Hej ni tre talmodiga lasare, kanns fint att det inte har andrats sen sist!
Nu kan jag beratta att vi ar tillbaka i Katmandu fastan jag inte trodde det.
Jag trodde pa riktigt att vi skulle do nar vi flog tillbaka hit. Det ar liksom inga stora plan man far i, tror det gar in mellan 15-20 personer i dom. Vadret var kanondaligt och det var massa forseningar. Vi hade vnatat hela dagen pa att komma med pa en plan. Flygplatsen han stanga och oppna fler ganger an vad vi kunde rakna (de stanger nar det ar for daligt vader for att landa eller lyfta, for sa himla hippt - de flyger pa gps och fri sikt!)
Naval. Vi fick tillslut plats pa det sista flyget for dagen och fick order om att det var brattom. Vi sprang pa planet, kastade pa oss baltena och sen flog vi.
Det var det skakigaste jag vart med om i hela mitt liv. Jag hade klamt sonder hela handerna nar vi val var klara. Massa kastvindar, luftgropar och ovadersmoln. Jag forstar verkligen folk som vagrar flyga efter sanahar upplevelser.
Inga fler flyg lyfte den dagen efter vart. Hualigen!
Nar vi val var tillbaka var hotellet givetvis fullt och vi fick ta in pa ett annat som hade har i sangen, i handfatet och ungefar overallt annars. Inga sangklader i sangen och ingen AC.
Jag var gaaaanska deppig.
Men nu ar vi tillbaka pa vart gamla hotell som ar frascht, fint och trevligt och vantar pa ett rum. Om nan checkar ut sa far vi en plats. Man kan ju bara hoppas!
Vill inte stanna en natt till pa sunkhotellet.
Annars har vi atit och atit och atit sen vi kom tillbaka. Daniel ligger 4 kilo minus efter vandringen (jag vet inte alls, har sakert gatt upp). Men vi ar sjukt hungriga pa annat an ris och spagetti som vi har atit i 2 veckor i strack. Firade aterkomsten till Kathmandu med ostbollar, sizzler och tusen glas cola. (festen gick pa knappt 60 kronor for bada)
Annars ska vi fixa biljetter till Chitwan nationalpark i idag. Dar vi ska fara pa elefantsafari i djungeln. Det blir nog fint efter den langa vandringen.
Nu kan jag beratta att vi ar tillbaka i Katmandu fastan jag inte trodde det.
Jag trodde pa riktigt att vi skulle do nar vi flog tillbaka hit. Det ar liksom inga stora plan man far i, tror det gar in mellan 15-20 personer i dom. Vadret var kanondaligt och det var massa forseningar. Vi hade vnatat hela dagen pa att komma med pa en plan. Flygplatsen han stanga och oppna fler ganger an vad vi kunde rakna (de stanger nar det ar for daligt vader for att landa eller lyfta, for sa himla hippt - de flyger pa gps och fri sikt!)
Naval. Vi fick tillslut plats pa det sista flyget for dagen och fick order om att det var brattom. Vi sprang pa planet, kastade pa oss baltena och sen flog vi.
Det var det skakigaste jag vart med om i hela mitt liv. Jag hade klamt sonder hela handerna nar vi val var klara. Massa kastvindar, luftgropar och ovadersmoln. Jag forstar verkligen folk som vagrar flyga efter sanahar upplevelser.
Inga fler flyg lyfte den dagen efter vart. Hualigen!
Nar vi val var tillbaka var hotellet givetvis fullt och vi fick ta in pa ett annat som hade har i sangen, i handfatet och ungefar overallt annars. Inga sangklader i sangen och ingen AC.
Jag var gaaaanska deppig.
Men nu ar vi tillbaka pa vart gamla hotell som ar frascht, fint och trevligt och vantar pa ett rum. Om nan checkar ut sa far vi en plats. Man kan ju bara hoppas!
Vill inte stanna en natt till pa sunkhotellet.
Annars har vi atit och atit och atit sen vi kom tillbaka. Daniel ligger 4 kilo minus efter vandringen (jag vet inte alls, har sakert gatt upp). Men vi ar sjukt hungriga pa annat an ris och spagetti som vi har atit i 2 veckor i strack. Firade aterkomsten till Kathmandu med ostbollar, sizzler och tusen glas cola. (festen gick pa knappt 60 kronor for bada)
Annars ska vi fixa biljetter till Chitwan nationalpark i idag. Dar vi ska fara pa elefantsafari i djungeln. Det blir nog fint efter den langa vandringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar