröttare nu än för ett par veckor sen. 

Så för en gångs skull stannade jag hemma och gjorde lugna saker.

Det är vecka 35 nu, galet att det bara är 5 veckor kvar nu. 

Välkommen oktober

Nu är det oktober. Bästa höstmånaden.
Klar kall luft, krispigt på morgonen, röda löv. Kylig vind. Love it!

Vi firade 1 oktober med att vara lediga, Daniel skulle egentligen utbildats till HLR-instruktör men så blev kursen inställd (synd!) och vi fick oväntat en heldag ihop. Hurra!
Vi tog långfrukost, Daniel tog en tur med racercykeln och jag gick en höstpromenad. Så himla gott.
Sen kom jag hem och satte igång ett litet bakprojekt för vi fick finbesök av brorsan och hans familj.

Efter fikat for vi och tittade på världens största lastfartyg som ligger i hamnen. Stort alltså.
11 mil containrar står på den. Piuh. Så stort att man inte riktigt kan föreställa sig.
Efter tittandet blev vi så hungriga så vi for till stan och åt hamburgare.

 

Theo ville också ha mat som vanligt. Men han fick nöja sig med en pomme och en liten bit bröd.

Rovers hamburgare är lite för starka för en 5 månaders...

 

Målet med dagen var hur som helst Banff Mountain Film Festival. Och då måste man ju ha magen full med hamburgare från Rover, det är tradition.

Årets filmer var riktigt bra, alla utom en. Eller typ två, men jag somnade under den andra så den blev inte så lång för min del.
Skidfilm ska vara kort och cool, annars blir det lite långsamt. Och en film om curling är lite dömd att bli tråkig redan innan man sett den.

 

 

I övrigt är det sjukt kul tillställning. Man träffar alltid lite folk man känner och blir totalinspererad av alla knäppgökar som finns därute i världen.

Och imponeras av vad den mänskliga kroppen klarar av.

Idag har jag späkt migsjälv med körkortsteori hela morgonen, herregud vad det inte är så kul. Förhoppningsvis ger det resultat tills uppkörningen och teoriprovet om ett par veckor.

Men nu är jag fri och ska ge mig ut i höstsolen en sväng innan Daniel kommer hem så vi kan fara ut på landet och köpa ett skötbord.
Det närmar sig nu.

julmusten

Har kanske haft världens mest störiga craving senaste veckan. Julmust. I september.

Det är inte helt lätt att få tag på kan jag säga.

Tror jag letade överallt innan jag sprang på den här pallen på Coop i Bäckebol.

Lyckan var total.

 

 

 

Vi har tillochmed åkt till Kungälv en gång för att jag hade hört att det fanns på Citygross men väl där skrattade de bara åt mig och sa att det var lite tidigt för must.

Tacka vet jag Coop. De kan man lita på.

 

Jag kände mig dock sjukt åpen när jag köpte tre flaskor (fanns inte stora flaskor) men idag ska jag dricka en. Efter jag har gått promenad. Inkomst och utgift ni vet.

P.s

Ett litet förtydligande bara.

Jag får höra snälla och fina saker också. 

D.s

Att ta sig friheter och den tröttes klagan

Jag bjuder på suddiga bilder idag, de vill inte samarbeta alls och jag orkar verkligen inte hålla på och krångla.

Det har vart en lång natt inatt. Bokstavligt talat. Jag tittade på klockan sista gången 05.50 och vaknade 2 timmar senare. Kul värre.

Ister har levt om till tusen, kroppen är rastlös och huvudet tungt. Låg och vred mig i sängen ett par timmar innan det slutade med att jag gav upp och tillslut hamnade i soffan framför svtplay.

Ja, så kan man också tillbringa en natt.

Det konstiga är att jag inte har kunnat sova något mer efter det. Jag har gjort massa saker för att bli trött, rensat frys, lagat mat, cyklat 1,5 mil, städat hela lägenheten, läst bok, läst tidning, läst bloggar. Pratat i telefon.

Nope, nada. Det enda det har gett mig är ryggvärk, illamående och mer foglossning.

 

Hur som helst tänkte jag beklaga mig lite mer, det är ju roligare för er att läsa då menar jag. ( Obs. Sarkasm.)

Nu är jag i vecka 34 som ni kan se på den fina suddiga bilden här nedanför. Det är alltså 46 dagar kvar tills Ister ser dagens ljus. ( Ge och ta ett par veckor)

 

Men det är liksom spännande att ge sig ut bland folk nu. Alla har så. mycket. åsikter.
Det är helt galet.
Antingen rör man sig för lite ( VA!? Tränar du inte mer än sjukgymnastik och promenader!? Det är därför du har blivit så tjock alltså...) eller så rör man sig för mycket ( VA!? Cykla!? Du vet väl att det är livsfarligt!! Och städa? Man måste ta tillvara på tiden innan bebisen kommer och viiiila.)
Hur ska man kunna göra rätt för sig? Folk är omöjliga.

Och en annan sak är att om man nu öppnar käften för att klaga lite och få lite medkänsla (alltså, det händer inte så ofta. Faktiskt. Det mesta har jag lärt mig att man ska knipa käft med.) så får man bara massa "vänta bara tills bebisen är ute - då blir det värre" eller " alltså - sov du TVÅ timmar? Lyx! När bebisen kommit kommer du inte sova NÅGONTING!"
Alltså. Det är inte möjligt att inte sova någonting. Jag tror ärligt talat inte det blir så mycket värre än jag har föreställt mig. Kanske dumt att måla upp ett worst case scenario och så men både jag och Daniel förväntar oss att Ister kommer bli ungefär som vi när vi var små. Alltså kolik, allergier, sjukhusbesök till förbannelse och annat kul man kan roa sig med.
Ingen av oss tror att det ska vara rosa och skimrigt och alldeles underbart. Undrar om folk i allmänhet har förväntat sig det och sedan blivit besvikna eller om dom tror att vi gör det bara för att vi inte är hysteriska och pratar om det hela tiden?

Det vore liksom ganska skönt om folk bara kunde hålla sina tankar för sig själva ett par veckor nu - alternativt inte vara så jävla negativa ( hälsar dagens suraste tjej. Haha.)

Och sen vore det skönt att slippa höra "Men guuuud vad stor du är! Säker på att det bara är en?" eller " Hej tjockis!"
Det är jobbigt nog att gå upp i vikt när man tillbringar i stort sett hela sitt vuxna liv med att försöka gå NER i vikt. Att folk ständigt påpekar viktuppgång gör inte livet roligare att leva. Att man tar sig den friheten är för mig väldigt märkligt. När blev jag allmän egendom?
Tro mig. Jag vet att jag är tjockare nu än i februari. Jag om nån har väl märkt det. Det är ju förfan jag som bär runt på alla kilon?

Och inte skulle väl jag gå fram till random person och påtala en ganska tydlig viktuppgång? Nä. Skulle inte tro det.

Så. Det var den klagan. Nu ska jag vara trevlig och snäll igen.
Det är bara det att man försöker göra sig fin och tycka om sig själv, men i bakhuvudet ringer alla tjock- och neg kommentarer. Även om jag fattar att folk inte menar illa.

Tack och hej från den tjocka tjejen.

 

 

Hemmagjort äpplemos

Ikväll har jag gjort äpplemos. Har vart sugen på att baka och laga senaste dagarna och igår såg jag att man kunde fara till återvinningscentralen och få äpplen som folk med för mycket trädgård ville bli av med.
Sagt och gjort.
När Daniel kom hem från jobbet for vi till återbruket och fick plocka nåt kilo äpplen, man tackar!

 

 

Sen var det bara att börja skala, ta bort fula bitar och hacka.

 

 

Koka upp småbitarna med lite vatten tills de blev mjuka, i med socker och kanel - koka lite till

 

 

mixa med stavmixer och voila - färdigt mos:

 

 

 

För att göra fyra burkar mos behöver man:

 

1 kg äpplen

4 dl socker (mer eller mindre, man får smaka sig fram)

0,5 dl vatten

ev. kanel

 

• Hacka äpplena i småbitar, kolla så att man inte får med mask eller annat proteinrikt.
• Koka på svag värme tillsammans med vattnet tills äpplebitarna har blivit mjuka ( ca 10 min)
• Ta av från plattan, häll i socker och kanel - koka upp igen.
• Mixa till önskad konsistens.
• Häll i rena burkar - klart!

 

Lätt som en plätt!

Och nästan helt gratis. Så tack snälla frukt-överskotts-innehavare för finfin sylt!

Bebis

Alltså när man ska ha en bebis får man mycket reklam och skit. Men en bra grej var att man får välja valfritt plagg på kappahl. Tog en sväng dit när jag ändå var på stan och jag trodde jag skulle dö vad sött det är med barnkläder! 

Har inte titta på nåt alls hittills ( man vill ju inte jinxa liksom) men nu kanske det börjar bli på tiden...

Jag gillar ju lite könsneutrala grejer och denhär var ju inte så tokig. 

Eller?

Halkan

Idag ska jag köra halkan, känns nervöst och lite roligt på samma gång. Uppkörningsdatumet kryper närmre, snart bara en månad kvar. 

Herregud - ska jag nånsin få ett körkort får jag nog se till att klara det innan ister kommer till världen.

Sen känns det som om vi kommer att ha annat för oss än att övningsköra... så jag tillbringar min lediga tid med teoriböckerna och på körskolan. Denna veckan 4 dagar, sen blir det tack och lov ett avbrott på torsdag med Karolanna och Ullared - yay!

Hoppas på att hitta något till ister, vi har ju fortfarande inte skaffat oss nånting. Piuh, kanske vore på tiden snart?

Men först - buss och spårvagn ut till Stora Holm. Bäst att passa på när jag fortfarande nåt ratten...

Den som väntar på något gott

Vi får våra ringar på tisdag.
Det känns lite fånigt men jag dör av längtan. Efter nästan 3 års väntan på ett frieri så är ju inte två veckor så mycket i det stora hela. Men ändå.
Jag vill ha den nu. Nununu!

 

Daniel ville ha en titanring men det ville inte jag. Jag var helt inne på guld eller vitt guld. Egentligen vitt guld för att jag tycker inte att jag passar i guld men tja. Efter ett par varv i butiken fastnade jag för samma ring tre gånger.
En i titan.

Typiskt. Kollade upp om man kunde få den i annat material men det gick inte ( och den som var mest lik kostade det hur mycket mer som helst) men så tillslut provade jag den. Lite motvilligt ska väl erkännas men så fort den var på så ville jag inte ta av mig den.

Så det blev en titanring för mig med.

De är ju lite olika men vad gör det? Så länge man trivs med sin ring tycker inte jag att det gör någonting alls. Bara man känner sig lite extra lycklig när man tittar på den.

Sista dagen på semestern

Sista dagen på Island spenderades i Reykjavik.
Vi tog sovmorgon och långfrukost på hotellet innan vi gick upp och la oss igen.
Efter lunch åkte vi till ett shoppingcenter i förhoppning att hitta ringar, men det fanns ingenting som föll oss i smaken.
Synd.

Efter det tröttnade vi och for hem igen och bestämde oss för att besöka Perlan istället.
Det är ett omgjort vattentorn på en kulle mitt i stan som nuförtiden rymmer ett museum, en konstgjord geysir och en roterande (!) restaurang.



Först gick vi på muséet. Det handlade om Islands historia, spännande värre!
Man kunde prova kläder och hjälmar. Jag dog lite när Daniel tog på sig den här:

 

Sen gick vi hem och piffade innan Daniel bjöd mig på finfin förlovningsmiddag i den roterande resturangen.  

Vi fick vårt bord precis intill fönsterna och hade en jättevacker solnedgång att titta på.

Under middagen snurrade vi ett varv, tror det tog två timmar ungefär.

Utsikten var enorm! Att det inte finns på fler ställen!

 

Jag åt en fisktallrik igen som nästan var lika god som i Isafjördur och fick sen in världens finaste efterätt.

 

Men resten glömde vi ta kort på för vi hade det så himla bra. Synd men bra anledning.

 

Så var den resan slut. Nästa resa vi tar oss iväg på är vi tre stycken. Galet!

Men det var en hemskt fin sista-resa - jag kan verkligen rekommendera Island för alla som undrar. Det finns allt - natur, äventyr, kultur, mat, stad osv.

Åk bara åk!