Så fort

Grabbar, fy vad jag tycker om er! 5 år går fort, jag minns så väl när vi träffades första gången. Allt var nytt och famlande, men hos er var jag hemma.
Tänk att nästan alla är här i stan och tänk att vi fortfarande har så mycket att prata om.
Vi har upplevt så mycket sen sist; det är klättringsresor, förlovningar, krig i Afghanistan, vänner, besvikelser, barn och så mycket mer som runnit under broarna men vi är ändå desamma. Samma personer som hittade varandra en ljummen sommarkväll i augusti för 5 år sedan.
Vad jag är glad att jag har er!