funderingar

igår när jag hade som mest mensvärk bestämde sig anna och karro för att vi skulle fika.
jag ville inte men det vart hur bra som helst.
det är så bra med sånna som dom. man får va grinig om man vill men det slutar alltid med skratt.
gick vidare till linné terrassen för en öl i regnet.

vissa vänner kan man som lita på. andra gör en besviken gång på gång så jag inte vet om det ens är nån idé att fortsätta låtsas.
det är tråkigt att det ska vara så. att man alltid ska tro att folk förändrar sej till det bättre, men ändå bli överbevisad hela tiden.
synd.

nu ska jag och karro och hennes brorsa till ullared och handla billiga grejer.
fast vi har inte så mycket tid på oss, jag börjar jobba 14...