Haverdal.
Utan att tveka.
Där vi växte upp på somrarna. Där var asfalten nästan alltid för varm att gå barfota på och sanden brände under tårna innan man hann ner till havet. Där farmor bjöd på riskex med massa marmelad i morgonsolen. Där man fick tvätta mattor med såpa och vattenslang, plocka jordgubbar så man storknade och äta hur mycket krusbär från Bosse och Gretas tomt.
Där man blev saltstänkt av vågorna när man gick för långt ut i stormen. Där man kunde fiska kräftor varenda dag om man ville.
Och där man fick bygga råttbäbishus i farmor och farfars öppna spis och sen tända på, fastän man inte var så många år.
Och senare när man vart pirrig bara av att se en kille med solbränd rygg och saltigt hår var det fortfarande det finaste stället i världen.
Där duvorna hoar i den sneda skogen.
Det är ungefär den vackraste platsen på jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar