Årskrönika del 2

Så var vi framme vid sommaren.


JUNI


Jag blev galen i jordgubbar. Skulle kunna levt på det. Jag som i vanliga fall är allergisk kunde äta hur mycket som helst utan ett enda utslag. Fatta lyckan!
Köpte så ofta som jag kunde rättfärdiga. Letade självplock här i stan men hittade i vanlig ordning inget bra ställe.

Det blev olidligt varmt att dansa. Fick klä mig i de tunnaste klänningarna och med boxertrosor för att inte tros-chocka i swingouterna och kasten.

Ungefär här började jag få foglossning och fick sen sluta dansa helt. Sorgen var total. 

Fick sluta lyssna på swingmusik och hade ont i magen av saknad.

Men sen gifte sig Lisa och Joel och jag var allt annat än ledsen. Sjöng Going To The Chapel tillsammans med några andra som ingångslåt och trodde jag skulle dö av nervositet, men hej va kul det var när det var över!
Världens finaste bröllop iallafall. Sol, hav, fina tal, massa god mat, pingis och barfotapromenad på natten. Berättade också för alla vänner som var på bröllopet att vi skulle få en liten rackare till hösten. Tusen glädjetårar blev det.

Dagen efter gjorde vi ultraljud och jag kunde äntligen, äntligen berätta för alla fina jobbarkompisar ( förutom de som redan hade listat ut det, smarta jävlar)

Jag hade smugit rätt länge med det, tyckte att det syntes jättemycket. 

Hur som helst var det sjukt gött att dela glädjen med alla även om jag fortfarande var livrädd för att något skulle hända. Hade av nån anledning varit övertygad om att det skulle bli missfall och äntligen lossnade det lite och jag vågade vara glad.

JULI

Juli kom och bjöd på solsken. Jag, Linus och Susanne tog med Theo till Sävedalen för att äta glass på Triumglass cafet.
Han fick en liten flagga.

Sen åkte vi hem till Linköping. Albin och Moa tog med mig ut till jordgubbsfälten (äntligen!) och jag åt så mycket gubbar så det stog ur öronen på mig. Resten bakade vi en hysteriskt god tårta av.
Sen åkte vi båt i Kinda kanal och fikade med min finkusin Marike och min morbror Kjell i Fjälla.
Och så badade vi i iskalla sjöar och konstaterade att bad-genen kommer både från mammas och pappas sida.

Juni fortsatte bjuda på högsommar när jag och Karolanna gick på Gyllene tider på Ullevi. Det var vi och 42 000 andra i publiken. Tänk att vi fortfarande kunde alla texterna.

En vecka senare kom Malin hit från Oslo och vi gick på Robbie Williams. Vi hade precis lika fint väder den kvällen. Det är något magiskt med utekonserter när solen går ner och det äntligen blir lite svalare och man kan andas. 

Vi jobbade massa men när vi inte gjorde det så badade vi förstås.

Julis kanske varmaste dag spenderade vi hos Emma och Markus för att mål om deras hus. Kanske inte världsbästa när man har problem med termostaten i vanliga fall. Eller att klättra på stegar med foglossning. Men vad gör man inte för att hjälpa till? Och fint blev det.

I slutet på juli blev vår bil stulen och sönderkörd. Polisen hittade den i Hjällbo och det var hemskt sorgligt att bli av med den. Den skrotades utan vidare och vi som skulle åka på bilsemester (för att jag behövde övningsköra) stod plötsligt utan bil.

AUGUSTI


Badpaniken var stor, vilket den i och för sig alltid är när det är över 20 grader varmt och min trogna badkompis Uffe skjutsade runt oss i hans gamla bil. Tur för annars hade jag nog smält bort.

Semestern började och likaså jakten på en ny bil. Det blev en Volvo V70 tillslut. Nu är vi nöjda men jag tyckte att det var som att övningsköra en pråm i början...

Vi åkte på vår försenade bilsemester, Västergötland, Östergötland, Småland, Skåne, halland och så tillbaks till Göteborg.
Augusti var himla regnigt men vi klarade oss rätt fint ändå. Bodde hos familj och vänner och nåt enstaka hotell - vi ville spara lite pengar till Island som vi snart skulle åka till.

Här har magen börjat synas ordentligt också.

Två dagar innan Islandsresan var vi på sommarens andra bröllop. Anton och Annas.
Anna var vacker som en dag och Anton var så stilig att jag började gråta så fort jag såg dom. Bröllopet var ute på en ö i skärgården norr om stan i ett litet vackert kapell. Nästan alla från gamla Skövde-gänget var där!

Och dagen innan Islandsresan var det andra grenen i Göteborgsklassikern. 50% av vårt lag kom till start. Jag fick kramp när jag simmade och Nathalie var tvungen att jobba. Plus att jag inte var ett dugg avis, 19 grader i luften, regn och blåst. Huu.
Anna och Mathias klarade sig fint ändå. Och Daniel simmade med förresten.

SEN for vi till Island. Äntligen!

Lavafält, vulkaner, glaciärer, regn och snålblåst bjöds det på. Och en dag med sol.
Då passade Daniel på att fria - hurra! En av de finaste dagarna i mitt liv!

I övrigt var det lite kallt men en galet bra semester! Vill definitivt åka tillbaka någon gång när Iris är lite större så vi kan få göra detdär som inte gick att genomföra nu. Typ ridning, glaciärvandring, dykning och valsafari.

SEPTEMBER


I september slutade jag jobba. Jag hade vart nästan helt administrativ i slutet och fixade inte riktigt att vara på golvet. Hamnade på ett hjärtstopp en av de sista dagarna och allt var tungt. Magen var i vägen och huvudet fungerade trögt. Så det var tråkigt men nödvändigt att sluta.

Något som var bra med det var att jag hade tid att ta tag i körkortet. Jag pluggade teori varenda dag och hade körlektioner 2-3 ggr i veckan med värdens bästa körskolelärare.



Och så äntligen, äntligen blev våra ringar färdiga!

Och vi gick på årets sista bröllop när Uffe och Jennie gifte sig i stora kyrkan i Mölndal

Vi kräftskiva med jobbet. Jag hade engagerat halva bekantskapskretsen i min craving på julmust och äntligen fick jag dricka en flaska. Malin aka räddaren i nöden hade hittat en flaska i hennes föräldrars skafferi som hon gav mig. Den hade gått ut i mars men vad tusan gjorde det. Den smakade ljuvligt!

Tog det sista doppet för året i Härlanda tjärn. Fick lite kramp i magen men annars var det skönt. Tänkte att jag var tvungen att lära bebisen att kalla bad är bra.

OKTOBER

Magen växte mer och mer och jag piffade till mig en kväll innan jag skulle på middag med de som jag hade min Indien- praktik med. Den indiske koordination var nämligen på besök och vi tog ut honom på middag.
Som tack för maten bjöd han oss (och familjer) till sitt nya hus i närheten av Pune i Indien. Man tackar!

Sen var det dags för årliga äventyrsfestivalen Banff. Lika inspirerande och galet som vanligt. Vill alltid göra massa konstiga saker när jag har sett alla filmer. Typ hoppa bungyjump från flygplan och sånt.

Sen blev det höst. Röda löv, kyla, problem att knäppa jackan, mer övningskörning. 

Vi åkte hem till Linköping och grillade korv.

Och 17:e oktober tog jag äntligen körkort!!!
Första försöket både på teori och uppkörningen. Alltså jag var så stolt att jag kunde dö. Och det var otroligt sorgligt att säga hejdå till min körskolelärare. Hon hade liksom blivit en sån himla fin vän.

Vi började så smått förbereda för att Iris skulle komma. Jag startade projekt som Daniel fick slutföra. Tillexempel skruva och måla spjälsäng.

Och så åkte vi på en sista oktoberutflykt. Det var hur kallt som helst men väldigt tjusigt. 

NOVEMBER

Första helgen i november - novemberloppet. Sista delen av göteborgsklassikern. Vi var där och hejade och önskade att få springa själva. Men nu var det riktigt svårt att ratta runt, såg ju inte ens fötterna längre.

Sen blev det jul mitt i november, lika bra att börja medan man kan tänkte jag och bakade lussebullar.
Hade en svag förhoppning om att de skulle räcka ända fram till lucia men det var kört. De tog slut innan man hann blinka.

Sen blev vädret sämre och kallare och jag orkade inte så mycket på dagarna längre, promenaderna blev kortare och tog längre tid och jag skaffade netflix och hade Glee-maraton.

Sen skulle jag ha barn. Galet!

10 dagar senare såg jag fortfarande ut som om jag hade svalt en boll.

Men sen kom hon ut, lilla Irisen. Efter 34 timmars värkar och många tårar och skrik senare. 

Skrynklig och lite ful men alldeles perfekt med tio fingrar och tio tår. Som en för-julklapp, 24:e november.

DECEMBER

Sen blev det december. Vi hade kommit hem från BB och försökte få dagarna att fungera mellan mat, baj och blöjor. 

Andra advent kom och bjöd på snö. Den regnade såklart bort ganska snart men det var vackert som tusan.

Vi firade julen i Linköping och Iris charmade sin mormor och morfar med världens största leende.



Och sen blev det sista dagen på året, vi åkte och tittade på 10- minutersfyrverkeriet och blev sen bjudna på finmat i Kållered. Mycket fint avslut på ett hemskt bra år!

Årskrönika 2013 del 1

Här kommer den traditionsenliga årskrönikan. Tidigare kan man läsa om vad jag hade för mig här för 2009, här och här för 2010, här för 2011,  här, här och här för 2012.
Delar upp det med förhoppning om att Iris sover länge nog för att hinna en bit iallafall.
Här kommer januari till maj:


JANUARI

15 januari hade jag, Daniel och Uffe packat våra kappsäckar för att åka till Sydamerika. Där skulle vi tillbringa lite mer än tre veckor i sol och regn. Himla fin resa som började i Ecuador och Quito efter 32 timmars resande.
Där inledde vi första dagen med att ta El Teleferico upp på  4200 meters höjd och så vi fick känna på höjdsjuka lite snabbt och lätt. Den försvann såklart när vi kom ner på lägre mark men det var en fin försmak på vad som skulle komma ett par veckor senare.

Vi var tvungna att hoppa såklart. Efter varje hopp fick man pausa och flåsa lite. Det tog ett tag och med tanke på hur många kort vi fick ta var så är det ett under att vi ens kunde hoppa i slutet...

Staden nedanför berget är iallafall Quito. En sjukt trevlig stad med riktigt gott klimat. När vi var där var det som svensk sommar ungefär fast med fjäll-luft. 

Efter ett par dagar tog vi bussen till Amazonas. Där möttes vi av en kakofoni av ljud från gräshoppor, skalbaggar, fåglar och gud vet vad. Vi sov en natt i en liten, liten by och jag trodde på riktigt att det inte skulle gå att andas för luften var så blöt. Vi badade i floden och drack iskall öl på trappan till djungeln innan vi gick och la oss med takfläktarna på max. 

När morgonen grydde regnade det som aldrig förr. 

Mucho llueve sa den lilla indianen som körde vår flodbåt. Si Señor fick vi hålla med.

Daniel satt längst fram i båten och han tömde stövlarna på vatten två gånger innan vi kom fram till den faktiskt himla fina djungel-lodgen som vi bodde på.

Jag och Uffe satt bättre till i båten och blev mest blöta om benen.

Sen gick vi på djungelpromenader och tittade på massa kryp och konstiga växter. Här är ett vandrande träd med skitvassa piggar på. Det kunde "gå" flera meter i jakt på solljus. Så jäkla fränt.

Amazonas var fint men ganska myggigt. Jag hade vätskande sår över hela benen efter ett besök hos en indianfamilj som odlade kaffe och choklad. Det var där våran guide flätade ett hårband av vass och målade mig i ansiktet som en "drottning av djungeln". Han knäckte nån slags frukt och penslade på saften i ansiktet på mig. Knallorange färg. Han fnissade och sa muy permanento. Ja. Det hade han ju rätt i. Det tog många fåfänga försök att tvätta bort det innan jag åtminstone hade smetat ut det till ett jämnt täcke som gjorde att det såg ut som jag hade gulsot. Kul. 

Vi byggde också flottar, simmade i strömmarna i floden och passade oss för att bli ätna av pirayor. Och så vaskade vi och hittade guld!

Mellan utflykterna och maten tog vi igen oss i hängmattorna. 

Maten var kanske inte så himla god alltid. Men all heder åt indianernas fantasi iallafall, de kunde göra nästan vad som helst av banan: chips, pommes, soppa, kakor, bröd och annat halvgott.

Efter djungeln tog vi bussen hem till Quito för vidare flygtur ut till Galapagos. Där hälsade vi på sköldpaddor.

Och dök med sjölejon och rockor.

Och snorklade med sköldpaddor. Jag var sjösjuk till tusen men det var det värt.

Det var himla trevligt och varmt. Vi bodde på ett hotell med pool så vi åkte runt med båt på dagarna och tittade på olika djur, badade i havet och åt god mat och badade i poolen på kvällarna. 

I övrigt hade jag och Daniel ett lyxrum med tre (!) dubbelsängar, ac och dusch på rummet så vi ville knappt åka därifrån.

Sista dagen tillbringades på 16 meters djup med tuber innan det var dags att ta oss vidare till Peru.

Där landade vi i Cusco efter tre mellanlandningar och blev genast höjdsjuka. Eller Daniel klarade sig fint, det var jag och Uffe som blev dåliga trots ihärdigt tuggande av kokablad.

Plus att jag hade dragit på mig en riktigt tråkig förkylning och världens problem med örat (kanske hade med att göra att vi dök och flög lite väl tätt inpå varann?) så det var ingen vidare uppladdning för inkaleden. Men vi hade ett par dagars acklimatisering så vi var lite piggare när vi väl gav oss av på skumpiga vägar upp i bergen.

Vi bodde i tält och bajade i skjul med hål i golvet. Jag trodde jag hade blivit ormbiten när mitt ben svullnade upp och jag fick svårt att andas och hostade tills jag nästan kräktes. Men det var nog bara en kombination av nån jävla myggallergi, lunginflammation och höjden. Vår indianguide Diego lagade nån dricka som lugnande hostan och tillsammans med antibiotika, febernedsättande och salvkompresser tog jag mig ändå framåt ivrigt påhejad av Uffe och Daniel plus våra glada följeslagare Rita och Allison.

Här är vi stolta och trötta över att ha klarat inkaledens högsta pass "Dead Womans Pass"

Och här är vi allihopa stolta och starka!

Tillslut kom vi fram till staden ovan molnen. Machu Pichu. Efter 4 dagars vandring var vi där. Bra jobbat! Vi firade med Inkacola och bad i varma källor innan vi sa hejdå till Rita och Allison och tog tåget tillbaka till Cusco för flyg hem till Sverige (visserligen via Venezuela men där gjorde vi inte annat än att bli blåsta på pengar så det skiter jag i att räkna med till den annars himla fina resan)

FEBRUARI

Februari var lugnt och vi jobbade som tusan för att tjäna nya stålars till nästa resa.
Det snöade och smälte och snöade igen. Jag var i vanlig ordning arg på de som sköter plockningen och saltningen av denhär stan.

Daniel fyllde år och fick en hotellfrukost och heldag på stan. Jag var glad.

Sen ölade jag mycket med denhär fina tösabiten.

Och så tillverkades Iris (fast det visste vi ju inte då)

MARS

Mars kom med hopp om vår, även om det gick lite för sakta för min otåliga själ.
Jag köpte en skinnjacka och frös varje dag bara för att få använda den.

Jag lindyhoppade mer än någonsin och tränade på. Var sjukt vältränad om man jämför med hur det är nu.
Började känna mig lite konstig och pinkade på en sticka som gav två streck. Jaha - där ser man! En ny resa var påbörjad, dock en annorlunda mot de vi brukade göra.

Solen kom tillbaks i slutet på mars och jag och Daniel planerade för en resa till Polen.

APRIL

I april kvalade Daniel ut sin födelsedagspresent som var en resa till Warszawa. Där sken solen lite mer än i sverige och man kunde gå utan jacka.
Vi bodde på ett 5-stjärnigt hotell som hade en pool på 43:e våningen och en restaurang som hade en stjärna i Guide Michelin. Himla flott.
Vad som inte är så flott är att jag inte hittar bilderna i datorn/ telefonen så ni får hushålla med två skärmdumpar från instagram. Pinsamt men jag orkar liksom inte leta mer.

Jag var rädd för jag hittade en dörr när jag badade. Utan balkong.

Och så var jag överlycklig när jag hittade ett mjukglass-ställe. Som gjorde glassen på höjden. Fiffigt.

Sen blev jag så otroligt trött att jag nästan inte gjorde något annat än att sova och jobba. All energi gick åt att hålla uppe nån slags fasad så inte folk skulle få reda på att jag var gravid.
Hade lite problem med lågt blodsocker och knaprade saliner och drack saft för att inte gå i däck på jobbet. Orkade i stort sett ingenting och lindyhoppen var det enda som fick mig att vara vaken efter 20 på kvällen.
En dag orkade jag inte cykla hela vägen hem utan paus. Jag somnade på en parkbänk halvvägs hem.
Jag tyckte kanske inte att livet var överdrivet kul.
Bloggade ett inlägg under hela april.

MAJ

I maj var jag om möjligt ännu tröttare än i april. Antal blogginlägg: 0.
Något som var roligt hur som helst var att Theo äntligen föddes, 2 veckor försent.
Han var liten och skrynklig men växte till sig så småningom och är nu den sötaste 7-månadersungen jag vet.

Samtidigt som Theo kom sommaren till stan. Alla blommor och blad slog ut och det blev nån slags värmebölja. Vi åkte till Linköping och berättade för familjen att det skulle komma ett barn till. När vi kom tillbaks till Göteborg såg vår gård ut såhär. Lyckan alltså.

Sen var det dags att dra igång Göteborgsklassikern. Den startade med Hisingen runt, 5 mil. Jag cyklade med de finaste av jobbarkompisar i vårt lag Transisters bestående av mig, Larsson, Nathalie och Anna. 50 % av oss gjorde alla grenar och jag var inte en av dom. Men i år då jäklar ska jag ta allihop!

Jag cyklade i mål som tvåa av oss med ett par bullar och en banan i magen. 

Efter hisingen runt gick Göteborgsvarvet av stapeln. Jag sprang inte i år heller men kände massa folk som sprang så jag och Malin ( som var på besök) gav oss ner till stan för att titta. Det var bara så att det var helt hysteriskt varmt så folk föll till höger och vänster och vi fick bli volontärsjukvårdare. 

När vi kände att vi hade fyllt kvoten av goda gärningar skölde vi av oss folks kräk och svett i fontänen i bältespännarparken, for hem och bytte om för att gå på Larssons 40- års kalas. Härlig dag!

Sen var det dags för Lisas möhippa och Joels hensexa.

På möhippan hade vi franskt tema - bakade macarones och pratade mest franska hela tiden. Eller hm. Jag pratades låtsasfranska eftersom jag inte kan nåt. Men jag fick en fin mustasch av Christine och hade en randig klänning matchad med en prickig scarf så jag kände mig lite fransk iallafall.

På Joels hensexa glömde jag ta kort för jag var så jäkla nervös eftersom jag skulle outa att jag var preggo. Var liksom tvungen för det var ölprovning när jag kom dit...

Kvällen avslutades på fransk resturang med både möhippan och hensexan. Himla, himla bra dag!

I övrigt var maj en bra månad, jag började liksom leva igen. Och skönt att göra det, lagom till sommaren.