Besseggen

Vi tog en vilodag efter bestigningen av Galdhöpiggen och gick på platt- tur i en väldigt tjusig dalgång. Där fanns det bäckar att hoppa över och blåbär att äta. Bra vila för kroppen och träningsvärken.

Sen mötte vi upp Erik och åkte till Gjendesheim för att gå uppför Besseggen. Kanske inte så klokt med redan onda fötter och ben men varför inte liksom?

Man ska väl känna att man lever?

Vi tog iallafall båten mot landstigningstället och började gå igen.

Vi tackade solen igen (kors i taket alltså, det regnade ju ungefär varje dag annars) när vi gick upp, kan inte vara kul att gå i regn. Lera och sten är halvkul kombination.
Inte riktigt lika brant uppför denna gång men fördelen med uppför är ju att man får en chock varje gång man vänder sig om och ser hur fint allting är.

Sen fick man en chock för allting blev så satans brant.

  Här är nog det vackraste stället på hela leden. Om man vänder sig om en bit upp i det brantaste partiet får man tjusigaste utsikten i världen. En glaciärsjö och en smältvattensjö med typ 1000 meters höjdskillnad. Gah, va fint det är!!!

Överallt är det många branta stup att passa sig för. Man kan nog tro att det försvinner en och annan turist/får när det är dimmigt.

Efter 7 timmar var vi klara med vandringen, sa hejdå till Erik som skulle åka hem, tog en snabbdusch och en välförtjänt middag innan vi åkte söderut.

I södern kunde man fixa skattekort för att få sin norge- lön, titta på Drammerns alla broar och sova gott på plattare gräsmattor.

Efter hemkomst har det vankats öl, födelsedagsfester och hamburgare.

Imorgon börjar jobbet igen och det känns avlägset som tusan.

Men en tröstande tanke är att det bara är 4 veckors jobb och att det kommer gå snabbt som tusan.