Idag har vi vart ute och ridit pa landet.
Det var liksom inget mes-ridande som hemma i Sverige nar man gar igenom grejerna varje gang. Nar man far veta hur man staller in stigbyglar eller vad man gor om hasten skenar osv...
Har var det bara att skriva under ett papper pa att man inte skulle stamma dom nar man dog, upp pa hasten, bli av med skorna och forsoka trackla in tarna i ett par stigbyglar som satt aldeles for langt ner.
Grimman bestod av nagot som liknade tvinnat hamparep som skar in i fingrarna nat sa in i helvete. Efter ungefar 10 minuter hade jag blasor lite overallt.
Hasten, den var glad och ville springa hela tiden, den genade garna over taggbuskar - nagot som mina bara ben och barfotafotter inte riktigt uppskattade. Ledaren uppskattade val kanske inte heller nar jag galloperade forbi hela gruppen samtidigt som skinnet pa fingrarna skavdes av samtidigt som jag desperat forsokte halla in hasten.
Men pa det stora hela var det fantastiskt - solnedgangen, sma Kambodianska barn som sprang fram till vagkanten, spindlar stora som min handflata (som guiden var valdigt noga med att den inte fick landa i mitt har, tack for det!), bufflar som badade och man som stog och fiskade.
Det ar ett fantastiskt fattigt men vackert land dethar.
Nu ar vi iallfall vansinnigt trotta, jag kanner mig fortfarande smutsig trots en dubbeldusch och hartvatt. Det ramlade ur bade det ena och det andra ur haret nar jag borstade det och jag ar klippt livradd att nat ska bygga bo i svallet. Sittknolarna varker som tusan sa jag far se till att trycka mig langt fram i bussen imorgon (ju langre bak i bussen - desto hogre flyger man i alla gupp och hal i vagen). Vi ska ju ta den natta vagen tillbaka till Bangkok, hoppas det gar lite snabbare an pavagen hit.
Det var liksom inget mes-ridande som hemma i Sverige nar man gar igenom grejerna varje gang. Nar man far veta hur man staller in stigbyglar eller vad man gor om hasten skenar osv...
Har var det bara att skriva under ett papper pa att man inte skulle stamma dom nar man dog, upp pa hasten, bli av med skorna och forsoka trackla in tarna i ett par stigbyglar som satt aldeles for langt ner.
Grimman bestod av nagot som liknade tvinnat hamparep som skar in i fingrarna nat sa in i helvete. Efter ungefar 10 minuter hade jag blasor lite overallt.
Hasten, den var glad och ville springa hela tiden, den genade garna over taggbuskar - nagot som mina bara ben och barfotafotter inte riktigt uppskattade. Ledaren uppskattade val kanske inte heller nar jag galloperade forbi hela gruppen samtidigt som skinnet pa fingrarna skavdes av samtidigt som jag desperat forsokte halla in hasten.
Men pa det stora hela var det fantastiskt - solnedgangen, sma Kambodianska barn som sprang fram till vagkanten, spindlar stora som min handflata (som guiden var valdigt noga med att den inte fick landa i mitt har, tack for det!), bufflar som badade och man som stog och fiskade.
Det ar ett fantastiskt fattigt men vackert land dethar.
Nu ar vi iallfall vansinnigt trotta, jag kanner mig fortfarande smutsig trots en dubbeldusch och hartvatt. Det ramlade ur bade det ena och det andra ur haret nar jag borstade det och jag ar klippt livradd att nat ska bygga bo i svallet. Sittknolarna varker som tusan sa jag far se till att trycka mig langt fram i bussen imorgon (ju langre bak i bussen - desto hogre flyger man i alla gupp och hal i vagen). Vi ska ju ta den natta vagen tillbaka till Bangkok, hoppas det gar lite snabbare an pavagen hit.
1 kommentar:
Så himla fint ni verkar ha det!
Skicka en kommentar