Pappa ringde mig igår påväg hem från jobbet. Dåliga nyheter.
Farbror Lasse som jag skrev om tidigare att han var sjuk, har blivit sämre.
Han kommer att dö. När som. Om tre minuter eller en dag.
Man vet inte hur länge han klarar det. Han har fibros som gör att lungorna inte kan töja sig och ta upp luft. Så han kommer kvävas ihjäl.
Han är kopplad till en respirator men vaken.
Tänk att bara sitta och vänta på att man ska dö. Vilken frustration
Pappa var så ledsen. Han hade tagit med farmor och farfar till intensiven för att säga hejdå. Dom är 87 och 85 år. Nu ska dom få begrava sin son. Och pappa sin storebror.
Hela situationen är helt surrealistisk.
Igår när jag kom hem grät jag i flera timmar. Det är så sjukt.
Det är min farbror det handlar om. Som vi har firat somrar, födelsedagar, julaftnar med. Dethär händer bara inte.
Och inget kan man göra.
Inget för att lindra hans lidande.
Det var inget vidare att jobba idag. Fick skjuts av Daniel, han är så fin.
Trött och rödmosig genomförde jag en hel dag.
Kändes bättre i slutet av dagen och det var roligt att komma hem och träffa Henrik som varit på besök i Skövde.
Vi grillade korv på billingen och åkte sen hem och drack glögg och åt pepparkakor.
Jag är fortfarande ledsen men det börjar väl kanske sjunka in lite.
Jag ska sova snart. Behöver det efter min 4 timmarsnatt inatt.
Nu är det väl bara att hoppas på att det går fort för honom.
Det vore väl barmhärtigast.
lördag 28 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar