esmeraldas bön

denhär sången ska vi sjunga på våran julkonsert i december.
den är så jäkla fin och nästan ännu finare på svenska med en stor kör.
tycker jag iallafall..




första gången jag sjöng den vart jag aldeles tårögd.

en skvätt för skitungen

usch, jag vart nyss aldeles rörd och blödig för en grej jag läste.
jag hade hand om en lite snorunge i somras (eller hon är ett år yngre än mej)
och jag har saknat henne och hennes lysande satiriska humor.
jag tänker på henne ofta och undrar hur hon har det, om hon lever och om hon får nåra nya organ.
jag var nyss inne på hennes blogg och då hade hon skrivit om mej där.
fyfan asså.
det är så jag ryser.
detdär med förtroende är kanske inte så tokigt iallafall.
men jag saknar skitungen. jag måste åka till storstan och hälsa på henne.