tisdag 26 februari 2013

Sandsjöbacka naturreservat

Igår var jag och Daniel lediga, det var sol och nån plusgrad. Jag hade världens vårspritter i kroppen och var tvungen att ta mig ut i naturen. Och jag är så glad för att Daniel är med på alla (nåja, nästan) upptåg för då har jag en partner in crime.
Jag packade väskan med stormkök, lite baka-bröd-grejer, soppa, en extra tröja och ett liggunderlag och sen tog vi bilen söderut till Sandsjöbacka.
Daniel har vart där och cyklat en del men jag har inte kommit dit än, gissningsvis för att jag inte har körkort.

Vi skulle " gå en sväng " som det heter. Alltså; jag vill gå långt och fort och Daniel vill hasa en lite lagom lång sträcka och titta på nån spännande fågel eller så. (Det är väl där vi är mest olika i naturen - jag älgar på utan minsta tanke på svaga isar eller vägval. Han är noggrann och eftertänksam. Och tur är väl det).
Vi hade såklart ingen karta eller kompass. För det kan väl inte vara så svårt att hitta?
Mja. Lite fel gick vi allt, lite markeringar som var borta här och var och vi fick mycket arga blickar och gester av en man när vi kravlade oss igenom en hage som vi nog inte alls skulle vara i. Men tillslut kom vi fram på rundan vi skulle gå.
Det var lite smått isigt:


Efter ett par kilometers halkande och klättrande hade vi kommit ur skogen och upp på ett berg. Där hade vi utsikt över ljunghedarna. Det hade börjat suga rejält i lunchtarmen så vi letade upp lite sol, barmark och lä för att göra slag i matplanerna.
I solen var det så varmt att man inte behövde jacka, vantar eller ens mössa. Nu kommer den snart, våren!
Daniel bossade hur som helst över soppan och jag gjorde scones. Så himla fint när det är kallt - man kan ta med margarin och sånt utan att det blir rinnigt och kladdigt. Går att baka typ vad som helst.
Jag brukar blanda allt torrt hemma (och byta ut mjölk mot mjölkpulver) och sen ha med olja/smör eller vad det nu kan vara på sidan om, sen rör man bara ihop det ute och vips! Så sitter man där med ett nybakt bröd i handen.
Kan vara något av det lyxigaste jag vet.



Det kanske inte ser så mycket ut för världen, men gott är det!


 
Mätta och nöjda halkade vi vidare runt Sandsjön och konstaterade att det var rätt långt, lite svårhittat, mycket isigt men hemskt tjusigt. Hit vill jag verkligen åka tillbaka när det har tinat och torkat upp lite.
8 km senare var vi framme vid bilen igen och for hem till en varm lägenhet. Himla fin dag alltså!
 
 

Inga kommentarer: