När jag var liten fanns det buskar med gula blommor utanför mitt dagis på Strågatan.
Det var varmt, antagligen försommar för jag minns dendär känslan av frihet när man äntligen fick ta av sig stickade tröjor och premiär- skrubbat knäna.
Jag sprang längst med buskarna, lika snabbt som vinden.
Friheten att vara så snabb, benen gick liksom av sig själva. Jag minns det riktigt bra "tänk att jag är snabbast i världen!Jag springer snabbare än vinden"
"Vänta bara tills mamma och pappa ser det!"
Det är mest en känsla av att ha upptäckt nåt fantastiskt samtidigt som frihetskänslan var så stark. Men det är ett favoritminne också.
Det var varmt, antagligen försommar för jag minns dendär känslan av frihet när man äntligen fick ta av sig stickade tröjor och premiär- skrubbat knäna.
Jag sprang längst med buskarna, lika snabbt som vinden.
Friheten att vara så snabb, benen gick liksom av sig själva. Jag minns det riktigt bra "tänk att jag är snabbast i världen!Jag springer snabbare än vinden"
"Vänta bara tills mamma och pappa ser det!"
Det är mest en känsla av att ha upptäckt nåt fantastiskt samtidigt som frihetskänslan var så stark. Men det är ett favoritminne också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar