tisdag 22 januari 2013

Amazonas djungel

Igår kom vi hem från amazonas. Resan dit tog 7 skumpiga timmar på en liten buss, timme upp och timme ner. Vi for över höglandet, upp över 4000 meter och sen ner igen. Gick i ungefär 40 km/h uppför och 80 km/h nerför. Inte helt bekvämt med stupen på sidorna av serpentinvägen men lyckades tillslut somna till lite.



När jag vaknade var det som om nån hade knäppt fingrarna och tagit bort den klara och kalla bergsdoften och ersatt den med nåt blött och klibbigt.
Ju längre ner vi kom desto mer djungel blev det.



Vägen slutade vid ett hostel och där checkade vi in. Fick ett lyxrum ( med fläkt alltså) och sprang till floden för att ta oss ett dopp. Kallt, strömt och skönt som tusan!
Mitt i den varma natten vaknade jag av ett skyfall utan dess like, men det ska väl regna lite i djungeln? Problemet var bara att det inte hade slutat på morgonen, inte på förmiddagen heller när i skulle sätta oss i kanoten för att ta oss längst med floden ännu längre in i amazonas. 2 timmars kanotfärd senare var vi alldeles genomblöta och Daniel hällde ut vatten ur sina stövlar två gånger...
Inga regnkläder i världen hade lättat upp situationen. Tur var väl att det var varmt, 33 grader - inte som när det regnar i Göteborg precis.
Har har det slutat regna:  
  Vi avslutade den blöta dagen med en tur rätt in i djungeln och tittade på konstiga växter och djur och uffe åt en larv. Myggorna och nöjda däckade vi i vår bungalow ( och ni som känner mig väl förstår hur trött jag var när jag somnade utan öronproppar i ett rum utan fläkt)
Dagen efter gjorde vi en ny djungeltur på ett par timmar, Uffe och jag svingade oss i en lian och sen fick vi äta myror. Dock skrek jag mamma-skriket innan jag fick i mig någon - jag hade inte fattat vad det var! Vi fick ett blad av vår indian ( guiden alltså) och så skulle man klämma sönder en liten grej på bladet och stoppa den o munnen. Men jag var lite långsam med munstoppandet, särskilt efter Uffes larvätande dagen innan, så alla mina myror föll ut. Lika bra var väl det kanske.

På eftermiddagen var vi hos en indianfamilj och blev totalt uppätna av myggen, har nog aldrig varit så äten i hela mitt liv!!
Det syns kanske inte men det finns, jag lovar!



 Benen är som två kliiga stolpar, det vätskar och varar sig och har sig så det fastnar i brallorna. ( har fått nån fiffig kräm från Apoteket så jag ska nog i te behöva amputeras) Indianderna var hur som helst snälla och rara och shamanen spottade Uffe i håret för att han skulle bli av med onda andar ( haha!)

Sista dagen byggde vi flotte, badade och åkte med strömmen, iklädda flytväst och badkläder, i 15 minuter tills vi kom till ett guldvasknings-ställe där vi ta mig tusan hittade lite guld!
Dock bara lite flingor som vi slängde i igen, men ändå!

Myggorna och syrsorna gjorde mig lite galen ( och döv) men annars var det en fenomenal tripp. Daniel lyckades bli magsjuk och det var förstås inte så kul, men han är bra nu!

Nu är vi på Galapagos och det är varmt men fint, skriver mer om det imorgon kanske. Jag ska parkera mig under ac:n igen. Heja ac!

Inga kommentarer: