W.T.F?

Jag fick mms från Daniel igår på jobbet:




Det stackars huset klarade inte mer. Buhu.
Men det blev pepparkaksfest med en kall öl när jag kom hem från jobbet.
En helt okej avslutning på en bra dag på jobbet.
Var i triagen igår och det gick riktigt bra. Gillart.
Det var rätt lugnt och vi behövde inte haspla över patienterna utan ta dom i den tid man behövde.
Kirrade lite blododlingar och sånt utan besvär. Kanon.
I am the triagemaster.

Idag ska vi på spa på Lundsbrunn.
Det ska bli sjukt gott att få komma iväg och göra nåt bara jag och Daniel. Alltså att göra nåt tillsammans, vi är alltid så trötta att vi inte tar oss för. Eller vi gör ju grejer, men dethär ska bli kanon.

Ska springa ner till stan och kolla efter en kjol som jag har önskat mig i 25-års present som pappa messade och sa att jag skulle köpa till mig. Hoppas,hoppas den finns kvar. Inte troligt för den var nästan slut förra veckan.
Kolla efter julklappar till Dannyboy och mamma.
Skyndaskynda.

Making of the mintkisses

Igår gjorde jag mintkyssar.
En stilstudie om hur man ska (och kanske inte ska) göra:

Ingredienser:



Koka upp till 115 grader. hur fan ska man veta när det är det?
Kan nog avslöja att det var här allt brast.




Sen smälter man choklad i en skål över vattenbad.
Om man tror att man kan provsmaka av den smälta chokladen går man bet.
Och får blåsor på tungan.



Sen klickar man ut härligheten på ett bakplåtspapper och lägger på chokladen. Då får man fina vita lite lagom krispiga mintkyssar.
Bullshit. Mina vart gula och stenhårda:




Jag deppade ihop lite och gick omkring lite hårdhänt i lägenheten med en plutig underläpp en stund innan jag tog migsjälv i kragen.
Plus att Daniel kom hem och undrade vad jag sysslade med.
Sen hjälpte han mig med nästa sats som var mer barnsäker.
Ingen kokning, inga brända fingrar.
Bara lite hederlig äggvita och florsocker. Rulla små bollar och platta ut.

Ni får receptet om ni vill testa. Dom blev goda faktiskt.
Och jag åt så mycket att jag inte kunde somna inatt. Jag är inte så bra på koncentrerat socker nuförtiden. Det är ju bra iofs, men ändå. Tog över en timme innan jag kunde somna. Sugerhigh.





Mintkyssar for dummies:

Blanda i en skål:

1 äggvita
5-6 dl florsocker
Lagom många droppar pepparmyntolja, man får smaka av. Jag hade nog 12. (Kunde haft fler om inte Daniel hade sagt stopp.)

Jag vispade äggvitan lite innan jag hällde i 4 dl socker, sen i med pepparmyntsoljan. Då löser den sig bättre. (Man lär sig från förra årets misstag)
I med resten av sockret och rör tills det blir en liten degklump som man kan ta i utan att bli kladdig om händerna.

Rulla kulor och platta till, lite lagom stora. Smält chokladen i vattenbad (Akta ångan - kommer det i chokladen blir den grynig.) ( Och akta för att slicka på skeden för den är skitvarm)
Klicka/ spritsa ut chokladen på plattorna.

Torka över natten och lägg i fin burk.



Imorse var dom såhär fina:




( Tog en bonusbild på pepparkakshuset i bakgrunden. Det var fint tills jag började äta av taket på baksidan, där ändå ingen skulle se, men nu håller det på att klappa ihop fullständigt. Rivningsobjekt.)

Lyckad kväll

Vi hade det jättebra på kåren igår, Emma kom hit lite innan medans jag plattade håret och sen mötte vi upp Henke som var lika rar som vanligt.
Blev så himla glad när han sa att jag var snygg, med nytt hår och att jag såg fräsch ut. Hurra!

Bildbevis på frächören:





Sen kom Moa och Philip och överraskade med sin närvaro. Hepphepp! KUL!
Inte alltid vi ses allihop nuförtiden när alla jobbar och så.
Vi hängde lite tills Henke var tvungen att dra hem men då kom Anton, Uffe och Sune så det var kul att snacka lite med dom också. Anton träffar jag iofs rätt ofta på jobbet, men det är inte riktigt samma sak där.

Efter två glas öl och ett glas vin senare var jag full och trött och vi hasade hem.
Väl hemma upptäckte jag att jag hade tappat ena örhänget, stackars mig, det var min favorit.
Så om nån har ett sånthär till övers så tar jag tacksamt emot det:




Idag har jag inte gjort så många knop. Var och vägde mig idag och -0.5 kg på vågen. Yay! Kulkul!
Sen fikade jag med Emma och Josefina och nu gör jag mintkyssar.
Det går åt pipan, men måste vänta med att provsmaka innan jag dömer ut dom. Men konstigt nog är dom inte vita utan gula. Hmm.
Vi får väl se...

Pepp,pepp

Snart ska jag till kåren och möta upp lite folk.
Jag är sådär lite småfrusen efter att ha sovit en timme efter cykling hem från jobbet.
En tallrik gröt och två mackor senare är jag fortfarande trött och kall.
Ska peppa med lite varm dusch och musik.
Hoppas på en fin kväll!

Queen

Åh.
Dethär är nog världens bästa låt:






Jag har så sjukt mycket minnen till den.

En varm sommarnatt. Ett midjehögt guldgult rågfält i utkanten av en liten stad. Fuktiga jeans och en besvärlig förkylning som inte ville släppa. Dimma över ängarna. Varma händer och skratt som bubblade långt inifrån bröstet.
Natt som inte tog slut. Tiden stog riktigt stilla. Jag minns det så tydligt. Det sitter som fast i hjärtat i ett litet, litet rum med fina minnen.
Det är en tid som sedan länge är borta men som jag inte kan sluta sakna. Jag saknar migsjälv som jag var då. Upptäckande, nyfiken på allt, kär i livet på ett helt annat sätt än vad jag är nu.

Jag var ung och dum och envis. Jag saknar det nu, jag har liksom blivit vuxen. Fastän jag inte vill.
Det är ansvar på ett annat sätt nu.
Jag jobbade då också, men inte på samma sätt, det var utan engagemang.
Ett jobb för att klara det riktiga livet, det på sidan om. Då när man var nån.

Nu är man nån definierad utifrån vad man jobbar med. Det är helt tvärt om mot då.
Och jag saknar dendär definierade känslan av frihet.
Den sprudlande känslan i bröstet av att bli berörd och beröra livet.

Kanske handlar det om att livet är pissigt just nu och dom jag älskar mest och vill prata med är för långt bort.
Jag vet inte.

Men just idag var livet bättre förr.

Önskelista 2009

Dethär är några saker som jag vill jag ha när jag fyller år eller i julklapp:

En ring från Efva Attling tiden kommer


En jättefin svart pennkjol från MQ i strl 38 (!!!) som jag inte hittar bild på.

Ett litet snajsigt ihopfällbart paraply då mitt förra gick sönder efter min senaste göteborgstripp:



En fin resväska som man kan flyga med:



En Kitchen aid (dels för att jag bakar en del och dels för att den är jävligt snygg):



En jacka som tål regn som är mikroliten.
Finns sånnahär som blir lika stort som ett äpple i väskan:



Cykelvantar som är vattentåliga men ändå andas:



Bidrag till en ny vandringsryggsäck så vi kan åka till alperna i sommar och vandra:



Malm byrå från IKEA:




Och så cykellampor så jag syns:

Dagens produktplacering

By the way tyckte jag att denhär produktplaceringen är briljant!
Jag vet åtminstånde en handfull som kunde gråta sig lyckliga om man fick alla tre grejer på ett och samma ställe när man är pms:ig.
Slippa köa och springa runt i affären, det vore ju en dröm.



Tacka vet jag Coop i Lycksele.
Och tack till tjuvtittat.se som förgyller dagen.

Julefröjd

I helgen har mamma och pappa vart här och jag har underhållit i form av sång i julkonserterna tre.




Det har vart mysigt men jag är trött. Plus att vi nyss grillade korv och det gör en ju aldrig piggare. Men det är gott och nyttigt med frisk luft.
Ska snart iväg till Anki som har fyllt år. Där blir det glögg- och grötfödelsedagsfest. Mysigt.
Snart är det min tur.

Annars planeras lägenheten. I huvudet alltså. Inköp, färger, golv och allt detdär som hör till.
Det är roligt.
Mindre roligt är att begravningen blir den 16:e.
Det är typ nu.
Och jag måste ta fajten för att få vara ledig från jobbet igen. Dethär verkar inte vara min höst.
Eller det ska väl vara vinter nu men iallafall.

Innan jag blev ledsen.

På förmiddagen i söndags bakade jag och Daniel pepparkakshus. (Innan pappa ringde och berättrade om Lasse) Och jag dansade till Lars Vegas Jultrio.
Då såg jag ut såhär:








Dumdidum. Jag ser ut som jag har en diagnos.




Såhär fint vart huset iallafall:


Det är skönt att fått tillbaka systemkameran iallafall, kul att ta kort igen.
Dagens oviktiga inlägg.



Sorgen gör sig påtaglig då och då.
Är lite labil i humöret. Gråter en skvätt på mornarna när jag städar på jobbet och man hinner tänka. Två gånger har jag börjat lipa på cykeln men nu är det så förbannat halt ute så jag blir en trafikfara, så det har jag lagt av med.
Svårt att förklara hur det känns.
Läste min kusinbarns blogg och hon skrev såhär:

Jag försöker känna din närvaro för att kunna ta till mig sorgen,
men jag känner ingenting.
Du är verkligen borta!

Det är träffande. Och bra beskrivet.
Imorron kommer mamma och pappa hit. Det blir både skönt, kul och jobbigt.

Grått

Världen fortsätter snurra men på nåt sätt är jag inte riktigt med.
Det är så mörkt nuförtiden.

Första advent.

Godnatt Lasse. Sent igårkväll bad min fina farbror att dom skulle stänga av respiratorn.
Det gjorde dom och efter 15 minuter slutade han andas.


När pappa ringde la sig dimman över Skövde. Bokstavligen talat. Det var soligt imorse men medan vi pratade vart allting grått och man såg inte ens skolan tillslut.
Och så har det varit sedan dess.

Ledsam och tårfylld första advent.
Ringt hem och alla gråter. Bröder,farmor och farfar, pappa, kusiner, vänner.
Och jag undrar återigen hur något sånthär kan få hända någon som är så full av liv och som sprider så mycket kärlek.
Det är bara så orättvist. Igen.


Ikväll kommer lite folk hit och dricker glögg, äter pepparkakor och lussebullar. Ska bli skönt att få lite mer sällskap. Vänner och familj blir extra viktiga när man inser att man inte är odödlig.
Jag vill ta vara på er alla jag älskar så mycket och jag önskar att jag sa det oftare men ni betyder allt.
Allt

Bad news

Pappa ringde mig igår påväg hem från jobbet. Dåliga nyheter.
Farbror Lasse som jag skrev om tidigare att han var sjuk, har blivit sämre.
Han kommer att dö. När som. Om tre minuter eller en dag.
Man vet inte hur länge han klarar det. Han har fibros som gör att lungorna inte kan töja sig och ta upp luft. Så han kommer kvävas ihjäl.
Han är kopplad till en respirator men vaken.
Tänk att bara sitta och vänta på att man ska dö. Vilken frustration

Pappa var så ledsen. Han hade tagit med farmor och farfar till intensiven för att säga hejdå. Dom är 87 och 85 år. Nu ska dom få begrava sin son. Och pappa sin storebror.
Hela situationen är helt surrealistisk.
Igår när jag kom hem grät jag i flera timmar. Det är så sjukt.
Det är min farbror det handlar om. Som vi har firat somrar, födelsedagar, julaftnar med. Dethär händer bara inte.
Och inget kan man göra.
Inget för att lindra hans lidande.

Det var inget vidare att jobba idag. Fick skjuts av Daniel, han är så fin.
Trött och rödmosig genomförde jag en hel dag.
Kändes bättre i slutet av dagen och det var roligt att komma hem och träffa Henrik som varit på besök i Skövde.
Vi grillade korv på billingen och åkte sen hem och drack glögg och åt pepparkakor.
Jag är fortfarande ledsen men det börjar väl kanske sjunka in lite.
Jag ska sova snart. Behöver det efter min 4 timmarsnatt inatt.

Nu är det väl bara att hoppas på att det går fort för honom.
Det vore väl barmhärtigast.

Dethär med lugg

Jag gillar att ha lugg. Om jag får säga det själv tycker jag att det är rätt snyggt.



Men fan vad jobbigt det är att hålla reda på den, särskilt när man har ett jobb som innebär 5 km cykling varje dag.
Luggen står ju rätt upp hur jag än gör...Så om det är någon som har tips så är det bara att säga till!
För det behöver jag.

Och nu ska jag plocka ner ned från hårspännena och försöka hitta en t-shirt till konserterna nästa helg.
Ännu ett tillintetsägandes inlägg.

Hehe.

Kaffedetox

Tja. Kanske är det magkatarr. Inget mer kaffe och mycket mer omeprazol.
Har en sprängande huvudvärk som anlände runt tresnåret och envist har hängt sig kvar.
Det är bara elände med mig. Kan det vara för att jag snart blir 25? Det går väl bara utför efter det har jag hört...Jag snodde iallafall en munupplösande alvedon på jobbet för att spara på den stackars slemhinnan i magsäcken, men den hjälpte bara såpass att jag kunde ta mig hem och kravla upp i sängen och somna med en varm Daniel vid sidan.
Vaknade, duschade, åt risgrynsgröt och for till kören. Sjöng för full hals så det kändes som om huvudet skulle sprängas.
Och nu är jag här. Tittar på Skavland och dricker grönt te och tycker synd om migsjälv.





Daniel är och anordnar nån nattinnebandyturnering så det är DF här ikväll. Jag ska fira med att gå och lägga mig tidigt. Det är rätt mysigt ändå ( om man bortser från huvudvärken) att få vara själv här. Det händer ju inte alltför ofta att jag får göra precis vad jag vill. Kolla på tv/lyssna på musik hur högt eller lågt jag vill. Det är svårt att bo i en etta ibland. Men nu är det bara 1.5 månad kvar tills vi får vår lägenhet!

Förlåt för att jag neggar så mycket. Det är ju mycket som är bra också. Tillexempel att jag ocg Daniel ska på spa på våran 2-års dag. Det ska bli hur mysigt som helst. Två dagar bara med varandra. Massage, varma bad och sovmorgon.
Sen ska Jennie gifta sig, Peter friade äntligen! Nästa sommar står hon som den kanske sötaste bruden nånsin!



Här är vi igen men vi ser helt mongo ut alla tre. Men jag gillart iallafall. Både henne, Peter och tage!