Nu har vi varit hemma ett par dagar och försökt jetlagga tillbaka och jag har alldeles glömt bort/inte orkat skriva om vandringen.
Den var så fantastisk så den förtjänar att berättas ordentligt. Och nu har jag vilat klart så nu får ni en liten redogörelse:
Vi började ju med att lämna den svenska gruppen som vi hade hängt med på Galapagos och i Amazonas för att flyga till Peru.
Efter mycket om och men var vi äntligen framme och höjdsjukan kom som ett brev på posten. Quito är en av världens högst belägna städer så det är väl inte så konstigt men vi vart flåsiga och trötta bara av att gå på toa.
Vi hasade runt lite på stan innan vi gav upp för sängen.
Det fanns en och annan pryl att köpa.
Daniel var väldigt glad att slippa äta banan.
(den kom i alla former i Ecuador; färsk, inlagd, banansoppa, bananpommes, banankaka, istället för potatis, chips - you name it.)
Sen när det blev måndag och jag fortfarande var höjdsjuk (jag är en mes) så tog vi en liten buss 3 timmar bort för att äntligen starta vandringen. Med oss på leden hade vi Allison (USA) och Rita (Libanon) och Diego (Peru) som var vår guide.
Det var varmt och gott och vi kunde promenera i shorts och linne. Uffe brände sina armar rätt rejält redan efter halva dagen, solen tar visst lite mer på den höga höjden...
Vi bar typ 5-6 kg eftersom vi var tvungna att bära med oss vatten eftersom man inte kan dricka det ur bäckarna. Bärarna bar mat, tält och lite prylar.
Vi kom snabbt upp en bit på bergssidan och det vart genast en fantastisk utsikt.
Vi kom fram på eftermiddagen till redan färdiguppslagna tält ( konstigt) och färdiguppblåsta liggunderlag ( ännu konstigare) och hade ett par timmars ledig tid på oss innan middagen. Vi passade på att klättra upp till en ruin för att titta på utsikten.
Väl där hittade vi en get och massa hönor och sedan även en fotbollsmatch!
Inte illa att spela på 3500 meters höjd. Kan meddela att vi inte ville vara med. Räckte med att heja lite...
Den var så fantastisk så den förtjänar att berättas ordentligt. Och nu har jag vilat klart så nu får ni en liten redogörelse:
Vi började ju med att lämna den svenska gruppen som vi hade hängt med på Galapagos och i Amazonas för att flyga till Peru.
Efter mycket om och men var vi äntligen framme och höjdsjukan kom som ett brev på posten. Quito är en av världens högst belägna städer så det är väl inte så konstigt men vi vart flåsiga och trötta bara av att gå på toa.
Vi hasade runt lite på stan innan vi gav upp för sängen.
Det fanns en och annan pryl att köpa.
Daniel var väldigt glad att slippa äta banan.
(den kom i alla former i Ecuador; färsk, inlagd, banansoppa, bananpommes, banankaka, istället för potatis, chips - you name it.)
Sen när det blev måndag och jag fortfarande var höjdsjuk (jag är en mes) så tog vi en liten buss 3 timmar bort för att äntligen starta vandringen. Med oss på leden hade vi Allison (USA) och Rita (Libanon) och Diego (Peru) som var vår guide.
Det var varmt och gott och vi kunde promenera i shorts och linne. Uffe brände sina armar rätt rejält redan efter halva dagen, solen tar visst lite mer på den höga höjden...
Vi bar typ 5-6 kg eftersom vi var tvungna att bära med oss vatten eftersom man inte kan dricka det ur bäckarna. Bärarna bar mat, tält och lite prylar.
Vi kom snabbt upp en bit på bergssidan och det vart genast en fantastisk utsikt.
Floden som tillslut rinner ut i amazonasfloden och ut i Brasilien, den ringlar sig genom hela sacred valley på sin väg mot havet.
Vi kom fram på eftermiddagen till redan färdiguppslagna tält ( konstigt) och färdiguppblåsta liggunderlag ( ännu konstigare) och hade ett par timmars ledig tid på oss innan middagen. Vi passade på att klättra upp till en ruin för att titta på utsikten.
Väl där hittade vi en get och massa hönor och sedan även en fotbollsmatch!
Inte illa att spela på 3500 meters höjd. Kan meddela att vi inte ville vara med. Räckte med att heja lite...
Sen gick vi hem innan det blev helt mörkt, det skymmer snabbt!
Första dagen var egentligen bara en halvdag och en enda jobbig backe. Diego tyckte att det var bra att ha den backen där för då kunde han se vad han hade att jobba med. Men så fick han för sig att det inte var några som helst problem för oss svenskar eftersom vi hade varit uppepå Everest. Det gick inte att får ur honom det - hur många gånger vi än förklarade att det bara var till botten av Everest och att det var över ett år sedan. Herregud sa han bara - dethär kommer vara a piece of cace för er. Plus att det finns trappor.
Första dagen var egentligen bara en halvdag och en enda jobbig backe. Diego tyckte att det var bra att ha den backen där för då kunde han se vad han hade att jobba med. Men så fick han för sig att det inte var några som helst problem för oss svenskar eftersom vi hade varit uppepå Everest. Det gick inte att får ur honom det - hur många gånger vi än förklarade att det bara var till botten av Everest och att det var över ett år sedan. Herregud sa han bara - dethär kommer vara a piece of cace för er. Plus att det finns trappor.
Hmpf. Vi sov rätt gott i tron på att det inte skulle bli så hemskt farligt dag två heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar