måndag 2 november 2009

Bland stock och sten

Vi var uppe på billingen häromdagen innan jag började jobba.
Och så hamnade vi här:





Det är så sjukt fint i skogen. Jag älskart. Och jag fattar inte varför jag inte är där oftare. Det är så jäkla konstigt. Jag har världens längtan ut och bort och det försvinner när jag är ute, sådär ute att man inte riktigt vet vart man är men man tror att man kan hitta tillbaka därifrån man kom.
Och så gör jag alldeles för sällan. Det är synd.

Jag är trött och jag har jobbat för mycket igen. 8 av 9 dagar. Hurra.
Men imorgon är jag ledig.
Då ska jag inte vara anträffbar eller nåt. Jag är trött på att folk ringer och ger mig dåligt samvete för att inte svara/ inte ringa upp eller sms:a.
Om man jobbar hinner man inte lika mycket som när man pluggar. Punkt slut.
Och det kommer alla förstå när man väl är där själv. Men för nu: låt mig gå och lägga mig vid nio på kvällen om jag nu vill det. Jag behöver sova.
Och därför svarar jag inte ibland.

Förlåt för att jag är tråkig men jag måste vara det för att inte göra massa misstag på jobbet och kunna tänka när jag blandar läkemedel och sånt. Jag vill ju inte ha ihjäl nån bara för att jag inte har sovit.
Fan, tänk vad mycket lättare det hade vart att jobba på kontor (en föreställning jag har iallafall, det är säkert lika jobbigt det med)

Men imorgon ska jag rycka upp mig för då är det Winnerbäck konsert!

2 kommentarer:

Johanna sa...

Oj, värsta trollskogen! Jag travar gärna runt med dig i en fin skog kring jul:)
Kram

en fis i rymden sa...

Åh, hurra! Jag är hemma i fyra dagar, vi borde hinna med en travning iallafall :D