tisdag 8 maj 2012

Hög på dans

Hemkommen från Lindyhop.
Jag kan riktigt känna endorfinerna susa runt i kroppen fortfarande, trots en lång spårvagnsresa hem, en dusch och lite mat senare. Dethär är livet.
Jag sörjer danslägret i Herräng i sommaren och vill gå varenda dag till den stora lokalen med det knakande golvet. Kan inte låta bli att tänka är det såhär det känns att bli frälst?
Jag och några till från min grundkurs är lika frälsta. Vi som är där måndagar, tisdagar, vissa onsdagar och dör om vi inte får komma på fredagarna. Missar man en måndag känns livet mycket gråare. Leenden som aldrig blir bredare än på dansgolvet, som bara blir större ju mer man svettas.
Här kan ni se hur kul det är:


Lite dålig kvalité, men ni förstår principen.
Och såklart är vi inte sådär duktiga. Än.

Så tack Susanne för att du fick mig att få tummen ur och äntligen komma till skott!

Inga kommentarer: