torsdag 26 maj 2011

25. En första

Tusan va svårt. En första vaddå?
Första boken, första kyssen, första bästisen? Första cykelturen, första minnet, första fyllan?

Ni kan få första hjärtekrosset.




Jag var 15 år och dödligt förälskad. Det hade börjat, som vanligt, på en äng med gulnande gräs.
Kommer faktiskt inte ihåg hur vi träffades. Säkert var det nån av oss som började prata med nån av dom. Och där i gänget fanns den finaste pojken med en glugg mellan tänderna och en småländska som inte går att glömma.
Han hade blåa ögon och bruna armar och han stal mitt hjärta.
Vi satt ihop under de långa sommarnätterna och när vi skulle åka hem grät jag. Jag åkte till honom i småland. Pluggade noter på tåget, det var skramliga pendeltåg och det var alltid jättevarmt.
Han bodde långtlångt ut på landet, de hade en hund som hatade mig och ett stort kastanjeträd på tomten. Vi gick långa promenader i skogen, fiskade kräftor i deras sjö och jag sköt hagelgevär för första och enda gången i mitt liv.
När vi inte sågs pratade vi i timmar i telefon.

Och en dag sa han att han inte ville vara tillsammans mer. Jag dog lite.
Jag gick hem till Karolanna. Hon bodde jättejättenära och hennes mamma och pappa var inte hemma. Påvägen dit la jag mig på 70-vägen och tänkte att livet inte var värt att leva.
Det kom inte en enda bil. (tur var väl det såhär i efterhand)
Hon ringde ner till småland och skällde och härjade så att mitt hjärta började slå igen.
Fina vänner.

Ibland tänker jag på honom och undrar vad han gör. Tjuvläser lite på facebook och undrar hur han har det. Om han är lycklig fortfarande.
För det var han nästan jämt, han hade alltid ett skratt på läpparna och ett glitter i ögonen.
Hoppas han är likadan nu som då.

Inga kommentarer: