middagen

Igår var vi ju på middag med två från vårdcentralen.
Det var jätte trevligt - vi åt snacks som Mamas fru hade gjort och drack Indiens typ enda kända öl Kingfisher.
Mycket gott och jag drack långsamt som en god dam bör göra.



Mama, jag, camilla och sara

Efter ett tag kom Sachins kompis och då var det ingen som drack långsamt längre. Han och Sachin svepte öl och vodka (egentligen inte så mycket men tillräckligt för att sänka deras små spetkroppar) och så vart det inte så himla trevligt längre.
Dom pratade maharati med varandra så vi pratade svenska. Efter ett tag började dom limma på Sara och Camilla (jag var tjock och inte åtråvärd som vanligt, men igår gjorde det ingenting alls) så den trevliga stämningen dog rätt fort.

Vi hade tidigare på kvällen blivit bjudna på bröllop på söndag, men efter limmandet (och försök till hångel och tafs) så var vi inte så pigga på att gå på hans bröllop. Det gynnar ju inte att ragga på folk man bjuder på sitt eget bröllop liksom...
Vi fick säga att vi var tvungna att vara hemma 23.00 för det var reglerna för campus (nu var det jävligt märkligt att komma in så sent, det var inte en kotte ute och vakterna tittade otroligt misstänksamt på oss).
Kom ändå hem 23.20 efter lite krångel med motorcyklarna.

Jo, just det! Jag åkte mitt livs första motorcykel åk igår.
Utan hjälm, utan skydd (eller jag tog på mej min långärmade tröja och scarf) och med en rattfull förare. Han körde visserligen bara i 30 men det kändes nästan värre för det vart lite vingligt ibland med alla tre på samma hoj.
Hua.
Tänk om mamma och pappa visste vad vi gjorde...

De tre senaste dagarna har jag suttit här vid skrivbordet och sett dum ut och transkriberat. Det är fan segt. Särskilt när bordet är för högt (eller stolen för låg) så man får välja mellan att sitta och svettas ner sovkuddarna eller få ont i axlarna. Jag har försökt med båda, men inget känns riktigt rätt :C

Plus att jag har träningsvärken från helvetet från gymmet igår. Vi är numera guldmedlemmar på gymmet. Man blev det om man betalade för alla maskiner (100 spänn för en månad). Det blev alltså dubbelt så dyrt om man skulle använda löpbandet och trappmaskinen.
Det gjorde inte så mycket, men när vi väl var där ( mellan 7-8 på morgonen är tjejernas träningstid) så fanns det ingen el så vi kunde inte använda dom. Är det likadant imorron är det nästan lite läge att få tillbaka halva pengarna. Töntigt för det handlar om 50 spänn, men det är tråkigt att bli blåst hela tiden...

favvo

fick precis veta att en av mina favoritpatienter by all times från i somras har dött.
det var han som var så fantastisk, glad och stark och nästan alltid på gott humör fastän han fick magen uppskuren typ hundra gånger och fick massa nya organ.
stackars skrutten, att han inte klarade det, jag trodde verkligen att det skulle gå.
det var han jag skickade julkort till, som alla sa att det var oproffessionellt, men jag gjorde det ändå.
det känns bra nu.
jag fick en hälsning från hans mamma att han hade vart så glad frör det och att bara det hade hållit igång honom flera veckor.
så jag gjorde nog gott iallafall, fastän folk sa att det var fel.
man kanske ska lyssna oftare på magkänslan.
den brukar ju göra rätt.

inte så vidare bra sätt att börja sin dag på, men han har det säkert bättre där han är nu. inga slangar, stygn och läckande sår.
men jag tänker på honom iallafall.
och på hans fantastiska föräldrar.

jobbångest

jag har en släng av jobbångest.
istället för att springa runt på intervjuer så sitter jag hä i indien och kan inte göra så mycket mer än att skicka in ansökningar och hoppas på att dom tycker jag låter vettig :C
det känns sådär halvkul, ni vet. typ som att alla andra får jättebra jobb och jag kommer få jobba i hemtjänsten som undersköterska.
uäh.



jag vet ju att det säkert inte är så, men jag bara hör att alla får bra och roliga jobb hela tiden och jag får inget.
om jag får jobba i äldrevården så jobbar jag hellre inte alls.
jag vill ju göra nåt jag brinner för, nåt där det går undan och är stress och press.
jag vill vara på en akutavdelning, inte nån där man går och såsar och ser dum ut.

så om nån sitter på ett sånt jobb, snälla ge mej!

listan

Okej här kommer den utlovade bra- listan:

Alla är så otroligt snälla här. Tex. Dom åker till jobbet 22 på kvällen för att nån låst sig ute. Om man ringer och frågar vart man kan köpa träningskläder får man tillbaka ett telefonsamtal där alla affärer med sportkläder rabblas upp (typ ett ställe)

Man får skjuts överallt. Utan att be om det (kan ju va både bra och dåligt)

Flickor betalar INTE för nånting ( vi gjorde det igårkväll när vi va och käkade med han som ska till lund, Sankalp, och fick skäll)

Flickor har separat tid på gymmet (som vi signade upp för igår. Ett litet gym med de flesta maskiner. Man får betala extra för löpbanden och liknande maskiner, men dom funkade inte för det fanns ingen el. lyckat.) Man slipper i alla fall bli uttittad och är typ starkast av alla.

Allt är BILLIGT! Man kan typ köpa vad som helst och känna sig som en kung.

Vissa saker i matdjungeln är riktigt jäkla goda. Det gäller bara att hitta dom och sen komma ihåg vad dom heter.

Vädret. Man behöver inte tveka en sekund när man ska klä på sig på morgonen. Hmm, undrar hur vädret blir idag. Varmt, blå himmel och sol är det eviga svaret.

Att jag börjar bli brun. Visserligen brun med bonnbränna, men ändå. Plus att jag blir brunare än dom andra två.

Tja. Det var väl det. Finns säkert 100 fina saker till, men jag orkar inte. Har som paus i transkriberandet och orkar inte skriva mer med mina sladdriga fingrar…
Fick förresten VG på designen. Allt slit vi la ner känns nu plötsligt lite bra. Nu är det bara att lägga allt krut på c-uppsatsen. Men ååh, va tråkigt det är!

Ikväll ska vi i alla fall på middag. Det ska bli kul. Två från vårdcentralen, labbtecknikern och mama. Tjoho.

(har fortfarande inte fått röda veckan. Känns sådär kul. Plus att ska man chansa och dricka öl ikväll? Råd och tips bitte)

lördagen den 14:e februari

alla hjärtans dag.
och den jag vill vara med sitter på andra sidan jorden (nästan iallafall, åtminståne 16 timmar bort med flyg)
det suger lite.

jag tog iallafall ett kort nyss så ni får se hur jag ser ut och att jag tänker på er allihopa därhemma.




annars har det vart lugnt. sista dagen på praktiken och jag gav bort lite choklad och kompresser. mycket uppskattat.
lugn dag och typ inga patienter.
slemmot sa att det är bra att jag inte har körkort och måste cykla, för jag behöver röra på mej med tanke på hur jag ser ut.
tack. fin avslutning. jag vill inte prata med honom mer, han är fan knäpp.
plus att han var taskig mot en liten pojke (som hade benen fulla av infekterade sår eftersom dom bor typ i en smutsig hydda) som var skitduktig och knappt grät när dom skrubbade rent såren och la om dom. (hårdhänt)
vi tyckte att dom skulle uppmuntra lillkillen och säga att han var duktig, men det ville han inte för att 1) grät lite (typ 2 droppar)
2) fick skylla sigsjälv för att han var smutsig
3) bodde skabbigt
4) inte hade sökt i tid.
vart tog empatin vägen?

ikväll har vi vart i Shiridi (typ 45 minuter härifrån med bil) och druckit kaffe. det var första gången det faktiskt var gott kaffe! jag och Sara delade på en chokladkaka och mådde illa i typ en timme och killen som fyllde år (han vi träffade för ett par dagar sen som ska plugga i lund) insisterade på att betala allt och vi vart nästan osams.
sen insisterade han på att vi skulle åka och äta lite, men vi orkade inte så dom beställde in typ cola och pommes. det var kul och så tills hans kompis undrade varför jag inte åt mer pommes.
jag sa att jag inte orkade och då sa han att han visste att jag visst ville äta upp dom.
"jasså?"
"ja - för du är en sån tjej."
"hurdå?"
"ja, min moster är fan stor men du är enorm."
fyfan - vad är det för fel på alla här? varför ska man vara en speta och varför i hela världen måste man påpeka jämt och ständig att jag är tjock?
räcker det inte med att jag vet det och att jag försöker ändra på det (som visserligen går sådär när man är i ett land som har socker i allt?
nästa gång nån säger nåt kommer jag flippa. jag orkar inte höra det mer, jag blir fan ledsen.
det tog liksom udden av kvällen.
och såå tjock är jag väl inte? eller?
jag kanske har helt fel uppfattning om mejsjälv, lite som i dendär filmen när hon är jättetjock men han inte ser det (ni vet. jag kanske egentligen väger 120 kilo :C
uuäh.

saker jag saknar när jag är här:

att vara normalstor. här passar inte skorna eller armbanden och det har ju inget att göra med fett.

maten i Sverige jag längtar efter fräscha sallader och fullkornsprodukter. riktig musli utan socker. mat utan olja.

kunna dricka vatten ur kranen.

min mens. den har inte kommit än och jag undrar varför det dröjer så, det har det aldrig gjort. försökte stjäla ett gravtest idag från vårdcentralen men jag hittade inga.

alla vänner. jag säger det igen, jag visste inte att jag var så hemkär.

mjuk säng och sköna kuddar. här är det en planka man sover på. kanske bra för ryggen, men fan inte bra för ett trasigt nyckelben, det är ömt varje morgon.

kunna skicka gratis sms.

lite till, men det kan jag inte skriva för dethär inlägger blir snart 3 mil långt.

imorron hade vi egentligen tänkt åka till Pune och shoppa lite tjejgrejer - örhängen, mascara, fotlänkar osv men vi glömde beställa bil. typiskt. så vi ska plugga istället. kul.

men tja. det är ju alla hjärtans dag. jag borde vara glad.
ska tänka positivt.
nästa gång ska jag göra en lista över bra grejer som finns här så ni inte tror att allt är pest och pina bara för att nåra idioter är taskiga mot mej.

ferdagen den 13:e

min vana trogen så måste jag göra något idiotiskt denna dag.
som igår tex.
jag låste mej ute 2 gånger på 1.5 timme.
sista gången i sovkläder och utan bh.
fick springa över grusplanen till vakten som inte kunde engelska, samt försöka förklara min situation för 3 andra som inte heller kunde engelska tills det kom en underbar man som ringde och fixade.
fyfan va pinsamt. och stackars hotellmanagern :C

i väntan

Okej. Jag väntar nu på att klockan ska bli 21.30 så jag kan få prata i telefon.
Under tiden har jag hunnit:

fråga efter en ny handduk efter som inte jag och Sara fick nåra efter dom hade städat. Det tog ungefär en halvtimme innan vi hittade nån som kunde engelska och var villig att ge oss varsin handduk. Dom hävdade att det visst fanns på våra rum. Men vi hade tittat överallt och det fanns det inte alls (bara att dom visst hängde på handdukshängaren inne i duschen pinsamt)

duscha och klä på mig aldeles för mycket kläder så jag hann bli svettig innan jag kom utanför min dörr

äta paneer chillifry (ost och kål) och sissler (ris, potatiskaka, kål, nudlar, ris, pommes och grönsaker)

köpa massa gottis i affären så dom trodde att vi var tjocka och skulle äta allt (men vi ska ju ge bort det imorron när det är sista dagen på praktiken)

låst mej ute, dörren går i baklås och jag stog utanför med nyckeln fint placerad på bordet inne i rummet. Det slutar med att vi jagade rätt på en som kunde engelska (eller vakten gjorde) och vi fick förklarat att jag hade låst mej ute. Slutade med att hotellmanagern fick komma hit och låsa upp. Pinsamt.


mm. Det är nog det. Kom igen tiden – gå lite fortare

vaccinering

dagens bild:



vi var ute och vaccinerade barn idag. dom är så fina och duktiga barnen här. skriker inte alls lika mycket som i sverige.
och söta är dom med.

annars har vi vart på middag med en snubbe som hittade oss igår. han är trevlig och ska plugga i sverige. bra med en guide, han känner folk i mumbai, så det gynnar ju vår vistelse där..

usch, jag är så himla trött, det blev inget bra inlägg dethär.
men jag skrev på resdagboken.se nyss. kolla där om ni vill.
detrefekalomerna.
(jag sover typ 9 timmar per natt + en timme på lunchen, men det räcker inte. jag fattar inte. kanske har dom sömnsjukan i asien ändå?)

min adress

utifall att nån skulle vilja skicka nåt, jag är ju ändå här i 2 månader till:
International center
Pravara Medical Trust
Loni-413736,
DIST: Ahmednagar
Maharashtra, India.

och så får man ju skriva mitt namn först förståss.


nu blir det praktik. tack och bock.

påfågeln

när vi var på den extremt långa och tidvis tråkiga uppvisningen på littel flower school var det visst itne bara vi som var uttråkade.denhär underbara lilla fågeln hade fasnat på min kamera. inte så bra bild kanske men en blick säger rätt mycket...



idag fick vi födelsedagstårta (på det stället där vi brukar äta)i utbyte mot ett foto med födelsedagsbarnet. som taget!
så våran ytterst nyttiga middag bestog av pommes till förrätt, stekt potatis med lite grönsaker (dränkt i olja), ost i olja och stekt naan (vitt bröd som man äter med) och födelsedagstårta, kummin och socker till efterrätt.
fantastisk diet här.

och så har jag fått veta att det är flugor, inte mygg som biter mej under nätterna. har fått allergitabletter som ska göra att det inte kliar, men jag ställer mej skeptisk till dom (vet ju att hostmedicinen var sådär) plus att det känns som att det enda som hjälper är att få bort flugorna. dom sa att du skulle spraya mitt rum idag med nåt som dödar flugorna,men har jag hittills dödat 3 stycken, såd et funkade sådär. inatt ska jag sova med kläder, myggstift, myggrejen i väggen och takfläkten på. dom ska inte få tugga på mej mer dom små jävlarna!

långa inlägg

jag kollde precis igenom alla inlägg som jag skrivit sen jag kom hit.
jag skriver så sjukt mycket, är det jobbigt att läsa så långa inlägg?
borde jag korta ner dom?

because i love you

jag önskar att jag var lite närmre hem.
fick ett mail från min klasskompis anton som är på praktik på irland.
han saknade sin tjej så han skulle åka hem till helgen.
fan va orättvist. jag vill med åka hem.
bara för att boosta och för att träffa folk.
och daniel



han är den finaste jag vet.
och nu finns ingen hemma som kan ta ut honom på korvgrillning och glöggfika i parken. uuäääh. jag längtar tills påsk.

har precis kommit hem från världens mest meningslösa lediga dag.
gick upp 05.20 imorse för att vara med på ett jävla maraton som inte var ett maraton, 3 kilometer skulle man gå för att sedan bli inlåst tillsammans med flera tusen personer som har ett enda intresse - glo på oss så mycket att dom spyr. hurra va kul. det var väl nån prisutdelning kan jag tro, men inget vi fattade.. vakterna sprang runt och slog på folk som inte gjorde som dom sa med sina metallpinnar och då tyckte vi att det blev obehagligt och använde vårt vita skinn för att ta oss därifrån. fick nån stackars vakt att hitta nyckeln till hänglåset där vikitga personer fick gå in och ut och såg till att vi blev en av dom. tack.

sen var det nåt jävla "seminare" som har vart sjukt tråkigt. fattade kanske 20% av vad som sas och resten var bara sånt som var självklarheter för oss svenskar - typ att man borde följa upp behandlingen på patienterna, att kvinnor också borde få vård och att man måste se till att folk på landet kan få vård.
kunde vart kul - men - nää.

nu har jag ont i huvet och ont i magen, tagit värktablett och omeprazol, fick neggiga ord mot mej så jag gick hem. dom andra är kvar och dricker te men jag pallade inte.
så nu sitter jag här och är lite ensam.
och har jag inget att göra. har en bok kvar som inte är utläst så om nån har lite böcker och pengar över är det bara att skicka.
jag skulle bli svinglad.
eller ett brev, saltlakrits, tidning eller nåt annat svenskt. flintastek kanske?
eller en öl.
arghargh.
jaja.
nu ska jag fortsätta att göra ingenting.
röd tråd i inläggen..hmm..nää.

bättre idag

Yay, äntligen en rikigt bra dag. Idag har ingenting gått snett och alla har vart snälla. Kanske beror det på gårdagens depp, men det spelar som ingen roll, jag är nöjd för vilket som. (Igår när jag lipade snöt jag slut på en halv toapappersrulle och skavde upp halva ansiktet med det vassa pappret dom envisas med att ha här. Imorse var hela fejset uppsvullet :C )
Inget speciellt har hänt på vårdcentralen, mer än att jag var betrodd med både bokföring och stämpel och det är väl i och för sig rätt stort… var rätt mycket att göra och lite personal. Kul att känna att man gör nåt, även om det inte är så mycket. Fick tre barn att skratta idag – också en härlig känsla att inte alla börjar gråta när dom ser en.
Igår fick jag hålla en liten killing och han var så fruktansvärt söt att jag nästan smugglade ner han i min ryggsäck. Det är så man smälter för dom indiska barnen. Tefatsstora ögon och runda kinder. Ååh. Ska ta kort på nåt barn och visa er får ni se.
jag kan bjucka på en bild på vad dom blir så rädda för:



lite farligt kanske...

Igår fick vi annars fina bevis på hur man INTE ska utföra vård. En tant med ett stort diabetessår vid fotknölen fick en omläggning som liknade den brännskadade mannens, bomull och gasbinda. Thats it. Och foten i en plastpåse och sen gå hem. Fatta vilken bastu och bakterietillväxt som blir därinne. Herregud. Jag såg bara ett amputerat underben under hela omläggningen…även ett dropp som en annan tant skulle få. Det var inte sterilt, minst 10 cm luft som gick in. Nålen kom inte på plats ordentligt och allt började gå subkutant (alltså in under huden, inte i venen) och ingen märkte nåt förrän jag röt till på svenska att det fan var dags att stoppa droppet innan huden skulle sprängas. Sen kom en annan syster och löste det hela och då gick allt bra. Skönt att nån kan i alla fall.
Nu äter jag choklad (myrorna bröt sej ju in i min mars som jag sparat på tills ett fint tillfälle) och dricker bubbelvatten och internetar. Jag är glad och allt känns bra igen. Hurra!

telefon

tack gode gud för telefonen.
jag har precis avslutat ett långt samtal med bästa tjejen.
hon fick mej att inse vad häftigt det är att jag är här. och att man ska strunta i alla idioter.
det är svårt men jag ska försöka göra det.
fast nu är jag lite ledsen igen, men det är bara att bita ihop.
jag måste ringa hem lite oftare.
man kan inte hålla på allt i evigheter (eller 3 veckor heller för den delen)
det är nog bra att prata med folk med jämna mellanrum.
jag älskar telefonen och jag älskar er.

ännu en dag

dagarna flyter på här, både bra och dåliga dagar.
när vi var lediga i söndags var vi i Bhandardara, det var en sjukt vacker plats. där skulle jag faktiskt kunna tänka mej att bo.



bilden är från en damm som engelsmännen byggde när dom härskade över indien. tjusigt.
vi fick åka en sväng i den gamla båten och om man blundade var det så tyst att man hörde när man andades.

idag har hemlängtan slått sina klor i mej. jag grät imorse och önskade hem mej till mina vanliga vänner. inte för att det är fel på dom som är här, men domdär vännerna man känner att man kan vara precis som man är med.
den känslan saknar jag. och oj, vad jag längtar efter er allihop.
jag visste inte att jag var så hemkär, men det är ju tydligt nu.
och att det gör så stor skilnad när man inte kan ringa folk hur som helst.

vi har 9 veckor kvar i Loni.
jag är övertygad om att det kommer gå hur fort som helst och kommer vara jätteroligt. och jättehemskt när man ska härifrån, men just nu önskar jag att iallafall att 8 av dom hade gått.
men jag antar att denhär känslan kommer gå över den med.

det är bara det att när man sover dåligt om nätterna (tack alla 82 myggbett på benen) och snart ska ha mens är det extra långt att sakna dom man älskar när man sitter på andra sidan jorden.
jag brukar titta på månen och tänka att det är samma måne överallt när jag känner såhär. men här känns även det annorlunda, den ligger ner här.
ingenting är riktigt bra idag:C