det har vart aldeles fantasktiskt fint.
jag har bränt näsan i solen, nästan regnat bort, åkt kana i snö, fasnat i en storm, ätit go mat, träffat oväntade personer och varit aldeles aldeles lycklig.
här är vi påväg upp till en av glaciärerna runt spitestulen.
mycket tjusigt och jag tappade linslocket till min nya kamera (men jag hittade det påvägen ner igen)
det regnade mest hela tiden och när jag och pappa skulle bestiga galthöpiggen fastnade vi bland molnen och gick vilse. efter 5 timmars vandring uppför snö och klippblock kom vi till ett stup.
jahaja.
det verkar kanske smart att vända nu? så sagt och gjort.
vi satte oss bakom en sten och frös häcken av oss i tron på att det på nåt magiskt sätt skulle sluta regna, blåsa och klarna upp.
men icke.
vi fick rutscha nerför fjället på samma sätt som vi kom upp - i spöregn.
härligt!till råga på allt halkade jag i en bäck och åkte med en liten bit.
spexisch.
men när vi gick över besseggen sken solen.
och tur var väl det, annars hade deet aldrig gått.
det var seriöst bland det knäppaste jag har gjort.
det var klättring utan säkringar med packning och asbrant ner.
jag skulle kolla efter fotfäste en gång och då såg jag inte alls nåt fotfäste utan hela vägen ner till vattnet - no lies.
jag höll på att skita ner mej!
hade man tappat taget hade jag numera vart platt som en pannkaka.
men tjusigt var det.
och jag tappade inte taget.
dock var jag rätt trött på toppen:
(trots att vi inte kom upp på toppen av galdhöpiggen har jag iallafall vart högre än kebnekaise)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar