Jökulsárlón lördagen den 24/8

Vår sista utflykt tog oss utmed sydkusten. En 15 timmar lång resa med buss där slutmålet var Jökulsárlón, en glaciärsjö som vi hade hört att vi var tvungna att se innan vi for hem.
Vi hade bokat en tur där man först skulle gå en timme på glaciären och sen åka båt i glaciärsjön men dagen innan avfärd blev vi uppringda och meddelade att turen var inställd pga. väder.
Det här var ju turen som vi hade sett fram mot mest av allt så vi blev så himla besvikna. Dock lyckades vi få plats på en annan tur som åtminstone gick till sjön. Gå på glaciär får jag väl göra en annan gång, kanske utan foglossning. Så det var väl egentligen bra.
Och det var faktiskt båten vi mest av allt ville åka på.

Så vi gick upp superdupertidigt och gick ut i hällregnet mot buss-stationen. Tydligen hade de vissa problem med vem som skulle vart så vi blev en timme försenade, men tillslut gav vi oss av med en glad fransos som guide.
Det regnade nästan hela tiden under förmiddagen och var så låga moln att man inte såg så mycket. Fransosen berättade om vulkanerna där bortom dimman och han var grym på geologi. Himla spännande.

Vi gjorde små pitstop utmed vägen för att titta på olika saker. Skönt för onda ryggar och sparkande bebisar.
Vi stannade tillexempel vid ett vattenfall (surprise!)

Det var stort och de två amerikanska damerna framför oss i bussen tog kanske 200 kort.
Innan dagen var slut var båda tvungna att bli avsläppta på en bensinmack för att köpa nya minneskort. Helt galet! Plus att den ena hade två kameror varav den ena hade ett sjukt högt slutarljud och den andra hade ett objektiv som hon dängde mot fönsterrutan nästan varje gång hon skulle ta kort.
De utgjorde en ganska stor del av underhållningen i bussen.

 

Sen åkte vi genom regnet och ut på andra sidan.

Och plötsligt såg man naturen igen! Vi åkte tillexempel förbi ett as-stort lavafält som hade skövlat hela byar på sin väg mot havet. Vulkanutbrottet hade hållit på i 9 månader och lavafältet var flera kvadratmil.
Det är galet svårt att ta in och förstå hur det är att bo i ett land där ens gård ändå är i riskzon för att svepas bort av lava. Går liksom inte att ta in riktigt.

Lavan hade täckts av mossa nu om nån undrar varför det är grönt och inte svart.

Sen kom vi till glaciärerna. Därunder ruvar vulkanerna.

Sen var vi framme vid Jökulsárlón!
De gula bil-båtarna i balgrunden är amfibiebåtar från Vietnam. Jag var peppad till tänderna och blev inte besviken!
Tydligen var det sol för första gången på tre veckor så det gjorde ju inte saken sämre.

Det var lite kallt, typ vinter och vi hade på oss ungefär alla kläder vi hade med oss. Jeans, regnbyxor, tjocksockar, kängor, halsduk, tre tröjor, fleece, regnjacka, mössa och nyköpta vantar.
Det var ungefär bara jag och Daniel som hade extrakläder. Ha!
Kan också tilläggas att det blåste en del ( och jag blev inte sjösjuk en enda gång. Tack Ister!) och vågorna gick över relingen på båten. Vi var torra och alla andra var blöta och efter ett litet tag lite sura.

 

Sen fick vi snacks. Glaciär-is. Tusenåriga baciller - det kunde man ju inte tacka nej till!

 

Och så tittade vi förstås på den fantastiska utsikten.

 

Förr gick glaciären hela vägen ner till havet men den smälter undan och på 70 år har den krupit tillbaka så mycket att det har bildats en stor sjö av allt smältvatten. 5 km lång tillochmed.
Där kalvar glaciären ut isflak på sisådär 20 ton som sakta tar sig ner mot utloppet till havet.

Det var fullt av stora flak, fåglar och sälar. Helt fantastiskt!
Kan varit den vackraste platsen jag har varit på i hela mitt liv!!

Titta bara! Man skulle kunnat vara där en hel dag om det inte hade vart så kallt.

 

 

Och mitt i min eufori över hur vacker världen är och hur lycklig jag är för att jag fick uppleva allt dethär fina så friar Daniel!

Helt jävla sjukt!
Bästa dagen ever!
Jag hade inte en aning och blev helt tagen på sängen. Fick fram mitt JA! där i blåsten samtidigt som jag torkar tårarna.

Såhär glada var vi efteråt (när jag hade snorat klart). 24 augusti alltså. En dag att minnas.

Daniel hade inte köpt en ring för "jag känner dig" men vi tog ändå det klassiska "vi har förlovat oss" kortet. Haha, man får ju passa på ändå. Och himla fint att få välja sin egen ring. Bra kille detdär.

Sen var det hög tid att vända tillbaka mot Reykjavik igen.
På vägen var vi fåniga och fnittriga och dö-lyckliga.

Vi stannade på en regnig strand med farliga vågor. Och helt svart sand.
Den är tydligen klassad som en av världens mest vackra stränder. Men man kunde aldrig bada för strömmarna och vågorna. Sorgligt värre,

 

Jag hoppade så gott jag kunde. Tungt med magen och fogarna.

 

 

 

Men det var faktiskt hemskt fint. Och blött. Regnet låg kvar där vi lämnade det. Men vad gjorde väl det?

Innan det blev mörkt stannade vi vid det sista vattenfallet för resan. Det var faktiskt riktigt coolt, det fanns en stig in bakom fallet. Vi blev ännu blötare men det är inte varje dag man kliver in bakom ett fall.

 

 

Flera långa timmar senare var vi hemma i Reykjavik igen och totalt stupade i säng.

Finaste, bästa turen.

Västfjordarna och Isafjördur

Onsdag-torsdag hyrde vi bil och begav oss norrut från Reykjavik, nämligen mot Isafjördur.
En liten by norröver. Här ligger det:




Vi kanske nu såhär i efterhand skulle hyrt en lite mer bekväm/större bil men vi visste inte riktigt då hur vägarna såg ut. Vi hade ju hört oss för såklart men det var liksom inga problem att åka liten bil dit. Det kanske det inte heller hade varit om vi hade hållit oss till asfaltsvägarna men nu är vi ju inte skapta på det sättet, varken jag eller Daniel.

Och i början var det ju asfalt och ganska tillrättalagda vägar.
Ibland fanns faktiskt utrymme att stanna bredvid vägen .



Bitvis var landskapet väldigt kargt, det fanns en och annan odlad plätt och låtsas-skog men ju högre vi kom desto mindre växtlighet blev det.
Sen blev det lite mindre vägar. Utan asfalt.
Vi var jättenöjda att vi hade packat in våra snökedjor.

 

Men vi behövde inte snökedjorna sån tur var, det var snö på topparna av fjällen men ibland växte det till och med blommor mellan lavafälten.

 

Det var hejdlöst vackert nästan överallt, förutom när vi tröttnade på sten. Det var som att köra bil på kalfjället, typ den sträckan mellan Abisko och Kebnekaise som bara är sten.

Serpentinväg upp, serpentinväg ner, sen upp, sen ner. På grus. Jag var kanske inte helnöjd hela tiden över de djupa hålen i vägarna och hastigheten på bilen. Det senare gick väl att påverka lite men är det 70 så är det...

Kanske var lite lättare för alla med jeep om vi säger så.

 

Hur som haver kom vi ju ut till fjordarna efter alla serpentiner. Där stannade vi och hade nöd-mats-paus. Tur var väl det att vi hade stannat och handlat i en liten by för några snackställen fanns det inte utmed vägen. Inte några bensinstationer heller för den delen.

Men jag var hemskt nöjd med utsikt och banan.

Efter en stund slutade det regna och blev nästan varmt - 12 grader sisådär. Då fick också Ister plats på kortet:



Det var lite svårt att klä sig varmt, försökte köpa nån varm jacka eller tröja men allt var så tajt om magen att det aldrig blev nåt köp. Enda jag hittade var ett par vantar. Snark.

Hur som haver fanns lite aktiviteteter längst med vägen, tillexempel kunde man stå utmed vägen och titta på sälar på ett ställe. Så himla fin idé.

Det fanns gratis kikare och en liten gästbok + att man kunde köpa hemkokt blåbärssylt och gårdsplockade hallon. Men vi hade inte tagit ut några pengar (och gjorde inte det på hela resan ) så jag fick bli utan bär, himla sorgligt.

Sen stannade vi ungefär en miljon gånger för att beundra utsikten. Kolla bara vilket vackert land!

 

 

 

När kvällen kom var vi äntligen framme i Isafjördur. Där hade vi sett fram emot att gå på fik och strosa i affärer. Tji fick vi.

När vi hade checkat in hos en söt liten dam (och Daniel hade städat duschen ren från hår. Det är kärlek det) så gick vi ut på stan. Eller på byn kanske man ska säga. Allt var stängt. Eller allt och allt. De fyra-fem butiker som fanns.

Så vi fick snällt strosa runt bland plåthusen tills vi blev hungriga. Sen gick vi till byns finaste restaurang och jag åt min livs godaste fisktallrik.

Eller alltså, jag tog "dagens fångst" och fram kom en hel gjutjärnspanna men 4 olika fiskfiléer på. Jag åt så jag höll på att spricka och fattade inte hur mycket mat det var för en enda person.

Dock hade det kommit lite fler gäster när jag nästan hade ätit upp allt och då insåg vi att man skulle ha delat på pannan. Så jag hade tryckt i mig nästan 2 personers mat. Kände mig plötsligt lite lagom tjock.

Men herregud vad gott det var. Och jag har ingen aning om vad det var däri för servitören kunde inte de engelska namnen.

Och jag var alldeles till mig över godheten så jag glömde ta kort. Jag har inte ett enda kort från Isafjördur, jäkla klantigt.

 

Dagen efter vände vi åter över bergen för att åka och titta på ett vattenfall som Daniel hade hört att det var fint. Och det var ingen underdrift.

Vi knallade upp till toppen och var asnöjda med att köpa fika när vi kom ner. Jag drömde om kanelbullar och kaffe hela vägen upp.
Väl nere igen (det var faktiskt en bit att gå. Plus att jag inte såg marken för magen var ivägen) så visade det sig att det lilla huset som vi trodde var ett café bara var en ensam liten toalett.
Besvikelsen alltså.

Jag fick trösta mig med en skyr istället. Gott det med men inte riktigt som en nybakt bulle.





Sen for vi hem till Reykjavik och så var den trippen slut. 90 mil på småvägar. Men fint var det.

 

 

 

 

Blå Lagunen

Nästa dag på Island tog vi våra badkläder och for ut till Blå Lagunen, ungefär 40 minuter bort med buss.

Ut bland lavafälten och in i dimman. Det var knappa 12 grader varmt och hällregn, men vad gör väl det om man ska ligga i varmvatten? 

När vi kom fram möttes vi av svarta klippor och knallblått vatten.

Så himla fint! 

Vi checkade in och fasade för att gå ut utomhus, det hade blåst upp till nån slags storm därute. Efter mycket om och men tog vi sats och gav oss ut i kylan

Fem sekunders plågan och senvar vi i. Riktigt gött var det! 

Vi hasade/simmade omkring tills vi hittade ett av inloppen av de varma källorna. Där hängde vi i det alldeles för varma vattnet tills vi såg ut som russin och jag undrade om Ister hade blivit kokt.

Innan vi gick upp och åt lunch gjorde vi den klassiska ansiktsmasken av mineraler och salter från Lagunen, det var helt ok i nästan tio sekunder, sen regnade den ner i ögonen. Inte helt optimalt.

Synd - tänk vad fräsch man hade blivit annars. Det hade jag behövt...

Sen var den dagen slut och vi for hem till hotellet för att göra hårinpackning ( doppade man håret i Lagunens vatten blev det som svinto och det var lite svårt att undvika när det gick så höga vågor...) och äta finmat på restaurang.

Island - Gyllene Cirkeln

Island alltså. Vilket land!
Vi landade tidigt på måndagsmorgonen, tog bussen in till Reykjavik för frukost och spaning på vad staden hade att erbjuda.
Efter en heldag på stan var vi helt slut, checkade in på hotellet och la oss i dubbelsängen för att göra upp en plan för veckan - vi hade ju bestämt att vi inte skulle planera så mycket innan vi kom dit utan ta det när vi väl var på plats.
Sagt och gjort.
Vi bestämde att vi skulle göra den berömda "gyllene cirkeln" på tisdagen. En busstur till tre av de mest besökta platserna på Island.
Sagt och gjort.
Upp tidigt på morgonen innan det bar av mot Gullfoss, ett enormt vattenfall.

På vägen dit stannade vi vid ett växthus för ett litet snack. De odlade tomater med hjälp av värmen från de varma källorna. Varmt som tusan var det och fuktigt!
Konstig kontrast att gå in i 20-25 graders värme när det är 10 grader utomhus...
Hur som helst bjöds det på goda tomater, direktplockade från plantorna. Omnomnomn!

 

 

Sen kom vi fram till vattenfallet. Gullfoss alltså. Vilket fall! Helt galet stort.

Och lite blött för den delen. Regnkläderna åkte på trots sol och ganska bra värme.

Sen packade vi in oss i bussen igen och gav oss av till Geysir. Det är ju som det låter. Ett par geysirs som sprutade vatten rätt upp i luften bara. 30 meter upp, ungefär var 5:e minut.
Så. Jäkla. Konstigt.
Så där blev vi sittande som fån, stirrandes på ett hål i marken och räknade sekunder tills nästa utbrott. En timme gick helt galet fort.
Men så himla konstig grej, vattnet under ytskiktet börjar koka och bygger upp ett tryck som tillslut får allt att explodera i världens vattenskyar och vattenångor.

Det var så häftigt att vi satt kvar alldeles för länge och fick springa (jag med mina fogar!) till bussen för att inte få skäll av den arga busskvinnan.

 

Sista stoppet på bussrundan var Þingvellir (eller Tingvalla på svenska) som låg galet vackert bredvid Islands största sjö ( där vi hade tänkt dyka om jag inte var preggo. Nästan 100 meters sikt. Gah - så deppigt att vi missade det!)

Hur som helst, det är med på Unescos världsarvslista och en historiskt asviktig plats som typ alla islänningar pratade om.

Här började jag bli lite trött och hungrig så jag lyssnade inte så bra, men det var i alla fall här man höll sitt första riksmöte och "landet bildades".

 

Jag hasade mest omkring och imponerades av lavafälten och växterna och så.

 

 

Sen for vi hem, jag och Daniel åt ett helt kexpaket på typ 5 minuter innan vi äntligen stannade för snacks igen.

Skyr är bästa grejen med Island alltså. Fyfasen vilket bra snack. Gott, bra och fullt med nyttigheter. Jag blev helt såld.

Synd att det kostar typ 4 ggr så mycket här. Lite av ett problem faktiskt.

 

Tillbaka i Reykjavik åt vi en stor och inte så god hamburgare innan vi stupade i säng, konstaterandes att det kanske var fisk man skulle hålla sig till i matväg.

 

Vi är ju på Island nu

Och jag har inte haft tid eller ork över att skriva nåt. Dåligt, jag vet men jag lovar att göra en ordentlig uppdatering när vi har kommit hem. 

Igår var jag hur som helst gladast i universum, vi åkte till Jökulsaron och tittade på en glaciärsjö. 

Vi tog nån slags amfibiebåt från vietnamkriget och körde rätt ut i sjön! 

Där flöt det omkring enorma isblock på sisådär 100 ton. Piuh liksom, de vill man inte krocka med... 

Totalt tog det 15 timmar och kanske 13 av dom timmarna regnade det. Men nästan varje gång vi hoppade av bussen blev det uppehåll eller sol - helt galet.

Hur som haver såg jag ut såhär när vi åkte båten 

Sen blev jag ännu gladare, särskilt när en våg sköljde över båten och jag och Daniel var typ dom enda med regnkläder. Haha! Gynnar att vara från ett blött och kallt land!

Göteborgsimmet

Idag skulle vi göra del 2 i göreborgsklassikern - göteborgsimmet.

Det har hällregnat hela dagen, 19 grader i vattnet och blåser nån slags halvstorm.

Jag hade ändå velat vara med men en ond rygg och en galen förkylning förpassar mig till väskpassare.

Här är dock två tappra lagdeltagare: 

Just nu är de i plurret, de med vita mössor till höger. Det har spruckit upp lite och jag torkar regnkläderna och tittar efter blå himmel mellan molnen.

När de kommer upp vankas det kaffe och bulle och gratulationer!

( och lite avundsjukt spanande på medaljerna )

Sista tidens sommar

På sista tiden har man kunnat hitta mig på stranden. Trots att det inte har varit jättefint väder så har det varit väldigt varmt. Och jag som brukar ha en riktigt dålig termostat för värme och kyla har ballat ur totalt. Blir det över 20 grader varmt får jag mest fram " ööööh, bada " och då vet Daniel oftast att det bara är att packa handuken och badbrallan och köra till närmsta vattendrag.

Min badväska står packad 24/7

Annars har jag intagit soffläge, läst tidningen länge,länge på morgonen och sippat på kaffet så långsamt att det kallnat efter halva koppen. Allting går i långsam takt. Vi gör inte så mycket mer än att lufsa runt och pilla på grejer och prata om projekt och framtiden.

Och varje morgon när jag är nyduschad fascineras jag över hur snabbt håret torkar nu när det är sommar. Ingen hårför behövs. Heja sommaren!

Sen har vi hängt en hel del med denhär lilla rackaren. Nu är båda mina bröder i stan så vi har hittat på massa saker, hela familjen + respektive. Himla fint. 

Plus en glad liten skit.

 

En dag var vi barnvakter ända till tolv på natten, lillfisen skötte sig exemplariskt. Blir Ister ens hälften så snäll så finns det ingen som helst oro för framtiden. 

Sist men inte minst har vi köpt en bil! Vi fick ju låna Emmas och Markus bil när våran var kvaddad men vi behövde ju en egen! 

Efter mycket letande och funderande blev det en sånhär; 

En Volvo V70 men plats för allt. Barnvagn, hyllor, matkassar och packning. Vi köpte den igår och idag ska jag premiärköra. Spännande.

Imorgon åker vi äntligen iväg på bilsemestern, nästan en vecka försenade.

Men det ska bli gött att komma iväg, tror det kommer kännas ännu mer som semester då. 

Men först - lite familjehäng, grillning och bebisdreggel.

Tvåsiffrigt

Nu är det tvåsiffrigt.

99 beräknade dagar kvar, det är ju helt galet. Jag har börjat bli trött igen, kanske för att det är semester och att jag slappnar av, kanske för att jag snittar 3-4 kissningar per natt igen.

Sover med kuddar mellan knäna, tror att jag ska kvävas om jag lägger mig på rygg. 

Men what the heck. Om mindre ( fast troligast mer) än hundra dagar är Ister här och då spelar allt mindre roll. 

Hur kan tiden gå så snabbt och ändå så långsamt?

En ynka dag kvar

Imorgon går jag äntligen av. 

Äntligen 3 veckors semester.

Visserligen kanske inte två veckors bilsemester, men ändå. Förhoppningsvis köper vi en ny bil nästa vecka, en bil som rymmer lite packning och Ister och en vagn och lite sånt. 

Sen far vi till Island och bränner alla våra semesterpengar ( herregud vad dyrt det landet är!) 

Det känns som en bra semester trots allt.

Men först barnmorskan, lunch med Emma, ett kvällspass på jobbet och imorgon - sista passet innan sovmorgonens tid börjar. Ljuva liv.