Jag provar just nu att vara patient med min jäkla hand.
Det är ganska spännande om man lyckas behålla humöret och se det hela som just ett experiment.
Såhär har det gått till hittills:
Dag 1.
1. Ring vårdcentralen ( känns ju logiskt att börja där.)
Bli placerad i kö där man gör tusen knappval. De ringer upp om 2 timmar.
2. Blir uppringd. Beskriver mitt problem och de hänvisar till arbetsterapeut. De kan ej koppla mig dit utan det är ett annat telefonnummer och en annan kö.
3. Ringer arbetsterapeut. Supertrevlig och ber mig komma dit pronto.
4. Kommer till arbetsterapeut, får stödskenan. De kan såklart inte svara på mina frågor om smärtlindring och amning utan hänvisar till läkare på VC.
5. Telefontiden till VC är stängd.
Dag 2.
1. Sätt klockan på 07.55 för att kunna ringa 08.00 prick. VC ringer upp om 1,5 timme.
2. Missa samtalet från VC pga skrikande barn som överröstar ringsignalen.
3. Ring upp VC igen, hamna i kö igen, tusen knappval igen, bli uppringd 4,5 timme senare.
4. Det finns inga tider kvar, de ber mig återkomma 08.00 nästa dag "för då släpps fler tider".
Dag 3.
1. Sätter åter klockan på 07.55.
2. VC ringer tillbaks efter 1 timme (cred för att det går fortare och fortare att ringa upp). Finns inga lediga tider idag. De ber mig återkomma på måndag eftersom det är midsommar och helg etcetc.
Sköterskan i telefonen vill inte ge råd om antiinflammatoriska läkemedel och amning eftersom hon inte är någon läkare "men jag hade nog tagit det själv, så farligt kan det nog inte vara" ( är inte det ett råd?)
Jag påpekar att jag måste ha sjukskrivning from onsdag nästa vecka - hon säger att det inte är några problem i och med att det släpps fler tider på måndag.
Ber om att få en av de tiderna redan nu, men " det ska vara lika för alla" så därför måste jag ringa på måndag morgon 08.00
(Vaddå lika för alla? Isåfall skulle man väl kunna boka de jävla tiderna!?)
3. Ringer till BVC för att höra om de har nån uppfattning om läkemedel och amning, det finns ju ändå läkare där.
4. BVC ringer upp 1 timme senare.
5. Missar BVC samtal pga gråtande bebis (igen)
6. Ringer tillbaka och får prata med min fina BVC-ssk på en gång (pris ske gud!)
7. Hon avråder lkm men ber mig ändå kolla med läkaren på VC. Påpekar mina tidigare försök att få komma till VC och hon ondgör sig över systemet. Hänvisar till jourcentralen.
8. Går till jourcentralen en kvart innan det öppnar och står i kö till lappautomaten. 6 före i kö.
9. Blir triagerad av en supertrevlig tjej som också hon är sur på systemet. Tycker definitivt att en läkare ska titta på handen och skriva sjukintyg. Får gå vidare till läkaren.
10. Betalar och får sitta i ny kö.
11. Kommer tillslut in till läkaren som skakar på huvudet och säger att det ska vara min ordinarie läkare som tittar på handen. Jag ska gå till den VC jag tillhör (alltså den jag redan var på) Han kan ej skriva sjukintyg eller råda mig till något mer än att ej ta annan medicin än paracetamol. Plus att jag får rådet att "smörja in armen med lotion, eller nej - kortison, eller nej - nåt receptfritt som finns på apoteket" mot utslagen jag får under skenan. Han skulle också skriva recept på panodil tills han kom på att det kunde man köpa receptfritt på apoteket. Verkade som om det var riktigt jobbigt att skriva ut salva/tabletter?
12. Han skriver iallafall en remiss till läkarna som jobbar på VC ( alltså dagtid) och ber mig ringa tillbaka på måndag morgon 08.00 för att se så remissen kommit fram.
13. Går hem ett par timmar senare, lite fattigare och konstaterar att jag redan visste allt han sa och att det är jävligt tur att jag är:
- ledig (så jag kan ringa varje jävla morgon 08.00)
- har en pappa som är läkare ( som oftast kan hjälpa till när det behövs mediciner och sånt. Dock ej med detta)
- har en mamma som är arbetsterapeut ( se ovan)
- har ganska (tycker iallafall jag) hög smärttröskel
- har en sambo och pengar på banken så jag inte står på bar backe när jag inte hinner få sjukintyget i tid.
- har fått bättre tålamod sen jag fick barn.
- har förståelse för de som arbetar, det är ju systemet det är fel på - inte personalen.
- att jag är frisk i övrigt, hade aldrig orkat med detta om jag hade vart sjuk på riktigt. Nu har jag ju "bara" ont - det är ju en helt annan femma om det hade rört sig om nåt annat.
Så kontentan. Jag har inte kommit nånvart. På måndag måste jag börja om från början igen.
Systemet känns ju helt galet. Tänk vad mycket pengar och framförallt tid man kunde spara om allt bara flöt på.
Men jag ska verkligen försöka att fortsätta se på allt som ett experiment att vara patient. Det är bara det att det är så krångligt.
Det är ganska spännande om man lyckas behålla humöret och se det hela som just ett experiment.
Såhär har det gått till hittills:
Dag 1.
1. Ring vårdcentralen ( känns ju logiskt att börja där.)
Bli placerad i kö där man gör tusen knappval. De ringer upp om 2 timmar.
2. Blir uppringd. Beskriver mitt problem och de hänvisar till arbetsterapeut. De kan ej koppla mig dit utan det är ett annat telefonnummer och en annan kö.
4. Kommer till arbetsterapeut, får stödskenan. De kan såklart inte svara på mina frågor om smärtlindring och amning utan hänvisar till läkare på VC.
5. Telefontiden till VC är stängd.
Dag 2.
1. Sätt klockan på 07.55 för att kunna ringa 08.00 prick. VC ringer upp om 1,5 timme.
2. Missa samtalet från VC pga skrikande barn som överröstar ringsignalen.
3. Ring upp VC igen, hamna i kö igen, tusen knappval igen, bli uppringd 4,5 timme senare.
4. Det finns inga tider kvar, de ber mig återkomma 08.00 nästa dag "för då släpps fler tider".
Dag 3.
1. Sätter åter klockan på 07.55.
2. VC ringer tillbaks efter 1 timme (cred för att det går fortare och fortare att ringa upp). Finns inga lediga tider idag. De ber mig återkomma på måndag eftersom det är midsommar och helg etcetc.
Sköterskan i telefonen vill inte ge råd om antiinflammatoriska läkemedel och amning eftersom hon inte är någon läkare "men jag hade nog tagit det själv, så farligt kan det nog inte vara" ( är inte det ett råd?)
Jag påpekar att jag måste ha sjukskrivning from onsdag nästa vecka - hon säger att det inte är några problem i och med att det släpps fler tider på måndag.
Ber om att få en av de tiderna redan nu, men " det ska vara lika för alla" så därför måste jag ringa på måndag morgon 08.00
(Vaddå lika för alla? Isåfall skulle man väl kunna boka de jävla tiderna!?)
3. Ringer till BVC för att höra om de har nån uppfattning om läkemedel och amning, det finns ju ändå läkare där.
4. BVC ringer upp 1 timme senare.
5. Missar BVC samtal pga gråtande bebis (igen)
6. Ringer tillbaka och får prata med min fina BVC-ssk på en gång (pris ske gud!)
7. Hon avråder lkm men ber mig ändå kolla med läkaren på VC. Påpekar mina tidigare försök att få komma till VC och hon ondgör sig över systemet. Hänvisar till jourcentralen.
8. Går till jourcentralen en kvart innan det öppnar och står i kö till lappautomaten. 6 före i kö.
9. Blir triagerad av en supertrevlig tjej som också hon är sur på systemet. Tycker definitivt att en läkare ska titta på handen och skriva sjukintyg. Får gå vidare till läkaren.
10. Betalar och får sitta i ny kö.
11. Kommer tillslut in till läkaren som skakar på huvudet och säger att det ska vara min ordinarie läkare som tittar på handen. Jag ska gå till den VC jag tillhör (alltså den jag redan var på) Han kan ej skriva sjukintyg eller råda mig till något mer än att ej ta annan medicin än paracetamol. Plus att jag får rådet att "smörja in armen med lotion, eller nej - kortison, eller nej - nåt receptfritt som finns på apoteket" mot utslagen jag får under skenan. Han skulle också skriva recept på panodil tills han kom på att det kunde man köpa receptfritt på apoteket. Verkade som om det var riktigt jobbigt att skriva ut salva/tabletter?
12. Han skriver iallafall en remiss till läkarna som jobbar på VC ( alltså dagtid) och ber mig ringa tillbaka på måndag morgon 08.00 för att se så remissen kommit fram.
13. Går hem ett par timmar senare, lite fattigare och konstaterar att jag redan visste allt han sa och att det är jävligt tur att jag är:
- ledig (så jag kan ringa varje jävla morgon 08.00)
- har en pappa som är läkare ( som oftast kan hjälpa till när det behövs mediciner och sånt. Dock ej med detta)
- har en mamma som är arbetsterapeut ( se ovan)
- har ganska (tycker iallafall jag) hög smärttröskel
- har en sambo och pengar på banken så jag inte står på bar backe när jag inte hinner få sjukintyget i tid.
- har fått bättre tålamod sen jag fick barn.
- har förståelse för de som arbetar, det är ju systemet det är fel på - inte personalen.
- att jag är frisk i övrigt, hade aldrig orkat med detta om jag hade vart sjuk på riktigt. Nu har jag ju "bara" ont - det är ju en helt annan femma om det hade rört sig om nåt annat.
Så kontentan. Jag har inte kommit nånvart. På måndag måste jag börja om från början igen.
Systemet känns ju helt galet. Tänk vad mycket pengar och framförallt tid man kunde spara om allt bara flöt på.
Men jag ska verkligen försöka att fortsätta se på allt som ett experiment att vara patient. Det är bara det att det är så krångligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar